Lillsmurfen berättar

En underbar dag att vakna till:-)

2012-02-13T00:13:00.000-08:00

Godmorgon bloggen!

Idag skriver jag ett snabbt inlägg då jag inte har så mycket tid på mig.

Roliga händelser som händer idag. I eftermiddag får jag träffa min bästa kompis A:-) Det ser jag verkligen framemot:-)<3
Men först ska jag ta en heldag på stan och göra lite ärenden. Har medicin som jag måste hämta ut på apoteket och lite sånt. Ja annars vet jag inte vad mer som händer. Ikväll blir jag bara hemma och slappar. Ska försöka lägga mig i tid då jag ska upp tidigt imorgon. Hihi det blev inte så tidigt inatt eftersom jag fastnade med bloggskrivandet:D

Oj nu börjar det bli stressigt. Jag ska åka klockan 10.30 hemifrån så jag måste börja göra mig iordning nu.

Ha en underbar måndag allihopa så hötill:-)
Love J

2012-02-12T16:08:00.000-08:00

Hej bloggen!

Jag börjar bloggen med en bild. Bilden är tagen när jag och A var på stadsvandring i Stockholm (bara vi) ska tilläggas. Det är kungliga slottet i Stockholm jag har bakom mig.

Jag skäms så otroligt mycket för att jag helt har glömt min blogg. Ni bloggläsare måste ju tro att jag har "gått och dött" eller något. Men nej absolut inte, det har jag inte. Jag har bara inte haft tid att blogga på väldigt väldigt länge. Dessutom har det varit idétorka om vad jag ska skriva om i bloggen.
Jag kan ju inte alltid skriva om deppigheter i min blogg.
Men ja ibland måste man skriva om sånt som är mindre roligt att skriva om också. Men ibland måste man skriva om roliga och positiva saker.

Som idag till ex. då har jag massor jag vill skriva om men det skulle garanterat ta hela natten så jag får korta ner allt lite.

Jag vill till ex. berätta lite om vad som hänt den sista tiden i mitt liv.
Som ni alla vet så bor jag för tillfället hos pappa sen juni förra året. Jag fick avbryta mina studier i Dalarna pga. hälsoskäl. Det gör att jag fick flytta till pappa tillfälligt och med tillfälligt menar jag att jag bara "mellanlandar" här tills jag fått/hittat eget. Men bostadssökande går inte alls så bra. Det finns i dagsläget inga som helst lediga lägenhet som är hyresrätter i Sthlm. Jag är inne på de hemsidor jag söker bostad i varje dag. Men det finns inga lägenheter och finns de det så är dom 1:or eller 2:or. Jag måste bo i minst en 3:a för ha ha plats med alla hjälpmedel och saker. Dessutom har jag personlig assistans dygnet runt som också ska bo där och behöver ett ehet rum som dom kan vara i. Ja alltså en 3:a eller 4:a måste jag bo i. Men jag leter för eld och lågor men finner ingenting.
Jag står dessutom i en bostadskö i Uppsala som heter Uppsalahem. I Uppsala finns det fler lediga lägenheter än i Sthlm. Jag står inte bara i Sthlm bostadskö utan även runt om i Sthlms län. Men ingenting finns det. Jag känner mig bitvis som att jag aldrig kommer få flytta hemifrån men en dag så vänder lyckan och jag får min drömlägenhet. Det gäller bara att ha modet uppe. Det är tur att jag har kompisar som får mig att orka.

Sen har jag kommit igång med träningen igen efter min operation jag gjorde i höstas. Resultatet av den är positivt hittills Jag fick lite problem med svårläkt ärr men annars är det inget. Jag återhämtade mig snabbt tycker jag. Jag står idag obehindrat på båda benen med stöd självklart. Sen för 1 månad sen ungefär så provade jag att gå på gå bandet på P.U.F.F.A. Det gick otroligt bra så det har jag gjort 2 gånger till efter operationen. Jag ska gå på gå bandet varje träningspass jag har på P.U.F.F.A. Jag tränar måndagar som fast dag att träna på. Men sen varierar det om jag tränar onsdag eller fredag. Men jag försöker i alla fall träna 2 gånger/veckan på P.U.F.F.A.

Jag har dessvärre inte kunnat komma igång med simningen ännu. Mycket pga. svårläkt ärr. För sviterna efter operationen är det inga problem, dom har varit minimala. Jag hade kunna komma tillbaka till simningen redan i höstas om det hade varit så. Men pga. svårläkt ärr så har jag inte det tyvärr. Men nu längtar jag enormt mycket efter att få börja simma igen. Jag missade också ett stort mål som jag hade. Det var att simma Malmö open 2012. Men det målet missade jag. Malmö open var nu i helgen föresten. Malmö open är Sveriges största internationella tävling där det tävlas i massa olika idrotter. Både lagsporter men även individuella och dom flesta klubbar med funktinshindrade deltar på denna stora tävling och även så Nacka HI som jag tillhör.
Jag hoppas få delta i Malmö open 2013 istället och tävla för Nacka HI. Det är mitt största mål inom simningen just nu. Men under året som är så kommer jag att ha delmål inom idrotten/simningen. Bland annat att i första hand komma tillbaka till simningen och få simma. Sen självklart hoppas jag kunna åka till Åland i sommar med Nacka HI och delta i Sports camp. Sen är det Stockholm paragames i höst också som jag satsar på. Men man får ta ett delmål i taget så att säga. Mitt ärr är nästan läkt eller jag tycker det är läkt. Men jag måste be vårdcentralen kolla och ge mig klartecken om jag kan börja simma igen.´

Ja vad har jag mer att berätta. Jo jag håller på och söker utbildning till att börja plugga igen nu till höstem. Jag har hittat en folkhögskola som jag vill gå på. Det är Bosön folkhögskola som ligger på Bosön ute på Lidingö. Jag ska söka till Idrottslinjen där. Då kan jag läsa matte och historia som jag inte har läst upp från gymnasiet. Samtidigt får jag även läsa idrottsämnen och även utöva idrott under lektionstid. Jag som älskar att träna tror att den skolan kommer passa mig utmärkt. Att få studera och samtidigt få träna. Hur många utbildningar erbjuder det liksom:D Ja papprena för att söka är klara. Det enda jag väntar på nu är 2 intyg på idrotter och träning som jag har utövat. För att söka till skolan måste man även ha intyg på idrotter man har utövat eller utövar.
Jag har utövat en hel del så det blir många intyg jag har med mig:D;P

Ja det var de jag har hållit på med sista tiden. Som ni ser så gör jag en massa saker hela dagarna. Samtidigt som allt detta är allt jag gör så varvas det med massa läkarbesök också. Men alla dom behöver jag inte nämna i detta inlägget just nu. Då kommer jag aldrig bli klar. När jag äntligen har kommit igång och blogga så bara rusar tiden iväg. Klockan har redan blivit 01.30 på natten och jag som ska upp klockan 08.00 imorgonbitti. Aja jag får väl gå trött på stan imorgon.

Nä nu sätter jag punkt för denna gång. Nu lovar jag på heders ord att det inte ska ta månader tills jag bloggar igen.
Vi kommer höras väldigt snart igen. Ha det så bra tills dess och ta hand om er:)

Mycket kärlek från er Johannai

Mitt liv del 1

2011-07-14T16:26:00.000-07:00

Det är mitt i natten, närmare bestämt klockan 01.25. Assistenten har gått och lagt sig och hennes jour har börjat. Men jag är fortfarande vaken. Idag klarar jag att lägga mig själv. Men vissa dagar kan jag inte det. Då måste assistenten vara vaken tills jag själv ligger i sängen. Men inte idag! Men hon finns nära till hands hela tiden om det skulle vara något. Hon får betalt för att jobba. Men idag har jag tur, för jag kan lägga mig själv. Jag ville också få en liten stund av egen tid. Det är inte alltid jag får det nu under perioden jag bor hemma hos min pappa i hans lägenhet. Assistenterna har inget eget rum dom kan vara i och gå undan till. Jag får dela all utrymme med dom. Men det går bra. Jag har inget annat väl när jag har valt att bo hemma. Men visst tycker jag att det är jobbigt ibland att ha assistenterna hela tiden runt omkring mig. Men mina tjejer som jobbar hos mig är väldigt mån om att jag ska få egen tid och eget utrymme. Det är ju trots allt i mitt hem som är deras arbetsplats. Idag har jag haft en tuff dag med smärtorna. Jag klagar aldrig därför kan det vara svårt för omgivningen att veta om jag har en bra eller dålig dag med kroppen. Men jag kan säga att idag har det varit en riktig dålig dag. Jag hoppas innerligt att morgondagen blir bättre. Min kropp är väldigt mycket för vad det är för väder. Om det är kallt och ruggit väder då har jag oftast väldigt ont. Men är det varmt och solsken. Då är det en bra dag med mindre smärtor eller nästan inga smärtor alls. Men dom dagarna är få tyvärr. Nu börjar jag känna hur kroppen blir tyngre i rullstolen. Kroppen säger att det är dags att lägga mig och sova. Det kommer en ny dag imorgon som jag måste orka upp till. Jag kan aldrig veta i förväg hur min kropp kommer vara dagen efter. Det vet jag först när jag vaknat. Jag märker direkt om dagen blir bra eller dålig. Om det är en riktigt dålig dag kanske jag inte ens kan kliva ur sängen. Men är det en okej dag så försöker jag kliva upp i alla fall. Det kan variera från morgon till morgon om hur snabbt jag kan ta mig ur sängen. Ibland behöver jag hjälp att assistenten som jobbar och då larmar jag bara. Ja så kan det vara att leva mitt liv! Några rader ur mitt egna liv ur mitt egna perspektiv. Jag lever och tar en dag i taget! //Johanna

Träningsplaner

2011-05-12T06:21:00.000-07:00

Dags att börja träna igen!

Nästa vecka börjar allvaret... Då ska jag börja gåträna på allvar igen:D Har inte gjort det på flera veckor men nu vill jag börja igen. Dessutom är det ju vår ute & då är det perfekt att gå runt på skolan område. Så mitt mål är att gåträna mån, tis & fredag om allt går som planerat. Hihi^^ bättre att ha delmål & försla uppnå dom än att inte ha några mål alls. Rapportering kommer här på bloggen hur det går med träningen:)

Hihi^^ nu är jag verkligen laddad att börja träna på allvar igen:D

Vi hörs igen snart på bloggen:) Ha det så bra allihopa till dess!

Kramar Johanna

Molly Sandén - De finaste någon kan få

2011-04-18T06:17:00.000-07:00

Du är finns som du är
När du står med mig här
Gör dig inte en massa extra besvär
Utan var den du är och så ska du få se
Du är värd allt som livet kan ge

Varje liten sak som du gör
Varje litet ord som jag hör
Får mig att förstå att en vän som är så
Är det finaste någon kan få

Alla har vi nåt bra
Nåt som andra vill ha
Även om det inte känns så var dag
Det är upp till dig och även till mig
Att se till att allt ordnar sig

Varje liten sak som du gör
Varje litet ord som jag hör
Får mig att förstå att en vän som är så
Är det finaste någon kan få

Sprid glädje och du får dubbelt upp
Älska och du förstår
Får mig att förstå att en vän som är så
Är det finaste någon kan få
Är det finaste någon kan få

Denna låt vill jag tillägna mina allra bästa kompis<3
Hon betyder allt för mig. Hon stöttar mig i vårt & torrt!
Det finns ingen annan bästa kompis jag vill ha.
Du är BÄST! Jag älskar dig otroligt mycket gumman<3<33<3<3

Vill du lyssna på låten så gå in på http://www.youtube.com/watch?v=7SfPS8xb3SM
Det finns text till också:D

2011-04-06T08:23:00.000-07:00

Nu har jag precis kollat på ett program som heter Primo Paolo. Där gjordes en efterrätt som såg så himla god ut. Jag blev jättenyfiken på den & funderar på om jag faktiskt ska ge mig på att göra den. Jag vill väldigt gärna dela med mig av receptet. Pajen som jag är nyfiken på att göra heter Crostata con frutta fresca - Dessertpaj med färska frukter

Här är receptet:

Crostata con frutta fresca - Dessertpaj med färska frukter
God paj som passar födelsedags eller morsdagfikat. Eller egentligen alla fikor.

Antal portioner: 8 Ingredienser
Pajdeg
3.5 3.5 dl vetemjöl
2 2 st äggulor
1 1 dl socker
125 125 g smör eller margarin, rumstempererat
0.5 0.5 tsk bakpulver
1 1 st citron, rivet skal
1 1 nypa salt

Citronkräm
0.5 0.5 l mjölk
2.5 2.5 dl socker
3 3 st äggulor
3.5 3.5 msk mjöl
0.5 0.5 tsk vaniljsocker
1 1 st citron, skal

Dekor, färska mogna frukter, t.ex:
2 2 st nektariner eller aprikoser, klyftor
3 3 st kiwi, skivade
5 5 st körsbär, delade urkärnade

Gör så här:

1. Pajdeg: Häll mjölet på en arbetsyta och gör en grop i mitten. Kläck äggen i gropen och häll i socker, smör skuret i bitar, bakpulver, rivet citronskal och en nypa salt. Arbeta snabbt ihop till en deg (kan göras i matberedare). Låt degen vila i 30 minuter i kylskåp.

2. Sätt ugnen på 200 grader.

3. Citronkräm: Skala den gula delen av citronskalet med en potatisskalare eller med en vass kniv. Blanda mjölk, socker, äggulor, mjöl som tillsätts lite i taget, vanillinsocker och citronskal i en kastrull. Räkna citronskalen, för att hålla reda på att alla skal följer med när de ska plockas ur den färdiga krämen. Ställ kastrullen på låg värme och låt krämen sjuda. Rör oavbrutet tills krämen tjocknat. Ta bort kastrullen från värmen, plocka upp citronskalen och låt krämen kallna. Rör om då och då.

4. Smörj en form, 24 cm i diameter med löstagbar kant.

5. Stjälp upp degen på en mjölad arbetsyta. Kavla ut och täck formens botten och kant med degen. Nagga pajbotten med en gaffel.

6. Grädda pajen, på nedersta falsen i ugnen i cirka 30 minuter. Låt pajen kallna.

7. Fyll pajbotten med citronkrämen och garnera med frukterna.

Om du skulle vara intresserad att göra flera av dessa godsaker så kan du alltid gå in & kolla på http://www.recept.nu/

Det var allt för idag. Jag kommer med mera godsaker i min blogg framöver:)

Lycka till med bakandet & en smaklig måltid!

//Johanna

Jag vill inget mer...:(:(:(

2011-03-31T08:21:00.000-07:00

Idag är det verkligen en SKITDAG med ryggen & inte blir det bättre när folk som inte vet något ska öppna käften:( Jag känner mig sååå ENSAM:( Jag har till & med funderat på att lämna allt & bara åka hem till familjen. Jag behöver DOM verkligen nu♥ Jag vill INTE ha ont längre:(:(:( Det är inte det minsta roligt alls & jag blir ju bara mer ledsen när människor som verkligen inte förstår sårar mig:(
JAG VILL INTE VARA HÄR LÄNGRE!!!!:(:(:( JAG VILL BORT, BORT FRÅN ALLT.
Jag vill till en plats där jag kan känna mig älskad & slippa min smärta. Men var är den platsen?
Jag har då inte funnit den:(:(
Jag vill bara krypa upp i någons famn & få gråta ut tills tårarna är slut:(:(:(
Jag orkar seriöst inte längre:(
Jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Tårarna faller ner från mina kinder. Jag har känt mig gråtfärdig hela dagen men har inte kunnat låta dom få komma. Men nu är jag hemma & ensam på mitt rum så då kan jag släppa ut dom.
Å kom det gjorde dom minsann & det i massor. Jag som redan har gråtit så otroligt mycket sista tiden kunde inte tänka mig att det fanns några fler tårar kvar att gråta. Men det gjorde de & lika förvånad blir jag varje gång det händer.
Ja som ni märker så är mitt blogginlägg idag kanske inte det gladaste. Men jag tycker inte man ska trycka undan sina känslor som man har inom sig & som behöver komma ut. Oftast kan jag uttrycka mina känslor bättre i bloggen än i verkligheten. Det är konstigt egentligen eftersom jag har massor med människor som älskar mig runt om mig.
Men i alla fall så har jag skrivit hur jag känner idag.
Men nu börjar tiden rinna iväg & jag ska gå hem till en kompis.
Men vi hörs snart igen men då hoppas jag att bloggen blir lite gladare att läsa.

Ha det så bra & ta hand om varandra den tiden ni får med varandra. Säg ofta hur mycket du älskar personen för rätt som det är så kommer en dag då det är för sent att säga till den man älskar att man älskar den personen.

Med dom orden så avslutar jag härmed min blogg för idag.

//Johanna

Varför lägger ni i er i mitt liv! Låt mig få vara ifred!!!

2011-02-07T14:19:00.000-08:00

Ni som INTE vet hur det är att ha ständig smärta någonstans på kroppen. En smärta som inte går att helt smärtlindra. NI kan bara hålla inne med era kommentarer. Jag blir faktiskt ledsen när jag får höra massa saker.
Till exempel:
- Hur kan du röra dig om du har så ont som du säger! Om du inte vet hur det är så snälla var bara tyst då.
Alltså ni vet inte hur det är att ha ont 24 timmar om dygnet. Att äta smärtlindring för att kunna klara sig igenom en helt vanlig dag. Det är verkligen inte lätt när man har ont. Jag har haft ont i min rygg till & från sen jag var 16 år. Men nu på senare tid så har det blivit värre. Det är en smärta jag inte kan beskriva. Smärtan har till & med gjort att jag har varit hemma från skolan för att jag inte har kunnat komma upp på morgonen.
Att jag kan röra mig vissa stunder blir jag bara glad av. Men så fort jag gör något själv så får jag skit. Jag är såååå jävla less på det nu. NU sätter jag ner fötterna & ber er ALLA som har kommenterat mina smärtor att SLUTA UPP MED DET!!!! Tror ni att jag tycker det är så jävla skönt att ha ont hela tiden. NEJ det är det inte. Så sluta bara okej. Jag ville inte ta det på min blogg men jag måste få ut det jag har inom mig. Jag är ledsen & jag blir ännu mer ledsen när man kommer & säger sådana saker. Så sluta bara. ¨
Nu är jag trött & tänkte faktiskt lägga mig & sova. Jag tänkte försöka ta mig till skolan imorgon. Så får vi se hur länge jag blir där. Men jag ska i alla fall försöka.

P.S NI SOM INTE KÄNNER ATT INLÄGGET ÄR TILL ER NI. NI BEHÖVER HELLER INTE TA TILL ER DET JAG HAR SKRIVIT OM IDAG!

Med vänliga hälsningar Johanna

Vi fann varandra i sorgen efter våra älskade livskamrater

2011-01-11T07:35:00.000-08:00

Allt var planerat för ett ståtligt kyrkbröllop i Dalby. Lotta Mårtensson skulle gifta sig med Benny Löfstedt, mannen hon älskade. De var föräldrar till en pojke och anade att han snart skulle få ett litet syskon. Men lyckan skulle inte stanna kvar hos den lilla familjen och livet aldrig bli som förut…

Familjen Mårtensson/Dahl hemma i Dalby. Lotta, Micke och barnen Janni, 11 år, Jim, 14 år, Måns 2 och ett halvt år och Jesper som snart fyller 6 år.

Dalby kyrka, utanför Lund, är Skandinaviens äldsta bevarade stenkyrka och en riktig turistattraktion. Det var här Lotta Mårtensson skulle gifta sig med sin stora kärlek Benny Löfstedt en novemberdag 2004.

Här skulle de vandra kyrkgången fram, hand i hand, och inför prästen och alla festklädda gäster lova att älska varandra i nöd och lust.

Den vitkalkade kyrkan reser sig mot en klarblå vinterhimmel. Vinden tar tag i de torra löven runt en ung kvinna som sitter på huk vid en av gravarna på kyrkogården.

– Nu tänder jag nya ljus till dig Benny, säger Lotta med mjuk röst. Du behöver inte vara orolig, det kommer aldrig att bli mörkt här hos dig.

Benny Löfstedt dog i en trafikolycka den 16 mars 2004. Ett par veckor innan han skulle fylla 30 år. Ett halvår före sin planerade bröllopsdag.

Benny rycktes bort när livet log som varmast mot honom och sambon Lotta. Ett ungt, lyckligt par som flyttat in i ett eget radhus och var stolta föräldrar till en liten pojke. Familjelyckan skulle krönas med ett kyrkbröllop i deras egen kyrka hemma i Dalby.

Men det blev aldrig så. Det blev begravning istället för bröllop. Sången ”Aldrig ska jag sluta älska dig”, skriven av Jonas Gardell, som Lotta tänkt sjunga för sin älskade på hans 30-årsdag då bröllopsplanerna skulle avslöjas, den blev inte början på ett lyckligt liv som äkta makar. Den blev en sista hälsning.

Lotta besöker Bennys grav på Dalby kyrkogård flera gånger i veckan. ”Graven är mitt skötebarn”, säger Lotta. ”Ljusen i lyktorna ska alltid brinna”.

Lotta var bara 28 år när hon fick ta farväl av sin trygge, starke Benny, som hon träffade när hon var 18 år. Benny med de varma, mjuka händerna. Han som kunde allt om datorer och som med säker hand skötte familjens ekonomi. Benny, vars största ögonblick var när han höll sin nyfödde son Jesper i famnen och stolt sa: ”Jag är pappa!”.

Pratar fortfarande
Idag är Lotta 31 år och det går inte en dag utan att hon pratar med sin Benny. Högt, om hon är ensam, eller tyst inuti sitt huvud. Han är – och kommer alltid att förbli – en del av henne.

Bennys foto finns överallt hemma i radhuset. På kylskåpet. På köksbordet. På väggen i sonen Jespers rum. På Lottas nattduksbord. Och på skåpet i vardagsrummet.

Just fotot ovanpå skåpet, en bild av Benny med lille Jesper i famnen, lägger man märke till lite extra. Intill står en vacker bukett blodröda rosor, en ängel och två tända ljus. Och så finns här ytterligare ett inramat foto. Ett foto av Nina. Nina dog i cancer ett par månader efter att Benny miste livet i den tragiska olyckan. Nina efterlämnade man och två små barn. Micke Dahl blev änkeman vid 31 års ålder och sönerna Janni och Jim miste sin älskade mamma.

Det brinner massor av stearinljus i radhuset i Dalby, det är varmt och ombonat. I det mysiga köket samlar Lotta gärna sin familj och det stora köksbordet rymmer många. Det behövs, för i somras flyttade Micke, 34, Jim 14 och Janni, 11, in hos Lotta.

Fotografierna av både Nina och Benny har en hedersplats i Micke och Lottas gemensamma hem.

– I början mådde jag jättedåligt när jag insåg att jag hade känslor för en annan man. Jag kände mig otrogen mot Benny. Men när hans mamma sa till mig: ”Lotta, det är nog Benny som har skickat Micke till dig för att du ska ha det bra”, då blev det lättare att ta kärleken till sig igen.

– Och idag har jag en ny familj. Jag har fått en ny man att älska, jag har fått förmånen att vara extramamma åt hans båda barn. Och mina och Bennys två pojkar har fått underbara syskon.

Lotta ler varmt när hon pratar om barnen.
– Ja, vi fick faktiskt två barn Benny och jag. Måns, som snart fyller 3, han blev till bara ett par veckor innan Benny dog. Det var så märkligt, för den kvällen när vi hade mys sa Benny till mig: ”Nu blev det en bebis, gumman. Jag känner det på mig”. Och mycket riktigt. Fem dagar efter Bennys död fick jag det bekräftat…

Benny arbetade med att bygga och serva vindkraftverk över hela landet. Hans sista arbetsdag var en klar och solig dag i mars. Benny var i Småland och ringde Lotta strax efter lunch och berättade att han var på väg hem.

Benny var punktligheten själv och Lotta visste när det var dags att börja spana efter bilen genom köksfönstret.

– Benny var alltid noga med att ringa om han blev sen. Därför blev jag lite orolig när han inte kom och när han inte ringde. Och när jag ringde hans mobil fick jag inget svar...

Ringde på dörren
Timmarna gick, det blev mörkt. Lotta satt i soffan i vardagsrummet med lille Jesper som slumrade i hennes knä. På soffbordet framför henne brann två gråa ljus som hon och Benny bara hade som prydnad och aldrig tänt förut. Lotta vet inte varför hon tände dem just den här kvällen, men hon satt och tittade in i de stilla lågorna när det ringde på dörren. Klockan var elva minuter över sju.

– Jag blev iskall i hela kroppen och det knöt sig i magen. För jag förstod vem som stod utanför och bestämde mig för att inte öppna. En röst inom mig sa att Benny var död.

Det ringde igen. En lång, envis signal. Lotta reste sig sakta, lade den sovande Jesper i soffan och öppnade försiktigt ytterdörren en liten springa, så att hon kunde se den uniformerade polismannen med sammanbitet ansikte.

– Jag sa till honom att han skulle berätta att Benny bara var skadad, då skulle jag släppa in honom.

– Polisen frågade om det var jag som var Lotta, om jag var Bennys sambo. Sedan sa han de fruktansvärda orden: ”Jag kan inte säga att Benny är skadad. Han omkom i en trafikolycka i Älmhult klockan 14.35”.

Lotta gläntade ytterligare lite på dörren och fick se en kvinnlig polis. Sedan upptäckte hon att även prästen som döpt Jesper stod utanför. Då brast allt och Lotta skrek ut sin smärta och förtvivlan.

Hemma i radhuset samlades snabbt hennes närmaste som försökte trösta och hjälpa, men Lotta lät ingen komma nära. Istället gick hon in i en garderob och satt ensam och grät.

Det var lille Jesper som fick mamma att slutligen komma till ro denna fasansfulla natt. När han vaknade upp ur sin slummer i soffan var han omgiven av ledsna människor och behövde sin mamma. Så Lotta tog honom i handen och gick upp på ovanvåningen och nattade sin lille pojke. Sedan somnade hon själv utmattad intill honom.

När hon vaknade nästa morgon visste hon att det var en massa praktiska saker som måste lösas mitt i den bedövande sorgen. Och hon bestämde att hon ville ordna allt själv.

– Jag ringde dagis och förklarade att Benny omkommit i en trafikolycka, att jag inte orkade ge Jesper någon glädje hemma och att jag skulle vara tacksam om han fick komma till dagis.

– Personalen var underbar. De hade tänt ett ljus när vi kom och de skrev en bok som fylldes med hälsningar till Jespers pappa.

Lotta kontaktade själv begravningsbyrån, hon valde kista och urna. Hon plockade fram Bennys favoritjeans och hans favoritskjorta som han skulle kläs i till begravningen. Hon samlade ihop gosedjur, brev och teckningar som skulle få följa honom på sista resan.

Och hon bestämde att hon måste få se Benny en sista gång. Två dagar efter olyckan fick hon komma till bisättningen i Lund.

– Jag hade blivit varnad att han var väldigt skadad så min pappa, som är ambulanssjukvårdare, gick in först för att göra mig beredd på vad som väntade.

– Men Benny var jättefin där han låg på båren. Han såg stark ut och hela ögonblicket var väldigt fridfullt. Jag pussade honom och sa: ”Jag ska fixa detta. Du vet att du kan lita på mig. Jag ska inte svika dig nu”.

Fem dagar efter att Benny omkom gjorde Lotta ett graviditetstest som bekräftade det hon misstänkt. Hon var med barn. I hennes mage växte ett nytt litet liv. Bennys barn.

– Jag gjorde ett nytt besök på bisättningen. Jag fick se Benny i sin kista, klädd i de kläder jag valt. Jag berättade för honom att jag väntade vårt barn. Sedan lade jag ner graviditetstesten bredvid honom i kistan.

– Jag förstår fortfarande inte att jag orkade resa mig och gå därifrån när jag visste att jag aldrig skulle få se honom igen. Jag vet inte var jag fick den styrkan ifrån. Kanske var det från Måns, barnet jag väntade.

Lottas första tanke när hon fick veta att hon var med barn var: ”Det går inte. Mina barn ska ha samma rättigheter som alla andra, de ska ha en pappa”. Och hon var livrädd för hur hon skulle klara det ekonomiskt.

– Men så insåg jag att barnet var en gåva från Benny. Och han ville ju så gärna att vi skulle få ännu ett barn. Plötsligt var det som om livet återvände. Jag fick aptit igen. Jag hade fått nytt hopp.

Lottas barn Jesper och Måns blev räddningen för Lotta under den första förfärliga tiden efter Bennys död. Jesper behövde hennes kärlek, och i magen växte Måns som ett minne av deras tid tillsammans.

Inför begravningen pratade Lotta med prästen och sa att det var viktigt att han skulle berätta om det väntade barnet. Och så fick det bli. Under begravningsgudstjänsten sa prästen: ”Benny dansar och ler i sin himmel idag, för han ska bli pappa igen”. Ett glädjens budskap i ett mycket tungt ögonblick.

Overklig upplevelse–
Begravningen var fin men svår. Det var overkligt att sitta där och tänka: ”Jag är en änka som ska ta farväl av min man”. Det var skärtorsdag och första gången efter Bennys död som jag orkade träffa släkten. Men efter begravningen gick jag hem och satt bakom nerdragna persienner hela påskhelgen.

Lotta slöt sig som en mussla efter Bennys död. Den levnadsglada, utåtriktade Lotta var försvunnen. Hon orkade inte prata med vänner som ringde henne. Men de förstod och lät allt ske i hennes takt. Lotta är också mycket tacksam för det fantastiska stöd hon fick från sina föräldrar, syster och bästa väninna Veronicka.

En livlina i sorgen blev Vimil, föreningen ”Vi som mist någon mitt i livet”.
– Jag hade ingen aning om att den existerade och fick tipset av en väninna i Stockholm. Hon tyckte jag skulle gå in på deras hemsida för där skulle jag möta andra människor som var i samma situation.

– Först var jag väldigt tveksam. Jag var ju hopplös på datorer – det var Bennys avdelning. Jag visste varken hur man gick in på internet eller hur man skrev ett mejl.

– Men när jag väl fått hjälp med detta och kom i kontakt med Vimil, var det en otrolig tröst och styrka. Jag trodde ju att jag var ensam i hela världen om att ha blivit lämnad ensam med ett litet barn i magen. Men det var jag inte!

– På hemsidan kunde jag läsa om andra människors sorg. Och jag började skriva i gästboken som blev lite av en dagbok för mig. Varje dag gick jag in och skrev ner mina tankar. Det kunde vara en mening, eller flera. Men det var skönt att få skriva av sig. Och jag lämnade min mejladress så att andra medlemmar hade möjlighet att svara och kommentera det jag skrivit. Det var ett starkt stöd i svåra stunder.

I november 2004 anordnade Vimil en träff i Åhus. Lotta var gravid i åttonde månaden och hade inte alls lust att åka, men blev övertalad av sin mamma.

Det satt redan 25 personer nere på stranden när Lotta kom och trots att de var totala främlingar hälsade de henne med ”Hej Lotta!”

– Det kändes fint att bli så väl mottagen. Vi hade en trevlig dag tillsammans. En av killarna i gruppen tog en massa bilder som han sedan lade ut på Vimils hemsida. Fotografen hette Micke Dahl.

Micke och Lotta började så småningom mejla till varandra. För när Lotta fött sitt lilla barn var det som om hon vände blad i livet. För första gången efter Bennys död tyckte hon att det var skönt att komma ut och hon gick långa promenader med barnvagnen. Hon orkade åter igen ta kontakt med människor. Och hon började prata.

En av dem hon pratade mest med var Micke.
– När Lottas sorg fick henne att sluta sig och bli tyst, reagerade jag precis tvärtom efter Ninas död, säger Micke. Jag fick ett enormt behov av att prata om min sorg. Det var mitt sätt att gå vidare.

Lotta och Micke pratade via mejl. Och i telefon. Och de träffades tillsammans med sina barn. Deras vänskap övergick sakta i kärlek. En känsla som var helt främmande för dem båda två i början. De var säkra på att de aldrig mer skulle vara redo att möta kärleken igen.

– Micke jobbade på radion då, på trafikredaktionen. Vi hade känt varandra ett halvår när jag plötsligt hörde hans röst i radion och kände ett pirr i magen. Jag blev först helt förskräck. Vad var detta! Men så kom jag på mig själv med att jag log.

Och Micke märkte på Lotta att hon mådde bättre. Han kunde få henne att börja prata om Benny. Om sorgen. Och de vågade vara ledsna inför varandra.

– Konstigt nog repar man sig efter sorgen då man mist sin hjärtevän. Men det går inte en dag utan att jag tänker på Benny. Jag tänker ofta på hur vårt liv skulle sett ut idag, om vi fått fortsätta tillsammans.

Känner närvaroLotta kan känna Bennys närvaro. Dels när hon sitter på bänken på kyrkogården och pratar med honom. Eller hemma. Han finns där, men hon önskar att han kunde visa sig lite mer i hennes drömmar.

– Han är nog lite blyg, säger Lotta och ler varmt.

Den 3 mars i år fyllde Lotta 30 år. Hon firade med en fest för sin familj och sina vänner, det trodde hon att Benny hade velat.

– Han vet ju hur mycket jag älskar att få paket. Och så var det ett bra tillfälle för mig att få presentera Micke för alla mina vänner. Han har blivit väldigt väl mottagen av både släkt och vänner och det gör mig otroligt glad.

En av presenterna Lotta fick var en bok som Micke gjort och döpt till ”Lottas tankar till sin Benny”. På omslaget finns ett foto av en leende Benny. Och inuti finns allt samlat som Lotta skrev i Vimils gästbok under sin svåra sorg.

– Det är en av de finaste presenter jag någonsin fått!
En annan minnesbok har Lotta själv tagit initiativ till. Den som hon tog fram till Måns dop, nästan på årsdagen efter Bennys bortgång. Där låter hon släkt och vänner skriva ner sina minnen av Benny. Det kan vara episoder från hans barndom eller roliga pinsamheter. Boken ska vara färdig när barnen, Jesper och Måns, blivit läskunniga.

Text: Madeleine Walles
Foto: Gugge Zelander

En mörk hemlighet

2011-01-11T06:12:00.000-08:00

Kan en henlighet göra så ont?

Ja det är en fråga som jag skulle vilja ha svar på. Jag bär på en väldigt mörk hemlighet inom mig. En hemlighet som jag skulle vilja berätta för en enda person. Det är min absolut bästa kompis<3 Men jag vet inte hur jag ska berätta den. Hur kommer hon att reagera när jag har berättat? Hemligheten jag bär inom mig gör så ont att bära. Det är väldigt nära på att brista. Jag känner hur tårarna bränner i ögonen. Jag skulle bara vilja lägga mig på sängen & släppa ut allt. Men jag tror inte det kommer hjälpa. Men jag har sååå ont att inte få tala om det jag har på hjärtat. Jag önskar någon kunde komma & bara ta mig i sin famn. Bara hålla om mig tills jag känner mig redo. Men om jag berättar min hemlighet så vet jag att det kommer förändra mitt liv. Men jag vet inte om det däremot är till det positiva eller negativa. Jag vet heller inte hur jag ska kunna tala om det på ett bra sätt till min bästa kompis. Jag vet att vi kan dela på precis allt. Vi kan även säga allt till varandra, därför vill jag dela denna hemlighet med henne. Men jag är rädd att hon kanske inte vill veta den. Men det finns ingen annan jag vill berätta den för mer än henne. Nu är tårarna nära när jag skriver detta. Ja sitter helt ensam & önskar att någon annan fanns här också. Jag behöver en famn att vara i. Få känna trygghet som alla någon gång behöver känna. Jag vill inte vara ensam som jag är just nu. jag vill heller inte att andra ska se mig nu. Jag kan därför inte lämna mitt rum & tryggheten här. Vad ska jag ta mig till? Vad kan jag göra för att må bättre? När jag vaknade i morse var allt bara så underbart. Jag var superglad & lycklig att jag levde:) Jag var otroligt glad att jag skulle få träffa min bästa kompis idag också:) Men sen med tiden som gick å jag hade varit vaken ett tag så förändrades något inom mig. En sorg kom tillbaka. Igår var också en sån dag då jag kände lycka å glädje. Jag fick börja skolan & vardagen kom tillbaka:) Jag fick dessutom träna simning tillsammans med min bästa kompis vilket är ett av de bästa sakerna som finns:) Men varför kan plötsligt allt ändra sig på bara en sekund. Livet tar en helomvändning som man inte alls är beredd på. Det har det precis gjort med mitt liv. Å nu kommer tårarna, dom rinner ner för mina kinder. Jag har inte gråtit på flera dagar. Å hade hoppats kunna hålla mig i flera dagar till. Men det kunde jag visst inte. Kan inte tårarna bara sluta rinna, dom har runnit alldeles för mycket i mitt liv. Det är inte likt mig. Jag som alltid har varit den glad, positiva & duktiga Johanna. Men det har också förändrats väldigt mycket. Ja visst jag kan vara glad & positiv. Men dom dagarna är färre nu än vad dom var förut. Så vill jag inte ha mitt liv. Jag vill kunna vara den Johanna som alla kom till & som fanns till hands om någon mådde dåligt, var ledsen, ville ha hjälp eller bara ville ha någon att prata med. Jag känner mig maktlös, det som jag inte längre kan finnas för mina vänner. Precis så kände jag idag, räcker jag verkligen till. Får mina vänner det stöd dom förtjänar av mig. Eller är jag bara någon som finns där ibland. Nu den sista tiden är det jag som har behövt massa stöd. Men så vill jag inte ha det, jag vill kunna ge stöd till andra. Inte själv behöva stöd. Men nu har det verkligen varit jag som behövt stöd & tröst. Min bästa kompis säger att vi alla någon gång behöver stöd & tröst. Då måste man tillåta sig att få det. Man kan inte vara superman & inte ha några känslor. "Man är inte mer än en människa" Men i alla fall, jag vill vara den starka Johanna. Inte den svaga som jag har varit sista tiden. Det vill jag inte. Jag måste finna en lösning så jag kan bli den Johanna jag en gång var. Inte den Johanna jag är just nu. Usch nu kan jag snart inte skriva mer. Vet ändå inte riktigt vad jag ska skriva om.

Ojoj denna blogg blev visst en väldigt ledsam blogg. Ja så kan det bli ibland. Det är inte alltid man har roliga saker att ta upp. Idag hade jag inte det. Idag kände jag för att skriva om precis hur jag känner mig. Så ni får helt enkelt ta detta blogginlägg som det är. Ni har ju ett val. Att läsa bloggen eller inte & det valet kan jag inte göra åt er.
Men nu ska jag snart hoppa in i duschen, känner att jag behöver få bli varm i kroppen & sen kanske krypa ner under en filt & bara få vara liten för en stund. Ikväll blir det ingen middag utan jag äter bara något lättare istället för att ställa mig & laga mat. Den orken finns överhuvudtaget inte idag. Trots att jag bara har gått i skolan halva dagen idag så känner jag mig helt slut i huvudet & matt i kroppen. Egentligen kanske jag borde vila men lägger jag mig nu så somnar jag & då sover jag inget inatt så det är ingen bra idé.

Jag avslutar därför härmed min blogg med att säga att jag hoppas jag vaknar till en mycket bättre & härligare morgondag imorgon:)

//Johanna

2011-01-05T12:37:00.000-08:00

Hej allihopa!

Nu var det dags att uppdatera bloggen igen. God fortsättning:) Hoppas alla har haft en bra jul & nyår. För mig har det varit lugnt. Jag har både firat jul & nyår med familjen. Det var mysigt, har haft massa tid tillsammans med familjen. Får ju passa på nu när man är hemma i Sthlm under jullovet.

Japp det är så sant så, jag är faktiskt hemma i Sthlm. Har varit här sen den 21 december. Men nu på lördag så ska jag faktiskt tillbaka till Dalarna & Västanvik. Då har jag nästan varit hemma i 3 veckor. Jag börjar längta tillbaka till rutinerna igen & alla härliga människor som finns på skolan. Visst det har varit mysigt att vara hemma också men jag har ju varit självständig ganska länge nu så det känns konstigt att flytta hem då. Man är van att bo själv & inte behöva dela på allt. Men det han man fått gjort nu när man har varit hemma. Men att träffa alla kompisar i Sthlm var jätteroligt:D Har ju inte träffat dom sen vecka 44 då jag var hemma för höstlov. Det hinner gå ganska lång tid innan jag kommer hem mellan gångerna. Men jag tycker 26 mil är lite långt för att åka hem för bara 1 & 1/2 dag (helger). Så därför känns det bättre att åka hem då man har lite längre tid på sig hemma. Som loven till exempel.
Ja vad har jag gjort under min tid hemma?
Jag har mest bara tagit det lugnt. Vilat upp mig riktigt ordentligt Har även hunnit vara sjuk också. Fick feber på julafton så då var man inte helt pigg. Skönt att man bara var hemma då. Jag har fått en helt ny frisyr också, har både klippt & färgat mitt hår. Blev jättenöjd med mitt nya utseende. Så det känns faktiskt roligt att man kommer tillbaka till skolan nyfriserad & fin:D En ny mobil & en ny digitalkamera har man också hunnit införskaffat sig under dessa dagar i Sthlm. Jag kommer ha kvar mitt gamla nummer men jag har bytt abonnemang så nu har jag 3 istället för tele2. Det är bättre tycker jag, nu kan jag ringa videosamtal vilket är en fördel om man är hörselskadad som jag & är i behov av teckenspråk. Dessutom kan jag lättare ha kontakt med kompisarna på skolan eftersom de flesta har 3 & ringer med videosamtal. Jag har underlättat mitt liv lite kan man säga. Sen en ny digitalkamera som verkligen behövdes eftersom min förra är stendöd. Nu kan jag föreviga minnen som händer på Vv igen:D Det blir bra när vi till ex. festar & massa tokiga saker händer:P
Ja vad vill ni att jag ska berätta mer! Annars flyter väl mitt liv på som vanligt. Ingen pojkvän här ännu. Men jag letar inte heller. Kärleken kommer när den kommer. Men jag trivs med att vara singel. Då kan man ju ha massa roligt för sig som man annars kanske inte hade gjort om man inte var singel. Ni förstår säkert vad jag menar. Nu vet jag faktiskt inte om jag har något mer att skriva om i bloggen för denna gång. Som vanligt blev bloggen ganska lång, det kanske är bra att jag inte har något mer att berätta om. Då blir ju bloggen väldigt lång:P
Jag kan i alla fall säga att jag ser framemot detta året som precis har börjat & jag hoppas på att det bjuder på massa härliga händelser & äventyr:)

Ha det nu så bra så hörs vi snart igen:)

//Johanna

Sarek - Genom eld och vatten

2011-01-01T13:15:00.001-08:00

Vers 1:
Jag har inte silver och inte guld
Inget du kan få
Det jag äger ligger blottat för din syn
Mina händer är tomma men hjärtat fullt
Av nåt du inte ser
Så jag har nånting som är mera värt ändå
För om du tappar modet och faller ner på knä
Kan du vila här hos mig
Som en klippa i stormen att luta dig mot
Och jag sviker aldrig dig

Refräng:
Jag ska följa dig genom eld och vatten
Över land och hav
Jag ska älska dig tills hjärtat slutar slå
Från det högsta berg till den djupaste av dalar ska jag gå
Genom tid och rum ja alla mina dagar ska du få

Vers 2:
Och när vindarna leker på vidderna, dansar jag med dig
Om solen bränner svalkar jag din hud
För om du tappar modet och faller ner på knä
Kan du vila här hos mig
Som en klippa i stormen att luta dig mot
Och jag sviker aldrig dig

Refräng:
Jag ska följa dig genom eld och vatten
Över land och hav
Jag ska älska dig tills hjärtat slutar slå
Från det högsta berg till den djupaste av dalar ska jag gå
Genom tid och rum ja alla mina dagar ska du få

Refräng:
Jag ska följa dig genom eld och vatten
Över land och hav
Genom tid och rum ja alla mina dagar ska du få
Genom tid och rum ja alla mina dagar ska du få

Denna låt tycker jag är otroligt fin. Jag vill tillägna den till min ABSOLUT bästa kompis<3<3 Hon betyder allt för mig. Hon är verkligen min klippa som jag kan luta mig emot om jag behöver:) Jag hoppas hon en dag skulle vilja sjunga denna fina låt tillsammans med mig:)

SLUTA LÄGG ER I MITT LIV NI SOM INTE HAR MED DET ATT GÖRA!!

2010-12-02T10:41:00.000-08:00

DET FINNS INGET VÄRRE ÄN NÄR MÄNNISKOR LÄGGER I ENS LIV. SPECIELLT INTE OM DOM VERKLIGEN INTE HAR MED DET ATT GÖRA. JAG HATAR OCKSÅ PERSONER SOM INTE ÄR ÄRLIGA MOT MIG & SÄGER VAD DOM TYCKER & TÄNKER.
JAG MÅSTE SÄGA ATT VISSA PERSONER TÅL JAG INTE:@ DOM VILL JGA EGENTLIGEN BARA SKA FÖRSVINNA UR MITT LIV. MITT LIV ÄR BETYDLIGT BÄTTRE UTAN DOM. VARFÖR INTE HJÄLPA MIG ISTÄLLET FÖR ATT STJÄLPA MIG!!!!!

De som inte ska ta åt sig det här är NI som redan vet vad jag tycker om er:) Speciellt du min ängel vars namn jag inte tänker ange här<3 TA INTE ÅT DIG DETTA INLÄGG! Det är INTE riktagt till dig på något sätt alls gumman.Du är den enda just nu som jag kan lita på till 100% Du är verkligen min ängel<3

Teckenspråks helg på Västanvik första dagen

2010-11-26T15:44:00.000-08:00

Hej bloggen! Jaha då var teckenspråks helgen igång på Västanviks folkhögskola för Unga hörselskade. Första kvällen är avklarad & det har varit många trevliga samtal:-) Helgen började med en middag som bestod av pizza. Vi alla deltagare plus ledarna gick till skolans matsal för avnjuta en god middag. Jag personligen tyckte pizzan var sådär. Men de flesta verkade tycka om middagen i alla fall. Sen skulle vi kl. 19 samlas i skolans aula för att få lite praktisk information som gällde inför helgen. Sen togs det också upp om viktiga allergier som några av deltagarna plus ledare har. Det togs även upp regler som gäller. Efter det blev det lite gemensamma lekar för att lära känna varandra lite & för att ha trevligt. Det var roligt tycker jag. Lekarna var bra anpassade även till mig plus en tjej till som sitter i rullstol. Efter lekarna så blev det dags för kvällsfika i röda havet. Men som oftast så hade skolan glömt att fixa fika till oss så ledaren Heléne fick åka in till stan & handla kvällsfika till oss. Hon passade även på att hämta 3 deltagare till som kom senare än oss andra. Vi andra fick sitta i röda havet & umgås under tiden det handlades & hämtades. Det blev trevliga samtal bland deltagarna. Tyvärr tycker väl jag att kommunikationen var väl inte helt 100% bra. Det fungerade bra när tolkarna fanns på plats. Men när dom slutade så blev det lite jobbigare. Vi som då använder tolk fick istället avläsa de andra som pratade. Det tycker i alla fall jag. Det är nog orsak väldigt många deltagare som är med under helgen kan inget teckenspråk alls eller väldigt lite. Det är ju därför dom är här för att lära sig teckenspråk:-D. Vi ska läsa teckenspråk hela helgen. Men lektionerna körs inte igång förrän imorgon bitti kl. 08.30. Vi har 2 lärare från Västanvik som ska undervisa oss. Ja sen när klockan började närma sig 23 så gick folk & la sig. Många var trötta efter resan hit. Vilket jag kan förstå. Det är bara jag som är deltagare som redan bor & pluggar på Västanvik. Men nu ser jag att klockan börjar ticka iväg. Dags att avsluta bloggen & säga godnatt. Ha det så bra tills imorgon då jag uppdaterar om dagen som varit i bloggen igen. // Johanna

Inget vidare i mitt liv just nu....

2010-11-17T08:20:00.000-08:00

Hej bloggen!

Tänkte jag skulle uppdatera lite vad som händer i mitt liv just nu. Har varit väldigt dålig på att skriva om just mig personligen. Jag har skrivit i bloggen men inte saker som har med mig att göra. Därför tänkte jag göra det nu istället. Har lite dö tid att slå:D:P
Jo i skolan är allt som vanligt, jag var dock sjuk hela förra veckan så denna vecka är första veckan i skolan på 2 veckor. Men det känns skönt att komma tillbaka. Många har tydligen saknat mig så det känns härligt. Lite har jag missat i skolan å det känns. Bland annat i dövrealia har jag missat en del. Men det tar jag snabbt igen. I teckenspråket har jag också missat men samtidigt så kan jag en del så någon gång sådär går väl ann. Det är bara att hoppa på där de andra är. Jag är duktig i skolan så det brukar inte vara några problem.
Annars då hur är det på fronten gällande mitt rörelsehinder/hörselskada så är det väl inte på topp. När det gäller hörselskadan så har hörsel blivit sämre. Jag måste vara mer uppmärksam på vad som händer nu. Det är jobbigt för det känns som jag kommer närmare & närmare till att bli döv:( Jag vet att dagen kommer men jag är inte
redo för det nu. Den lilla hörseln jag har kvar vill jag ha kvar. Visst jag kan teckenspråk & det gör att jag har ett sätt till att kommunicera på utöver talet. Men ändå, det finns så mycket jag skulle vilja höra. Jag har fått drastiskt sämre hörsel de senaste 7 åren. Vilket gör att många saker som jag hörde förr hör jag inte idag. Men samtidigt så har jag väldigt fått veta att döv kommer jag bli så jag har blivit varnad men ändå känns det fruktansvärt. Jag pluggar på Västanviks folkhögskola idag på teckenspråks linjen för hörselskadade. Här på skolan behöver jag inte vara hörende. Här kan jag vara döv därför att de flesta som går här är döva. Jag kommunicerar med teckenspråk hela dagarna & det känns underbart. Men så fort jag lämnar den trygga miljön på Vv så kommer jag direkt in i den hörandes värld. Det gör mig väldigt osäker på vad som kommer hända i framtiden.
Många säger att jag ska ta det som det kommer, men samtidigt finns min rädsla där varje dag. Tänk om jag vaknar imorgon & är helt döv.
Hur ska jag ta mig till då? Det är något jag verkligen inte vill ska hända.
Sen med mitt rörelsehinder jag har så är det väl inte på topp heller. Min rygg har totalt pajat. Har nu haft om i nästan 7 veckor. Smärtan blir heller inte bättre med tiden. Jag har uppsökt läkare men dom kunde inte hjälpa mig. Nu har jag kommit i kontakt med läkarna i Sthlm & hoppas på att dom kan hjälpa mig. Jag vill inget hellre än att slippa smärtan nu!!! Jag gråter till sömns varje kväll av smärtan plus att all min ork tar slut. Jag orkar inte riktigt leva som den Johanna jag var förut. Hade jag inte haft min bästa kompis jag har nu. Då hade jag seriöst inte levt idag. Det kan jag ärligt säga. Hon betyder allt för mig just nu. Hon får mig att vakna om morgonen, hon får mig att gå till skolan, hon får mig att hitta mitt leende jag egentligen har. Ja hon är bara helt UNDERBAR<3 Det vet hon om men jag kan ändå säga det 1 miljon gånger till:) Hon är helt enkelt min ängel<3<3<3 Ja det är väl det stora hela som händer mig i mitt liv just nu. Skola, vara med min ängel, äta, sova & försöka överleva varje dag är det som står högs på min agenda varje dag.

Nu kom precis min assistent med min middag. Det är nog bästa att jag avslutar min blogg & börjar äta middagen istället.

Ja men nu vet ni i alla fall vad som händer. Jag uppdaterar om något nytt sker.
Ha det så bra tills vi hörs igen:)

//Johanna

Svår hörselnedsättning eller dövhet

2010-11-09T12:25:00.000-08:00

Personer som har en svår hörselnedsättning eller dövhet kan använda ett tekniskt hjälpmedel som kallas cochlea implantat och förkortas CI. Implantatet är en form av hörapparat men en mottagare och en elektrod opereras inne i hörselsnäckan och kombineras sedan med en mtill en talprocessor som i sin tur gör om ljudet till elektriska signaler. Signalerna skickas till en sändare som sitter ovanför örat och vidare via den inopererade mottagaren och elektroden till hörselsnäckan där den stimulerar hörselnerven. Det är detta som gör att hjärnan uppfattar ljud. För att CI ska fungera krävs att det finns fungerande nervceller och nervtrådar i hörselsnäckan. I och med att CI:t täcker ett större ljudområde och har en närmare kontakt med hörselorganen än en vanlig hörapparat kan ljuden bli klarare. De implantat som finns idag är inställda för att tolka talet så bra som möjligt, medan det är svårare att tolka musik. Även om utvecklingen av CI går framåt ger inte implantatet en normal hörsel och det är heller inte effektivt på personer som bara har en lättare hörselnedsättning. Operationer genomförs idag på sjukhuset i Lund, Linköping, Göteborg, Uppsala, Huddinge och Umeå.

Kort om Cochlea implantat

•CI är en form av hörapparat där en del opereras fast inne i hörselsnäckan
•CI:t har en närmare kontakt med hörselorganen än en vanlig hörapparat och ger ett klarare ljud
•CI ger inte en normal hörsel och är inte effektivt på personer med lätt hörselnedsättning

Lätt till svår hörselnedsättning

2010-11-09T12:23:00.000-08:00

Personer som har en lätt till svår hörselnedsättning utgör den största gruppen av oss som har en hörselskada. Ungefär hälften av oss som hamnar i den här kategorin får stor hjälp av en eller två hörapparater.

Det finns cirka 1 miljon personer med hörselskada i Sverige

2010-11-09T12:16:00.000-08:00

Ungefär 40 000 av oss är barn och unga. Vi är en brokig grupp med flera olika typer av hörselskador och med olika grad av hörselnedsättning. Gemensamt för oss är att vi behöver ha en bra ljudmiljö och att många av oss får stor hjälp av visuella alternativ som textning och teckenspråk.

Örat är komplicerat och består av många små delar. Ytterörat fångar upp ljudet och hjälper oss att veta varifrån ljudet kommer. Ljudvågorna leds in genom hörselgången som slutar vid en tunn hinna som kallas trumhinnan. Ljudvågorna gör att trumhinnan vibrerar. Ljudet leds med hjälp av tre små hörselben (hammaren, stigbygeln och städet) i mellanörat vidare in i hörselsnäckan i innerörat där även balansen sitter. Hörselsnäckan är fylld med små hörselceller som tar emot ljudet. En del celler tar emot höga ljud, andra låga. Hörselcellerna kan jämföras med tangenterna på ett piano som det går att spela olika melodier på. Spelar ljudvågorna på hörselcellerna hör vi ljud. Från snäckan går en nerv in i hjärnan och det är när signalerna kommer dit som vi hör. Har vi lärt oss att tolka dessa signaler har vi ett språk, en musikförståelse eller en ljudupplevelse. Det är alltså med hjärnan vi hör och inte med örat.

De vanligaste hörselskadorna är skador på de delar i örat som leder ljudet, så kallade sensorineurala skador, i innerörat. De orsakas av ett nervfel, sitter oftast i hörselsnäckan och beror många gånger på ålder eller buller (men sjukdomar, skador
och ärftlighet kan också vara orsaker). Hörseln försämras framför allt för diskantljud och de svagaste ljuden hörs inte alls. Däremot hörs de riktigt starka ljuden fortfarande lika starkt – kanske till och med starkare än vid normal hörsel. Det största problemet är den försämrade förmågan att särskilja olika ljud eftersom skadan ofta påverkar hörselförmågans kvalité. Ljuden blir otydliga och flyter ihop. Det blir svårt att uppfatta vissa konsonanter, vilket gör att det blir svårare att höra vad som sägs. Även om ljudet förstärks finns det inte tillräckligt med nervtrådar kvar för att man ska uppfatta det rätt och särskilt svårt blir det när flera pratar samtidigt.

En annan typ av hörselskada är ledningsskador som kan bero på skador i hörselgången, trumhinnan eller hörselbenen. Det gör att ljudit inte kommer fram och därför upplevs som svagare. Vaxproppar, öronkatarr (vätska i mellanörat), öroninflammation och otoskleros (en sjukdom som gör att innersta hörselbenet växer fast) kan vara orsaker. I många fall kan ledningsskador behandlas så att hörseln blir bra igen.

Teckenspråk och tvåspråkighet

2010-11-09T12:02:00.000-08:00

Teckenspråk används av personer med dövhet eller hörselskada vid direkt kommunikation. Teckenspråket är nationellt och är därför unikt för varje land. Det

svenska teckenspråket erkändes som dövas första språk av riksdagen 1981. Vi tycker att alla barn med hörselskada tidigt ska utveckla både svenska och teckenspråk så att de senare i livet själva kan välja vilken typ av kommunikation de vill använda. Genom att vara tvåspråkig och ha tillgång till både svenska och teckenspråk ökar chansen för delaktighet i vardagens alla situationer.

Att utveckla ett språk vid tidig ålder sker omedvetet och automatiskt. Inlärning senare i livet kräver större ansträngning och motivation från individens sida. Det är inte heller självklart att nivån på språket blir lika hög som om barnet fått utveckla det från tidig ålder. Teckenspråk och svenska gynnar varandra och gör att språken blir rikare. Ju fler redskap för kommunikation - desto fler möjligheter att kommunicera.

Idag finns en förordning, TUFF, som ger föräldrar och syskon till ett barn med hörselskada rätt till teckenspråk. Denna förordning omfattar dock inte barnet med hörselskadan. UH tycker att detta är absurt och kräver en lagändring som ger barn med hörselskada rätt till teckenspråk.

Det är viktigt att ha ett livslångt perspektiv när det gäller barn med hörselskada. För att öka chansen till delaktighet i alla typer av situationer, nu och i framtiden, är rätten till tvåspråkighet avgörande.

Lär dig teckenspråk
Vill du lära dig teckenspråk? Många studieförbund erbjuder kurser, men du kan också studera teckenspråk på universitet eller folkhögskola. Det finns även sidor på nätet där du kan lära dig tecken och vardagsfraser.

Här kommer olika länkar du kan klicka in dig på om du vill lära dig teckenspråk

http://www.ur.se/Teckensprakswebben/Startsida/
http://www.vastanviksfhs.se/
http://www.ling.su.se/tsp/
http://glada.oru.se/studieinformation/kurs_lista.cgi?amnesgruppkod=045&lasar=2007/2008

Söker efter nya assistenter

2010-11-09T10:28:00.001-08:00

Någon som känner någon/några tjejer i åldrarna 18-30 år & som bor i Stockholm som kanske skulle vilja jobba som assistent till mig mellan den 21 december till den 8 januari 2011. Jag är en aktiv tjej som älskar träning, friluftsliv, gå på stan, fika, umgås med kompisar m.m. Jag efterlyser assistenter som kan jobba mellan de datumen & som inte är pälsdjursallergiker eftersom jag har hund & ibland även katt. Är du intresserad maila i såna fall mig på delfin.jojon@hotmail.com Jag vill ha ditt mail SENAST den sista november så jag hinner göra ett schema.

Jag & min assistans

2010-10-24T06:08:00.000-07:00

Hej allihopa!

Nu har jag varit jättedålig på att blogga den sista tiden. Men det har väldigt mycket för mig både privat & i skolan.

Jag har dessutom inte mått så bra den sista tiden. Har haft svåra smärtor i ryggen. Det gjorde till & med att jag fick åka in akut i tisdags morse till Falun lasarett med en sjuktransport med bår. Besöket på akuten gick bra. Läkarna kunde i alla fall utesluta att jag inte hade lunginflammation men vad det är som är fel med min rygg vet dom inte.
Läkarna i Falun är inte riktigt vana med personer som har mitt rörelsehinder eftersom det är ganska ovanligt. Så jag får ta & vända mig till mina läkare i Sthlm som kan mig bäst. Men jag har fruktansvärt ont så jag fick i alla fall värktabletter för att slippa ha ont. Tabletterna hjälper ibland men för det mesta har jag ont trots att jag har tagit dom. Ni som känner mig vet att det krävs enorma smärtor innan jag börjar klaga. Så nu när jag har ont så har jag riktigt ONT. Jag brukar inte klaga i vanliga fall för lite smärta. Men nu är det inte lite smärta jag har utan nu är det riktigt svåra smärtor. Jag har inte fått sovit bra på drygt 3 veckor. Så ont har jag:( Jag vet själv inte vad felet är heller, jag kan bara gissa på att min rygg som redan är väldigt böjd har blivit ännu böjdare. Det är inget som man kan göra åt vad jag vet. Min rygg har alltid varit väldigt böjd eftersom jag har Osteogenesis Imperfekta = O.I (benskörhet på svenska). Det gör att vi med den sjukdomen har väldig krökta ryggar & kan få svåra smärtor i ryggen. jag har varit smärtfri i min rygg fram tills jag var 19 år ungefär då började min rygg bli värre. Fick mer & mer ont i ryggen, speciellt på vintern då det var kallt. Men nu kan jag ha svåra smärtor året om. Det spelar ingen roll om det är vinter eller sommar. Min ortopedläkare sa att man kanske kunde operera min rygg men att det fanns många risker med den operationen. Det är ingen garanti att jag blir bättre i ryggen. Jag känner själv att jag nog inte vill göra operationen. Jag har utstått redan väldigt mycket smärtor & vill inte behöva ha mer. Kan jag slippa det så gör jag gärna det. Men samtidigt om den operationen kan hjälpa mig så kanske jag ska göra den. För risker finns det ju med alla operationer man gör. Men jag känner att idag så kan jag röra på min kropp. Om operationen misslyckas så kan jag bli förlamad & aldrig mer kunna röra på mig. Det är något som skrämmer mig att inte kunna röra mig. vara helt beroende av att ha någon hos mig hela tiden. Jag har för sig personlig assistans dygnet runt nu men dom är inte med precis varje sekund. Men min assistent finns till hands när jag behöver hjälp. Men jag hatar att vara beroende av assistans, jag vill kunna vara självständig som alla andra. Men jag måste nog börja lära mig att ta hjälp när jag behöver hjälp. Idag klarar jag inte av att göra en del saker som jag kunde göra förut. Det gör mig väldigt frustrerad att inte få klara mig själv. Jag som alltid har varit självständig. Kunnat spontant dra ut på krogen med kompisar eller bara dra & träna. Men nu måste jag planera om jag ska göra något. Jag måste kolla vem som jobbbar o.s.v. Det är ingen frihet tycker jag. Att jag måste planera mitt liv in i minsta detalj för att allt ska fungera. Min assistenter får dessutom inte jobba vaken natt. Dom måste gå & lägga sig när jouren börjar för jag har bara jour på natten i 8 timmar. Det är ingen frihet alls. Om jag till ex. vill ut på krogen. Då måste jag veta exakt vilken helg & vilka tider som gäller så min assistent får sina 8 timmar jour. Det är ingen frihet alls. Hur ska jag vet när jag kommer hem från krogen, jag kanske vill vara ute tills dom stänger men det kan jag inte eftersom assistenten måste sova. Därför om jag går ut så går jag mycket hellre ut med kompisar bara så får dom hjälpa mig om dom vill det såklart. För då kan jag vara ute hur länge jag vill. Men jag vet inte hur länge jag kan välja att göra så. Det beror helt på hur min framtid blir. Blir jag sämre i ryggen så det krävs lyft om jag behöver på toa eller så jag då måste jag ha min assistent med mig. Jag hoppas jag kan få ändra mitt assitansbeslut den dagen jag blir sämre & då kommer behöva vaken assistans på natten. När den dagen kommer så kommer jag kämpa så blodet rinner!!! Jag tänker inte låta mig behöva leva som ett paket istället för en människa. Jag ska kunna leva precis som alla andra. Kunna ut å resa, festa, jobba ja allt som hör vardagen till. Jag ska ärlig säga att jag nu i några dagar har verkligen funderat på hur mitt liv kommer se ut framöver. Kommer jag kunna umgås med min vänner? Kommer mina vänner finnas kvar för mig? Trots att jag kanske inte kan göra så mycket själv. Kommer dom stå ut med att jag har en assistent som finns i närheten hela tiden. Det jag är ALLRA MEST rädd för är om jag kommer förändras & inte vara samma Johanna som jag är idag. Att ingen kommer känna igen mig:( För jag vill fortfarande vara den glada, spralliga, tokiga, knäppa Johanna som jag kan vara. Jag vill inte förändra mig bara för att jag blir sämre i kroppen. Men det är jag allra mest rädd för. Men så läser jag bloggar som andra personer som också är rörelsehindrade har så blir jag peppad. Man får inte ge upp sitt liv bara för att man kanske blir sämre fysiskt. Man kommer alltid att vara den samma i hjärtat & i själen. Men just nu är jag rädd att förändras. Det händer så mycket just nu i min kropp. Det är inte bara ryggen som sviker mig. Min hörsel sviker mig också mer & mer. Det skrämmer mig lika mycket det:(:( Samtidigt försöker jag hitta en balans i mitt liv. Jag försöker förstå att det är okej att bli sämre, det inte är något man kan göra åt. MEN JAG VILL INTE ATT DET SKA HÄNDA!! Jag har under den sista tiden tänk på om det kanske är bättre att ta slut på sitt liv. Men sen kommer tankarna upp att jag vill inte lämna alla som jag älskar. Min familj, min BÄSTA kompis, mina djur, mina vänner ja alla som jag älskar. Dom kan jag ju inte lämna, vad skulle dom göra utan mig.

Så jag måste helt enkelt fortsätta kämpa vidare!!!

Men dom orden avslutar jag härmed min blogg för idag.

//Johanna

UH - Unga hörselskadade

2010-10-12T07:40:00.000-07:00

Hej alla mina läsare!

Jag skulle vilja dela med mig av lite saker som jag tycker är aktuella i all högsta grad just nu när det är år 2010 & Sverige skulle bli ett tillgängligt land för alla. Jag är med i en förening som heter Unga hörselskadade. Det är en förening för personer med olika hörselnedsättningar. Vi jobbar bland annat för att alla ska ha rätt till teckenspråk i skolan till ex. Därför tänkte jag skriva upp lite saker som jag tycker ALLA borde ta del av. Dessa texter jag kommer skriva av är tagna ur broschyrer som vi i Unga hörselskadade har. Å är ni mer intresserade är ni välkomna att besöka vår hemsida http://www.uh.se/php/start/start.php för mer information.

Språkekvationen

Det är omöjligt att förutspå hur hörseln kommer att förändras eller hur mycket hörselteknik kan göra för individen i framtiden. Med teckenspråk garanteras ett barn med hörselskadad delaktighet i alla typer av situationer, oavsett om barnet befinner sig i simhallen under idrotten eller går på studiebesök i en bullrig miljö.

Barn med hörselskada som går i skolan med hörande kamrater bör få möjlighet till teckenspråksundervisning. Dessutom bör dessa elever ha möjlighet till återkommande besök på specialskolorna för att få stimulans i sitt teckenspråk.

Svenska + teckenspråk = delaktighet.
Så ser vår språkekvation ut.

En hörfin skillnad

Majoriteten av lärarna saknar kunskap för elever med funktionshinder ska vara delaktiga i undervisningen.

Lärarens attityd gentemot eleven med en hörselskada sätter ribban för de andra elevernas bemötande. Ju bättre koll läraren har, desto lättare blir det för eleven som går integrerad att umgås med sina klasskamrater. Det är också en förutsättning för att erbjuda eleven med hörselskada en likvärdig utbildning.

Bullerdämpande åtgärder är bra för gruppen som helhet. Att tala med ansiktet vänt mot klassen är en förutsättning för att eleven med hörselskada ska kunna höra.

Det är en hörfin skillnad mellan utankunskap & delaktighet - Inför en kurs i funktionshinderkunskap i lärarutbildningen!

En tolkningsfråga?

Bara vart tionde elev med hörselskada pluggar vidare på högskola efter gymnasiet. Hos de hörande eleverna är det hälften som väljer att läsa vidare efter studenten.

Många i vår målgrupp använder sig av teckenspråkstolk parallellt med hörseltekninska hjälpmedel. Teckenspråkstolkningen är en fördel exempelvis under gruparbeten då ljudmiljön ofta är rörig, men kan även vara ett sätt att till fullo tillgodogöra sig föreläsningarna. Idag saknar studenter med hörselskada rätt till tolk på KY-utbildningar, komvux, privata utbildningar & vid studier på folkhögskola. Det gör att många utbildningar är stängda för oss.

Vi måste ha rätt att välja den utbildning vi vill.
DET ÄR INTE EN TOLKNINGSFRÅGA!

UNGA HÖRSELSKADADE

UH:s vision är ett tillgängligt samhälle där barn och Unga med hörselskada är delaktiga, självständiga och utvecklas på lika villkor.

En förutsättning för att vår vision ska bli verklighet är en likvärdig skola. Du kan läsa mer på www.uh.se/skolsajten.

UG finns för dig som är mellan 0-30 år och har en hörselskada. UH fungerar som en mötesplats, en informationsbank och en plattform för att påverka politiker och beslutsfattare i frågor som rör oss.

Ännu en blogg att läsa:P

2010-09-29T04:49:00.000-07:00

Hej allihopa!

Usch jag är sååå dålig på att uppdatera min blogg. Känns inte alls okej. Därför sätter jag mig nu & skriver ett litet kortare inlägg men jag skriver i alla fall ett inlägg. Ja nu är jag inne på min 5:e vecka här på Vv. Det är fortfarande lika roligt här. Jag utvecklar mig varje dag som går & jag lär mig massa nya tecken. Hihi jag har till & med förstått nu vilka lärare som är tuffare än andra. Men det är bara bra att lärarna är hårda, det är då man lär sig. Men jag måste säga att så tuff som en lärare till mig är, det trodde jag aldrig. Men jag kommer aldrig banga bara för att en lärare är tuff. Jag vill ju lära mig ännu mer teckenspråk än vad jag redan kan så det är bara bra att hon är hård men rättvis. Men jag trivs jättebra med alla mina lärare här på skolan. Dom är duktiga på sitt sätt allihopa. Idag till ex. lärde jag mig tecknet för tatuering. Det var roligt att lära sig det. Inte för att jag vet varför det är bra att kunna det men ändå. Jag vart glad att jag lärde mig det. Sen har jag lärt mig massa annat nytt idag också men det är svårt att skriva om allt jag lär mig här i bloggen. Då blir alla mina blogginlägg dubbelt så långa än vad dem redan blir:P Men som sagt allt rullar på i skolan, har också börjat komma in i gänget med alla som jag bor tillsammans med på Götalands gården. Det är roligt, vi är ett härligt gäng som bor där. Det är faktiskt mest killar på Göta:D Vi är bara 5 tjejer just nu. Men sen kommer vi bara vara 4 för en flyttar snart till ett annat elevhem. Men, men vi är ett gäng som trivs ihop. Det känns skönt, det hade varit jobbigt om vi inte gillat att bo i samma hus. Speciellt jag eftersom jag kan endast kan bo på Götalands gården för det är bara där det finns ett rum som är handikappanpassat. Så jag har inte så många val. Men jag trivs jättebra på mitt rum så jag byter gärna inte.

Nu börjar inlägget bli långt ändå, att jag aldrig kan sluta skriva när jag säger det. Men det är nog för att jag älskar att blogga & har oftast något intressant eller roligt att berätta när jag bloggar. Jag är jätteglad att många här på skolan läser & följer mig i min blogg:) Ju fler läsare jag har desto roligare är det att skriva.

Nu är det snart rast här för alla elever, jag tänkte gå ut & vara lite social med dom. Ha det så bra så hörs vi snart igen.

Kramar Johanna

2010-09-14T06:04:00.000-07:00

Hej alla mina bloggvänner!

Äntligen är jag tillbaka till bloggvärlden igen:D Nu ska ni få höra...

Jag har flyttat från Stockholm, jag bor nu mera på Västanviks folkhögskola strax utanför Leksand i Dalarna. Jag flyttade hit den 29 augusti & började plugga här den 30 augusti. Det har snart gått 3 veckor vilket känns helt overkligt. Jag kan knappt tro det än, jag har både lämnat familj & vänner kvar i storstan för att flytta ut på landet för att börja plugga. Finns det någon mer galen människa än jag som gör sådant? Nej jag skulle inte tro det, men sagt & gjort det är precis vad som har hänt. Jag flyttade hit för att utveckla mitt teckenspråk samt läsa upp några få ämnen som inte är klara från tidigare studier. Jag trivdes jättebra redan första skoldagen. Jag kände mig liksom hemma i den teckenspråkiga miljön. Här slipper jag avläsa allt som sägs om det är så att jag inte hör. Här pratar precis alla teckenspråk med varandra. Det är så otroligt skönt tycker jag. Då slipper man oroa sig för att man missar något viktigt. Jag kan vara mycket mer avslappnad här än vad jag är hemma. Hemma känner jag en otrygghet eftersom inte många kan teckenspråk & jag då måste avläsa allt som sägs. Mina vänner hemma vill lära sig teckenspråk men samtidigt vill dom att jag ska ha ett talat språk som första språk. Jag har inte det & det kommer jag aldrig att ha. Teckenspråket är & förblir mitt första språk jag pratar. Men på Vv så pratar alla teckenspråk så det är nästan konstigare här om någon talar talat språk istället för teckenspråk. Till & med tolkeleverna på tolk linjen tecknar alltid. I alla fall tolk 2, tolk 3 & tolk 4 som kan teckenspråk flytande. Tolk 1:an ska lära sig teckenspråk för att sedan kunna prata flytande teckenspråk med de döva & HSK-eleverna på skolan. HSK står för hörselskade.

Ja det var väl det stora som har hänt den sista tiden för mig:) Jag har självklart fått lära känna massa nya trevliga människor här på skolan också. Det är roligt tycker jag, jag fungerar hittills jättebra med de flesta. jag är sån som person, jag fungerar med alla. Det ska nog vara mycket till att jag inte ska gå ihop med de flesta. jag är så social själv plus att jag är lätt att vara med. Därför lär jag känna nya människor snabbt.

Nu måste jag börja avsluta min blogg. Ikväll har jag lite att göra. Å snart har jag assistentbyte så jag måste rapportera över till den som kommer nu kl. 16.00.

Ha det så bra så hörs vi snart igen....

//Johanna

Vart har jag egentligen tagit vägen tro:P:D

2010-08-24T04:39:00.000-07:00

Hej allihopa!

Nu har jag varit fruktansvärt dålig på att blogga igen. Snart är det inte ens någon idé att be om ursäkt för så här lat på att blogga får man väl inte vara om man har varit en duktig bloggare en gång i tiden:S:P Jag tror jag kommer bättra mig när jag väl har börjat skolan igen. Då har jag massor att skriva om i min blogg:D
Men jag känner redan nu att jag måste blogga lite om vad som har hänt den sista tiden.

Jag kan först berätta att jag har börjat komma riktigt igång med träningen. Både när det gäller styrketräningen & simningen. Jag var senast & simmade i söndags på Eriksdalsbadet. Jag simmade i 2 timmar & simmade hela 430 meter. Det var ett resultat som jag inte trodde att jag skulle uppnå då. Jag har inte simmat på väldigt länge så mitt mål var att simma 200 meter & det målet nådde jag med hästlängder när jag väl var färdig. Det kändes otroligt bra i både kropp & själ när jag hade simmat. Kunde avsluta simningen med lite bubblande i en av bubbelpoolerna som finns där. Det var en otroligt skön avslutning på veckan:D

Sen ska jag faktiskt träna redan idag igen:D Jag ska kl. 15.30 åka till Rosenlunds sjukhus för att träna på P.U.F.F.A som är ett gym som jag går på. Idag kommer det tyvärr bli sista gången på länge som jag kan träna dära. Jag kan ju inte direkt ta med mig gymmet upp till Leksand när jag flyttar dit. Men jag får träna på P.U.F.F.A när jag är hemma i Sthlm. Men det känns tråkigt att jag måste säga hejdå till dom som jobbar på gymmet. Jag trivs med dom som mina tränare. Dom är duktiga på att instruera en i sin träning & gör så att man kan utvecklas inom träningen hela tiden. Men jag själv har ändå en bra koll på hur jag ligger till i träningen & vad jag kanske behöver träna mer Ir mindre på. Så mig behöver dom inte hjälpa så mycket men dom finns ändå där för en:D Det är toppen tycker jag. Men jag kommer sakna P.U.F.F.A för en annan sak också, det är gemenskapen mellan alla oss ungdomar som tränar där tillsammans. Vi har så roligt ihop. Vi älskar att träna så det är något vi har gemensamt. Men, men jag flyttar inte för gott. Jag kommer till ex. komma hem en längre tid under höslovet vecka 44. Då hoppas jag få chansen att träna en gång på P.U.F.F.A i alla fall.

Ja vad har hänt den sista tiden då?

Jo förra veckan hade jag en kompis boende hos mig i några dagar:)<3
Vi gjorde massor med roliga saker tillsammans:) Bland annat var vi på sista Allsången på Skansen tillsammans, sen har vi faktiskt varit ute & sprungit samt tränade ett pass på P.U.F.F.A hann vi också med:) Vi var på 2 filmkvällar hos en kompis till mig också på både torsdags & fredags kvällen. Det var otroligt skönt att ha dig hos mig i några dagar gumman<3 Det behövde vi båda 2 tror jag:) Vi hade i alla fall det väldigt mysigt tillsammans när du var hos mig. Jo just det vi hann med ett besök på hörselhabiliteringen också. Skulle kolla av hur jag tyckte mina nya hörapparater fungerar. Men jag sa att jag måste få känna efter ett tag till. Jag måste dessutom få prova dom med hörselslinga som kommer finnas på skolan som jag ska börja på. Så jag fick till vecka 44 på mig att testa dom. Så vecka 44 ska jag tillbaka till Rosenlunds sjukhus å hörselhabiliteringen. Annars tog vi det bara lugnt:)

Den här veckan däremot kommer bli lite stressig. Jag har en del jag måste hinna med innan jag flyttar upp till Leksand som jag gör den 29 augusti kl. 11.00 för att vara exakt Idag till ex. hade jag en tid på hjälpmedelcentralen för att prova ut min nya permobil. Men dessvärre fick jag inte med mig den hem. Det var lite saker som måste fixas på den innan jag kan ta hem den. Så sagt å gjort var jag tvungen att åka hem med den gamla igen:( Men på fredag då bör allt vara bra med den nya så då ska jag hämta den:D:P Se upp backen säger jag bara!!!! Den nya permobilen går i 10 km/timmen:D
Imorgon ska jag klippa mig kl. 13.00 nere på Solna centrum. Sen på torsdag får jag fint besök av min barndomskompis Sara & hennes son Hugo:) Det ska bli roligt att träffa er igen, det var ju längesen sist. Så fika med dom är inplanerat på torsdag. Sen bestämde sig jag & mamma idag att vi ska ta en kväll på Ikea i veckan. Jag måste köpa en ny tvbänk att ha min tv på. Sen måste jag köpa en vagn att ha inne på toaletten också. Men det är något som ska inhandlas på torsdag eller fredag. Hihi^^ det är mycket som ska fixas inför en flytt alltså:D Jag har ju bott hemma nu i 1 & 1/2 år. Men äntligen så slipper jag att bo i samma lägenhet som min far:D Men självklart kommer jag sakna honom enormt mycket ändå. Men jag tror det blir väldigt bra att vi bor ifrån varandra ett tag nu.

Ja annars ska jag bara njuta av sista tiden hemma i Sthlm. Jag vet ännu inte när jag åker hem nästa gång från Leksand. Jag hoppas kunna göra det någon helg i september. Men det är inte helt säkert. Vi får se hur det ser ut framöver. Det är ju lite fix med att åka hem. Man ska kolla så alla assistenter som jobbar i Sthlm kan jobba när jag kommer hem & sen ska man även göra så de assistenter som jobbar för mig uppe i Leksand inte jobbar trots att jag inte är i Leksand. Så det är lite att klura på. Men vi ska ha ett möte på måndag kl. 10.00 jag & mina nya assistenter uppe I Leksand tillsammans med Anette. Dels ska alla få träffa mig men sen ska även alla få träffa varandra. Man byter ju med varandra så man ses en kort stund vid varje byte. Vi ska även prata om hur ett schema kommer se ut.

Ojoj nu börjar mitt blogginlägg bli låååånggt igen:D Attans att jag inte kan hålla mig med att skriva långa inlägg:) Hihi^^ jag tycker om att skriva långa inlägg, det kanske ni har märkt. Men jag hade mycket att berätta eftersom jag inte har bloggat på länge. Men nu tänker jag faktiskt avsluta mitt inlägg. Jag måste gå å äta mellamål innan min träning börjar:)

Så ha det så bra allihopa nu å var rädd om er:)

Jag lovar att kommer bli mer bloggandet från mig:D

Er Johanna

Mina planer för veckan som kommer:D

2010-08-08T03:41:00.000-07:00

Nu har jag bestämt mig vad jag ska ägna mig åt denna vecka som kommer förutom Allsång på Skansen på tisdag & ett besök på hörselrehabiliteringen på onsdag.

Jag känner att nu när skolan börja närma sig med stormsteg så måste jag börja köra igång med träningen på allvar igen. Jag har simtränat lite i sommar men inte alls så mycket som jag hade hoppats att jag skulle göra. Känner lite ångest över de att jag inte har tränat så mycket som jag velat. Men nu har jag haft några dagar som jag inte har mått så bra & då har jag bara suttit hemma & inte gjort något. Jo jag har sovit en massa så nu har massor av energi att göra mig av med. Då tänkte jag att jag nu under veckan som kommer kan börja smygträna lite inför flytten till Västanvik:)
Jag har som plan att försöka träna styrketräning på P.U.F.F.A & även simma minst en gång denna vecka. Jag känner att det är en plan jag borde kunna hålla. Å är det dåligt väder så passar det ännu bättre att träna för det gör jag ändå inomhus. Men det finns en tråkig sak & det är att jag har ingen som vill träna med mig. De flesta av mina vänner är riktiga soffpotatisar & orkar inte träna så mycket som jag tränar.
Men vecka 33 då kommer min bästa kompis till mig & hon vet jag älskar att träna. Så då får jag äntligen någon att träna tillsammans med:D Men jag tänkte börja smygträna lite redan idag. Jag ska ta på mig mina fotortoser & ta & gå en sväng med mitt gåbord som jag har. Då får jag belasta mina ben vilket är väldigt bra för mig. Jag har en assistent som jobbar just nu som vet hur viktigt det är för mig att gå på mina egna ben lite då & då. Så det ska jag nog göra idag å vem vet, det kanske hinns med en långpromenad senare ikväll också:) Men nu måste jag gå & ta på mig träningskläderna om det ska bli någon träning för mig:D

See u soon:)

//Johanna

SORG

2010-08-04T05:59:00.000-07:00

Om sorg

Att drabbas av förlust genom död av nära och kära rankas som livets största stresshändelse. Upplevelsen av sorg drabbar oss alla någon gång. Över en halv miljon personer är idag änkor och änkemän i vårt land. Mångdubbelt fler är de som sörjer och saknar.

Sorg är ingen sjukdom, men kan förvisso framkalla både psykisk och fysisk ohälsa. Vid Geriatriken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg har vi under de senaste tio åren intervjuat både nyblivna sörjande och dem som har sorgen litet längre bakom sig. Vi kallar studien Änkeprojektet. Förutom flera vetenskapliga rapporteringar har Änkeprojektet renderat några böcker. Den senaste heter Om sorg och speglar de vanligaste upplevelserna vid förlust av nära och kära.
Ensamhet är den vanligast rapporterade känslan i förlustsituationen. Hopplöshetskänslor och ängslan inför framtiden, kognitiva (tankemässiga) störningar, självförebråelser för saker man underlåtit att göra eller säga ”medan tid fanns” förekommer också ofta. Likaså kan skuld och ånger för att man inte gjort tillräckligt ligga länge och mala för den efterlevande.
Förnimmelser av den bortgångna är vanliga upplevelser. Stark längtan och saknad tycks ligga bakom dessa s.k. ”änkesyner” som förekommer hos både änkor och änkemän. Fyra av fem äldre efterlevande i Änkeprojektet berättade om syn- och hörselupplevelser, känslor av att den avlidne var närvarande och att de fört ett slags samtal med den döde. Det är viktigt att informera om att sådana upplevelser är helt normala och oftast är till hjälp i sorgen.

Många sörjande säger att de känner sig sjuka och trötta. Sorg gör ofta ont rent kroppsligt. Inte sällan leder denna sjukdomskänsla till en rundgång bland allmänläkare och på vårdcentraler för att ta reda på ”felet”. Läkarbesöken kan bli många, tröttsamma och dyra. Vård- och medicinförbrukningen i sorgens spår kan inrymma oanade kostnader för den enskilda drabbade och för samhället.
Anpassningen som efterlevande är en invecklad ekvation med många faktorer. Ålder, hälsa, fysisk funktion, sociala vanor, stödnät och personlighet är några av dessa faktorer som styr hur det kommer att gå i sorgearbetet. Många änkepersoner tycker att de tappar sin identitet och anpassar sig dåligt. ”Framtiden är som ett svart hål”, säger en del. Det är inte ovanligt med egen dödslängtan: ”Jag kunde lika gärna fått följa med honom i graven”. Hur ofta egen dödslängtan resulterar i suicid vet vi ännu inte. Men faktum är att självmord är vanligare bland äldre än yngre människor. Och det är ju i de högre åldrarna som vi trots allt har högst andel efterlevande.

Tidigare problem med sömnen, behov av lugnande mediciner eller alkohol kan aktualiseras och öka vid sorg. Utländska studier av äldre män i sorg pekar på faran för att hamna i ett beroende. Nya fynd i Änkeprojektet antyder, att även kvinnor som får sorg söker lindring genom alkohol. I studien Tusen änkor 2005 (Grimby & Johansson) bejakade var tredje änka att hon använt öl, vin eller sprit som lindring i sorgen. Detta är en markant ökning från 1980- och 1990-talen. De oroande resultaten manar till ökade hälsopreventiva insatser.

Vikten av tidigt stöd i sorgen kan inte nog betonas. Medmänskligt stöd räcker dock långt. Hjälpen behöver inte vara professionell utom i de fall man befarar att sorgen blivit komplicerad. Man bör emellertid söka experthjälp när den efterlämnade inte kan ta sig ur sörjandet, får en depression, blir fysiskt och socialt inaktiv, inte vill äta, inte kan sova eller överbrukar läkemedel och alkohol.
Men allt behöver inte vara negativt i efterlevandesituationen. Många utvecklar inneboende och kanske slumrande förmågor till att skapa nya kontakter och aktiviteter. Nya möjligheter kan öppna sig, och framtiden kan komma att ta en oanad och positiv riktning.

Distriktssköterskor möter många sörjande i sin verksamhet. Kanske skulle en enkelt formulerad självskattningsskala för patienten eller ett observationsschema (checklista) ibland kunna vara en hjälp i arbetet med att komma närmare roten till det onda. Särskilt gäller det vid diffusa smärttillstånd, ivrigt kontaktsökande eller svår tillbakadragenhet. Vi välkomnar forskningssamarbete med distriktssköterskor som vill tränga djupare in i problematiken kring sorg. Och vi har färdiga frågeformulär för ändamålet – det är bara att höra av sig till oss!

En överblick över forskningsresultat från Änkeprojektet finns på www.agnetagrimby.se. Där kan man också gratis hämta hem boken Om sorg och kopiera den för undervisning, utbildning eller egenläsning. En sammanställning om sorg och stöd hos äldre finns att hämta hem på SPF:s hemsida (www.spfpension.se/publikat.html#grimby). Information om sorg finns också på Sveriges landstings och Apotekets hemsida under Liv och hälsa (www.sjukvardsradgivningen.se).

Göteborg i maj 2006

Agneta Grimby
medicine doktor, leg psykolog
projektledare för Änkeprojektet
agneta.grimby@telia.com

Åsa K Johansson
fil doktor i psykologi, alkoholforskare
forskarassistent i Änkeprojektet
asakjohansson@hotmail.com

Ensam & ledsen:(

2010-08-04T05:43:00.000-07:00

Tårara rinner, hoppet försvunnit, tänk att stå ensam kvar.
Vågen har vunnit, livet försvunnit sökande saknar svar.

Tårara rinner, hoppet försvunnit, tänk att stå ensam kvar.
Vågen har vunnit, livet försvunnit sökandet saknar svar.

Jag vill inte vara utan min bästa vän:(

2010-08-03T15:51:00.000-07:00

Det är enormt jobbigt när en av ens bästa vänner inte bor nära en:( Att ha mil mellan sig är inte alls lätt. Jag trodde det gick bra att bo i olika städer. Men det är oerhört jobbigt för mig.
Speciellt när man vet att ens vän behöver ens stöd. Då vill man både finnas & vara hos den personen. Jag är långt ifrån min älskade vän som jag saknar oerhört mycket<3 Jag vet inte hur jag ska klara mig i 2 veckor till då vi inte kan ses.
Om 2 veckor kommer du till mig & det längtar jag sååå mycket till:)
Jag vet att vi bara är ett sms ifrån varandra men det är ändå enormt jobbigt att inte kunna vara hos dig just nu när du som mest behöver mig.
Jag vill vara hos dig nu:(:(
Det smärtar mig varje gång du skickar att du inte mår bra.
Då önskar jag att jag hade bil & körkort så jag bara kunde ta bilen å komma till dig.
Men du vet att jag finns både i ditt hjärta, hjärna & i varje andetag du tar. När du som mest mår dåligt behöver du bara tänka på att snart bor vi i samma stad & på samma skola:)<3
Då kan vi träffas varje dag & stötta varandra när helst vi behöver. Jag kommer ALDRIG att lämna din sida<3<3<3
Du är min ängel & vart du än är i Sverige så finns jag för dig.
Du finns för mig oavsett vart jag också än är.
Nu får vi försöka ta oss igenom dessa 2 veckor & göra det bästa av situationen tills vi ses. Å det är som sagt bara att sms till varandra om det är något:)<3
Min mobil är ALLTID på för din skull:)<3<3<3<3

Jag älskar dig gumman<3<3<3 Du är en ängel som skänker mig ljus i mitt liv:)<3

ÅK mer kommunalt

2010-07-29T04:31:00.000-07:00

Jag tycker generellt att ALLA som sitter i rullstol är lata. Varför åka färdtjänst när man kan åka tunnelbana? Jag tycker alla som sitter i rullstol borde åka mer kommunalt än vad dom göra. Utnyttja INTE färdtjänsten om du kan åka på andra sätt än bara färdtjänst. Tänk den dagen då färdtjänsten försvinner om det nu skulle försvinna. Hur kommer du åka då??? Det är något att tänka på för ALLA som sitter i RULLSTOL tycker jag!!!!!!

Jag vet att många kanske tycker jag är elak nu. Men jag säger bara sanningen. Det är många som säger till mig att jag borde åka mer kommunalt & der har jag börjat göra. Nu vill jag att andra ska bli bättre på att åka kommunal så sparar vi både pengar & på miljön.

Det var mitt visdomsord för idag.

ÅK MER KOMMUNALT!!!!

Johanna

2010-07-17T05:50:00.000-07:00

Hej alla mina bloggläsare:D

Det var väldigt längesen jag skrev ett blogginlägg. Jag har fått många förfrågningar vart jag har tagit vägen:) Men jag har inte haft någon motivation till att skriva, har heller inte vetat vad jag ska skriva om. Men nu känner jag att det är dags att uppdatera er alla mina bloggläsare igen. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att ni har fått vänta länge på att jag ska skriva igen:P

Men nu kör vi igång!!!!

Det första jag vill berätta är att jag den 29 augusti flyttar från Sthlm till Dalarna. Jag ska närmare bestämt flytta upp till Leksand för att börja plugga på en folkhögskola där uppe. Skolan som jag ska gå på heter Västanviks folkhögskola & ligger strax utanför Leksand. Ni kan gå in på http://www.vastanviksfhs.se/ för att läsa mer om skolan. Jag har planerat att läsa där i 2 år. Mitt första år ska jag läsa på Teckenspråkslinjen för hörselskadade & mitt andra år ska jag gå på allmän linje & läsa upp lite ämnen som jag har kvar. Skolan jag ska gå på är i första hand för hörselskadade & döva personer som vill läsa upp betyg eller lära sig teckenspråk om man nu inte kan det sen innan. Men det finns också tolklinjen, invandrar linjen m.m.
Jag kan teckenspråk men det är TSS som jag använder mig mest av. TSS står för teckenspråk som stöd vilket innebär att det är inte det teckenspråket som döva använder. Men på Västanvik ska jag lära mig de dövas teckenspråk & grammatik. Det ska bli jätteroligt, jag har ju grunderna, så för mig tror jag att det kommer bli ganska lätt. Men självklart har jag mycket kvar att lära mig också. Men att få plugga i en teckenspråkig miljö är jätteroligt & om man verkligen vill lära sig teckenspråk till 100% som jag vill så är Västanviks folkhögskola toppen. Jag var på ett teckenspråksläger på Västanviks folkhögskola nu för 2 veckor sedan med UH (Unga hörselskadade). Det var då jag bestämde mig att jag ville söka till skolan & börja där. Det vart att jag fyllde i ansökan & så fick jag träffa rektorn på skolan för ett samtal. Hon antog mig så fort hon hade fått in min ansökan. Eftersom jag själv har en grav hörselskada så var det självklart för henne att anta mig. Jag blev otroligt glad när hon sa att jag var välkommen tillbaka till Västanvik folkhögskola den 29 augusti då alla vi internatelever få flytta in på skolan. Jag kommer ju bo på skolan lika som jag gjorde när jag pluggade på Ädelfors folkhögskola i Småland. Det är trots allt 26 mil till Leksand från Sthlm. Så pendla varje dag är inget jag vill göra. Så därför ska jag få ett rum som jag bor under skoltiden i. Man har ett rum med badrum i men sen delar man kök & vardagsrum tillsammans. Det passar mig utmärkt att bo på detta sättet:D

Så det är mina stor planer de närmaste 2 åren.

Sen kommer jag även att vara mer aktivare i UH (Unga hörselskadade) under det kommande tiden också. Det är 3 stora aktiviteter jag ska åka på med UH. Bland annat är det en Föreningsträff en helg i Uppsala den 1-3 oktober, sen är det Ungdomskonferensen den 12-14 november på Ädelfors folkhögskola & den 26-28 november är det teckenspråkshelgen på Västanvik folkhögskola som jag ska delta i med UH. Så under hela hösten jag har massa att göra plus att jag också måste träna simning på distans eftersom jag inte kan träna i Nacka simhall där träningarna egentligen är. Men jag älskar att vara aktiv så detta liv passar mig utmärkt. Jag har har varit föreningsaktiv i många år i massa olika föreningar så jag vet vad det innebär att resa mycket runt om i Sverige med sin förening. Sen får jag heller inte att glömma att jag föreläsaer om mitt rörelsehinder också. Det gör jag lite då & då. Nu har det varit ganska lugnt ett tag men det är för att jag gjorde en stor operation för snart 1 år sen. Då efter operationen kunde jag inte föreläsa på samma sätt som jag kan nu igen. Men jag hoppas jag kan få börja åka ut & föreläsa igen nu till hösten. Jag måste bara se till att tiden räcker till. Måste ju hinna träffa familjen lite också under tiden. Men min familj stöttar mig till 100% i det jag gör & dom vet att jag mår bra när jag får göra saker jag älskar att göra. Att vara föreningsaktiv, simma & föreläsa är något av det bästa jag vet så får jag göra de så mår jag bra. Samtidigt också umgås med personer som jag älskar är jätteviktigt för mig. Utan mina vänner så orkar jag inte leva. Mina vänner gör att jag orkar kliva upp på morgonen. Utan dom & jag är inte hel. Därför klarar jag mig också igenom jobbiga perioder i mitt liv. Ni som följer mig i min blogg vet att mitt liv har inte alltid varit lätt. Det har varit väldigt mycket upp & ner. Just nu så är det lite si & så med mitt liv. Det som gör att jag mår sämst är att min hörselskada blir bara värre & värre. Jag är på väg att förlora min hörsel helt & det är något som jag inte trodde skulle hända så här tidigt i mitt liv. Jag har vetat under många år att jag någon gång kommer bli helt döv. Men läkarna har inte kunna sagt när. Det kan hända nu, om 1 år eller om flera år. Det vet man inte. Men eftersom min hörsel har blivit mycket sämre på kort tid så är jag rädd att jag blir döv fortaren än vad läkarna har sagt. Men skulle jag bli döv idag så kan jag ändå göra mig förstådd eftersom jag kan teckenspråk & förstår det flytande. Det är nu bara en del av mina vänner som måste börja lära sig det så dom kan prata med mig den dagen jag är döv. Jag har känt mig väldigt ensam under många år nu eftersom jag inte har kunnat ha någon att prata med om hur det är att vara hörselskadad & så småningom bli helt döv också. Men sen åkte jag på UH´s läger & där fann jag massa vänner som kunde känna igen sig i mig & min situation & som även var i samma. Då hittade jag ett helt annat lugn. Nu visste jag att jag inte var ensam längre. Det finns andra som också är hörselskadade & använder sig av teckenspråket som ett talat språk. Jag fann speciellt en person som ALLTID kommer betyda oerhört mycket för mig nu när jag är på väg att bli döv. Hon har också en hörselskada & för en tid sen så blev hon helt döv pga av en olycka. Vilket innebär att hon vet hur det är att vara hörselskadad & så småningom även bli döv. Vilka svårigheter det blir i samhället men också i hemmet om man inte har haft teckenspråket som ett talat språk hemma. Jag väljer att inte nämna namnet på personen i min blogg för att skydda henne. Men ni som känner mig kanske också vet vem hon är. Men i min blogg förblir hon anonym. Så nu känner jag mig mycket lugnare när jag vet att jag inte är ensam. Som en assistent sa till mig. Jag var mycket lugnare & tryggare i mig själv när jag var på lägret. När jag kände att jag inte var ensam & dessutom när det fanns personer runt mig som kunde teckenstråk flytande. Assistenten som sa detta var med mig på lägret. Nu när jag är hemma så är jag inte alls lika trygg i mig själv som jag var på lägret. Det beror nog på att jag inte alls kan kommunicera med mina vänner på samma sätt som jag kunde på Västanviks folkhögskola. Därför känner jag också att denna flytt är bra för mig att göra i mitt liv just nu. Jag kommer få ett helt annat inre lugn i mig nu när jag ska börja på Västanviks folkhögskola. Jag kommer bli tryggare i mig själv, känna att jag äntligen kan få stöd av människor som vet vad det är jag går igenom just nu. Jag kan också behöva en riktig paus från alla i Sthlm. Jag vill visa att man lika gärna kan flytta ett tag för att sedan komma hem å känna att man har saknat varandra. Men jag är inte långt borta, jag har ju både facebook, msn, mobil som man alltid når mig på. Så jättelångt borta är jag inte. Jag kommer växa inom mig när jag är uppe i Leksand. Jag växte oerhört mycket när jag bodde i Småland. Jag var en helt annan person när jag flyttade hem igen. Jag var mycket vuxnare, inte bara i åldern utan som person. Jag hade mognat. Det var en förändring som var nyttig för mig. Nu har jag blivit en stor flicka & behöver göra detta i mitt liv. Jag vill dessutom kunna träffa andra som är i samma situation & det får jag göra på skolan. Så nu är det nedräkning till den 29 augusti som gäller:D

Mitt liv kommer förändras under mina 2 år på Västanvik, det är jag säker på. Jag kommer bli mycket lugnare & tryggare i mig själv.

Annars vad har hänt i mitt liv!

Jag tror inte att händer så mycket annat spännande just nu. Många brukar undra om jag har hittat kärleken än. Men det har jag inte, jag letar inte heller. Känner att jag har ganska mycket med mig själv just nu. Så att hitta kärleken är inget som står högt upp på min att göra lista. Skulle jag bli kär så blir jag. Men jag är inte ute efter ett förhållande just nu. Det är faktiskt riktigt skönt att vara singel:D Jag får ju kolla in alla snygga killar på stranden:P Men mitt välmående går före allt annat just nu. Så kärleken får komma när den kommer.

Nu börjar min blogg bli väldigt lång, jag vet att många kommer sluta läsa den om den är för lång. Så det kanske är dags att sätta punkt för denna gång:D:P

Ha det så bra allihopa & jag hoppas ni bloggläsare är glada att jag är tillbaka in i bloggvärlden igen. Nu lovar jag att skärpa mig med bloggandet. Det måste bli mera regelbundet nu:D

Varma sommarhälsningar Johanna

Att ha personlig assistans

2010-06-14T11:16:00.000-07:00

Hej allihopa! Nu har jag äntligen fått mitt beslut om att få personliga assistans dygnet runt. Är superlycklig för att beslutet har gått igenom. Men det har sina för & nackdelar har det visat sig. I alla fall om man ser hur vänner till mig reagerar på att jag har fått personlig assistans. Men jag vet lika väl också att många av mina vänner tycker att jag inte borde få personlig assistans eftersom jag förut kunde klara mig själv. Men på kort tid har jag blivit snabbt sämre vilket innebär att jag inte längre klarar mig själv som förut. Det är jobbigt att bli sämre med min sjukdom:'(. Eftersom det har gått väldigt snabbt på kort tid så har jag inte riktigt hunnit med i vad som hänt. Ännu jobbigare är det när vänner till mig blänger på mig å min assistent. Dom vågar inte säga något till varken mig eller till den som jobbar. Varför kan inte folk bara respektera mig & istället stötta mig istället för att klaga å tycka att jag borde klara mig själv. Jag skulle vilja säga ett å annat till dom. Men känner att jag inte orkar lägga ner tid för att förklara eftersom dom inte bryr sig. Det känns jättejobbigt men vad ska man göra. Men i alla fall, varför kan folk bra inte glädjas med mig att jag nu kan bli självständig istället för att tycka att jag inte borde få assistans för av klara vardagens alla saker. Men nu är läget som det är, jag har blivit sämre å det är något jag måste leva med. Jag är glad att beslutet gick igenom. Nu ska jag fixa klart allt med assistansen så jag kan ta det nya steget i mitt å flytta hemifrån. Bor hemma hos pappa fortfarande men är på väg att flytta så snart jag kan:-D. Hihi^^ nu börjar det bli en lång & deppig blogg. Därför avslutar jag härmed bloggen nu:-)

Teckenspråk= meritpoäng på gymnasiet

2010-06-02T14:18:00.000-07:00

Svenskt Teckenspråk är ett språk som används i Sverige av ca. 30 000 teckenspråks-användare. Ut över det finns det en stor grupp människor som är i behov av teckenspråk som ett stöd och komplement till talet.
Att ha möjligheten att läsa teckenspråk på gymnasiet för hörande har varit en stort merit när eleverna ska söka jobb! En arbetstagare som kan kommunicera med döva/hörselskadade är ett stort plus!
För en döv/hörselskadad är det mycket värt att kunna kommunicera på teckenspråk på t ex sin arbetsplats, affären, sjukvården. Där denna grupp människor kan besöka och kommunicera utan att känna sig handikappade och missförstådda, ger döva/hörselskadade större delaktighet i samhället.

Idag…
… får alla som läser moderna språk (tyska, franska, spanska) på gymnasiet meritpoäng när de ska söka till högskolan.
… erbjuds teckenspråk på gymnasieskolor som individuellt val (300p). Men eftersom teckenspråk inte är meritgivande, missgynnas de elever och följden blir att fler och fler blir mer eller mindre tvungna att läsa andra meritgivande ämnen. För att eleverna ska kunna konkurrera in på högskolan.
… ges teckenspråk till en handfull grundskolor för hörande som språkval.

Skola 2011
• Ge Teckenspråk ett likvärdigt status som
Tyska, Franska och Spanska på gymnasiet.
• Att eleverna kan välja och läsa
teckenspråk som Språkval redan från åk 1 på
gymnasiet och sedan få fortsätta under
gymnasiets 3 år.
• Att redan i grundskolan ge eleverna
möjlighet att läsa Teckenspråk likvärdigt
med Tyska, Franska och Spanska.

Varför är det viktigt med teckenspråk?
Det är ett språk som används i Sverige med egen grammatik och ordförråd. Det är döva/ hörselskadades oftast enda språk (förutom skriftspråket). Forskning visar på att teckenspråk hjälper barn/elever till språkutveckling och är ett bra stöd för utvecklingsstörda, barn med språk försening, språkstörningar men även vid inlärning vid läs och skrivsvårigheter.

Höj och säkra statusen för teckenspråket
inom utbildningsväsendet Skola 2011!

2010-06-01T09:06:00.000-07:00

Sweet dreams Clara Hermelin♥ ♥ April 23, 1987 - June 1, 2009
The world is not the same without you♥ ♥
♥ ♥ Rest in Peace♥ ♥

Jag vet inte om det finns ord för hur ont det gör i mitt hjärta att veta att idag för exakt 1 år sen togs livet ifrån min bästa vän Clara Hermelin:( Jag fattar fortfarande inte det som har hänt har hänt. Det har gått 1 år men det känns som det bara har gått någon vecka:(
Jag vill inte tro att detta är sant. Clara lever inte längre, hon kommer aldrig mer komma tillbaka. Men för mig så kommer hon att komma tillbaka. Kommer jag någonsin tro på att hon faktiskt inte finns. Hur ska jag stå ut med tanken att aldrig mer få prata med Clara. Den tanken vill jag inte ens tänka. Jag vill ha tillbaka Clara, hon ska inte ha lämnat mig nu. Det är inte bara mig som hon har lämnat, hon har även en underbar dotter som hon aldrig får chansen å se växa upp. Men jag får se hennes dotter växa upp. Den dagen hon är stor nog ska jag berätta för henne hur hennes mamma var. Hur mycket hon älskade henne. Det känns hemskt att det nu har blivit vi som lever kvar, vår uppgift att berätta för hennes dotter om hennes mamma. Men det är vår plikt att göra det. Men idag hoppas jag att Clars familj sitter & berättar för hennes dotter vilken underbar mamma hon har & att hon vakar över henne.
Clara Hermelin kommer alltid ha en plats i mitt hjärta<3
Den platsen kan ingen ta ifrån henne. Jag älskar & saknar henne sååå mycket:(<3<3<3<3

Vila i frid nu älskade Clara<3

2010-05-24T11:55:00.000-07:00

Hej allihopa!

Nu är det dags för den årliga tillgänglighets marschen som går av stapeln nu på lördag kl. 14.00 från Humlegården.
Jag ska gå på marschen & representera både Unga hörselskadade & Unga rörelsehindrade som jag sitter som ledamot i Förbundstyrelsen i Stockholm.
Jag har redan lagt in all offentlig information ni behöver veta gällande marschen nu på lördag den 29 maj kl. 14.00. Men jag ville passa på att rikta denna information till er som inte har någon att gå med, men som gärna skulle vilja gå marschen. Du/ni får jättegärna hacka på mig och gå den tillsammans med mig.
Jag kommer finnas på plats i Humlegården redan kl. 12.30. Det kan vara svårt redan nu att bestämma exakt vart jag kommer stå & invänta alla som vill gå. Det bästa är om du kommer dit, leter upp en tjej som sitter i elrullstol (permobil) och som är glad & taggad inför marschen.
Då har du/ni nog hittat rätt person:D Jag kommer ha med mig några kompisar som också vill gå marschen med mig. Så jag kommer säkert sitta vid ett stort gäng ungdomar. Det är bara att komma fram till oss & hacka sedan på när marschen börjar.

Jag tänkte också passa på att ge dig som ska gå marschen några bra tips.

Är du till ex. är döv, hörselskadad eller har hörapparat & har behov av teckenspråkstolk så kommer hela marschens alla slagord att tolkas samt allt som säg innan, under & efter marschen vid målgång där det kommer allt hållas tal m.m. Tolken kommer stå på ledbilen som åker längst fram på marschens tåg. Så jag rekommenderar er att gå allra längst fram så ni kan se tolken teckna. Jag själv är gravt hörselskadad och behöver själv använda mig av tolk, därför kommer jag vara bland dom som går längst fram. Detta innebär också att ni som INTE är i behov av teckenspråkstolk får låta de som är de gå före er i marschledet. Om jag minns rätt kommer man också max få gå 4 stycken brevid varandra. Det innebär att alla kan inte gå på ett led på bredden utan max 4 rullstolar/personer på rad bredvid varandra. Har du assistent ska självklart din assistent få gå brevid dig eller bakom om nu han/hon behöver köra din rullstol.

Är det jättefint väder och varmt den dagen så bör du ha med dig en vattenflaska med vatten eller annan dricka i. Det kan vara väldigt bra att fylla på vätskeförådet under marschen. Regnkläder är också att rekommendera om det nu skulle regna eller börja regna. Jag kommer gå tillgänglighets marschen oavsett vilket väder det än är. Det finns som saktr inget dåligt väder, bara dåliga kläder!

Detta var bara några tips jag ville ge er inför tillgänglighets marschen. Är det något annat du undrar över kan du alltid gå in på http://www.marschen.se/ för mer information. Det går också lika bra att maila mig på delfin.jojon@hotmail.com så ska jag försöka svara på dina frågor så gott jag kan.

Annars hoppas jag så många som möjligt kommer & går tillgänglighets mraschen med mig å alla andra som ska gå den. Ju fler vi är detsto bättre är det!!!

Med vänliga hälsningar Johanna

Nu är det dags för Marschen för tillgänglighet 2010:D

2010-05-08T12:10:00.000-07:00

Deltagarinformation Stockholm
Här finns information för dig som kommer att delta i Marschen för tillgänglighet i Stockholm lördag 29 maj 2010.

Marschsträcka:
Start: Humlegården
Mål: Sergels torg, där tal och underhållning väntar.
Längd: 1,7 km

Tider:
Samling: 13.00
Avgång: 14.00
Målgång: Marschen tar ca 45 minuter att gå.
15-16 är det tal och underhållning på Sergels torg (målet för marschen).

Vägbeskrivning till startpunkten:
För att hitta, se kartan med Humlegården hos maps.google.se. Använd funktionen "Vägbeskrivning" så får du en utförlig vägbeskrivning med karta från vilken plats som helst i Sverige.

Ledsagning:
Ni som vill ha ledsagning vid marschen, skriv mejl till info@marschen.se (OBS! Detta gäller enbart ledsagning, inte om man behöver transporthjälp, exempelvis med påskjutning av rullstol.)

Funktionärer:
Funktionärer kommer att finnas. De kan hjälpa till med exempelvis att visa vägen och praktiska saker. Det kommer att finnas funktionärer vid start, i marschtåget och vid Sergels torg som är målet för marschen. Funktionärerna kommer att ha speciella, väl synliga reflexvästar på sig så att de är lätta att känna igen.

Parkeringsplatser:

För att hitta handikapparkeringar i närheten av startpunkten (Humlegården), gå först till trafiken.nu:s webbtjänst.
1. Välj "Östermalm" som område och klicka i "Handikapparkeringar". Klicka på "Visa".
2. Zooma in en gång genom att klicka på plustecknet i nederkanten av kartan.
3. Klicka en gång på pil vänster.
4. Det vita området ovanför piltecknen är Humlegården. För muspekaren över en utmärkt parkering för att se dess adress.

OBS! Tänk på att de närmaste parkeringarna kommer att bli upptagna fort. Var ute i god tid!

För att hitta parkeringshus gå in på samma webbtjänst som ovan (handikapparkeringar). Längt ned på sidan finns länkar till de stora parkeringsbolagen.

Bussar hänvisar vi till tidigare marschers startpunkt Wenner-Gren Center (Sveavägen 164). Där finns stora parkeringar som är lediga på lördagar.

Vidare information om parkeringsplatser finns på Stockholms stads webbplats.

Mat och dryck:
Ingen mat eller dryck kommer att serveras. Medtag eget!

Tillgängliga toaletter:
McDonalds, Hotell Anglais, Kulturhuset, Åhléns

Tolkning:
Teckenspråkstolkning kommer att finnas vid starten, längst fram i marschtåget och Sergels torg.

Banderoller och plakat:
Organisationer, enskilda och företag får själva göra material till marschen, t ex en banderoll eller plakat. Dock får dessa inte innehålla budskap som inte är i linje med marschens syfte eller frågor som marschen inte tar ställning för eller emot, oavsett hur behjärtansvärt ändamålet är. Att sätta upp affischer för sitt företag eller ha banderoller som uppenbart är ägnade att göra reklam tillåts exempelvis inte. Arrangörerna förbehåller sig rätten att plocka bort olämpligt material. Ett exempel på tänkbar plakattext är "[Föreningens eller företagets namn] namn går Marschen för tillgänglighet / Otillgänglighet är diskriminering!".

Policy för annonsering för externa evenemang:
Endast i undantagsfall godtar vi att externa evenemang och organisationer gör reklam före eller under marschen. Oavsett hur behjärtansvärt ändamålet än är krävs för att vi överhuvudtaget ska överväga det att evenemanget/organisationen har direkt koppling till marschens syfte. För att komma ifråga måste arbetsgruppen för marschen ha kontaktats minst två veckor innan marschens genomförande per info@marschen.se. Om man dyker upp marschdagen utan tidigare kontakt och frågar om det är ok kommer man att nekas.

Om man inte orkar gå:
Om du inte orkar gå hela marschsträckan kan du naturligtvis sluta upp i tåget längs med sträckan eller bege dig direkt till Sergels torg.

Ledar- och servicehundar kontra allergiker
Vi hänvisar till Astma- och allergiförbundets och Synskadades Riksförbunds överenskommelse och låter därmed deltagare själva lösa eventuella problem som uppstår på plats. Vi ber dig som berörs av detta att vara lyhörd för andra deltagare. För att detta ska fungera krävs att berörda deltagare visar hänsyn och respekt för varandra. Om det skulle uppstå svårigheter, kontakta en funktionär.

I NÖDFALL:
Längst fram och längst bak i marschtåget finns poliser. Längst bak i tåget finns en första hjälpen-grupp från Röda Korset.

Om något händer, kontakta någon av funktionärerna, Röda Korset-gruppen, polisen eller, om det är akut, ring 112. Ett par bilar kommer att finnas tillgängliga under sträckan som vi går. Dessa är till för personer som får förhinder att fortsätta marschen. Dessa bilar kör endast till Sergels torg.

Att tänka på och marschregler:

Behåll samma plats i marschtåget så långt det är möjligt. Du hjälper därmed oss att få tåget att gå i en jämn takt och riskerar inte att göra andra deltagares marschupplevelse dålig.

Använd inte kameror med blixtar i tåget. Deltagare med epilepsi riskerar att få akuta anfall om så sker. Vill ni fota, gör det utan blixt eller vid sidan av tåget.

Använd inga starka dofter. Vi har många allergiker i tåget som kan få allergichocker av det.

Av samma anledning råder totalt rökförbud i samband med marschen.

Om du inte har en ledar- eller servicehund, lämna din fyrfota vän hemma.

Använd solskyddsfaktor om det är soligt.

Ta med regnkläder!

Jag kommer att delta i marschen och är det så att du har ingen att gå med så får du gärna hacka på mig. Då ska du helst medela mig det SENAST DEN 26 maj så jag vet hur många vi blir som går. Du anmäler dig till mig via mail. Min adress är: delfin.jojon@hotmail.com

Slagord

Här listas slagorden som kommer att användas vid marscherna för tillgänglighet 2009. Förbered dig och värm upp rösten!

1. Tillgänglighet är jämlikhet!
- ropas eller sjungs tre gånger

2. Tillgänglighet är en rättighet!
- ropas tre gånger

3. Vad vill vi ha? Tillgänglighet!
Vad vill vi ha? Tillgänglighet!
När vill vi ha det? Nu!
När vill vi ha det? Nu!
När vill vi ha det? Nu!
När, när, när? Nu, nu, nu!

4. Handling riksdag och regering,
ingen mer diskriminering!
- ropas eller sjungs ett par tre gånger

5. Vi vill ha hårda tag,
en antidiskrimineringslag!
- upprepas tre gånger

6. Tillgänglighet, rättighet, självklarhet!
- upprepas ett par tre gånger

7. Ropen skalla, öppet för alla!

8. Ropen skalla, lika för alla!

9. Mycket snack om jämlikheten, men var är tillgängligheten?!

Lokala variationer och tillägg kan förekomma.

2010-04-27T13:00:00.000-07:00

Vänner är som stjärnor
Man ser dom inte alltid,
men man vet att dom
alltid finns där när
man behöver dom.

Mina vänner är dom som vet allt om mig. Dom som finns där när man som allra mest behöver dom. Men så hände det som man inte trodde skulle hända. Den 15 februari 2007 förlorade jag min allra bästa vän Anna Violet Persson. Det var det värsta som hände i mitt liv. Det går inte en dag utan att jag saknar henne så det gör ont i hela kroppen & hjärtat:( Hon var min klippa. Hon var den jag ville dela mitt liv med. Men nu finns hon inge mer. Det är ofattbart, jag tror fortfarande inte att det är sant trots att det har gått 3 år sen hon somnade in. Jag kommer aldrig glömma det som Anna sa till mig innan hon rullades in på operation.

Hon sa:
- JAG ÄLSKAR DIG JOHANNA. GLÖM ALDRIG DET! JAG RINGER SÅ FORT JAG HAR KOMMIT UPP TILL RUMMET IGEN.

Detta var det sista Anna Violet Persson sa till mig på telefon innan hon kördes in på operation den 14 februari 2007. Anna vaknade aldrig mer ur näckrosen Hon somnade sedan in den 15 februari 2007. Hon blev bara 18 år gammal. Jag kommer aldrig glömma det sista samtalet med henne.

Men när jag minst anade så hände det som verkligen inte fick hända. Jag förlorade en bästa kompis till inom loppet av 2 år efter Annas bortgång. Den 1 juni 2009 bragdes Clara Hermelin om livet. Clara blev bara 22 år gammal.

Jag trodde inte det var sant. Hur är det möjligt att förlora 2 av sina bästa vänner inom så kort tid. Det var något jag aldrig skulle tro kunde hända mig. Men så gjorde de det. Jag hade förlorat mina 2 älskade vänner Clara & Anna. Mitt liv rasade totalt ihop:`) Jag ville inte leva mer. Jag hade förlorat de 2 personer som betyder mest i mitt liv. Hur ska jag nu orka leva vidare. Det var Clara & Anna som visste allt om mig. Det var dom som var mina klippor i mitt liv som jag kunde luta mig mot. Nu stod jag helt ensam ute i världen:( Ingen skulle kunna förstå mig på det sättet som dom gjorde. Dom fanns vid min sida hela tiden. Ingen har funnits för mig som dom gjort. Därför känns det som mitt liv inte är värt att leva längre. Vem ska jag nu kunna luta mig mot? Vem ska trösta mig när jag är ledsen? Vem ska följa mig i mina steg mot ett liv i vuxenvärlden? Jag har ingen aning. Jag vet att jag har flera vänner som finns & stöttar för mig. Men ingen kan någonsin finnas för mig som Clara & Anna gjorde. Jag sörjer dom varje dag, mina tårar rinner varje natt. Ensamheten inom mig är som enorm smärta:( Jag tror inte smärtan någonsin kommer försvinna från mitt hjärta. Det smärtar varje gång jag hör deras namn, när jag tänker på dom. Mitt liv kommer aldrig mer bli säg likt. Jag skulle ge mitt liv för att få tillbaka dom. Bara få säga hur mycket jag älskar dom. Hur mycket jag saknar dom & hoppas att vi en dag återförenas. Den dagen önskar jag skulle komma nu. Men jag vet att min tid inte är inne än. Men jag vill sååå gärna ha tillbaka dom. Jag klarar mig inte utan dom. Jag kan varken sova, äta, dricka Ir göra något utan dom. Mitt liv är totalt bortkastat nu när jag inte har dom hos mig. Jag orkar inte ens kämpa med mina ätstörningar & mina självmordstankar. varför ska jag kämpa nu. Jag har ingen att kämpa för. Dom jag kämpade för finns inte längre.
Vad har jag att leva för nu?

Jag vet att jag har mina vänner, min familj & min släkt att leva för. Men just nu känner jag mig helt otillräcklig för dom. Vem vill vara med någon som mig. Ett vrak som inte kan ta hand om sig själv. En som vill ta sitt liv. Det kan inte finnas någon som kan älska mig. Men det kanske är just det jag behöver. Någon som älskar mig. Vännerna mina säger att dom älskar mig. Men hur ska jag veta att dom verkligen älskar mig? Det kanske är något som dom bara säger för att göra mig glad. Jag vill verkligen kunna känna mig älskad. Men jag gör inte det. Jag kände mig älskad av Anna & Clara. För dom älskade verkligen mig & jag dom. Vår kärlek kan ingen veta hur den var. Jag älskade dom & skulle kunna dö för dom. Dom betydde allt för mig & nu när jag har förlorat dom så betyder inget annat. JAG KOMMER ATT ÄLSKA DOM SÅ LÄNGE JAG LEVER. DET ÄR VI ÄNDA TILL GRAVEN.

Det är dom jag vill vara hos, inte här på jorden!!!!

Ett hjärta kan slå,
ett hjärta kan brista,
en vän kan man få,
en vän kan man mista,
men i mitt hjärta är du gömd
för en ängel som du blir aldrig glömd!

Teckenspråksprovet är INSTÄLLT!!!!

2010-04-25T11:27:00.000-07:00

Hej alla besökare på Träffstugans fritidsgård!

Efter många "klagande" från vissa personer så ställer jag in teckenspråksprovet den 7maj. Det är synd men jag vill inte ägna massa tid åt något som ingen vill göra. Ni som vill göra provet kan höra av er till mig så gör vi det. Annars tar vi nya krafter till hösten igen:-)

Men kom ihåg: UPP MED HÄNDERNA & VÅGA TECKNA:-D

Med vänliga hälsningar Johanna

Våra hörselskador är unika och vi har olika mycket hjälp av olika hjälpmedel

2010-04-24T10:09:00.000-07:00

Hörapparaten gör att vi hör bättre, men ger oss inte hörseln tillbaka. Till exempel förstärker den alla ljud – även skrapet från stolar och slamret från bestick mot porslin. Det finns flera typer av tekniska hjälpmedel som underlättar för oss i vardagen. Det kan vara hörselslinga, FM-system, mikrofoner av olika slag, vibrator till dörrklocka och telefon eller en väckarklocka som vibrerar. Vi i UH tycker det är viktigt att alla barn som har en hörselskada också lär sig teckenspråk. Genom att vara tvåspråkig och ha tillgång till både svenska och teckenspråk ökar chanserna till delaktighet i vardagens alla situationer.

Hörapparaten är personlig och för att den ska passa just dig gör audionomen ett avtryck av ditt öra. Insatsen eller "proppen" som du har i örat kan se ut och kännas på olika sätt: det finns hårda och mjuka proppar och vissa kan du smycka med små pärlor. De minsta hörapparaterna kallas "allt i örat" och de sitter helt inne i hörselgången. En annan variant kallas "bakom örat" och där sitter apparaten bakom örat och fortsätter ner till och in i hörselgången. Du skaffar hörapparaten på hörcentralen i det landsting där du bor. Vid utprovningen är audionomen skyldig att lyssna till de behov du har. Är du inte nöjd med den hörapparat som du får måste du säga ifrån. Det är viktigt att du får det du behöver. Så länge du går i skolan betalar du ingenting för hörapparaterna. När du slutar gymnasiet så är det olika i olika landsting. I vissa landsting måste du själv betala en del av kostnaden för din hörapparat. Kolla därför upp med ditt landsting vad som gäller för dig. De olika företag som säljer hörapparater har mycket information på sina hemsidor om sina produkter. Ett tips är att du skaffar dig kunskap om vilket utbud som finns både vad gäller apparater, proppar och möjligheter till att kombinera hörapparaten med olika hjälpmedel innan du provar ut dem.

Teckenspråk och tvåspråkighet
Teckenspråk används av personer med dövhet eller hörselskada vid direkt kommunikation. Teckenspråket är nationellt och är därför unikt för varje land.

Det svenska teckenspråket erkändes som dövas första språk av riksdagen 1981. Vi tycker att alla barn med hörselskada tidigt ska utveckla både svenska och teckenspråk så att de senare i livet själva kan välja vilken typ av kommunikation de vill använda. Genom att vara tvåspråkig och ha tillgång till både svenska och teckenspråk ökar chansen för delaktighet i vardagens alla situationer.

Att utveckla ett språk vid tidig ålder sker omedvetet och automatiskt. Inlärning senare i livet kräver större ansträngning och motivation från individens sida. Det är inte heller självklart att nivån på språket blir lika hög som om barnet fått utveckla det från tidig ålder. Teckenspråk och svenska gynnar varandra och gör att språken blir rikare. Ju fler redskap för kommunikation - desto fler möjligheter att kommunicera.

Idag finns en förordning, TUFF, som ger föräldrar och syskon till ett barn med hörselskada rätt till teckenspråk. Denna förordning omfattar dock inte barnet med hörselskadan. UH tycker att detta är absurt och kräver en lagändring som ger barn med hörselskada rätt till teckenspråk.

Det är viktigt att ha ett livslångt perspektiv när det gäller barn med hörselskada. För att öka chansen till delaktighet i alla typer av situationer, nu och i framtiden, är rätten till tvåspråkighet avgörande.

Lär dig teckenspråk
Vill du lära dig teckenspråk? Många studieförbund erbjuder kurser, men du kan också studera teckenspråk på universitet eller folkhögskola. Det finns även sidor på nätet där du kan lära dig tecken och vardagsfraser. Till höger ger vi några tips på var du kan lära dig teckenspråk.

Tolkning
Tolkning kan vara ett sätt att underlätta kommunikationen mellan teckenspråkiga och hörande personer. Den som har en hörselskada och kan teckenspråk har rätt att använda tolken vid kontakt med myndigheter och offentliga institutioner, under sin högskoleutbildning eller i privata sammanhang. Hörselskadade, döva och dövblinda har rätt till tolk enligt hälso- och sjukvårdslagen. Teckenspråkstolkning görs parallellt med den som talar. Tolkarna arbetar parvis och växlar mellan varandra i tiominuters intervaller. Tolken översätter allt som sägs eller tecknas men deltar inte i samtalet, tolkanvändaren och samtalspartnern talar därför till varandra och inte till tolken.

Tolktjänsten är kostnadsfri för alla tolkanvändare och beställs genom landstingets tolkcentral. Ibland händer det att tolkanvändaren nekas tolk trots rätten att få tolkning. Utebliven tolkning kan anmälas till patientnämnden i landstinget och till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Syftet med att anmäla är bland annat att göra politikerna i landstinget medvetna om tolkbristen. DO redovisar sin statistik på anmälningar till regeringen. Förutom teckenspråkstolk finns det även skrivtolkar och dövblindtolkar. Skrivtolken översätter från talad svenska till skriven svenska. Översättningen sker parallellt med den som talar och tolkanvändaren kan läsa det som sägs på en datorskärm. Skrivtolkning används framförallt på möten och konferenser. En dövblindtolk tolkar både det som sägs och det som syns. Metoden som används kallas taktilt teckenspråk och tolkanvändaren läser av teckenspråket genom att hålla sin hand på tolkens hand.

Det syns oftast inte att en person hör dåligt, men det märks lätt i samtal

2010-04-18T10:48:00.000-07:00

Vi kanske inte svarar när du pratar med oss eller så börjar vi prata om något helt annat för att vi har hört fel. Det finns flera typer och grader av hörselskador och det är omöjligt att ge en generell bild av hur mycket – eller lite – en person med hörselskada hör. Miljön, humöret och vem man pratar med påverkar också hur mycket vi faktiskt uppfattar av det du säger.

Många av oss som har en hörselskada använder hörapparat. Det finns hörande som tror att hörapparaten fungerar som ett par glasögon och att vi inte märker av vår hörselskada när vi har på den. Hörapparaten gör att vi hör bättre, men ger oss inte hörseln tillbaka. Till exempel förstärker den alla ljud – även skrapet från stolar och slamret från bestick mot porslin. Att hela tiden koncentrera sig på att höra gör att många av oss som har en hörselskada är trötta och har huvudvärk. Om du som är hörande tänker på att bara

Tro på dig själv!

Låt inte hörselskadan och andras fördomar vara ett hinder för det du vill göra!

Prata vänd mot oss (så att vi kan läsa på läpparna) och att inte prata för fort (så att vi hinner uppfatta orden) är det mycket lättare för oss att faktisk kunna lyssna, och inte bara koncentrera oss på att höra.

En bra kommunikation är avgörande för bra relationer. Att umgås med andra blir ofta mycket lättare om du berättar vad du behöver för att höra. Då kan också de du pratar med ta sitt ansvar för att du ska hänga med i samtalet. Men för att du ska kunna berätta för andra är det viktigt att du lär dig mer om din egen hörsel och om vilka lösningar som finns. Ett sätt att lära dig mer är att vända dig till hörselhabiliteringen i ditt landsting för rådgivning. Att träffa andra som har en hörselskada brukar också ge väldigt mycket. Vi vet hur det är och har kanske lättare för att ge tips och lösningar. Dessutom är det skönt att faktiskt se att man inte är ensam om att ha en hörselskada.

Du som är hörande och träffar en person som har en hörselskada vill förstås att vi ska vara med i samtalet. Tänk på att också småpratet är en viktig del i en relation till andra. Innehållet i småpratet saknar ofta betydelse, men man blir sedd och blir del i en gemenskap. Dessutom är småpratet en förutsättning för att komma in på tdjupare samtal. Försök att se till att vi som har en hörselskada är med också i den här typen av dialog. Kolla av att vi verkligen har hört. Upprepa det du sagt om vi ber dig, även om du själv inte tycker att det var särskilt viktigt.

Denna text har jag kopierat från en hemsida. Texten berättar hur det är att leva med en höselskada & vilken hjälp vi kan få som till ex. hörapparat m.m.
Hemsidan som texten är tagen på är: http://www.uh.se/php/start/start.php

Det finns också en blogg som ni gärna får gå in på & läsa. Adressen är: http://www.uh.se/php/blogg/blogg.php

Marschen för tillgänglighet 2010 lördag 29 maj

2010-04-15T09:25:00.000-07:00

Marschen för tillgänglighet 2010 lördag 29 maj

Pressmeddelande 2009-11-27

För åttonde året i rad går den enade svenska handikapprörelsen ut på gator och torg tillsammans med mängder av andra organisationer för att genomföra demonstrationen Marschen för tillgänglighet. 2010 är datumet fastställt till lördagen 29 maj.

– Vi förväntar oss att sätta rekord i antalet orter. Förra året genomfördes marschen på 25 orter, året dessförinnan på 18 orter, säger Hans Filipsson, grundare och språkrör för Marschen för tillgänglighet. Marschen för tillgänglighet arrangeras lokalt av handikapporganisationer och/eller andra organisationer i samarbete under ledning av en nationell arbetsgrupp.

– Det är valår 2010 och vi hoppas att det blir sista gången vi behöver marschera innan vi får en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionsnedsättning i Sverige, likt den Norge antog i januari 2009 och andra länder för snart 20 år sen, exempelvis USA 1990, Australien 1992 och Storbritannien 1995, säger Emma Johansson, också språkrör för Marschen för tillgänglighet.

Dagens lagstiftning helt otillräcklig

Sverige har sedan 1966 haft lagstiftning om att nybyggnationer ska vara tillgängliga och sedan 2001 om att hinder som är "enkla att avhjälpa" ska åtgärdas. Sedan 1979 har det funnits lagstiftning som kräver att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig. Trots det är Sverige fortfarande ett till största delen otillgängligt land. Beräkningar som människor inom vår och andra organisationer gjort visar att 60-90 procent av svenska stadskärnor är helt eller delvis otillgängliga.

- I vår pågående tredje anmälningsaktion mot diskriminerande otillgänglighet kan vi konstatera att antalet anmälningar fördubblats jämfört med de två första aktionerna 2005 och 2007 tillsammans. Den pågående aktionen kommer i slutändan att ha resulterat i över 3000 anmälningar om diskriminering. Missnöjet med den diskriminering som pågår varje dag av Sveriges över miljonen personer med funktionsnedsättning ökar för varje år som Sverige inte tar sitt ansvar, säger Hans Filipsson, grundare och språkrör för Marschen för tillgänglighet.

Sverige har nyligen återigen kritiserats av organ knutna till FN för att inte ha gjort otillgänglighet till diskriminering. En snabbutredning om hur en reglering av otillgänglighet som diskrimineringsgrund kan ske genomförs just nu av Hans Ytterberg på uppdrag av Integrations- och jämställdhetsdepartementet.

Detaljerad information om hur man arrangerar Marschen för tillgänglighet 2010 på sin egen ort följer inom kort.

Mer om Marschen för tillgänglighet:
Vanliga frågor om Marschen för tillgänglighet och otillgänglighet som diskrimineringsgrund:
http://www.marschen.se/vanligafragor
Om den tredje anmälningsaktionen:
http://www.marschen.se/anmalningsaktion3

För mer information, kontakta:
Mårten Gudmundhs, pressansvarig och koordinator, 0739-98 94 90, marten@marschen.se
Emma Johansson, språkrör, 0707-870395, emma@marschen.se
Hans Filipsson, grundare och språkrör, hans@marschen.se

Marschen för tillgänglighet har som enda syfte att otillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Fler än 140 organisationer och företag stödjer oss och vårt syfte. Organisationerna som ställt sig bakom innefattar bland annat samtliga stora, traditionella handikapporganisationer, inklusive ungdomsorganisationer: Handikappförbundens Samarbetsorgan (HSO), De Handikappades Riksförbund (DHR), Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR), Synskadades Riksförbund (SRF), Hörselskadades Riksförbund (HRF), Riksföreningen för Trafik och Polioskadade (RTP), Reumatikerförbundet, Svenska Diabetesförbundet, Astma och allergiförbundet, För utvecklingsstörda barn, unga och vuxna (FUB), Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsförening (SHIA), Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF), etc.; den svenska Independent Living-rörelsen: Stiftarna av Independent Living i Sverige (Stil), Göteborgs Independent Living (GIL), Helsingborgs Independent Living (HIL), Föreningen JAG, Independent Living Institute (ILI); politiska organisationer: Miljöpartiet de gröna, Vänsterpartiet, Grön Ungdom, Liberala Ungdomsförbundet (LUF), SSU Stockholm, etc.; organisationer som tidigare inte knutits till kampen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning: Sveriges förenade studentkårer (SFS), Pensionärernas riksorganisation (PRO), Uppsala Studentkår, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, etc.

(En fullständig förteckning över stödjande finns på http://www.marschen.se/stodjande)

Nu är det dags för slutprovet på teckenspråkskursen!

2010-04-13T07:28:00.000-07:00

Jaha så var det tredje datumet satt för teckenspråkskursen på Träffstugan.
Vi träffas igen fredagen den 7 maj kl. 19.30 - 21.00 som vanligt.
Vi kommer hålla till i innebandyn precis som sist.
Ni ska också ta med er papprerna ni har fått från de 2 tidigare gångerna.

Nu har vi tyvärr kommit till den sista gången av kursen. Sen tar vi ett välförtjänt sommarlov:) Under denna fredag är det dags för er att ha ett prov i teckenspråk. Ni kommer få göra provet 2 & 2 tillsammans med mig.

Till provet ska ni ha läst på alla papper ni har fått av mig. HAR DU TAPPAT BORT PAPPERNA SÅ KOM TILL MIG SÅ FÅR VI KOPIERA NYA TILL DIG!!!
Ni ska även lära er färgerna gul, grön, blå, röd, rosa, lila, vit, svart, grå & beige.
En OBLIGATORISK sak jag vill att NI ska kunna till provet är handalfabetet.

Jag önskar er all lycka till:)

Vi ses på kursen:)

Mvh Johanna

Nu är det dags för utvecklingsamtal:D

2010-04-13T07:24:00.000-07:00

Nu är det dags!!! För er som har läst teckenspråkskursen på Träffstugan att ha ett utvecklingsamtal enskillt med mig. Jag vill ha haft samtal med er alla som har läst kursen innan DEN 7 MAJ då provet skall vara. Jag börjar redan denna vecka. Jag tar er en & en när tillfälle ges. Det tar ca. 15 minuter. '

Mvh Johanna

Min framtid är räddad:D

2010-03-15T07:33:00.001-07:00

Jag tänkte bara berätta för er att jag har hittat min utbildning, jag ska gå efter att jag har läst på folkhögskola i Sthlm. Jag tänker läsa på Västanviks folkhögskola. Linjen jag vill gå på heter Teckenspråkslinje för hörselskadade. Jag tycker den passar mig utmärkt:) Så nu har jag planerat mina 4 närmaste år jag har framför mig:D

Om du vill ha information om skolan jag tänker börja på så kan du gå in på

http://www.vastanviksfhs.se/

Gå gärna in där å kolla. Kanske hittar du något du är intresserad av:D

Teckenspråkskursen del 2 på Träffstugan

2010-03-13T11:57:00.000-08:00

Jaha så var det andra datumet satt för teckenspråkskursen på Träffstugan.
Vi träffas igen fredagen den 19 mars kl. 19.30 - 21.00 som vanligt.
Vi kommer hålla till i innebandyn precis som sist.
Ni ska också ta med er papprerna ni fick förra gången.

KOM IHÅG OCKSÅ LÄXAN NI FICK AV MIG! ¨
Ni ska skriva ner 3 meningar VAR som vi sedan tillsammans ska teckna så som man tecknar meningarna.
Vi ses på kursen:)

Mvh Johanna

Teckenspråkskurs med mig Johanna:D

2010-02-22T14:17:00.000-08:00

Hej alla ungdomar som hänger på Träffstugan på fredags kvällar!

Nu är det äntligen klart. Jag får ha min teckenspråkskurs för er som vill lära er mer teckenspråk eller för er som aldrig tidigare har tecknat. Alla är välkomna!!! Man ska anmäla sig till personalen om man vill delta på kursen. Vi kommer ha teckenspråkskursen under 3 fredagar då det är öppetkväll. Det innebär också att kursen kommer INTE att vara varje vecka. Men vi börjar med den första fredagen det den 5 mars. Tiden är annu inte fastställd. Vilka de 2 andra fredagarna det blir bestämmer vi under första gången vi ses. Jag ser framemot att få lära ut teckenspråk. Jag hoppas också DU är intresserad:)
Jag kommer ha med mig matrial som vi ska jobba med.

Något som är bra att ha med sig till kursen är penna, papper & en mapp att lägga teckenpapperna i. Har ni det med er så är ni riktigt laddade för en stunds tecknande.

Jag hoppas vi ses på kursen.

Varmt välkomna vill jag Johanna önska er alla

O.B.S! DETTA GÄLLER ENDAST NI SOM BRUKAR VARA PÅ TRÄFFSTUGANS FRITIDSGÅRD PÅ KVÄLLARNA!!!!

Hur det är att leva med en hörselskada

2010-02-22T11:57:00.000-08:00

Jag vill berätta för er hur det är att leva med en hörselskada. Det är nog inte många som vet om att jag har en hörselskada också. En hörselskada märks inte på personer som har det. Den syns inte utan är något som bara märks om man pratar med folk som är hörselskadade & sen kanske dom inte svara på tilltal alltid. Det är vanligt att vi som har en hörselskada eller hörselnedsättning blir dåligt bemötta eftersom många tror att vi struntar i vad man säger. Men det handlar egentligen bara om att vi faktiskt inte hör vad den som pratar med oss säger. Speciellt om det är bullrigt och mycket hög ljudnivå kring där man är o.s.v. Då är det sällan vi som har en hörselskada eller hörselnedsättning hör vad man säger.

Man bör därför tänka på några saker när man träffar en person med en hörselskada eller hörselnedsättning.

1. Titta ALLTID på personen du pratar med.

2. Prata tydligt & långsamt.

3. Ha inte för bråttom när du ska prata med personen i fråga.

4. Ta hänsyn till att personen du pratar med som har en hörselskada eller hörselnedsättning kanske ber dig en eller flera gånger upprepa det du sa/säger.

5. En del av oss kan också använda teckenspråk som ett alternativ till kommunikation Så kan du teckenspråk så är det ett plus i kanten & då använder vi oss gärna av det.

Detta är fem punkter som kan vara bra att tänka på när du pratar med personer som har en hörselskada eller en hörselnedsättning. Det är bra att veta också att många av oss kan läsa på läpparna & gör det flyttande. Vilket är till en stor hjälp när vi ibland talar med folk som kanske inte känner oss & vet att vi är hörselskadade eller hör dåligt. Jag personligen använder också mobilen som hjälp ibland. Det kan vara att jag ber den jag ska prata med skriva vad den vill säga istället för att säga det. På det sättet får jag ändå veta vad den vill. Det är ett bra sätt tycker jag.
Jag älskar också att till ex. lägga in länkar till olika youtubesidor som har med teckenspråk att göra på min facebook eller blogg till ex. På så sätt får jag kanske fler att vilja ta del av det som är mitt liv & varför teckenspråket är så viktigt för min del. Jag kan leva ett mycket friare liv igenom att jag kan teckna & använda det som ett alternativt kommunikation. Hade jag inte lärt mig teckenspråket när jag gick på dagis & tidigare så hade jag nog levt i en mycket tystare värld än vad jag behöver leva idag:) Jag kan nu ta del av det som händer runt omkring mig men också i samhället. Jag kan prata med alla & förstå även om jag inte hör. Jag har en hörselskada som är ett tillläggs funktionshinder till mitt funktionshinder som jag har. Jag använder mig därför av teckenspråket dagligen för att kunna delta i allt som händer. Å även delta i samtal med familjen, vännerna, släkten ja alla som jag kommer i kontakt med. Jag lever ett mera självständigare liv idag & behöver inte känna att jag inte kan prata med alla. Men givetvis så behöver jag då & då använda mig av en teckentolk vilket underlättar avsevärt mitt liv & min egna självständighet som jag har. Jag försöker i så stor utsträckning jag bara kan använda mig av den lilla hörsel jag fortfarande har kvar. Jag är alltså inte helt döv, men vet heller inte hur länge jag kommer kunna höra det lilla jag hör idag. Min hörsel har på bara några år blivit sämre & sämre. Vilket oroar både mig, min familj & omgivningen. Jag försöker därför få så många som möjligt att lära sig teckenspråket som används mest som stöd (alltså inte riktigt de teckenspråket som döva använder) för då kan man i alla fall göra sig förstådd till mig & alla andra som använder teckenspråket som ett alternativ kommunikation. Men jag läser på läpparna flyttande också eftersom jag fortfarande lever i det hörandes samhälle mer än i det tysta. Men som jag brukar säga, jag har en fot både i de hörande & dövas samhälle om man nu ska dela på dom två. Jag är delvis hörande alltså betyder det att jag har en hörselskada som inte går att reparera. Jag använder mig idag av lite olika hjälpmedel för hörselskadade. Bland annat har jag hörapparat på båda mina öron, jag tecknar väldigt ofta & sen tittar jag helst på program som är textade på tvn eller program som är för hörselskadade & döva. Till exempel nyhetstecken, perspektiv m.fl. Jag kollar sällan på program när dom visas direkt på tvn. Istället väntar jag tills programmet går i repris för då är dom oftast textade. Jag tycker det är dumt att man inte textar alla program direkt från början så kan alla ta del av det som visas i tv. Det är något som samhället borde göra mer tillgängligt. Man pratar ju så mycket om att göra samhället tillgängligare för alla personer med funktionsnedsättningar. Det gäller både rörelsehindrade, psysiska funktionshinder, blinda, hörselskadade & döva. Men jag tror att inom en snar framtid så kommer alla program som visas i tv att textas. Då skulle vem som helst kunna ta del av allt. Vi får väl alla jobba för ett tillgängligare samhälle helt enkelt. Tillsammans klarar vi det!!! Så det var lite om teckenspråket det:) Nu vet ni också att jag är hörselskadad. Då kanske ni har mer förståelse varför jag inte alltid svarar på tilltal. Det har med att göra att jag kanske inte hör den som frågar eller pratar med mig. Då är det bättre att komma fram till mig istället för att bli irriterad om jag inte svarar. Om det nu skulle vara så att jag inte svarar på tilltal.

Nu får det vara klart slut från mig Johanna:D
Massa kramar:)

Minnen att minnas livet ut:D

2010-02-16T10:48:00.000-08:00

Här kommer det lite blandat med bilder från tiden på Ädelfors folkhögskola:D Det är jag med några av mina skolkamrater samt även klasskamrater:)

Ett minne för livet:)

2010-02-16T10:37:00.000-08:00

Hej allihopa!

Jag tänkte nu ta å blicka tillbaka lite till tiden då jag gick på Ädelfors folkhögskola. Här kommer lite olika bilder på mig från den tiden:D

Mitt liv i fem akter

2010-02-01T09:35:00.000-08:00

Jag tänkte faktiskt kopiera in ett skolarbete jag gjorde då jag gick på Ädelfors folkhögskola våren -08. Jag tycker mitt arbete är oerhört bra gjort och därför vill jag dela det med er mina bloggläsare. Jag ska också säga att jag fick betyget MVG i arbetet, vilket också gjorde att jag tycker detta var ett av mina bästa stora uppsatser jag gjort i svenska A kursen. Så här har ni något bra att läsa:)

Akt 1.

Födelsen på sjukhuset

Den 22 mars 1987 föddes en flicka på Karolinska sjukhuset i Solna.
Flickan skulle få namnet Johanna.
De stolta föräldrarna till sin först födda dotter var Monika och Jimmy.
De bodde i en 2:a i centrala Solna 10 minuter från Stockholm city.
Johanna föddes med krossat skallben, revben och nyckelben. Men både innan, under och efter förlossningen upptäckte man att hon hade gamla och nya frakturer. Innan läkarna visste vad det var för fel på Johanna så var hon tvungen att gå igenom en massa tester och undersökningar.
Men 2 månader efter att hon föddes fick familjen äntligen beskedet.
Johanna fick diagnosen Ostieogenesis Imperfekta förkortat O.I.
O.I är en benämning på benskörhet i skelettet. Det innebär att hon lättare kan få frakturer på sitt skelett än andra.
Johanna var en skör liten flicka som ingen nästa vågade hålla i. Trots det försökte familjen leva ett så normalt liv som möjligt.
De första 10 åren visste inte familjen att dem skulle få tillbringa mycket tid på sjukhus med en massa undersökningar och läkarbesök. Johanna fick nya frakturer till och från hela tiden. Var allt lugnt kunde det ta 2-3 veckor då Johanna inte hade några frakturer eller sprickor.
Trots de så fick Johanna ett efterlängtat syskon. Johanna var 2 när lillesyster Fanny kom till världen och Johanna blev en stolt storasyster.
Familjen hade nu börjat lära sig att leva med Johanna och hennes funktionshinder. Självklart var det ju osäkert om nästa barn skulle få samma diagnos som Johanna. Men så blev inte fallet utan Fanny var ett helt ”frisk” liten unge.
Livet fortsatte att rulla på, Johanna varvade sin vardag med läkarebesök, besök hos sjukgymnast och ännu fler besök på sjukhus. Fanny växte och när hon var 2 och Johanna var 4 så kom en liten lillasyster till i familjen. Det var Ellen som kom till världen och Fanny blev äntligen storasyster istället för att bara vara lillasyster.
Ellen var också självklart efterlängtat och Monika och Jimmy var självklart 2 stolta föräldrar till 3 underbara döttrar.
Johanna, Fanny och Ellen växte upp till fina flickor/tjejer och jag Monika skulle kunna berätta ännu mera om deras uppväxt men då blir det en lång roman. Så för att minska ner det så avslutar jag nu med att säga.
– Idag är Johanna 20, Fanny 18 och Ellen 16 år gamla. Fanny och Ellen bor hemma men Johanna har flyttat hemifrån ner till Småland för att plugga på folkhögskola.

Akt 2.

Första dagen på gymnasiet

Den 20 augusti 2003 började Johanna sitt första år på Skärholmens riksgymnasium i Skärholmen utanför Stockholm. Hon skulle börja på Individuella programmet (IV) i en RH-klass på max 6 elever. RH betyder rörelsehindrade och det innebär att alla har olika grader av funktionshinder i klasserna. På Skärholmen finns det 8 klasser med rörelsehindrade elever i. 4 klasser på medieprogrammet och 4 på Individuella programmet. Det finns 4 st. riksgymnasier i Sverige. De ligger i Umeå, Stockholm, Göteborg och i Kristianstad. Eftersom det bara finns 4 skolor i Sverige som har RH anpassade program i gymnasieskolan så är utbudet ganska begränsat. Det innebär att när Johanna skulle söka till gymnasiet var hon tvungen att även söka till de andra gymnasierna i Sverige. Men givetvis så var Skärholmen Johannas första handsval. Hon valde Göteborg som andra, Kristianstad som tredje och Umeå som fjärde val.
Men som tur så kom Johanna in på Skärholmens riksgymnasium och behövde då inte heller flytta hemifrån. De fyra riksgymnasierna har även internat vilket innebär att det går ungdomar från hela Sverige där och då kan de få bo på elevhem istället för att pendla hem varje dag. Många bor kanske jättelångt hemifrån. Men eftersom Johanna bodde hemma hos mig mamma Monika så fick hon åka skolbuss till skolan varje dag. Bussen hämtade henne alltid 1 ½ timme innan skoldagen började och för det mesta så fick hon också sällskap till skolan av andra elever som bor i närheten av oss. Det kostar mindre att försöka få samåkning med flera till skolorna. När jag skickade iväg min dotter första dagen till skolan sååå var hon nervös som bara den. Men i all nervositet så kände hon ändå en lycka att hon skulle få börja gymnasiet. Men hur det gick de resterande 3 åren på gymnasiet får ni nog fråga henne själv. Men den 7 juni 2007 gick hon ut gymnasiet och idag pluggar hon på Ädelfors folkhögskola i Småland.
– Jag är en stolt mamma som har en dotter som har klarat hela gymnasietiden. Trots att hon hade lite tungt i mitten av skoltiden igenom att hon gick in i väggen. Men sen när allt löste sig med skolan så har allt löst sig och hon är idag en examinerad gymnasieelev.

Akt 3.

Morgonen efter bröllopsnatten

Den 20 juli 2020 gifte Johanna sig med Fredrik Andersson i Segloras kyrka på Skansen. Släkt och vänner till både Johanna och Fredrik närvarade vid det stora bröllopet. De träffades sommaren 2018 då Johanna var i Skåne och hälsade på sin kompis Hanna. Fredrik var kompis till Hanna och sen började han och Johanna dejta med varandra under tiden hon var nere och hälsade på. Johanna åkte sedan tillbaka till sthlm men Fredrik och hon höll kontakten via telefon, msn och mailen. Men efter ett halvår ville Fredrik att han och Johanna skulle flytta ihop. Johanna tänkte noga igenom beslutet men sen bestämde hon sig. Jag vill flytta ihop och bilda familj. Så valet blev att Fredrik flyttade till sthlm och dem båda flyttade till en 3:a inne i stan. Så blev det och de, var jättelyckliga för att ha hittat varandra. Så den 24/10 2019 friade Fredrik till Johanna när de var i Paris på en weekend. De hade redan bestämt sig när de ville gifta sig. Ett sommarbröllop var det enda alternativet för dem båda och så blev det. Klockan 14.00 lördagen den 20 juli 2020 ringde klockorna i kyrktornet på Skansen. Hanna som var Johannas bästa vän var även hennes tärna och Johan som var Fredriks bror var hans bestman. Bröllopet var jättevackert och tårarna kom både på Jimmy och mig. Vi var så stolta föräldrar och svärföräldrar. När bröllops ceremoni var klar så åkte vi alla till en festlokal som vi hade hyrt. Där serverades det en buffé och dricka i stora lass. Det bjöds på musik också så en massa dans blev det av. Till efterätt blev det självklart en stor bröllopstårta på 4 våningar. Festen fortsatte långt in på sena natten, men Johanna och Fredrik åkte hem till sig relativt tidigt. De skulle åka iväg på bröllopsresa dagen efter. Morgonen efter gick Johanna och Fredrik upp klockan 06.00 för att hinna med 09.00 flyget till Australien. Johanna vaknade rätt så pigg men Fredrik var desto tröttare.
– Vad hade hänt på natten tro???:)
Det har jag ingen lust att luska i. Johanna och Fredrik blev av vinkade av sina föräldrar samt de närmaste vännerna. De var sååå lyckliga när de klev på planet.
Jag som mor är otroligt stolt över min dotter Johanna.
Så flög Johanna och Fredrik iväg på sin dröms resa till Australien.

Akt 4.

Personalfesten

Johanna har nu jobbat på Frösunda center i 3 år som assistent. Frösunda center är ett ställe där barn och ungdomar som nyligen har varit med om någon form av olycka och hamnat i rullstol. Johanna trivs jättebra där eftersom hon själv sitter i rullstol och vet hur det är att vara funktionshindrad. Att hon började jobba där var en självklarhet för henne. Hon har alltid velat jobba med människor. Hon utbildade sig till assistent och sen hörde hon av sig till dem och vips hade hon ett superbra jobb. Så en dag bestämde sig deras chef Eva Larsson att de skulle ha en personalfest. Så fredagen den 15 april 2023 skulle Frösunda center ha en personalfest för all personal som jobbar där. Temat till festen skulle vara våren eftersom april månad är en tidig vårmånad. Eva kom på måndags morgonen till morgonmötet och pratade med personalen om hur de skulle lägga upp festen. Johanna hade fått i uppgift att ta hand om maten som de skulle ha. Hon kom hem till mig och frågade om jag hade några bra recept på mat för många personer plus att vissa är ju vegetarianer. Jag gav Johanna ett jättebra recept på piroger som är lätta att göra, är mättande att äta och enkla att frysa in om man gör de några dagar tidigare. Johanna tackade mig och sa att jag var underbar som räddade henne när det gäller maten. Men nu åter till vad som hände på personalfesten. Festen började kl. 18.00 på fredags kvällen. Det bjöds på en fördrink i form av bål. Alla gick runt och minglade med varandra och stämningen var på topp. Sen kl. 19.00 serverades middagen och som Johanna hade bestämt blev det piroger till varmrätt och jordgubbstårta till efterätt. De satt och åt maten samtidigt som man små pratade om allt möjligt. Stämningen var på topp fortfarande. Till maten bjöds det även på vin och öl till de som ville. Till efterätten bjöds det på kaffe och te. När alla hade ätit klart både middagen och efterrätten så blev det lite musik och dans. Det var trevligt tyckte Johanna. Trots att all personal känner varandra och vet de mesta om varandra så kändes det som att man kom varandra ännu närmare berättade Johanna när hon kom hem. Festen höll på till sena kvällen. Johanna var inte hemma förrän 01.30. Men festen blev lyckad och alla hade roligt ändå från start till mål. Johanna var jättenöjd med festen och väl hemma var hon så trött att hon somnade på en gång hon la sig i sängen. Men precis innan hon somnade så tänkte hon, imorgon kommer snacket gå om personalfesten i kafferummet Men det finns inget att skämmas om. Allt gick ju bra och alla hade det trevligt.

Akt 5.

Dödsbädden

Den 2 mars 2052 gick Johanna bort i lungcancer. Hon hade ända sen hon var 16 år rökt till och från. I början rökte hon inte jämt men mot slutet så rökte så mycket att hennes kropp faktiskt sa ifrån. Hon var ofta hos doktorn pga. sitt funktionshinder men på senare år så var hon även inne för hon hade problem med sina lungor. Den 1 januari 2051 fick Johanna sin diagnos lungcancer. Läkarna tyckte det var väldigt märkvärdigt eftersom lungcancer oftast är ärftligt och brukar upptäckas om någon annan har haft eller gått bort i det. Men så var inte fallet i Johannas släkt. Johanna gick och blev sämre och sämre och mot slutet var hon på sjukhuset nästan jämt för att få cellgifter och strålbehandling.
Tiden från den dag cancern upptäcktes till den dagen hon gick bort gick allt fort. Hon tappade hår, vikt och en massa muskler på kroppen. Det var inte mycket kvar av Johanna när hon låg på sjukhuset och somnade in. Den 1 mars var sista dagen jag Johannas kusin Emelie såg henne i livet. Hennes båda föräldrar var redan döda. De hade gått bort något år tidigare innan Johanna fick sin diagnos. Johanna var princip okontaktbar de sista månaderna på sjukhuset. Hon visste att vi var där men hon kommunicerade nästan inte alls. Johanna tyckte det var skönt att hon skulle få dö. Hon hade liksom gett upp livsgnistan i henne. Det hade hon redan gjort när föräldrarna hade gått bort pga. ålderdom.
Men den 2 mars 2052 klockan 13.00 somnade Johanna in på Karolinska sjukhuset i Solna där hon föddes den 22 mars 1987. Johanna hade sina närmaste vid sin sida. Syskonen Fanny och Ellen samt kusinerna Emelie och Hanna var där när hon tog sitt sista andetag någonsin. Allt var fridfult och Johanna var inte ett dugg rädd att somna in. Det var en fridfull stund och lugnet fanns där hela tiden.
Johanna blev 65 år gammal. Jag har bara en sak till att säga:

– REST IN PICE!!!

Kortroman skriven av: Johanna den 2007-10-24

Vad är det för j***a regler man hittar på?

2010-01-21T08:46:00.000-08:00

Nu är jag riktigt trött på att alla ändrar reglerna efter enskilda personer. Denna gång har Stockholms RH- gymnasium gjort bort sig totalt. Varför ska en regeln gälla bara vissa personer å inte alla. Fick veta idag att det hade varit en annan gammal elev på skolan utan att han hade ringt innan å sagt att han skulle komma. Ni kan ju för fan inte ha regler som gäller vissa å inte alla. Då brister ju skolan i sin policy som tydligen ska finnas. Jag hoppas att ni tar tag i det och säger till samtliga som vill komma på besök att dom måste ringa innan. Annars är det kränkning som sker om ni låter vissa komma men inte andra.

SAMMA REGEL SKA GÄLLA ALLA OM DET SKA FINNAS EN REGEL ELLER POLICY

Tidigare i höstas så förbjöd Stockholms RH - gymansiums rektor mig att besöka skolan om jag inte anmäler mig innan jag ska komma. Jag måste ringa senast dagen innan å säga varför, vem jag ska besöka & hur länge jag ska vara på skolan. Hon säger så här:
- Skolan är ingen allmän plats att vistas på. Här får bara de behöriga vara. Det är trevligt när gammla elever kommer på besök å så. Men inte varje vecka & man får heller inte vara med på lektionerna om inte den undervisande läraren tycker det är okej. Så jag ber dig att lämna skolans område med omedelbar verkan. Nästan gång du ska komma så måste du ringa innan du kommer & meddela vem det är du ska besöka.

Jag blev så chockad att hon sa just så när det bara var 3 dagar kvar av terminen.
Hon har sett mig under hela hösten då jag har varit på skolan för att mina gammla lärare vill att jag ska närvara på deras lektioner å dela med mig av min kunskap från min tid jag gick i skolan där. Alla lärare som har haft mig tycker att det är skitkul att jag är där å hjälper till, stöttar å få eleverna motiverade till att plugga på gymnasiet samt kanske plugga vidare efter gymnasiet också. Men hon har inte sagt något förrän den 15 december. Det är helt otroligt att man kan göra så som rektor också. Jag tror inte att det är eleverna, assistenterna eller de lärare som haft mig som tycker jag stör på skolan. Utan jag tror att det är någon enskild person som stör sig på mig men som själv inte vågar komma fram å säga de. Utan i stället går till rektorn å ber henne prata med mig. Det är riktig feghet de. Varför i helvete kan du inte komma till mig å säga själv om det är något du stör dig på hos mig. Istället för att blanda in rektorn. Jag har faktiskt inte varit störande. Jag sitter tyst å lyssnar på lektionerna. Jag har heller inte stört ordningen i korridoren men tydligen så är jag väl ett störande moment ändå. Men inte enligt de andra lärare å personalen på skolan som känner mig. Dom tycker snarare att jag är en tillgång för eleverna på skolan. Att jag kan hjälpa, stötta å puscha på dom i skolgången. Men NEJ det tyckte tyldilgen inte rektorn var någon bra idé. (Som ni märker så använder jag inte rektorns namn i blogginlägget. Det för att skydda henne så inte alla i hela världen behöver få veta vad hon heter. Det räcker att jag å de som som jobbar & går på Stockholmms RH- gymnasium vet vem hon är.) Jag kan i alla fall säga att jag INTE tycker om henne även om jag själv inte går på skolan som elev. Hon kanske är en bra rektor men hon har inge bra bemötande mot eleverna tycker jag. Jag kan inte säga något från min egna synvinkel men jag vet vad kompisar till mig har berättat. Hon har inge bra kontakt med eleverna på skolan. Vilket jag tycker är väldigt synd eftersom den tidigare rektorn var väldigt mån om hur eleverna hade å mådde på skolan. Hon tog tag i saker å gjorde så alla kunde studera på sina villkor utan att behöva känna att man inte hinner med skolan för alla läkarbesök man kanske har till ex. Jag till ex. "gick in" i väggen i 2:an på gymnasiet. Men då hjälpte rektorn & min mentor mig att göra så jag kunde få studera på halvtid ett tag tills jag mådde bättre å kunde fokusera på mina studier igen. Det hade jag nog ALDRIG fått för den nuvarande rektorn. Sen har jag hört en massa andra saker om hur den nya rektorn tycker att saker å ting ska vara. Hon ser inte eleverna efter deras behov å förutsättning. Utan det viktigaste för henne är att alla ska klara av gymnasiet helt felfritt. Men så är det inte. Många av elever har ett funktionshinder som innebär en massa besök hos olika läkare på olika sjukhus. Det innebär också att man har mycket med sina hjälpmedel att fixa så man kanske måste åka till Hjälpmedelcentralen i tid å otid. Sen är många av elever kanske infektionskänsliga och kan kanske därför inte vistas i skolan under vissa perioder då influensan är eller någon annan sjukdom. Då måste dom eleverna få vara hemma men även hemma kunna få sköta sin gymansieutbildning. Men den möjligheten verkar elever inte få idag på skolan. Det gör att dom kan helt plötsligt ha väldigt mycket frånvaro vilket inte är bra för studierna heller. Men det är inget dom kan rå för utan i såna fall måste ni sätta upp en enskild studieplan med den enskilda eleven det gäller. Jag tycker att skolan har mist sitt förtroende som dom så gärna utstrålar till alla. Skolan ska vara en trygg miljö att vara på. Nu känner jag som gammal elev att Stockholms RH-gymnasium inte längre är en skola man vill gå på. Ni låter inte eleverna få vara delaktiga i deras studier & ni hjälper heller inte dom som behöver hjälp att kunna få en fungerande utbildning. Jag vill inte nämna namn men ni måste ta tag i vissa saker så alla elever kan få gå där å känna att dom faktiskt kan klara gymnasiet. Har man behov av att plugga hemma istället för i skolan av
olika anledningar ska man få göra de. Skolan säger ju att den ska individuellanpassa utbildningen efter varje enskild elev. Varför gör ni de då inte? Kan man inte studera i skolans lokaler pga. olika anledningar tycker jag att man ska få en valmöjlighet att kunna plugga hemifrån (på distans alltså) istället. Man kan ju göra skolarbetet lika bra hemma som i skolan. Jag hade till ex. gärna kunna läsa hemma om jag fått den valmöjligheten. Jag pluggar bäst i enskildhet än i grupp med andra. Sen kan man ju komma till skolan å göra proven i skolan å gå igenom vissa saker med sin lärare i respektive ämne. Så jag hoppas att skolan vill börja ändra attityd mot eleverna så fler å fler börjar trivas igen. Till slut kommer annars ingen söka till Stockholms RH-gymnasium å då förlorar skolan en massa pengar. För varje elev som går där så får ju skolan en viss summa pengar. Så ju fler elever som vantrivs så kanske dom till slut hoppar av eller byter skola.

Jag tycker också det är dumt att det finns för få program att välja på. Vad jag vet så finns bara Individuella, Media & Samhällsprogrammet på skolan idag. Många elever vill idag söka till andra program på gymnasiet. Varför ska dom inte få den valmöjligheten & läsa vilket program dom vill? Är det bara för att dom är funktionshindrade & kanske inte klarar av den "vanliga" gymnasieutbildningen, tempot i skolan m.m. Men dom måste i alla fall få en chans att pröva om dom känner att dom klarar av de. Visst det är högre tempo i den "vanliga" gymnasieskolan. Men jag vet att det finns dom som klarar det. Men kommunerna vill inte säga att dom tycker det är lättare att sätta alla sina elever med särskillda behov på Stockholms RH-gymansium istället för "på dom vanliga" gymnasieskolorna i Stockholm. Där finns allt tänker dom. Där har eleverna tillgång till speciallärare, habilitering under skoltid, assistenter både i skolan & i boendet (OM DU BOR PÅ ELEVEHEMMET SOM FINNS ANKNUTET TILL SKOLAN), tillgängliga lokaler m.m. Men ändå kan varken assistenterna eller lärarna teckenspråk till exempel. Dom kan heller inte kommunicera med personer som till ex. pratar med blizz. Vilket är skitdåligt tycker jag. Under mina 4 år där så fanns det några elever som pratade med blizz. Kunde skolans personal prata med dom! NEJ, de kunde dom inte. Dom ville inte ens lära sig de för att personerna i fråga hade oftast sina egna assistenter som kunde föra deras talan. MEN SÅ SKA DE INTE VARA. Alla som jobbar på en skola med funktionshindrade elever ska väl för fan kunna prata med dom ÄVEN OM DOM HAR EGEN/EGNA ASSISTENTER. Vad är ni rädda för? Är det att det ska bli fel när ni pratar med eleven. Det får bli fel om det blir fel. Man ska alltid försöka igen för till slut blir det rätt. För att ger du upp så visar det ju att du inte är intresserad av att höra den som du pratar med & vad den personen vill få säga.

Så jag hoppas att i framtiden så ska alla ASSISTENTER & LÄRARE få gå en eller flera kurser för att lära sig både teckenkommunikation & att hantera blizzar. För även nu å i framtiden så kommer det elever som använder både teckenspråk som sitt språk & blizz. Dom har lika mycket rätt att kunna kommunicera med sina lärare som alla andra. Om det inte sker en förändring så ska jag personligen gå upp med att Stockholms RH-gymnasium nekar personer med tal- kommunikationssvårigheter att kunna kommunicera på sin egna skola. Jag tar upp det med dom högsta cheferna på kommunen i såna fall. För nu får det vara nog. Sen hoppas jag att era sätt att få elever studera hos er blir till en stor förändring. Ni ska se varje elev som en egen individ & ni ska anpassa elevens utbildning efter vad den kan & vill göra. Ni ska se eleven & elevens funktionshinder som ett å samma team. Allt ska fungera. Både gällande skola, habiliteringen, boende & annat stöd som eleven kan tänkas behöva under sina 4 år på skolan. Idag brister tyvärr Stockholms RH - gymansium på samtliga punkter gällande en bra å trygg skolmiljö. Jag är otroligt glad att jag inte går kvar där längre. Men lider enormt med de som fortfarande går kvar å som jag känner. Jag för både deras & min talan när jag skriver detta inlägg. Jag hoppas verkligen att ALLA ni som läser detta inlägg kan få en tankeställare. Jag hoppas också med detta inlägg kunna hjälpa andra som har eller är i liknade situationer som jag har nämnt i ovanstående text. Jag hoppas verkligen att det snart sker en STOR förändring och att den nya rektorn skärper till sig ordentligt. Det ska för den delen lärarana också göra. Det är ju ni som träffar elever dagligen å undervisar dom.

Kom ihåg!!! ALLA ELEVER ÄR OLIKA, VISSA KANSKE INTE KAN GÅ, ANDRA KANSKE HAR SVÅRT ATT HÖRA MEDAN ANDRA KANSKE HAR SVÅRT ATT PRATA.

Men alla har ändå rätt till samma möjligheter till god utbildning och bra möjligheter att komma ut i arbetslivet efter gymnasiet. Låt ELEVERNA få vara delaktiga i sin utbildning, låt dom som vill få säga sitt & ni ska lyssna på vad eleverna har att säga. Det är eleverna som gör skolan inte rektorn eller personalen som jobbar där. Utan eleverna hade ni inte haft jobb.
TÄNK PÅ DE!!!!!
Jag vill inte höra om 1 månad eller så att någon elev är ledsen för att någon lärare eller assistent inte hjälper den, tror på den eller något annat. Att gå i gymnasiet ska vara något roligt å lärorikt. Inte ett tvång att man måste läsa på gymnasiet, det är frivilligt. Nu känner jag nog att jag har klagat klart på Stockholm RH - gymnasium. Men en sak är jag säker på. Jag skulle hellre gå på en skola där skolan kan hjälpa mig på den bästa möjliga sätt att få en bra gymansieutbildning. Skolan som idag heter Stockholms RH - gymansium är ingen skola jag skulle vilja studera på. Men Skärholmens riksgymansium som den hette tidigare var betydligt bättre. Men inte helt bra men ände mer fungerande än vad den är idag (skolan alltså.) Den dåvarande rektor som jobbade där var en fantastisk rektor som alltid såg till elevernas bästa å gjorde så alla trivdes. Var det något så kunde man gå till henne direkt å problemet som fanns löstes. Så är det inte idag verkar det som.

Vill någon av er som går på Stockholms RH -gymansium komma i kontakt med mig för att ni kanske känner igen er i de situationer jag har nämnt så är ni välkomna att höra av er till mig. Jag ska försöka hjälpa till så gott jag kan å hoppas på att en förändring sker. Ni kan då maila mig på: delfin.jojon@hotmail.com så ska jag svara så fort jag kan å försöka hjälpa er.

Var starka å våga säga ifrån. Det är det ENDA sättet till att få en bättring på skolan.

//Johanna

Tio frågor om dig själv

2010-01-19T10:50:00.000-08:00

Namn? - Johanna

När fyller du år? - 22 mars

Några piercingar? - Nej, inte än...

Vad har du på dig just nu? - Munkjacka, t-shirt och mysbyxor

Vilka/vilken årstider är bäst? - Sommar & vår.

Hur ser den perfekta morgonen ut för dig? - Inte behöva ställa klockan och inte behöva känna att jag måste skynda mig iväg någonstans. Kunna få sova ut.

Vad tycker du mest om hos dig själv? - Allt ;)

Vad är du bra på? - Mycket:P

Vem älskar du mest på denna jorden - Dom<3

Sover du hellre själv än tillsammans med någon? - Nej, helst med någon.

- 10 frågor om dina vänner

Vem vet allt om dig? - Dom<3!

Vem är den roligaste av dina vänner? - Många

Vem är snyggast av dina vänner? - Svårt att välja en..

Vem är mest partyprisse? - Hmm..:P

Vem är den du helst har filmkväll med? - Dom<3:)

Vem av dina vänner är mest "evil"? - Hm...

- 10 Frågor om din familj

Vem står dig närmast? - Mamma, dom<3

Har du bra kontakt med båda dina föräldrar? - Jo.

Vem är farligast i din familj?- Min hund Silja xD

Vem ser roligast ut i din familj? - Hm...

Vem är coolast? - Alla mina syskon^^

Har ni något husdjur? - ja, 1 hund & 1 katt.

Vem har du mest gemensamt med? - Ingen

Vem står för underhållningen? - Alla på sitt sätt :P

Vem sover du oftast med? - Me, myself and I :P

10 frågor om idag

Vad har du gjort? - Karolinska sjukhuset & Träffstugan

Har du varit glad idag? - Ja.

Har du varit ledsen idag? - Nej inte än

Har du gjort något bra idag? - Höhö aa :P

Vad ska du göra nu? - Skriva klart blogginlägget

Har du gjort något dåligt idag? - Nej.

Vad har du ätit idag? - Frukost & middag xD

Har du duschat idag? - Ja.

Är du trött nu? - Lite smått.

Vad händer imon? - Läkarbesök på HS (Huddinge sjukhus)

Går du i skolan? - Nopp inte just nu:P

Har du varit i skolan idag? - NEJ:D

- ANNAT

Hur mår du just nu? - Helt okey:)

Har du piercat dig? - Ne, eller räknas hål i öronen? :P

Är du hungrig nu? - Nee :P Mätt som en plätt.

Vad är klockan nu just nu? - 20.12

Vilka sidor på Internet är du inne på just nu? - Bilddagboken & Blogger

TELEFON/MOBIL

Vem ringde dig senast? - Taxi chaffören:P

Vem ringde du senast? - Öh.. :P Becka

Vem sms:a till dig senast? - Jossan<3

Vem sms:a du till senast? - Disa<3

- FAMILJ

Hur länge sen var det du träffa din morsa? 4 dagar sen

Hur länge sen var det du träffa din farsa? - För några timmar sen:P

- ÖVRIGT

Gillar du punk? - Nej

Har du sminkat dig idag? - Nej

- MUSIK

Lyssnar du på musik just nu? - Nej

Vilket är ditt favoritband? - Öh, ingen aning :P

Vad gillar du för musik? - Det mesta.

KLÄDER

Har du fler än 4 linnen? - Ja

Har du fler än 3 jeans? - Nej

Har du fler än 5 tröjor? - ja

- SMINK OCH HÅR

Använder du mascara? - Ja men inte så ofta

Använder du wax? - Nej

Använder du ögonskugga? - Ibland

Använder du deodorant? - Ja

Använder du parfym? - Ibland

Använder du brunkräm? - Nej

Plattar/lockar du håret varje dag? - Nej

Duschar du varje dag? - Ja oftast

KÄRLEK

Är du kär just nu? - Hm..

Har du kysst någon idag? - Nej

Har du ett förhållande? - Nej

Är du romantisk? - Jo

Har du snott en kompis pojkvän/flickvän? - Nej

Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? - Ja

Vad hette din första flickvän/pojkvän? - William

Hur länge höll det? - Minns inte!

Vill du vara singel eller ha ett förhållande? - Helst singel just nu i alla fall.

Har du varit tillsammans med två samtidigt? - Nej

Vem sov du senast bredvid - Josefin

Vem sa senast att han/hon tyckte om dig mer än som vän? - De du :P

Har du varit tillsammans med någon som du sen hade ett KK med? - ....

När fick du din första kyss? - Öhhh :P Någon gång xD

Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans? - Vet inte

Har du någon gång velat ha ditt syskons pojkvän/flickvän? - Nej aldrig

Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn på armen? - NEj

Har du mest blivit dumpad eller dumpat? - Hm.....

Vad gillar du för stil på tjejen/killen ? - Vilken som helst, bara han/hon är sig själv.

- Fyra frågor om förhållanden

Är du singel? - Ja

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? - Ja

Hur många har du varit kär i? - Måste jag räkna? :P

Är du kär just nu? - Nja jag vet inte..

Väldigt blogginlägg

2010-01-14T13:58:00.001-08:00

Nä jag ska nog nu krypa till sängs å försöka få några timmars sömn innan det är dags att vakna igen. Imorgon ska jag träna styrketräning på PUFFA kl. 12-13.30 ca. Sen på kvällen blir det Träffis i "vanlig" ordning. Sen är äntligen helgen här:D
Ladda upp inför kommande vecka som är full av saker som jag ska göra. Bland annat har jag 2sjukhusbesök, 1 träningspass på PUFFA & 1 besök på Sodexho är lite av vad jag ska göra nästa vecka.

Jag ber om ursäkt för att jag har varit dålig på att blogga. Har liksom inte haft någon motivation att skriva bloggar. Har heller inte riktigt haft något att blogga om. Mitt liv rullar på som vanligt. Jul å nyår har varit bra, har varit en massa med familjen. Sen i tisdags så började jag styrketräna på Puffa igen efter 5 månaders uppehåll pga. operationen jag gjorde i höstas. Men nu kan jag äntligen börja träna igen. Det känns underbart faktiskt. Ska göra mitt andra träningspass denna vecka imorgon:D
Idag var jag i Kista gallerian å fikade med en barndomsvän. Vi har inte träffats på väldigt länge så vi tyckte det var dags nu:) Hon ska dessutom snart ha barn så jag ville se på den "stora" magen hon hade:) Det är så roligt när kompisar till en får barn för då får man vara barnvakt:D Sånt älskar jag att vara. Men vi har nu bestämt att vi ska ses oftare eftersom vi båda är bara hemma om dagarna. Så då kam vi passa på att träffas å umgås lite.
Men nu börjar klockan bli mycket. Min assistent kommer kl. 9 imorgon å då måste jag vara pigg å glad.

Så jag önskar er alla en riktigt godnatt nu.

Massa kramar från Johanna

Till minne av Anna Persson 25/3 1988 - 15/2 2007<3

2010-01-11T13:27:00.000-08:00

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder.
Freden är din syster.
Kampen är din fader.
Framtiden ditt ansvar.

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är det finaste jag vet.

Detta är den vackraste låt som finns.
Jag tillägnar denna vackra låt till min vackra ängel Anna Persson som finns uppe i himlen. Vi sa att om någon av oss gifter sig eller om något av våra barn döps så ska den andre sjunga denna låt. Något ingen vet är att jag hade tänkt sjunga denna låt på hennes begravning men kände att jag inte klarade av de i de stunder då begravningen ägde rum. Men jag lovar att på årsdagen så ska jag sjunga denna vackra låt för att tillägna Anna och hennes familj.

Om du vill höra hur låten är så gå in på:
http://www.youtube.com/watch?v=jlG8NPW7IeE&feature=related

Till minne av Clara Hermelin 23/4 1987 - 1/6 2009<3

2010-01-11T13:14:00.000-08:00

Till minne av Clara Hermelin<3

2010-01-11T13:11:00.000-08:00

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder.
Freden är din syster.
Kampen är din fader.
Framtiden ditt ansvar.

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är det finaste jag vet.

Detta är den vackraste låt som finns.
Jag tillägnar denna vackra låt till min vackra ängel Clara Hermelin som finns uppe i himlen. Vi sa att om någon av oss gifter sig eller om något av våra barn döps så ska den andre sjunga denna låt. Något ingen vet är att jag hade tänkt sjunga denna låt på hennes begravning men kände att jag inte klarade av de i de stunder då begravningen ägde rum. Men jag lovar att på årsdagen så ska jag sjunga denna vackra låt för att tillägna Clara och hennes familj.

Om ni vill höra hur låten är så gå in på: http://www.youtube.com/watch?v=jlG8NPW7IeE&feature=related

2009-12-19T16:31:00.000-08:00

Hej allihopa! Ber om ursäkt för att jag inte har bloggat på länge. Men nu äntligen så gör jag det igen. Men denna gång så gör jag det ifrån min mobil. Ligger i sängen å kan inte sova. Så jag passar på att skriva lite. Den senaste tiden så har det hänt en hel del i mitt liv. Har blivit ny ägare till en ny mobil. En Sony Eriksson C901:-) blev det. Jag är jättenöjd med mobilen. Har ju internet på den. Annars så, ja det händer väl lite av varje i mitt liv. Idag så julbakade jag. Andra gången i år faktiskt. Det blev pepparkakor som jag gjorde. Imorgon ska jag också göra godsaker som hör julen till. Men jag ska få hjälp imorgon. Min älskade vän Jossan kommer hem till mig imorgon. Vi ska göra ischoklad:-). Har aldrig själv gjort det förut men ska prova imorgon. Har ju Jossan som hjälper mig. Annars så ska jag bara ta det lugnt nu innan jul. Är klar med att handla alla julklappar. Blev det förra helgen. Känns skönt att slippa handla in i det sista. Det gör ju att jag kan njuta av tiden innan jul. Nä nu börjar filmen jag har på igen. Så jag avslutar min korta blogg idag. Skriver imorgon igen:-). Ha det så bra allihopa så länge. Massa kramar Johanna

Har fått mina naglar fixade idag:D

2009-12-03T13:15:00.000-08:00

Idag har jag fixat naglar hemma. Har gjort dom jättefina. Min assistent som jobbade med mig idag hjälpte mig. Jag blev jättenöjd med resultatet:) Hoppas ni andra som ser mig också tycker de:)

O.B.S! Dom ser INTE ut som naglarna på bilden gör.

LÄGG TILL MIN NYA MAIL & MSNADRESS NU!!!!

2009-12-02T11:10:00.000-08:00

HEJ ALLA MINA LÄSARE!

MIN GAMLA HOTMAIL ÄR FRÅN Å MED IDAG UR FUNKTION. SÅ IDAG HAR JAG VARIT TVUNGEN ATT GÖRA EN NY HOTMAILADRESS OCH MSNADRESS. DEN NYA MAILADRESSEN ÄR: delfin.jojon@hotmail.com

SÅ ALLA NI SOM HAR MIN MAIL. RADERRA DEN GAMLA OCH LÄGG TILL DEN NYA. MAILA SEN ÖVER ERA MAILADRESSER OCH MSNADRESSER TILL MIG NUUU. MVH JOHANNA:D

Fullt upp varje dag!!!!

2009-11-22T11:07:00.000-08:00

Nä usch vad jag skäms:( Har inte bloggat på länge igen. Det är sååå himla mycket som händer runt omkring mig just nu. Hinner nästan inte med att göra allt som måste göras.

Just nu håller jag på med en "fajt" med kommunen om att dom inte kan ta bort min assistans från & med den 1 januari nästa år. Jag kommer ju inte alls vara helt återställd efter min operation då heller. Trots att jag troligvis inte kommer ha något gips men ändå. Så nu håller jag på & ska försöka förlänga mitt beslut om assistans tills vidare. Men det går just nu lite trögt för jag väntar på mina läkarintyg jag ska få av 2 av mina läkare jag har. Jag hoppas verkligen INTE att kommunen avsäger mig min assistans som jag har idag. Dom kommer ha mycket att läsa när intygen blir inskickade. Sen håller jag också på med att förbereda inför våren då jag förhoppningsvis ska börja plugga igen. Letar förbrillt efter en bra folkhögskola som jag kan börja på. Vill gärna gå på Södertörns folkhögskola för där kan man läsa teckenspråk som jag vill. Jag kan redan teckenspråk flytande men jag behöver läsa visa delar som kan vara bra att ha inom teckenspråket. Sen har jag lite andra ämnen som jag också vill läsa & hoppas kunna få läsa dom där också. Så imorgon ska jag sätta mig å skriva ett långt mail till skolan å kolla hur den är å vad jag kan läsa dära. Sen mitt uppe i allt så håller jag också på & förbereder vårens lektioner som jag förhoppningsvis ska ha på Rh-gymansiet i Stockholm för de elever som går där. Det är ett gäng som gärna vill läsa teckenspråk å då tänkte jag ev. komma dit en eller två dagar i veckan & undervisa dom i det. Eftersom jag redan kan nästan allt inom teckenspråk så tänkte jag passa på att dela med mig av min kunskap som jag har. Så just nu i denna stund så sitter jag å letar efter bra material att ha till elever som går i årskurs 1 - 4 på gymnasiet Men jag tycker det är jättekul att ha många bollar i luften samtidigt.

Sen har jag också blivit invald som ledamot i Unga rörelsehindrade som är en förening jag är med i. Så aktiv i föreningslivet är jag också på sidan av allting. Idag var jag till ex. på ett FS-möte med Unga rörelsehindrade här i Stockholm Det var jättelärorikt att se hur förbundet jobbar och så. Jag är ju trots allt föreningskativ å har varit det i snart 2 år. Men innan jag blev medlem i Unga rörelsehindrade så var jag också föreningsaktiv i RBU tillsammans med hela min familj men främst med mamma (Som också satt som ordförande i RBU Stockholm i några år). Men det var på den gamla goda tiden;) Nu har jag själv fått ta rollen som föreningsaktiv själv. Ingen annan i familjen vill vara det längre. Men jag vill fortfarande kunna förändra samhället så det blir lika för alla o.s.v. Jag jobbar också som lägerledare inom förbundet å driver läger på sommaren för ungdomar mellan 12 - 15 eller 15 - 30 år. Hittills har jag bara jobbat på 1 läger men det var otroligt roligt så jag hoppas jag kan få jobba som lägerledare nästa år igen:)

Så detta är lite av vad som händer runt i kring mig just nu. Å mitt i allt så försöker jag samtidigt vara aktiv inom träning. Jag kan än så länge inte simma pga. gipset men denna vecka som kommer så ska jag börja träna styrketräning igen. Ska bli skönt att få komma igång igen efter 4 månaders uppehåll. Men annars rullar mitt liv på som vanligt.
Nu kom jag på att jag måste sätta mig å skriva ett viktigt mail så nu hinner jag inte blogga mer för idag. Se så mycket jag har att göra på en gång. Det är synd att min blogg blir lidande. Jag önskar jag hade mer tid till att blogg men jag ska försöka blogga så fort jag får tid till det.

Ha det så bra så hörs vi snart igen.

// Johanna

Jag tar dagen som den kommer....

2009-11-15T11:01:00.000-08:00

Hej hopp i höstmörkret!

Idag är det söndagen den 15/11 -09 & klockan är 20.02 på kvällen. Idag har det var en okej dag. Förutom att jag vaknade med mina jobbiga tankar som jag har:( Men så fort jag hade messat Jossan & fått svar av henne så kändes allt plötsligt bättre. Hade dessutom en väldigt lång sovmorgon idag, vaknade kl. 11.00 av att mamma kom in & frågade om jag ville äta frukost tillsammans med henne å pappa. Det ville jag så klart eftersom det väldigt längesen bara vi 3 åt frukost ihop. Nu undrar ni säkert varför mamma plötsligt var hemma hos mig å pappa. Jo så här är det. Mamma kom hit igår kväll för att sova här 1 natt med mig. Pappa ville sova hos sin flickvän Karin å det fick han ju så klart. Men eftersom jag fortfarande behöver en massa hjälp pga mitt gipsade ben så var någon tvungen att sova hos mig om pappa sov borta. Så det blev mammas tur att få göra det denna helg. Men det var mysigt att ha mamma här. Mamma å jag träffas inte så ofta längre eftersom jag bor hos pappa på heltid. Så all tid jag får tillsammans med min mamma blir jag bara glad av. Så därför åt vi frukost ihop alla 3. Karin pappas flickvän skulle ha en kurs hemma idag så därför kom pappa å Silja hem redan kl. 10.30. Både jag & mamma låg å sov då. Vi hade lagt oss hyfsat sent inatt så vi var inte alls pigga på att gå upp tidigt idag. Men kl. 11.30 då gick jag upp för att göra pappa och mamma sällskap vid frukosten. (Mamma hade gått upp lite tidigare än mig). Men när mamma hade kommit in å väckt mig redan kl. 11.00 så låg jag å myste en stund i sängen. Det var tyvärr då som tankarna kom tillbaka:( Tankarna kommer oftast när jag är själv eller när jag bara är ensam och har massa tid att tänka. Jag försöker varje dag att låta bli att tänka på det som ständigt finns i mitt huvud. Men det är svårt:( Vissa dagar är bra dagar då jag nästan inte alls tänker på sånt jag inte borde. Men sen kommer dom som ett brev från posten. Helt oförberett alltså. Jag har under flera tillfällen berättat om mina självmordstankar & tankar kring mig, min kropp m.m. En sån som jag borde inte ha dessa tankar. Men tyvärr så har jag de. Det är inte många som vet om vad jag går igenom men igenom min blogg så kan man få en liten blick i hur jag har det & vad jag egentligen kämpar med. Inte nog att jag ska kämpa med de tankar jag har. Jag har dessutom mina ätstörningar som jag måste kämpa med. Jag måste kämpa varje dag för att kunna ta något att äta. Just nu är jag i en period då jag faktiskt äter lite. Men det kan förändras på 1 sekund. Bara för att det har varit en bra dag idag så behöver det inte bli så imorgon. Självklart hoppas jag att morgondagen också ska vara en bra dag för mina ätstörningar. Men det kan lika gärna vara en dålig eller VÄLDIGT dålig dag. Det är inget jag vet i förväg så här. Jag har i alla fall nu kontakt med en dietist som förhoppningsvis kan visa mig mot rätt väg. Jag har fått näringsdrycker som jag ska dricka varje dag när jag känner att jag inte klarar av att äta "riktig" mat. Av någon konstig anledning så är det lättare för mig att få i mig näringsdrycken än att äta mat. Det är också väldigt mycket svårare att ta ur sig det man fått i sig av näringsdrycken. Alltså till ex. att spy upp det du fått i dig. Jag har ju under flera år kräkts upp det som jag har ätit eller druckit. Jag har liksom inte velat ha något i magen. Ingenting ska få vara i min kropp. Jag blir ju bara fetare då:( Såna tankar är ju de tankar jag ständigt får kämpa med dagligen. Jag vet att jag INTE är ensam. Det finns många tjejer & killar där ute som har samma problem som jag. Därför vågar jag vara öppen med mina problem. Jag vågar berätta hur det egentligen ligger till med mig. På ett sätt känns det lättare för mig att få skriva om mina ätstörningar & självmordstankar här på bloggen. Det gör att jag inte längre behöver behålla något inom mig. Till slut kan man inte hålla något inom sig. Man pallar inte mer, man kan inte ta den smärta som finns inom en när man tänker så som jag till ex. gör. Jag kan än idag inte komma på varför jag har dessa tankar och mina ätstörningar. När jag var liten gillade jag mig själv. Visst jag visste att det var något som var annorlunda med mig eftersom jag hade/har ett funktionshinder. Men allt började när jag var 15 år. Någonting hände mellan årskurs 9 och första ring på gymnasiet Jag började plötsligt känna att jag inte dög som jag var, att jag inte var vacker. Att ingen skulle vilja kunna älska mig. Att jag inte var duktig i skolan m.m. Men sen gick jag in i väggen när jag gick i andra ring på gymnasiet. Jag tog på mig för mycket för att bevisa till mig själv & för andra att jag också kunde vara duktig. Det gjorde att under halva årskurs 2 på gymnasiet så läste jag bara 50% av alla ämnen jag skulle läsa. Jag var tvungen att ta bort hälften. Annars hade jag måsta hoppa av skolan. Det blev för jobbigt helt enkelt. Det fanns dagar då jag inte ens kunde kliva upp ur sängen på morgonen. När man är där då är det allvarligt. Som tur var hade jag en fantastisk mentor som hjälpte mig. Men sen så började jag läsa på heltid igen och till slut hade jag klarat hela gymnasiet Jag är förvånad att jag överhuvudtaget klarade de eftersom jag innerst inne hade annat att kämpa med samtidigt som jag skulle vara den här glada, positiva, duktiga och snälla eleven som jag var. Mina ätstörningar var det nästan ingen som visste om under gymnasietiden. Förutom mina 2 bästa kompisar Anna & Clara som visste om de. Dom kämpade med mig dag som natt. Dom tvivlade ALDRIG en dag på mig att någon gång så kommer jag vara fri från både ätstörningar och mina självmordstankar. När jag hade dom båda vid min sida så visste jag att jag skulle klara allt. Men tyvärr så kämpar jag än idag med samma ätstörningar & samma självmordstankar. Speciellt nu efter de 2 tragedier som jag har varit med om under de sista 2 åren. Då jag 2007 förlorade Anna och nu 2009 förlorade Clara. Nu när jag har förlorat dom 2 som har hjälpt mig mest så känns allt hopplöst. Men så fann jag min underbara vän Josefin<3<3<3 Du kom verkligen som en räddade ängel till mig. Jag vet inte vad jag hade gjort om inte du hade kommit. Du har hjälpt mig otroligt mycket den senaste tiden. Du har stöttat mig i ALLT. DYGNET RUNT! Både när det gäller självmordstankarna & ätstörningarna. Jag hade för längesen gett upp hoppet om inte du hade funnits vid min sida. Det kan jag ärligt säga. Jag hade för längesen somnat in å få vara med mina 2 änglar Anna & Clara. Men istället så lever jag vidare idag & fösröker kämpa med de jag måste kämpa emot. Det är också mycket tack vare mina underbara vänner & min familj som gör att jag fortsätter kämpa idag. Hade jag inte haft dom så hade jag också gett upp för längesen. Jag vaknar nu varje dag tack vare dom. Så kämpa vidare ska jag väl försöka göra lite till i alla fall. Jag kan inte lova något men jag får ta en dag i taget. Kan verkligen inte planera framåt. Att jag vaknar imorgon är det första steget jag måste ta. Så nu är det bara att ta dagen som den kommer å förhoppningsvis så mår jag bättre imorgon än vad jag gör idag. Vi får helt enkelt hoppas på de:)

Er Johanna

Bilder från min sjukhusvistelse

2009-11-09T09:57:00.000-08:00

Jag vet att många har efterfrågat om bilder från när jag låg på sjukhus nu tidigare i höstas. Nu har jag bestämt att ni ska få ta del av några bilder som togs när jag låg inne. Fler kanske kommer senare. Jag lägger också in en bild som är när jag var på mitt första återbesök på sjukhuset efter operationen. Under detta besök fick jag ta bort mina aggraffer som jag hade som stygn på benen. Här kommer en bild presic innan jag tog bort stygnen

Äntligen tillbaka i bloggvärlden:):P

2009-11-09T09:04:00.000-08:00

Hej hopp allihopa i höstrusket!

Nu har jag varit enormt dåligt på att blogga. Fick en jättedålig känsla när jag såg "Blondinbella" på TV i morse. Hon satt och pratade om sin blogg och om hur många gånger hon skriver i den på dagarna. Jag fick nästan ångest då. De senaste blogginläggen har liksom bara handlat om en massa strunt. Men nu har jag fått ny kraft till att börja blogg dagligen igen. Jag tror det är många som har saknat mitt bloggande och undrar om jag lever överhuvudtaget. Men de kan jag tala om att jag faktiskt gör. Jag mår väl sådär men lever gör jag fortfarande. Blev lite sjuk förra veckan efter vaccinationsprutan som jag tog mot svininfluencan. Men nu är den tagen å det känns bra. Jag velade bra länge innan jag fattade beslutet att ta sprutan. Jag ringde min läkare på Endokrin på KS och frågande om hon tyckte jag skulle ta sprutan. Det tyckte hon för jag tillhörde riskgruppen. Jag har både astma och ett rörelsehinder som innebär att jag lättare kan bli sjuk. Jag är infektionskänslig också så det vore bra om jag vaccinerade mig. Så förra onsdagen gick jag och en kompis och tog sprutan tillsammans. När vi väl var där så fick också veta att man kan bli lite sjuk efter sprutan. Få lite influensasymptom typ. Jag fick feber, ont i armen efteråt så jag var sjuk dagen efter. Men annars har jag inte känt något av sprutan. Men när vi var och tog den så fick jag också veta att jag var tvungen att ta en andra dos ca. 3 veckor efter första sprutan. Då höll jag på å "dö". Jag hatar att ta sprutor och hade gärna sluppit ta en andra dos. Men icke sa nicke, det är bara att gå och ta den igen. Men för sig då är jag helt skyddad så att jag slipper insjukna i svininfluensan som sprider skräck i hela världen just nu. Men jag är inte alls rädd. Jag tror att man skriver mer om hur allvarlig den är än vad den egentligen är. Okej att 5 st. har dött i Sverige, men om man sköter sin hygien så blir man inte sjuk. Det gäller ju alla sjukdomar som finns. Jag tror att många blir rädda för influensan pga att det finns så lite kunskap om sjukdomen & om man istället fokuserar på att lära sig mer om viruset så kan man kanske hitta ett botemedel till slut. Men nu har jag i alla fall tagit sprutan och jag känner mig nöjd att jag har gjort de. Annars så rullar mitt liv på som vanligt här hemma. Håller just nu på och letar efter en folkhögskola att börja på nu till våren 2010. Jag börjar längta tillbaka till skolan nu så jag ska ta tag i det och börja plugga igen. Det som står högst upp på listan som jag vill läsa att teckenspråk, Psykologi A & B (gymnasienivå) och Matte A (gymnasienivå de också) De är de ämnen jag inte har klara från gymnasiet och då känner jag att dom har första plats på ämnen som jag vill och bör läsa. Så jag måste hitta en skola där jag kan läsa alla ämnen samtidigt men samtidigt slippa läsa de andra ämnen som ingår i kursen som jag redan har läst. Det blir lite att fixa och trixa innan allt är klart. Men målet är att jag kan börja plugga i vår igen. Får jag som jag vill så gör jag de. Ska ringa till den folkhögskola jag vill söka till imorgon och kolla med dom hur jag ska gå till väga och vad jag kan göra. Det är ju onödigt att jag läser ämnen jag redan har fått betyg i och som är klara. Så att söka och hitta en skola jag vill gå på tar den största lediga tiden av mig nu för tiden. Sen umgås jag väldigt mycket med mina älskade vänner under veckorna. Vi träffas både på och utanför Träffstugan. Men mest på Träffis har det varit. Fast denna vecka så ska jag inte alls åka dit. Känner inte för det bara. Så istället blir jag hemma och chillar med pappa och Silja (min hund). Sen har jag ju mina ben att tänka på, det är nu lite mer än 2 och 1/2 månad sen jag opererades på Karolinska sjukhuset i Solna. Jag är väldigt trött på att ha gips nu. Men samtidigt vill jag ju att benen ska läka ordentligt innan jag hoppar och dansar igen:D:P
Men snart blir jag av med gipset och jag kan börja träna ordentligt igen. Har fått under hela hösten lägga all träning på hyllan ett tag men nu känner jag att jag kan sakta men säkert börja träna igen. Saknar simningen så enormt mycket nu. Känns som jag bara vill slänga mig i bassängen och simma några längder. Men när jag minst anar det så är jag tillbaka i simbassängen igen. Jag har sagt att jag ska vara ledig från simningen till och med januari men är det så att det behövs längre så är jag det. Det hänger helt på hur det känns i benen när jag blir av med gipset. Ja annars vad händer annars då? Inte så mycket faktiskt. Ska denna vecka åka till Skärholmen för att hälsa på min gamla skola samt umgås med min favorit Jossan:)<3 Annars har jag inget inplanerat som är jätteviktigt denna vecka.
Jaha så har man uppdaterat sin blogg igen då. Nu behöver ni inte vara oroliga för mig längre. Mitt liv rullar på men jag måste erkänna att det är som en bergoch dalbana mitt liv. Jag har både haft bra och dåliga dagar den senaste tiden. Men jag tror att det börjar gå mot ljusare tider nu. Jag har verkligen fått det bekräftat för mig vilka som är mina riktiga vänner och vilka som inte är de. De riktiga vännerna stöttar mig 24/7 och är dom jag ALLTID kan ringa till om jag behöver. Utan mina vänner så hade jag nog inte suttit här idag. Men jag gör de tack vare dom och deras stöd. Utan mina vänner och jag är inte hel. De är de som gör att jag orkar vakna varje dag och stiga upp ur sängen. Det gör att jag kan få vara mig själv utan att behöva gömma mig bakom en "mask" eller behöva vara någon som jag egentligen inte är. Gömma mitt rätta jag har jag gjort i många, många år. Det är först nu jag verkligen känner att jag kan vara mig själv. Det är jag EVIGT TACKSAM för. Speciellt till 3 personer som VERKLIGEN gör mitt liv värt att leva. Ni vet vilka ni är och ni ska HA ETT STORT TACK FÖR ERT STÖD TILL MIG<3<3<3<3

Ja nu orkar jag faktiskt inte skriva mer i dagens blogg. Den är tillräckligt lång som den är. Jag lovar att skriva mer imorgon, så nu får ni ha tills tåls då:)

Kramar Johanna

Våga anta utmaningen:D

2009-10-27T13:55:00.000-07:00

- Vilket är det mest pinsamma band du lyssnat på? Spice girls :D
- Vilken färg har din cykel? Jag har ingen cykel
- Blondin eller brunett? Jag just nu vet jag inte vilken färg jag riktigt har:P
-Vilken färg har du på texten på msn texten? Röd :)
- Vilket stjärntecken är du? Vädur ^^
- Rakar du av dig dina ögonbryn? Nej
- Har du husdjur? Ja, en katt och en hund <3
- Vilket smeknamn gav din mamma dig när du var liten? Jajja för det var det jag kallade mig själv när jag var liten :D
- Är du kär i någon just nu? Nä inte just nu
- Har du brutit på tyska för att imponera på en kille/tjej? Nej
- Har du sagt "lol" någon gång under ett samtal? Haha ja många gånger
- Har du ätit godis för hundra kronor? Nej, jag äter inte godis :)
- Vad är du beroende av? Mobilen, Mp3, vännerna, familj m.m.
- Vad har du för fobier? Att bli ensam och övergiven
- Berätta detaljerat det äckligaste du har ätit? Hmm..
- Hur lång är du? 1.07 ;)
- Om du var ett verktyg, vad skulle du vara då? Hm... hammare kanske :P
- Sover du med gosedjur? Jaaaaaaa min lilla tiger <3
- Vilken mobil har du? Sony Ericsson :)
- Vem var den senaste du fick mms av? Hm.. Vet inte..
- Vem var den senaste du fick sms av? Jossan :)<3
- Vem ringde dig senast? Pappa <3
- När duschade du senast? Igår
- Vem tänker du på nu? Jossan, Disa, mamma<3<3<3
- Om du fick ge 25 miljoner till någon vem skulle du ge det till då? Jag skulle ge pengarna till någon fond som hjälper svårt sjuka människor i andra länder.

Jag blev utmanad av Elinor:) Nu vill jag utmana Jossan, Sofia och Anton

Abba - Thank You For The Music

2009-10-19T12:06:00.000-07:00

I'm nothing special, in fact I'm a bit of a bore
If I tell a joke, you've probably heard it before
But I have a talent, a wonderful thing
'Cause everyone listens when I start to sing
I'm so grateful and proud
All I want is to sing it out loud

So I say
Thank you for the music, the songs I'm singing
Thanks for all the joy they're bringing
Who can live without it, I ask in all honesty
What would life be?
Without a song or a dance what are we?
So I say thank you for the music
For giving it to me

Mother says I was a dancer before I could walk
She says I began to sing long before I could talk
And I've often wondered, how did it all start?
Who found out that nothing can capture a heart
Like a melody can?
Well, whoever it was, I'm a fan

So I say
Thank you for the music, the songs I'm singing
Thanks for all the joy they're bringing
Who can live without it, I ask in all honesty
What would life be?
Without a song or a dance what are we?
So I say thank you for the music
For giving it to me

I've been so lucky, I am the girl with golden hair
I wanna sing it out to everybody
What a joy, what a life, what a chance!

So I say
Thank you for the music, the songs I'm singing
Thanks for all the joy they're bringing
Who can live without it, I ask in all honesty
What would life be?
Without a song or a dance what are we?
So I say thank you for the music
For giving it to me

Det gör så ont inom mig:(:(:(

2009-10-16T15:47:00.000-07:00

Jaha så var man hemma igen efter en trevlig kväll på Träffstugan:) Men tyvärr så är jag inte alls lika glad som jag var när jag åkte dit:( Det kom upp jobbiga känslor som jag inte trodde skulle komma fram men som tyvärr gjorde de ändå:( Tack Disa, Jossan & Soffan för att ni finns å stöttar mig♥ ♥ ♥ Vad skulle jag göra utan er? Jo INGENTING!!
Jag har verkligen inte alls mått bra idag:( Jag önskar att man kunde vrida tillbaka klockan igen. Önskar att både Clara å Anna fanns i livet igen och att jag inte skulle behöva kämpa med mina ätstörningar. Men tyvärr är det försent:( allt hemskt har redan hänt.
Jag har förlorat 2 underbara människor i mitt liv. Samt att mina ätstörningar har funnits som en del av mitt liv i 7 år. Vad ska jag ta mig till? Kommer allt bli bättre med tiden? Eller är jag dömd till att leva som jag lever idag. Leva med smärtan inom mig. Leva med ångesten över att behöva äta. Ja det är frågan de. Men jag tror ingen egentligen kan svara på de frågorna. Det kanske är så att jag måste gilla läget liksom. Att jag måste börja förstå att jag ALDRIG mer kommer få tillbaka Anna eller Clara hur mycket jag än vill. Men det gör ont i mig när jag tänker så:(
Jag vill ha tillbaka dom. Men jag kan inte de. Men jag vet att både Anna & Clara kommer vaka över mig. Trots att dom inte finns på jorden. Jag har mina vänner som älskar mig, jag har min familj som älskar å stöttar mig. Men ändå känns det som det fattas något enormt inom mig.
Den känslan går inte att beskriva.
Som en nära vän sa till mig idag:
- Försvinner du så vet jag väldigt många som kommer sakna dig Johanna.
- Du är underbar, vet du de.
När hon sa det då var tårarana väldigt nära. Men jag kunde inte gråta. Jag ville visa mig stark & inte börja gråta som ett litet barn. Fast det är just det jag gör nu när jag skriver detta inlägg. Mina tårar rinner å det känns som dom aldrig kommer sluta rinna. Men tids nog så kommer nog också tårarna ta slut. Jag har gråtit så himla mycket under detta året. Jag trodde inte man kunde gråta så här mycket som jag har gråtit. Frågan är om man kan gråta ännu mer eller om detta är det mesta man kan gråta. Jag vill inte gråta mera men ändå gör jag de. Jag somnar till gråtandes till sömns mer eller mindre varje natt. Å det vill jag inte göra längre men ändå gör jag det. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur min stora sorg.

Jag vet inte om jag kan leva med smärtan längre..... //Johanna

JIPPIE DISCO IGEN:D

2009-10-16T06:31:00.000-07:00

Ikväll kl. 18.30 - 23.00 är det DISCO på Träffstugan:) Jag kommer komma å dansa loss hela kvällen:)
Hoppas NÅGRA fler kommer:)

Någon som vill dansa med mig:P

Rosabandets månad

2009-10-12T10:33:00.000-07:00

GLÖM INTE ATT DET NU I OKTOBER ÄR BRÖSTCANCERNS MÅNAD. OKTOBER ÄR ROSA FÄRGENSMÅNAD FÖR ATT STÖDJA BRÖSTCANCERN SOM ÄR DEN VANLIGASTE CANCERN KVINNOR FÅR IDAG. MÅNGA BLIR HELT FRISKA MEN DET FINNS OCKSÅ VISA SOM TYVÄRR INTE KLARA SJUKDOMEN Å DESSVÄRRE AVLIDER.

JAG FÖRLORADE NYSS EN ANHÖRIG I JUST CANCER. DOCK INTE BRÖSTCANCER MEN DET ÄR & VAR LIKA HEMSKT ÄNDÅ.

DÄRFÖR TYCKER JAG DET ÄR VIKTIGT ATT MAN SKÄNKER EN GÅVA TILL CANCERFONDEN FÖR ATT BIDRA SÅ FORSKNINGEN KAN GÅ FRAMÅT Å GÖRA SÅ FLER Å FLER MÄNNISKOR BLIR BOTADE FRÅN SIN CANCER. FORSKNINGEN GÅR FRAMÅT MEN DET BEHÖVS MER PENGAR TILL FORSKNINGEN. SÅ GE DITT BIDRAG ELLER GÅVA. OAVSETT OM DEN ÄR LITEN ELLER STOR. ALLT TAS TACKSAMT EMOT:)

Segaste dagen på länge:P

2009-10-12T10:16:00.000-07:00

Idag har det varit en sån här seg dag. Jag vaknade klockan 10 av att min assistent kom. Sen gick jag upp å duschade vilket typ tog hundra år;):P Men väl klar i duschen å påklädd så käkade jag frukost. Det blev mackor med te. Mumsigt var det:) Sen har jag typ bara slappat framför tvn hela dagen. Har planerat lite inför morgondagen då jag ska till Skärholmen å besöka mitt gamla gymnasium:) Så jag var tvungen att gå igenom morgondagen med min assistent som ska jobba då. Det var hon som jobbade idag som jobbar imorgon också. Det känns bra för henne trivs jag med:) Annars har jag väl inte gjort något speciellt idag. Jag var å handlade lite också på eftermiddagen. Sen vid 16 kom pappa å Silja hem så då satte jag mig å myste med Silja en stund. Sen fixade jag å min assistent lite saker inför imorgon. Sen fick hon faktiskt gå för dagen. Så nu sitter både jag å pappa vid varsin data å chattar:D:P Så blir det när vi båda inte har något annat för oss. Jag ska strax gå ut i köket å kolla om jag hittar något gott att äta. Har inte ätit middag ännu. Varken jag eller pappa har någon fantasi på vad vill vi laga idag. Så idag blir det nog lite för vad vi känner. Med andra ord blir det inte så mycket mat för min del. Men något måste jag äta för annars är det visa personer som kommer bli arga på mig om jag inte äter något. Så något ska jag äta, men jag har ingen direkt idé om vad bara. Men jag hittar säkert något ätbart hemma:) Men så här har min dag idag sett ut i helhet i alla fall. Det har varit en ganska soft dag idag. Men det kan behövas ibland. Nä nu måste jag ta mig i kragen å göra något vettigt:D Kan ju inte sitta här å blogga hela kvällen. Dessutom måste jag ut en sväng med hunden. Det är tydligen min tur att ta kvällsrundan idag:P Men vi får väl se om det blir jag eller om det är pappa som trots allt tar den:) Hihi^^

Nu får det vara nog för idag:) Vi hörs en annan dag!

Kramar Johanna

Måndag idag

2009-10-05T11:32:00.000-07:00

Idag har jag varit hemma med Silja å bara myst:) Vi har varit ute på långpromenad till Hagaparken också:) Det var jätteskönt. Silja tog dessutom ett dopp i Brunsviken:P Men hon fick inte det egentligen men hon hoppade i innan jag hann hejda henne:P Så dagen idag har faktiskt varit jättemysig. Men nu har jag istället väldigt ont i mitt högerben.
Av någon anledning så har jag mer smärta på kvällarna än vad jag har på dagarna av någon konstig anledning. Så var det inte för någon vecka sedan. Då hade jag istället mer ont på dagarna än kvällarna. Men jag har ju min smärtlindring som jag snart ska ta för den delen:) Jag har också hunnit med några ärenden på Solna centrum idag. Hann dessutom med en snabbfika på donken tillsammans med min assistent:) Så nu är jag väldigt trött så jag tänkte passa på att sätta mig till rätta framför tvn ett tag innan jag ska hoppa i säng. Vi hörs å ses:)

Ha det så gött så länge allihopa:)

Kramar Johanna

Till en ängel<3

2009-09-30T14:26:00.000-07:00

Jag vill inte känna så här:( Men ändå gör jag de. Jag vill att Kenan ska få sitt straff. Han tog ifrån oss alla en underbar människa. Clara Hermelin som var så ung, hon hade hela livet framför sig. Hur kommer Ronya få det utan sin mamma? Visst hon har många kring som bryr sig om henne å tar hand om henne. Men ändå, man vill inte växa upp utan sin mammas trygga famn. Men nu måste Ronya tyvärr göra de:( Växa upp å bli en vacker flicka, en underbar kvinna som ska ta världen med stormsteg. För det vet jag att Clara hade velat att hennes dotter skulle göra å bli. En stark människa som klarar alla världens utmaningar man är med om. Men nu måste Ronya växa utan sin mamma. Det är inte rättvist. Varför tog Kenan hennes liv? Ville han sin dotter illa? Eller gjorde han det bara av ilska? Ja frågorna är många men kommer vi någonsin få svar på dom? Det tvivlar jag på. När jag sitter på rättegången så känner jag både sorg, ilska & förtvilan över att inte kunna göra något. Jag vill bara att Kenan ska få sitt straff. Att han ska veta vad han har gjort, att det han har gjort är något man inte gör. Inte mot någon, inte ens mot den man hatar mest i hela världen. Jag skulle ALDRIG kunna skada någon även om jag kanske hatar personen så skulle jag inte ta dennes liv. Att Clara blev mördad är helt ofattbart. Ingen trodde att det skulle kunna hända henne. Clara var ju bara Clara. Hon skulle inte skada honom. Hon ville bara inte leva längre tillsammans med honom. Hon älskade inte honom längre. Men varför går man å dödar någon bara för att personen inte vill vara tillsammans med en längre? Jag känner Clara väl. Jag vet att hon gjorde bra val i sitt liv. Om hon inte älskade honom så skulle hon lämna honom. Men det är inget fel med det. Man kan inte tvinga sig till att älska någon man inte älskar. Så funkar det inte här i världen. Men ändå tog han hennes liv den 1 juni 2009. Ingen kommer någonsin kunna förlåta honom för vad han har gjort. Ingen kommer visa medlidande för honom. Inte jag i alla fall. Jag vill för tillfället inte ens ha Kenan i Sverige. Han kan åka tillbaka till sitt land där han hör hemma. Ingen vill ha han i Sverige. Man tar inte ett litet barns mamma ifrån den. Men han har tydligen bevisat att det finns visa människor som är sååå j***a dumma så dom gör det ändå. Jag lovar att jag kommer göra allt för att Kenan inte ska få vårdnaden om Ronya. Hon hör hemma hos Gabriell å Fredrik som är Claras mamma å pappa å hennes syskon. Ronya borde få växa upp i trygg miljö där hon redan har bott under nästan hela hennes första år. Ronya har många som älskar henne inklusive jag. Jag vill att hon ska växa upp i trygga händer å få bli självständig å lika stark i sig själv som hennes mamma var. För det är så vi minns Clara. Hennes utstrålning, positiva inställning till livet. Hennes styrka å mod. Clara var också en väldigt aktiv tjej som gillade att ha många bollar i luften. Å det tror jag Ronya också kommer att ha. Hon kommer brås på min sin mor. Det är jag 110% säker på. Men jag kommer den dagen Ronya vill veta vad som hänt sin mamma. Berätta allt om Clara, hur hon var som person, hur hon levde å hur hon hade velat att det skulle bli med sin dotter. Å nog det som är viktigaste av allt, berätta hur mycket Clara älskade sin dotter. För det gjorde hon verkligen även om det inte alls var lång tid Ronya fick med sin mamma. Men Clara kommer leva vidare i oss andra. Både igenom hennes syskon, oss kompisar men framför allt igenom Ronya som är hennes egna kött å blod.

Jag kommer föralltid att minnas Clara för den underbara vän hon var till mig. Jag har lärt mig så himla mycket av Clara å det kommer jag bära med mig resten av mitt liv. Jag älskar henne<3<3<3<3<3

Å jag kan LOVA dig Clara Hermelin att jag kommer finnas där för Ronya så länge jag lever. Jag kommer stötta henne i allt. För jag tror Ronya kommer behöva personer runt i kring sig som kan finnas å stötta henne i hennes motgångar men även då det går bra för henne.

Tillägnat åt Clara Hermelin & hennes familj
Ni ska veta att ni finns i mina tankar dag som natt<3

Hur det är att ha assistent igen

2009-09-27T13:35:00.000-07:00

Hej allihopa!

Jag måste be om ursäkt att jag inte har skrivit blogg på länge. Men det har hänt ganska mycket på sistone. Men det är något jag berättar om senare.

Idag tänkte jag skriva ett blogginlägg om hur det är att ha assistans igen. Jag har ju inte haft personlig assistent på typ 11 år. Jag måste ju säga att det var en helomvänding från att inte behöva ha hjälp av en assistent till att plötslig behöva det igen. Jag opererades i båda benen för en tid sedan på Karolinska sjukhuset i Solna. Det var en stor operation jag genomgick som tog 7 timmar. Jag låg inne på sjukhus i 14 dagar. Det var 14 VÄLDIGT långa dagar ska ni veta. Jag är van att bara vara inlagd i max 5 dagar å nu plötslig så låg man inne i 2 veckor. Men när denna operation gjordes så visste jag att jag inte skulle klara mig själv på väldigt länge efteråt så därför skrev jag en ansökan till kommunen om att jag nu behöver assistans när jag kommer hem från sjukhuset eftersom båda mina föräldrar jobbar heltid bl.a. Så det var bara att skriva en ansökan å skicka in den. Men jag var väldigt orolig att dom skulle neka mig assistans eftersom jag är så självständig i vanliga fall när jag inte är ny opererad å har gips på ena benet å bandage på det andra. Därför blir det nog svårare för mig att skaffa assistans nu. Men det gick som en dans att få assistans under hela tiden jag har gips å även ett tag efter. Jag kan just nu inte göra någonting själv. Varken gå på toa, klä på, duscha m.m. som jag har klarat av tidigare. Det är stor omställning för mig att plötsligt inte kunna göra saker själv på egen hand. Men det är ju de assistenter är till för. Kunna underlätta i vardagen så man ändå kan leva ett "normalt" liv i alla fall. Så nu har jag assistans i 8 timmar å 45 minuter varje dag (måndag till söndag). Det är 6 tjejer som ska gå på schema hos mig. 5 av dom har jag träffat men det är en kvar som jag faktiskt ska få träffa imorgon som ska gå intro. tillsammans med en annan assistent som jobbar med mig imorgon. Jag trivs jättebra med de assistenter jag har fått. Vi funkar alla perfekt med varandra. Jag har dessutom en barndomsvän som assistent. Det var pappa som sa att hon behövde jobb. Så därför fick hon börja hos mig. Hon känner mig väl så det känns bra att hon jobbar med mig. Vi har kul ihop hon å jag, det kan nog mycket bero på att hon är ganska ung å jag vill gärna ha unga assistenter. Jag som person är ju aktiv å gillar att hitta på saker om dagarna m.m. Men det är ganska ovant att fortfarande ha assistenter igen som hjälper mig med allt. Men jag kommer ju vänja mig eftersom det är lång tid kvar som dom måste jobba med mig. Men hur är det egentligen att ha assistent igen? Jo ska jag vara ärlig så är det enorm trygghet å veta att det finns någon som kan hjälpa mig med allt jag behöver hjälp med. Någon som finns i närheten så fort det är något. Men det finns saker fortfarande som assistenterna inte riktigt vet om mig. Mina ätstörningar till exempel är något som jag inte riktigt har talat om att jag har. Men jag kan tänka mig att någon av dom som har jobbat hos mig nu ett litet tag har nog märkt att det är något som stör mig kring mat å måltider. Men än så länge så har ingen sagt något till mig. Hon som ska jobba med mig imorgon hon har nog kommit på att det är något fel med mat å mig. Men än har hon inte sagt något. Jag vet heller inte om jag ska berätta något eller hålla det för mig själv. Egentligen är det nog bra att jag berättar något men jag är samtidigt väldig rädd att berätta något. Jag är nog rädd för vad dom ska tänka om mig mig när dom får reda på att jag har ätstörningar. Ändå ska det inte vara något problem för dom, dom ska ju bara hjälpa mig med det jag inte kan klara av själv. Men mina ätstörningar är en del av mitt liv. Det har ju tyvärr gått så långt nu att jag måste leva med dom tills jag blir helt "frisk". Jag är bättre idag än vad jag var för några år sedan men ändå är jag inte helt "frisk" ännu. Min bulimi är nog däremot helt bort. Jag har inte fått något återfall i det i alla fall. Så nu är det aneroxian jag kämpar med. Jag har många kring mig som bryr sig om mig å vill att jag ska bli frisk igen. Så hjälp får jag både från närstående och människor utifrån. Men mest från människor som känner mig väl. Jag har en kompis som stöttar mig speciellt mycket, utan henne hade jag nog inte varit här där jag är idag. Hon puschar på mig även de dagar som känns tyngst. Det är skönt att ha henne vid min sida. Sen har jag nu berättat för en av fritidsledarna som jobbar på den ungdomsgård jag hänger på i veckan. Det känns också bra att hon vet så kan man få lite stöttning dära också. Men mitt största hinder nu är att berätta för de assistenter som jobbar med mig. Men jag får ta det när jag känner mig redo om inte dom själv kommer fram till mig å frågor varför jag inte äter eller varför jag äter väldigt lite. När jag gick på gymnasiet så var det många som märkte utan att jag var tvungen att berätta för dom att jag hade ätstörningar. Det var som att dom assistenterna där var vana med att ha elever som hade/har ätstörningar. Men så hoppas jag inte att fallet var. Men det finns en statistik som säger att 3 av 5 flickor i åldrarna 15 - 20 år har ätstörningar. Å den största åldersgruppen går ju på gymnasiet i den åldern. Så det kan nog stämma att jag inte var den enda eleven på skolan som hade/har ätstörningar. Men det är mitt eget fel att jag har hamnat i den situation som jag är i idag. Men vad den egentliga anledningen är kan jag tyvärr inte svara på. För det vet jag ärligt talat inte själv. Något hände när jag var 15 år å gick i 9:an. Sen dess har jag haft ätstörningar. Men det har funnit perioder då jag har mått väldigt bra å faktiskt kunnat ätit lite men sen har det funnits dagar då jag inte alls har ätit något på hela dagen eller till å med flera dagar. Men jag kan inte klandra någon annan för att jag har ätstörningar. Det är bara mitt egna fel. Jag tycker helt enkelt inte om mig själv som person, gillar inte min kropp å mitt utseende. Jag vill se bättre ut än vad jag gör. Men när andra säger att jag är söt å snygg då tar jag det till mig. Men jag själv kan inte säga något sådant om mig själv. Jag har aldrig egentligen gått på utseende hos andra personer. För mig spelar det ingen roll hur någon ser ut. Det viktigaste är vart man har sitt hjärta. Men hos mig själv så är tydligen utseendet ett stort problem. Jag har försökt få hjälp med mina tankar men än har det inte lyckats å jag vet ärligt talat inte om det kommer lyckas. Men jag hoppas självklart på det. Vi får väl se, tat en dag i sänder som mamma brukar säga till mig. Men det positiva i mitt liv just nu är att jag har fått assistans å att det funkar. Sen är det ju att jag har min familj å mina vänner som stöttar å finns hos mig. Så idag mår jag väl hyfsat bra i alla fall. Men just nu är jag väldigt trött för klockan är 00.32 på natten:P Så det har blivit hög tid för lilla mig att nanna:).

Nu blev denna blogg väldigt lång:) Men så kan det bli ibland när jag har mycket skriva om å dela med mig av.
Nästa blogg kommer handla om Clara Hermelins rättegång mot sin ex-pojkvän som mördade henne den 1 juni 2009.
Jag kommer skriva om hur den var, vad som sagt å vad domen blev. Men det kommer jag inte att skriva om förrän hela rättegång är klar. Det kan vara känsligt att skriva om det som händer å har sagt just nu. Men nu vet ni vad ni har att vänta er i nästa blogg.
Tills dess får ni alla ha det så bra. Å är ni orolig för mig så kan ni alltid skicka ett mail till mig på Delfin_jojon@hotmail.com
Men jag tar en dag i taget å kämpar vidare.... Det hoppas jag ni andra också gör å glöm nu inte å säga att ni älskar era närstående:)

Massa varma hälsningar Johanna

Vila i frid världens bästa mormor:(<3

2009-09-10T11:20:00.001-07:00

Den 05-09-09 kl. 13.08 avled Maj-Lis Christiansen i sitt hem i Järfälla. Hennes man & äldsta dotter satt hos henne när hon somnade in lugnt å fridfullt. Det är en enorm sorg å saknad efter henne & vi alla nära å kära minns henne som den varma mamma, syster, mormor hon var<3 Hon finns i våra hjärtan å tankar<3<3<3<3<3<3 VILA I FRID NU UNDERBARA MORMOR<3

Dagen innan jag läggs in

2009-08-24T09:21:00.001-07:00

Imorgon då gäller de:S Då läggs jag in på sjukhus för att genomgå min operation. Jag känner mig jättenervös. Inte alls kul att behöva ligga inne. Men jag har Jossan med mig som stöd<3 Men ändå känns det jättejobbigt, jag kommer ju inte sova så mycket inatt. Men, men det får gå ändå. Operera mig måste jag ändå göra för att i framtiden kunna gå ännu bättre än vad jag kan idag. Men vägen dit är både lång å jobbig:( Men såmåning om kommer allt bli bra:)

Helgen i helhet:)

2009-08-23T08:57:00.000-07:00

Nu ska jag berätta om vad jag har gjort hela helgen. Jag kommer skriva dag för dag. Jag har på den senaste tiden varit lite dålig på att uppdatera min blogg. Därför tänkte jag ta 2 fugor i en smäll å skriva om hela helgen samtidigt.

Fredag:

I fredags var jag på stan hela dagen med min kompis Sofia. Vi gick runt lite i olika affärer å tittade. Sen gick vi till Navet å hälsade på en snabbis. Passade på att låna toan där också:P Sen gick vi tillbaka till city å tittade ännu mer i affärer. Sen blev vi lite småhungriga så vi åkte upp till terrassen på Kulturhuset å satte oss där å fikade. Det var mycket trevligt tyckte jag. Sen på kvällen var jag bara hemma å tog det lugnt framför tvn.

Lördag:

Igår på förmiddagen var jag bara hemma å tog det lugnt. Sen kl. 14.30 kom rullstolstaxi å körde mig hem till mormor å Sören. Jag skulle dit några timmar på eftermiddagen/kvällen för att hälsa på. Min moster å kusin från Hudiksvall kom också ner till Stockholm denna helg för att hälsa på mormor å Sören. Mormor är svårt sjuk så vi vet inte hur länge vi får ha kvar henne i livet. Så då skulle dom komma ner för att hjälpa Sören lite med mormor. Jag åkte dit för att jag skulle hinna de nu innan jag åker in på sjukhus. Sen vet jag ju inte när nästa gång jag kan komma på besök till dom. Jag vet ju heller inte om mormor kommer leva så länge till. Jag kan ju faktiskt förlora henne medan jag ligger inne. Då känns det lite bättre att jag har varit där ifall det var min sista gång jag fick se henne i livet. Jag blev bjuden på middag där också som min moster lagade. Pasta med ostsås å kyckling Mumsigt faktiskt:) Fast dock inte kycklingen På kvällen var jag bara hemma å tog det lugnt. Kollade på tv, chattade en stund på msn å pratade i telefon med några.

Söndag:

Idag sov jag till kl. 12.00, kände att jag verkligen behövde riktigt lång sovmorgon. Sen gick jag upp, åt frukost å satte på en film. Kollade på: Den där Mary på DVD. Det var jättebra, fast jag har typ sett den 1000 gånger:D:P Kände bara att jag var tvungen att få skratta lite. Känner mig lite deppig idag. Men det är egentligen inte så konstigt eftersom jag i övermorgon ska läggas in på sjukhus för att genomgå operationen jag har berättat om tidigare. Nu börjar det verkligen bli verkligt att jag snart ska in på sjukhus. Men jag kommer ju ha min bästa kompis Josefin med mig å det känns tryggt. Men jag vill ändå inte behöva genomgå denna operation. Men i längden kommer det bli bra. Jag kommer ju kunna stå å gå ännu bättre än vad jag kan idag. Å kunna gå korta sträckor har alltid varit ett mål jag har haft. Inte kunna gå helt men lite i alla fall. Nu sitter jag å väntar på att pappa har varit å handlat så vi kan börja laga maten. Det blir makaroner med korv:) Det är jag som har valt middag:D Ikväll blir det väl att bara slappa framför tvn. Ut med vovven på kvällsrunda måste jag också senare ikväll. Annars måste jag nog försöka vända tillbaka dygnet. Jag är liksom uppe till 02-03 på nätterna å vaknar typ 11-12 på dagarna. Det går ju inte när man är på sjukhus. Där blir man väckt kl. 08.00 på morgon. Frukosten serveras då. Å i säng bör man typ gå runt kl. 22. Så från å med ikväll måste jag försöka lägga mig tidigare. Nu har jag inte så mycket mer att berätta om helgen. Helgen i helhet har varit bra å jag har haft det lugnt å skönt hemma. Pappa har varit på landet hela helgen med Karin (hans flickvän), han kom hem för typ 2 timmar sedan. Nu har mitt program som jag se börjat. Så jag får ta å avsluta min blogg för denna gång.

Jag hoppas att alla ni har haft en bra helg å är redo för en ny vecka som börjar. Ta hand om er nu.

Massa kramar från Johanna

Tränat på gym idag:D

2009-08-19T07:08:00.000-07:00

Idag har man minsann varit på gymet å tränat:D Ja tro det eller ej men jag åkte till Puffa klockan 12.45 å åkte därifrån 15.15:) Tänk jag hann med att träna hela kroppen under 2 timmar som jag var där.

I morse när jag vaknade så hade jag ingen som helst motivation till att träna, men sen när det väl blev dags då vände de från något negativt till positivt istället. Jag hade dessutom med mig min lillasyster Fanny som jobbade med mig. Nu är jag ganska nyss hemkommen å jag känner redan hur trött bl.a. mina ben är efter 20 minuter på gåbandet. Men det känns skönt trots att jag garanterat kommer ha en rejäll träningsvärk imorgon. Jag har inte träna på gym sen den 12 maj i år. Det finns anledningar till att jag inte har kunnat tränat på Puffa sen dess. Men dom tänker jag inte ta upp nu. Men jag kan i alla fall glädja er att jag är tillbaka inom träning å motion. Men dock att jag måste ta ett litet uppehåll pga. operationen som sker nästa vecka. Men när den är klar å jag känner mig å redo så då börjar min motion igen. Det vill säga, styrketräning 1 gång/veckan & simning 2 gånger/veckan. Sen mellan där så är jag väl ute å rullar med den manuella rullstolen så gått det går. Så motionerer jag minsann några gånger i veckan å det tycker jag är jättehärligt att få göra. Jag mår inte bra om jag inte får röra på kroppen. Det är speciellt viktigt eftersom jag sitter i rullstol å kan lät bli orörlig om jag inte rör på mig. Å det är något som ABSOLUT inte får hända mig. Därför har jag satsat på träningen i hela mitt liv. Men jag tycker också träning är jättekul å det är ett plus i kanten:D Nä men nu måste jag gå å äta något nyttigt till mellis. Det är viktigt att äta efter man har tränat så man får i sig energi å näring.
Så tänk på det, efter du har tränat så ska du äta en frukt eller något annat som är nyttigt men som har mycket energi i sig. Sen är det viktigt att dricka en massa efter träning. Det är för att fylla på det du har svettats ut under träningen. Jag brukar dricka vatten eller någon form av energidyck . Det är mitt råd till er alla som gillar att vara aktiva å leva ett aktivt liv:)

Ha det så bra nu så återkommer jag när jag har fått mera krafter:D:P

Kramar från Johanna

Mina egna tankar

2009-08-18T11:19:00.000-07:00

Vad är äkta kärlek egentligen? Finns det någon äkta kärlek eller är det bara någon som människan har hittat på. Ja jag vet faktiskt inte. Jag har gått å funderat på de faktiskt. Om alla människor någon gång kommer finna den riktiga kärleken. Nu har ännu en sommar snart gått å jag har fortfarande inte hittat min stora kärlek. Jag trodde jag hade gjort det men så var inte fallet. Men det gör mig faktiskt ingenting egentligen. Jag har en massa vänner som älskar mig, Så kärlek får jag fast från vänner å familj. Så kärleken av dom borde räcka. Jag har heller egentligen inte tid att leta efter någon att dela resten av mitt liv med just nu. Jag trivs som singel. Visst visa stunder så önskar man att man hade någon man kunde få krama om å hålla handen med:) Men jag har faktiskt några att hålla handen å krama med. Mina vänner som betyder allt här i världen<3<3<3 Dom ger mig den kärlek, trygghet å värme som jag behöver för att må bra. Så varför behöva hitta sin drömprins/prinsessa när man kan ha sina vänner vid sin sida istället. Vännerna är för mig det viktigaste som finns utan dom å jag är inte hel. Dom gör så jag vill fortsätta leva.

Även de dagar då jag bara vill ta slut på mitt lidande så finns mina vänner där å stöttar mig. Hjälper mig med allt som jag behöver hjälp med. De stöd jag får av mina vänner kan jag inte få av någon jag vill dela mitt liv med. Så hitta den man vill börja sitt nya liv med å älska tills döden skiljer oss åt får nog vänta.

Just nu har jag VÄLDIGT mycket med mig själv. Som jag har berättat tidigare så mår jag inte alls bra egentligen. Även om det på utsidan om mig ser ut som jag mår toppen så gör jag inte de. Dels har jag mina ätstörningar sen 7 år tillbaka men sen också mina självmordstankar som ständigt finns inom mig. Dem har jag bara haft i några år men tillräckligt länge för att jag ska ha skurit mig några gånger. Att ha självmordstankar är inte att leka med, det är något man måste ta på allvar när man har de. Det kan faktiskt sluta så illa att man skadar sig så allvarligt så det inte finns någon hjälp att få å till slut dör man. Ja nästan var tredje person som skär sig gör det till döds därför att dom skär sig på ställen där man absolut inte får eller ska göra de. Jag har än så länge inte skurit mig så pass allvarligt att jag nästan har tagit livet av mig själv. När jag skär mig så gör jag det för att jag vill slippa smärtan inom mig. Jag tror att när jag ser blodet komma så sipprar smärtan ur kroppen på mig. Men i själv verket så är det inte så. Jag ger ju egentligen mig själv bara mer skada när jag skär mig. Jag har nu inte skärt mig på väldigt länge å har heller inga planer på att göra de. Men visst det har varit svårt att försöka sluta skära sig. Självmordstankarna finns ju kvar trots att jag har slutat skära mig. Å dom vet jag just nu inte hur jag ska bli av med. Mina vänner vet jag försöker få mig på andra tankar när självmordstankarna kommer. Nu sen min absolut bästa kompis Clara miste sitt liv så har tankar varit hos mig ofta, lite för ofta om jag får säga de. Jag själv har inte valt att ha självmordstankar å ätstörningar. Men eftersom jag hamnade i stor kris i mig själv när jag var 15 så var det så enkelt att välja bort maten. Det slutade i att jag plötsligt fick aneroxia å bullimi. Jag har blivit bättre å idag äter jag om man genomför mig för typ 5 år sen. Då åt jag nästan ingenting, kanske någon frukt eller drack ett glas vatten. Jag blev dessutom expert på att dölja mina ätstörningar igenom att säga att jag inte var hungrig när det var dags att äta eller att jag gick å spydde direkt efter jag hade ätit. Å om jag hade ätit vill säga. Jag vill fortfarande helst inte äta idag men jag gör de ändå. Jag har förändrats men jag har fortfarande lång väg kvar. Att bli fri från sina ätstörningar går inte över på en natt. Det är rehabilitering som tar tid. Å det handlar om att jag själv måste ta steget till att börja äta igen. Jag äter idag men det kan bli att jag ofta vill gå å spy upp det på en gång efter eller att jag äter väldigt lite som bara några tuggor å sen säger jag att jag är mätt. Så jag håller min medelvikt hela tiden. Jag varken går upp eller ner. Jag ska inte berätta vad jag väger men det är alldeles för lite egentligen. Fast det är svårt att avgöra eftersom jag har en funktionsnedsättning å är bara 107 cm lång. Jag ska väl väga runt 40 - 43 kg. Men jag väger långt under de. Jag försöker kämpa till att nå min målvikt men eftersom jag fortfarande tycker det är jobbigt att äta så kommer det nog ta lång tid innan jag har nått målet. Jag är på god väg å jag har motivationen till att klara det. Men frågan är bara om jag kommer göra de. Mina vänner å min familj har ALLDIT funnits vid min sida å hjälpt mig. Jag hoppas verkligen dom kommer göra det i fortsättningen också. För än är jag inte helt frisk å jag kan behöva all hjälp å stöd jag kan få. Jag skulle också vilja ta kontakt med flera ungdomar mellan 18 - 25 år som har ätstörningar eller självmmordstankar. Det kan vara bra att dela med sig av sina tankar kring att vara sjuk. För sjuk det är faktiskt det jag är, men jag smittar inte men att ha ätstörningar är en sjukdom. Jag kan inte riktigt sätta finger på vad som utlöste min sjukdom men jag vet att det hände något när jag var 15 år gammal. Sen dess har jag inte mått till 100 % bra alltid. Visst visa dagar är bättre än andra. Så ibland då har jag mått hyfsat bra å faktiskt klivit ur sängen medan andra dagar då har jag bara krupit ännu längre ner under täcket å inte kommit upp ur sängen. Men så kan det vara å jag kan inte förutse hur kommande dag kommer bli. Den kan vara bra men den kan också vara dålig. Som idag till ex. idag har det varit en sån här mitt emellan dag. Det har varken varit jättebra eller jättedålig. Men jag kom upp ur sängen i alla fall å jag har dessutom kunnat vara med 2 kompisar också<3 Att vara med vänner gör att jag faktiskt klarar mig igenom dagarna. Vännerna gör så att mitt liv är värt att leva. Dom älskar mig för den jag är:) Å så hoppas jag att det kommer vara i fortsättningen också. Det är svårt att prata om ätstörningar å självmordstankar med andra. Men igenom min blogg så kan jag få lätta på mitt hjärta. Jag begär inte att alla ska förstå å tycka synd om mig. Jag vill bara att fler som känner mig ska ha en förståelse till varför jag inte alltid mår bra å varför jag inte alltid vill äta. Dom vänner som står mig närmast (nämner inga namn, ni vet vilka ni är) dom vet att allt om mig å min sjukdom. Det är också dom som hjälper å ställer upp för mig. För dom behöver jag inte förklara något. De liksom bara vet allt. Skulle det till ex. vara någon dag jag inte kommer upp. Då finns det några jättenära vänner till mig som jag kan ringa å säga:
- Idag är det en dålig dag. Jag tror inte jag kommer upp ur sängen.
Då brukar ofta den jag ringer till säga:
- Vill du att jag ska komma?
Men ibland kan det bara räcka med att jag får prata med någon som vet hur jag har det å som vet vad jag går igenom. Jag har många vänner, men det är få som verkligen vet allt om mig. Jag själv valt att inte berätta allt för alla. Det är av olika anledningar som jag inte säger till alla. Dels har inte alla med mitt liv att göra. Men sen finns det dom som bara säger:
- Ryck upp dig! Ta tag i ditt liv nu. Jag kan inte hjälpa dig, det är bara du som kan hjälpa dig själv.
Så då tycker jag att jag kan undanhålla lite saker för vissa. Det är inte de jag behöver höra. Jag behöver istället höra.
Jag finns här för dig, jag ska hjälpa dig. Vad som än händer så finns jag här. Å det har inte många sagt till mig. Dom som har det dom menar verkligen. Medan andra säger. Du kan ringa mig 24/7 men sen när jag väl gör de så säger dom till slut. Jag orkar inte höra längre Johanna. Allt ska bara handla om dig. Jag då, jag kanske också mår dåligt. Dom som säger de kan sluta säga den finns för mig 24/7 om dom VERKLIGEN INTE MENAR DE. Så det så. Nu har verkligen jag gått in djup på mitt liv. Samtidigt tror jag att allt detta som kom upp nu behövde komma upp. Jag får liksom lätta på mitt hjärta igenom skrivandet i min blogg. Dessutom vet jag att många följer mitt liv i bloggen. Å självklart undrar säkert en massa av er hur jag egentligen mår. Jag tar ju på mig en mask varje morgon som kanske inte riktigt visar mitt rätta jag. Men det är sååå lätt att dölja sitt rätta jag. Jag har nu gjort det i 7 år. Dolt mitt rätta jag alltså. Men för de vänner som står mig närmast så har jag inte gömt mig bakom en mask. För dom kan jag visa mitt rätta jag. Även om jag vill gråta, skratta eller bara sitta tyst. Jag kom ihåg en kompis som sa till mig en gång.
Johanna varför måste du dölja ditt vackra ansikte? Du är ju helt underbar som person å ditt ansikte är verkligen det sista man vill se innan man somnar. Å det har satt sig in mitt hjärta:) Men det är sällan någon säger något sådant till mig nu för tiden. Men det händer. Så jag har sakta men säkert bestämt mig att jag mer å mer ska visa mitt rätta jag. Oavsett hur andra vill. Vill jag gråta så ska jag få de. Behöver jag någons som håller om mig så hoppas jag någon gör de. Att få kärlek å vänskap av mina vänner är jätteviktigt för mig. De vet de vänner som känner mig väl.

Nu börjar klockan dra iväg å jag känner väl att jag har öppnat mig nog för idag. Men nu har ni fått en liten inblick i mitt liv å hur jag lever å mår idag. Jag tar varje dag som den kommer!!!! Speciellt nu när jag sörjer mina 2 ABSOLUT BÄSTA tjejkompisar Anna Persson som gick bort den 15 februari 2007 & Clara Hermelin som gick bort den 1 juni 2009<3 Det är en procedur att få låta mig själv få sörja mina vänner som inte längre finns i livet. Att förlora dom var bland det värsta som hänt mig. Å sorgen efter båda 2 är lika stor nu som den dagen dom lämnade livet på jorden. Men jag vet att dom är otroligt nära mig. Jag vet att dom kan se å höra mig. Dom kommer vaka över mig så länge jag lever. Det känns tryggt:) Så med Clara å Anna som mina änglar å mina vänner vid min sida så kommer jag klara mig igenom allt jobbigt. Det vet jag. Men ta vara på varandra, imorgon kan du ha mist någon du inte ha sagt att du älskar. Så en mening man INTE kan säga för mycket är:

JAG ÄLSKAR DIG!!! Å den meningen vill jag rikta till alla mina vänner, min underbara familj å min släkt för övrigt<3<3

Det får avsluta min blogg för denna gång // Johanna

Är på besök hos mormor<3

2009-08-16T06:23:00.000-07:00

Hej alla mina bloggläsare!

Nu börjar jag komma tillbaka med bloggandet sakta men säkert.
Just nu sitter jag hemma hos mormor å Sören när jag skriver detta blogginlägg. Jag å min mamma är här för att hjälpa Sören att ta hand om mormor som är svårt sjuk. Inte nog med det, så är denna dag en ganska dålig dag för mormor. Hon mår inte alls bra, hon har nästan varken ätit eller druckit ordentlig på några dagar. Det är faktiskt väldigt oroväckande Så idag kom ASIH hit å satte dropp på mormor så hon i alla får i sig lite vätska. ASIH står för Avancerad sjukvård i hemmet för er som inte visste det. Nu undrar ni säkert hur jag vet de. Jo jag har själv haft kontakt med ASIH fast i andra sammanhang än vad mormor har. Dock att jag hade bara ASIH en kort tid. Men det känns skönt att ändå få vara här hos mormor för att få vara nära henne. Jag blir lugnare å mamma blir också lite lugnare när vi får hos henne. Men det är också enormt känslosamt att vara här. Ingen av oss har en aning om hur länge vi får ha vår älskade mormor/mamma i livet. På ett sätt känns det som att det är väldigt nära nu men samtidigt så vill man inte att det ska vara de. Jag vill ha kvar min mormor så länge det går. Men som det är nu så vet man inte. Det kanske kunde vara bäst att låta henne få somna in trots att man vill ha henne kvar. Nu kan vi egentligen bara vänta å se hur det blir. Vi kan bara vårda mormor å se till att hon inte har ont den sista tiden hon har kvar. Nu vill alla vi anhöriga till henne vara hos henne så mycket som möjligt. Både hennes 3 döttrar, barnbarnen å henne syskon. Alla vill vi vara hos henne nu å ta hand om henne. Även hennes man Sören som tar hand om henne mest vill vara hos henne så mycket det bara går. Nu ligger mormor för tillfället i sängen å sover. Hon ser så frid full ut nr hon ligger å sover. Jag sitter i köket medan mamma pysslar lite med allt å Sören ska precis till att sätta sig å fika brevid mig. Vi går då & då å tittar till mormor å ser till att hon har det så bra det bara går. Jag å mamma ska vara här till kl. 17.30 då rullstolstaxin kommer å hämtar oss.

Imorgon börjar en ny vecka å det börjar närma sig med stormsteg till min operation. Det känns både jobbigt å skönt på samma gång. Jag vill göra operationen för att kunna gå bättre men det är också jättejobbigt att genomgå den stora operationen. Men jag har min älskade vän Jossan som följer med mig den dagen jag ska läggas in. Hon följer med mig för att vara ett stöd. Sen om operationen börjar tidigt på morgonen den 26 augusti så ska hon också komma den dagen. Det känns tryggt att hon finns vid min sida. Hon om någon vet vad jag går igenom. Andra säger att dom vet vad jag ska genomgå men dom har ingen aning. Men hon vet, hon har själv gjort många stora operationer. Därför vill jag ha med henne till sjukhuset Självklart kommer mina föräldrar också vara där. Men både Jossan & några andra kompisar kommer besöka mig under min sjukhusvistelse. Men speciellt Jossan som vet hur det är att ligga inne på sjukhus. Men nu till vad som kommer hända mig den kommande veckan. Inte så himla mycket faktiskt. Jag tänkte mest försöka vara hemma å ta det lugnt. Dom flesta av mina kompisar börjar skolan veckan som kommer. Vi i sthlm har alltså skolstarter dem närmaste 2 veckorna. Sen på onsdag om jag orkar vill säga. Så ska jag försöka ta mig till Puffa å träna styrketräning. Känner att det vore lägligt att göra de nu innan operationen. Så om jag orkar så ska jag ta mig dit. Vilket vill säga att jag faktiskt måste tvinga mig dit för att träna. Sen om vädret tillåter i veckan så ska jag åka till Sköndal å simma. Veckan som kommer är sista veckan som Sköndals badet har öppet denna säsong. Känns vemodigt att det redan är slut, men vi har ju något annat att se framemot. Nämligen träffis som öppnar snart igen. Den 4 september då öppnar träffis igen. Å dom öppnar gården med ett dundrade disco. Jag hoppas verkligen jag är utskriven från sjukhuset då så jag kan gå. Men det vet jag dessvärre inte. Jag får ta en dag i sänder, nu till en början så kanske jag överhuvudtaget ska genomgå operationen kanske först. Sen kan jag börja oroa mig om när jag kommer hem å så vidare. Men nu börjar bloggen bli väldans lång:P
Så blir det när mycket händer i ens liv på samma gång. Men som sagt jag känner att jag äntligen kan ta nya krafter till att börja blogga igen. Så nu ni alla mina bloggläsare, nu är jag tillbaka så nu kommer jag börja skriva blogg varje dag. Eller i alla fall försöka skriva blogg varje dag. Kan inte säga nu på förhand vad nästa blogginlägg kommer handla om men det blir väl lite av varje som idag.

Men nu måste jag gå å pyssla om min mormor. Men vi hörs snart igen:)

Massa pussar å kramar från Johanna

En lördag hos mamma<3

2009-08-15T07:02:00.000-07:00

Hej hopp allihopa!

Nu var det riktigt länge sen jag uppdaterade min blogg.
Tyckte det kändes som det var dags för det igen. Jag sitter hemma hos mamma just nu när jag skriver denna blogg. Kom hit för typ 30 minuter sedan. Ska vara här hela eftermiddagen å kvällen:) Blir dessutom bjuden på middag till min stora glädje:D Då slipper man ju tänka på vad som ska äta till middag ikväll. Här hemma ska det bli mammas hemmagjorda pizza till middag:) Mumsigt värre kommer det att bli. Mamma gör otroligt god pizza, i alla fall när hon väl får för sig att göra pizza:) Vilket inte blir allt för ofta:P

Jaha så vad har hänt på sistone för min del?
Jo i torsdags så kom jag hem efter 5 härliga dagar på Blidö tillsammans med 2 kompisar:)<3 Jag har haft det jättebra å mysigt där ute på landet. Annars har jag tillbringat en massa tid i Sköndal där jag har hängt med polarna:) En massa sol å bad har jag också hunnit med. Men nu börjar det sakta men säkert börja närma sig höst å skolstarter för samtliga skolungdomar i hela Sverige. Nu dom kommande 2 veckorna så kommer alla skolor att starta igen efter ett långt sommaruppehåll. Men för min del så vart inte planerna riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade ju egentligen tänkt plugga nu till hösten men det kom upp annat som jag måste ta itu med först. Så pluggandet får vänta till januari 2010 istället. Går allt som planerat så kan jag börja plugga då:) Jag ska om bara 11 dagar opereras på KS. Den här operationen har varit planerad länge så nu blir den äntligen av. Men det är med blandade känslor som jag läggs in och ska genomgå en sådan stor operation som det är. Mer om operationen kommer jag skriva om när det börjar närma sig. Jag kommer som sist jag låg inne, kunna ha med mig min dator så ni kommer få färsk uppdatering om vad som händer på sjukhuset hela tiden. Det var en order från några av mina bloggläsare att datorn måste med när jag ska ligga inne en längre tid. Så datorn kommer vara med mig på sjukhuset så det kan ni vara lugna för:) Alldeles nyss kom lillesyrran hem från jobbet. Hon jobbar på ett café inne i stan så hon hade en massa godsaker med sig hem som vi troligtvis kommer äta till efterätt efter middagen. Om jag inte råkar roffa åt mig lite innan middagen vill säga:D:P Middagen kommer bli lite senare än vanligt ikväll för vi måste vänta på min andra lillasyster som också jobbar idag. Jag börjar känna hunger redan nu men jag får snällt vänta tills de e middag.
Nä nu börjar mitt blogginlägg bli ganska långt. Kanske dags att börja avsluta den! Men först vill jag rikta ett STORT TACK till min bästa kompis Josefin även kallad Jossan för att hon ALLTID finns för mig 24/7<3<3<3 Hon ställer upp för mig vilken tid det än är på dygnet. Hon vet exakt hur jag mår å varför jag mår som jag mår. För henne behöver jag inte förklara allt. Hon liksom bara vet igenom att bara titta på mig. För henne kan jag verkligen inte dölja något. Hon till å med hör om det är något när vi pratar i telefon med varandra. Det är ingen annan som känner mig så pass väl så det räcker med att se på mig å man förstår att det är något. Med undantag mina föräldrar förstås. Så Jossan du ska veta hur mycket jag älskar dig å jag hoppas verkligen du vet de:)

Jag älskar dig av hela mitt hjärta gumman<3<3<3 Jag hoppas vi kan vara vänner för all framtid:)<3<3<3

Nu får ni ha det så bra å kan riktigt njuta av den sista värmen:) Rätt som de e så är höstkylan å mörkret här igen:)

Massa kramar från Johanna

Låt: Utan dina andetag

2009-08-07T04:05:00.000-07:00

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag

Imorgon är en annan dag

2009-08-07T03:41:00.000-07:00

Det finns en flicka som jag går till ibland
Hon tycker om mig för jag gör vad jag kan
I hennes tystnad finns så mycket jag vill veta
Så jag stannar hela natten
Fast vi är som eld och vatten

(Kom) så länge hjärtat slår
(Kom) så länge spänningen finns kvar
I morgon är en annan dag
(Kom) så länge solen ler
(Kom) så länge lusten ger och tar
Så fort när allt försvinner
I morgon är en annan dag

Hon målar tavlor som jag aldrig får se
Hon sjunger sånger när ingen sitter bredvid
I hennes ögon finns en längtan efter mera
Så jag stannar hela natten
Fast vi är som eld och vatten

(Kom) så länge hjärtat slår
(Kom) så länge spänningen finns kvar
I morgon är en annan dag
(Kom) så länge solen ler
(Kom) så länge lusten ger och tar
Så fort när allt försvinner
I morgon är en annan dag

Tiden är som ett timglas i din hand
Där sekunder och minuter blir till år
Jag vill ha allt det jag får

(Kom) så länge hjärtat slår
(Kom) så länge spänningen finns kvar
I morgon är en annan dag
(Kom) så länge solen ler
(Kom) så länge lusten ger och tar
Så fort när allt försvinner
I morgon är en annan dag

I morgon är en annan dag

Denna underbara låt gör mig alldeles varm inom mig. När jag hör den så tänker jag på mina älskade vänner. Den starka kärleken jag känner till mina vänner<3 Utan dom & jag hade inte varit den jag är idag. Dom ställer upp för mig 24/7 å speciellt nu när jag inte alls mår bra. Det är så mycket jobbigt som händer i mitt liv just nu. Speciellt tänker jag på min kommande operation jag ska göra den 26 augusti på Karolinska sjuhuset i Solna. Jag vill inte operera men jag vet att i längden så kommer det bli bra. Men vägen dit känns VÄLDIGT låååång å jobbig just nu. Det blir massor med rehabilitering efteråt å det kommer nog ta minst 6 månader innan jag är helt återställd. Men nästan 1 helt år innan jag har fått full muskelstyrka i mina ben igen. Jag har inte gjort en sådan stor operation på flera år. Så jag vet inte alls riktigt hur jag kommer må efteråt. Därför hoppas jag att jag har många vänner som vill hjälpa å stötta mig under tiden jag är på sjukhus men också sen då jag är hemma å ska försöka komma tillbaka till vardagen. Jag hoppas speciellt att en person kommer vara vid min sida<3 Jag vet att hon kommer vara där vad som än händer. Hon ska även följa med mig när jag skrivs in på sjukhuset den 25 augusti.

Jossan du är den som har funnits hos mig nu den sista tiden då jag har mått jättedåligt. Ända sen Claras begravning har du stötta mig. Ingen har nog riktigt förstått hur dåligt jag har mått. Alla tror att jag mår bra bara för att jag inte gråter hela tiden. Men inom mig så skriker jag å tårarna bara rinner av ilska å smärta:( Men ingen annan än du Jossan har riktigt sett hur dåligt jag mår. Jag är faktiskt förvånad att ingen annan har sett det. Dom flesta borde känna mig väl å vet hur dåligt jag mår. Clara å jag har stod varandra jättenära under hela gymnasiet men även efter. Vi hade massa planer tillsammans inför framtiden. Jag vet att alla har mått jättedåligt efter allt som har hänt. Alla har vi förlorat en ängel som Clara är å var. Men ändå måste man finnas för varandra, stötta varandra, trösta om någon gråter. Jag känner att jag har funnits till hands för den som har mått dåligt. Men har någon funnits för mig? Nä inte riktigt kan jag väl säga. Men sen kom du min älskade vän<3<3<3<3 Du öppnade din famn å sa jag vill trösta dig, jag vill finnas för dig. Jag ska hjälpa dig igenom det du går igenom. När du sa det då kunde jag äntligen få släppa ut mina tårar. Du har fått mig att verkligen visa mitt rätta jag. Alla tror att jag är jättestark å klara allt. Men ibland behöver till å med dom starkaste tröst å en famn att få gråta i. Det har jag inte haft på evigheter, alla andra har fått gråtit hos mig men jag har inte kunnat få gråta hos någon. Men nu har jag äntligen en jag kan gråta ut hos. Å jag ÄLSKAR DIG gumman<3<3<3<3<3 Jag hoppas vi kan vara vänner för all framtid:) Jag dör hellre än att förlora dig<3 Du är min klippa i mitt liv, min lyft jag andas. Ja utan dig å jag är ingenting. Men nu vet jag att du finns vid min sida å hand i hand ska vi gå igenom den jobbiga tiden framför mig. Med dig vid min sida så vet jag att jag kommer klara mig.

Ämne om allt i samhället

2009-08-02T08:50:00.000-07:00

Hej allihopa!

Nu var det bra längesen jag satt å skrev ett blogginlägg. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det, men jag har inte haft motivation över huvudtaget till att skriva. Ändå har jag haft massor med ämnen jag skulle kunnat skriva om. Men nu i alla fall så sitter jag här å jag tänkte ta å skriva lite. Men denna gång ska jag faktiskt inte börja med att skriva om mig själv utan jag tänkte ta å skriva om något helt annat. Min blogg handlar ju till stor del om mig själv men den handlar också om ämnen som rör samhället i sig. Till exempel varför funktionshindrade diskrimineras i dagens samhälle. Varför inte vi ska ha samma rätt som alla andra till att kunna leva ett "normalt" liv. Göra saker som alla andra gör m.m. Som en självklarhet att till ex. kunna åka kommunalt istället för att ta färdtjänst/rullstolstaxi. Vem har sagt det att alla som till ex. sitter i rullstol ska åka färdtjänst/rullstolstaxi istället för att ta bussen, tunnelbanan eller tåget som alla andra. Jag är verkligen emot personer som säger att bara för att till ex. jag sitter i rullstol så kan INTE jag åka tunnelbanan till ex. Men det är just det jag kan göra. Jag har kunnat åka tunnelbanan sen jag var ca. 13 år. Mina föräldrar har "släppt" mig väldigt tidigt. Det innebär att jag själv har fått upptäcka världen å dess utmaningar utan att ständigt ha en assistent som hjälper mig eller att någon annan som följer med mig vart jag än går. Jag har fått lära mig att vara självständig väldigt tidigt. Å det är jag jättetacksam till att mina föräldrar "släppte" mig så tidigt som dem faktiskt gjorde. Dem gjorde nog mycket det pga. att jag är storasyster också till 2 små yngre syskon. Men sen också för att jag skulle lära mig vara självständig på egen hand. Så därför var det självklart för mig att lära mig till ex. åka kommunalt som alla andra. Visst visa bussar kan jag fortfarande inte åka med, men jag kan både ta tunnelbanan överallt samt att jag kan åka pendeltåget. Bara att kunna ta mig överallt i Sthlm gör att jag känner mig som vem som helst trots att jag har ett funktionshinder. Å dessutom ett gravt sådant också. Men det beror ju på vem man gemför mig med. Vissa anser mig som gravt funktionshindrad medan andra tycker att jag har ett väldigt lindrig form av funktionshinder bara för att jag klarar nästan allt själv. Det är vissa saker jag inte klarar själv men dem är så få så det märks inte om man inte känner mig väl. Dem som känner mig väl vet vad jag kan å inte kan. Men att vara ute på stan själv som alla andra, det är något jag kan å vill vara så ofta jag bara kan. Men när jag är ute så är det många som tror att jag har en assistent med mig. Men jag har faktiskt inte det, jag kan gå å shoppa som alla andra på egen hand. Även om det är roligare att göra det tillsammans med någon. Så jag uppmanar alla med något form av funktinshinder/funktionsnedsättning att vara ute så mycket som möjligt i samhället å leva ett liv som alla andra. Detta ämne om hur samhället ser på personer med någon form av funktionshinder/funktionsnedsättning är ett hett ämne bland mig å mina kompisar. Vi alla har någon gång blivit drabbad av otillgänglighet & diskriminering av något slag. Framför allt att alla tror att vi inte kan åka kommunalt. Jag brukar därför säga till mina kompisar att vi måste vara oftare ute på stan å visa oss & att vi faktiskt kan det. Så när jag ska någonstans där jag vet att jag antingen kan åka tunnelbana, buss eller tåg så åker jag hellre det än att beställa en färdtjänst/rullstolstaxi. Men funkar inte det så tar jag ju färdtjänst/rullstolstaxi i såna fall om jag kan åka annat. Men så lite som möjligt helst. Därför vill jag starta ett forum där personer med någon form av funktionshinder/funktionsnedsättning kan besöka å kanske få råd å stöd om hur det till ex. är att åka kommunalt eller bara vara ute på stan en heldag utan sin assistent om man nu har en sådan. Jag är ofta ute på stan å vet vilka hinder man kan möta. Jag vet hur svårt det kan vara ibland att komma in i affärer bara för att dem kanske har en trappa in, en dörr som inte har dörröpnnare på m.m. Vi ska dessutom inte prata om Sthlms alla krogar där vi som sitter i rullstol inte tar oss in i. Även om vi nu skulle ha åldern inne så är det inte säkert att vi kommer in pga otillgängligheten & att dem kanske inte har en handikapptoalett till ex. Därför ska jag nu under hösten försöka kolla in några krogar i Sthlm för att se hur pass tillgängliga dem egentligen är. Det kan handla om att jag & några vänner bestämmer oss för att gå ut en fredag eller lördags kväll. Bara gå ut å dansa å ha kul. Då kommer vi ju märka om vi kommer in eller inte. Skulle det vara så att jag eller dem som jag är med inte kommer in pga. otillgänglighet å INTE pga åldergränsen så kommer jag börja "bråka" lite. Det är ju faktiskt så att HELA Sthlm ska vara tillgänglighetsanpassat till 2010. Den lagen om att otillgänglighet ska vara diskriminering tillträdde år 2000. Allt utom K:märkta hus ska göras om eller ändras så att alla kan ha en möjlighet att komma in på samma villkor eller kunna delta i alla aktiviteter som kan tänkas finnas. Om jag kommer till ett ställe där det är otillgänglig så kommer jag i första hand ta kontakt med krogägaren eller den som äger byggnaden å se om han/hon skulle vara villig att ha ett samarbete för att kunna göra krogen/byggnaden tillgänglig till den mån man kan. Jag har många gånger hjälp olika ställen till att göra stället mer tillgängligt så att alla kan vara där på samma villkor Det är viktigt för mig. Annars diskrimernars vi med funktionshinder/funktinsnedsättning. Så finns det någon/några där ute som skulle vilja tillsammans med mig starta detta forumet så ta kontakt med mig. Ni behöver inte vara bosatta i Sthlm utan detta gäller alla i HELA Sverige. Ta då kontakt med mig på min mail.
Adressen är: Delfin_jojon@hotmail.com.

Dit kan du/ni höra av er om ni någon skulle vilja ge er ut på äventyr i Sthlm å kanske åka kommunalt eller lära dig åka kommunalt. Jag hjälper dig/er gärna med det. Det är ju bra om du/ni inte ger ut på egen hand FÖRSTA GÅNGEN du/ni ska åka kommunalt. Så hör av dig/er på min mail så kan vi nog fixa så vi kan ses. Jag hjälper också gärna till med att visa vilka krogar som är bra å är det någon som första gången går ut å känner att man behöver lite vägledning så gör jag gärna de också. Ta bara kontakt med mig i god tid. Jag ska nog också passa på att säga att jag kan kommunicera med både bliss & teckenspråk samt att jag är lärtlärd till att lära mig olika sätt att kommunicera på. Så om du/ni känner er osäker så har jag många kompisar som kommunicerar på massa olika sätt. Så att kunna förstå någon har jag inga problem med alls:)

Ja det var det hade jag att skriva om för denna gång. Nu hoppas jag kunna komma igång med bloggande igen efter detta långa uppehåll som varit. Men nu har jag tagit nya krafter å har dessutom massa nya saker att skriva om. Som inte bara handlar om mig själv. Men nu i första hand så ska jag ge mig ut på uppdrag att ta reda på hur egentligen tillgängligt det är runt om i Sthlm. Å finns det andra som vill hänga på så visst. Men det gäller att vi till stor del åker kommunalt å inte färdtjänst/rullstolstaxi.
FÖR NU ÄR DET VERKLIGEN DAGS FÖR OSS ATT VISA UTE I DET VERKLIGEN LIVET/SAMHÄLLET!!! Men jag hoppas nu att så många som möjligt nappar på min idé att starta ett forum. Men SJÄLVKLART kommer ALLA vara välkomma dit. Jag vill också passa på att säga att jag kommer ha mycket tid till att kunna åka runt å föreläsa på olika skolor, jobb m.m. nu i höst. Jag tycker det är viktigt att dela med mig av min kunskap om bland annat mitt egna funktionshinder men också hur det är att leva med ett funktionshinder/funktionsnedsättning. Så vet du/ni kanske någon bra skola, arbetsplats eller företag som gärna vill att jag kommer å föreläser så gör jag gärna det. Jag vill bara veta det senast 2 veckor innan besöket så jag kan planera lite. Annars får ni ha det så bra så hörs vi snart igen.
Nu kommer det inte gå så länge till nästa gång jag skriver blogg igen.

//Johanna den 2/8 -09

Tears in heaven:(

2009-07-16T13:35:00.000-07:00

Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would you feel the same
If I saw you in heaven?
I must be strong and carry on
cause I know I dont belong here in heaven...

Would you hold my hand
If I saw you in heaven?
Would you help me stand
If I saw you in heaven?
Ill find my way through night and day
cause I know I just cant stay here in heaven...

Time can bring you down, time can bend your knees
Time can break your heart, have you begging please...begging please

Beyond the door theres peace Im sure
And I know therell be no more tears in heaven...

Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would you feel the same
If I saw you in heaven?
I must be strong and carry on
cause I know I dont belong here in heaven...

Denna underbara låttext på låten som spelades till minne av Clara Hermelin som begravdes i Huddunge kyrka idag den 16 juli 2009.
Familj, släkt & vänner närvarade vid akten för att tillsammans minnas den underbara männsika Clara var. Hon kommer föralltid att finnas i våra hjärtan<3 Hon bragdes om livet den 1 juni 2009 och lämnade då efter sig en liten dotter på nästan 1 år. Hon lämnade också familj å vänner som nu sörjer hennes bortgång. Men vi ska minnas henne som den starka, envis, smarta, roliga och helt underbara människa hon var. Hon har verkligen lämnat spår i många av våra hjärtan. Jag minns henne mest för sin envishet och hennes jädra anamma hon hade. Hon skulle klara allt. Oavsett vad så skulle hon klara det. Å det gjorde hon, hon gav mig hopp många gånger om att man kan allt om man bara vill. Att man har ett funktionshinder ska inte vara något hinder i ens liv. Det visade Clara med råge att hennes funktionshinder inte skulle bli något problem i hennes liv. Hon var därför en STOR förebild för många inklusive mig. Ja tro det eller ej men Clara var verkligen en förebild för mig. Trots att jag var 1 månad & 1 dag äldre än henne. Att jag var lite äldre än henne spelade ingen roll, vi var lika på många sätt. Kanske inte utseendemässigt men på många andra sätt. Vi hade ungefär lika musiksmak, vi gillade att festa, vi tyckte om att sporta & vi hade mål med våra liv.

Vi hade till och med satsat på vem av oss som skulle bli mamma först:) Clara vann visst det vaddet:D Men det hade jag nästan räcknat ut att hon skulle göra:P Hon trodde att jag skulle bli mamma först:P Men icke sa nicke, det var Clara som fick en underbar liten flicka den 13 juni 2008. Det datumet kommer jag ALDRIG att glömma. Jag vet att Clara blev en otrolig stolt mamma till sin lilla ängel som hon fick. Men det känns fruktansvärt att Clara bara fick, inte ens 1 år tillsammans med med sin dotter & dottern med sin mamma:( Det är fortfarande helt overkligt hur någon kunde göra något sånt oförlåtligt som han faktiskt gjorde. Ta livet ifrån någon som inte alls skulle lämna oss nu. Clara var inte redo, det var inte Clars tid nu. Hon hade ju så otroligt många saker hon skulle göra. Resa, tävla i OS, upptäcka världen, bilda familj, gifta sig ja allt en tjej har att drömma om. Men nu får inte Clara förverkligen sina drömmar.

Istället får vi som lever vidare göra de som vi allra mest drömt om att göra i våra liv. Å för att hedra till minne av Clara så ska jag i alla försöka göra några av mina drömmar jag har:) Men jag hade gärna velat dela mina drömmar tillsammans med Clara. Men tyvärr sååå måste jag göra dem själv, men jag vet att Clara kommer vara med mig hela tiden. Så helt har Clara inte lämnat mig ännu. Jag tror heller inte att hon kommer lämna mig någonsin. Anna har inte lämnat mig, hon vakar över mig än idag och det trots allt har gått lite mer än 2 år sen hon gick bort. Därför tror jag inte Clara kommer lämna mig i första hand. Hon kommer heller inte lämna sin familj & framför allt inte sin dotter (vill helst inte nämna dotterns namn av olika skäl).
Så Claras minne kommer leva vidare igenom oss andra. När dottern blir äldre så blir det vår uppgift att berätta för henne vilken fantatisk & underbar mamma hon hade. Att Clara älskade henne oavsett vad<3 Jag älskar Clara och det kommer jag ALLTID att göra. Det är fruktansvärt att hon är borta & inte längre kan få leva vidare. Att hon måste mista sitt liv på detta sättet som faktiskt hände henne. Jag sörjer verkligen med Claras familj, släkt & vänner.

Jag å Clara gick på samma skola i 3 år under gymnasiet. Jag har sååå himla många minnen från den tiden. Jag tog studenten 1 år innan henne. Jag slutade gymnasiet 2007 & hon slutade 2008. Men under de 3 åren vi gick tillsammans så gjorde vi en massa saker ihop. De flesta minnen jag har, är alla fester vi var på å alla krogrundor:P Ja Clara å jag kunde minnsan dansa hela natten lång när vi var ute:) Jag kommer sakna våra stunder då vi var ute å dansade. När jag var med Clara ute så kunde jag känna mig som vem som helst även om jag hade ett funktionshinder & dessutom ett ganska gravt sådant så såg aldrig Clara mig som annorlunda. Utan jag var som vem som helst:) Vi kunde liksom komma till krogen & båda satt då i rullstol, men eftersom Clara delvis kunde gå så ställde hon undan rullstolen & gick inne på krogen. Det gjorde saken ännu mer att jag kunde känna mig som vem som helst. Hon liksom behandlade mig som att jag var gående fast jag inte var det. Vi dansade natten lång å oftast så slutade alltid natten med att sista dansen fick vi med varsin kille:) Men vi var alltid noga med att gå hem tillsammans utan att gå hem till en kille å lämna den andre. Nej det gjorde vi inte, vi hade ALLTID stenkoll på vart vi var, hur vi mådde och att vi kom hem väl från krogen. Men festa var inte det enda jag & Clara hade gemensamt. Vi hade ju också sporten som något gemensamt ihop. Vi båda gillade otroligt mycket att vara aktiva. Vi kunde INTE sitta still längre än nödvändigt:P Så de dagar vi fick vara aktiva då var vi verrkligen aktiva & njöt verkligen båda 2 av det. Clara hade ju ridningen & basketen som 2 stora sporter hon utövade. Jag hade simning, innebandy och styrketräning som 3 viktiga sporter i mitt liv. Innebandy hade Clara också eftersom vi båda spelade i ett skollag tillsammans under 3 år. Så innebandy var något som vi båda gillade att utöva. Idag spelar jag inte innebandy längre. Å det gjorde heller inte Clara efter sin student. Men så även om Clara begravdes idag & man sa adjö vid kistan så tror jag inte hon har lämnat mig & alla andra helt ännu. Om hon ens kommer göra de. Jag kan inte säga när, var, hur & varför jag känner om hon har lämnat mig eller inte. Det är svårt att förklara, men jag bara vet att hon ännu inte har lämnat mig eller oss andra. Ni som inte tror på detta ni får ha visad hänsyn ändå. Jag vet att Claras själ & ande vakar över oss alla & speciellt över hennes familj & dotter.

Nu börjar inlägget bli väldigt långt & man orkar kanske snart inte läsa mer. Men jag har i alla fall skrivit en del saker för att hedra Claras minne & för att berätta vilken underbar människa hon var. Det finns mycket mer att berätta om & det ska jag göra. Men jag måste först få smällta begarvningen & de innan jag kan gå vidare. En sak i taget är det nu som gäller. Jag måste också passa på att be om ursäkt för att jag inte har bloggat så mycket på sista tiden men jag har inte haft ork eller ro till det. Men jag hoppas det blir bättring på det nu. När den värsta sorgen har lagt sig så kommer jag ta igen med bloggandet. Men jag känner att ni redan nu måste få en liten inblick i vad jag har gjort den sista tiden. Trots att det har handlat mycket om Claras bortgång och sorgen efter henne. Hon är saknad av många & även ENORMT saknad av mig<3 Det går just nu inte en dag utan att jag tänker på henne, hennes familj & dottern. Men nu måste mitt liv gå vidare trots att det är enormt svårt att göra det. Jag vill inget hellre än att få Clara tillbaka till livet. Men det går som sagt inte:(

Men, men nu är klockan mycket & jag ska sova snart. Jag skriver blogg igen så fort jag känner att jag orkar & kan. Håll till godo så länge. Jag har inte rymmt i alla fall om det var det ni var lite orolig för:)
Ta hand om varandra nu å säg ofta att ni älskar varandra. Imorgon kan det vara för sent!!!!

Johanna

Clara Hermelins dödannons:(<3

2009-07-10T13:14:00.000-07:00

Vår älskade
Mamma
Dotter och syster

Clara Hermelin

*23 april 1987
bragdes om livet den
1 juni 2009

RONYA
Gariella och Fredrik
Andrea, Maximilian, Cornerlia, Vendela
Släkt och vänner

Would you hold my hand
if i saw you in heaven?
Would you help me stand
if i saw you in heaven?
I´ll find my way
through night and day
cause I know
I juste can´t stay
here in heaven

Bregravningen äger rum i Huddunge kyrka torsdagen den 16 juli kl. 14.00.
Efter akten inbjudes till minnestund i Claras hem för släkt och vänner.
O.s.a
Senast dem 14/7 till Bergqvists bergravnings byrå tel. 0224-87080

Hemma igen från lägret

2009-06-29T13:13:00.000-07:00

Hemma igen från lägret på Grötö strax utanför Göteborg. Jag har haft det jättebra men längtade hem mot slutet. Så det kändes bra när jag satte mig på tåget igår och åkte hem till sthlm, och som man brukar säga:

- BORTA BRA, MEN HEMMA BÄST!!!!
Det stämmer faktiskt. Jag trivs bra borta men trivs allra bäst hemma.

Jobbar fortfarande på läger

2009-06-23T12:09:00.000-07:00

Hej allihopa!

Förlåt om jag inte har uppdaterat min bilddagbok på ett tag. Men jag är fortfarande på Grötö å jobbar som lägerledare på ett läger som Unga rörelsehindrade har. Jag har nu snart varit här i 2 & 1/2 dag. Kom i söndags eftermiddag & åker hem på söndag denna veckan, alltså den 28/6. Vädret är toppen, jag har bränt mig så just nu ser jag ut som en liten räka. Men det är jag inte ensam om att ha gjort:P Några andra i gänget har också bränt sig lite. Men snart kommer jag bli brun å fin:) Jag försöker jobba på min bränna å jag tycker det går fint att göra det här på Grötö. Det kan ju bero på att vi är dels i skärgården och sen är det varm å skönt väder.
Imorgon ska vi på lägret åka in till Gbg å gå på Liseberg en heldag:) Det ska bli toppen, var några år sen jag var där. Men om värmen är som den har varit idag så kommer det bli lite jobbigt att strosa omkring där:) Men äsch lite värme får man väl tåla:D

Föresten jag har kommit på ett nytt ord till alla Unga rörelsehindrades språkrör. Båda dem kallas för "Tjoho i huvudet" :D
Det var en bra slogan också tycker jag. Den ska vi införa i förbundet Unga rörelsehindrade:) Hihi^^ visst är jag påhittig när det gäller nya slogan till förbundet. Det tyckte i alla fall en av språkrören:)

Nä nu måste jag börja arbeta igen, här är det ingen rast å ro. Deltagarna kollar på film just nu. Men inte alla så jag måste gå å roa de som inte kollar på film så inte dem blir rastlösa. Det är ju mitt jobb som lägerledare att underhålla å göra så deltagarna har något att göra:D Men jag lovar, får jag någon mer tid i veckan så ska jag sätta mig å uppdatera min bilddagbok igen:)
Ni får ha det så bra tills vi hörs....

Massa hälsningar från Göteborg:D:P

Drar iväg på jobb imorgon!!!!

2009-06-20T13:47:00.000-07:00

Mellan den 21 - 28 juni kommer jag befinna mig på Grötö. En ö som ligger i Göteborgs skärgård. Jag ska jobba där på ett lägger som Unga rörelsehindrade ska ha. Jag kommer troligtvis under den veckan inte ha så mycket tillgång till internet. Så därför kommer jag varken vara inne på facebook, bilddagboken eller msn. Inte heller så kommer jag uppdatera min blogg under veckan. Detta inlägget får bli det sista nu innan jag åker. Men under veckan så kommer jag ALLTID att nås på mobilen om det skulle vara något. Svarar jag inte på en gång när du/ni ringer eller messar mig så svarar jag så fort jag kan. Det är bara att försöka höra av dig igen. Jag kommer ju som sagt jobba hela veckan som lägerledare & har då mycket att göra. Så det är därför det kan ta en stund innan jag svarar. Men svarar gör jag kanske bara inte på en gång. BLI INTE OROLIGA BARA!!! Så nu vet ni de, en vecka är jag borta från sthlm. Men sen kommer jag hem igen så håll till godo tills vi ses igen:) Ha nu en bra vecka så hörs vi.

Ta hand om er allihopa...

Pussar å kramar från Johanna

Resa till Göteborg

2009-06-20T13:46:00.001-07:00

Imorgon kl. 10.10 tar jag X2000 tåget ner till Göteborg:) Ska jobba på ett läger där nere i 1 hel vecka:D Jävligt soft ska det bli, men självklart kommer jag sakna alla underbara människor hemma i sthlm. Men 1 vecka går fort så innan ni vet ordet av de så är jag hemma igen. Så sakna mig inte för mycket nu bara:P Jag har mobilen med mig:) Är det något så messa Ir ring mig:) Puss å kram på er<3<3<3

Packa inför resan imorgon

2009-06-20T02:35:00.000-07:00

Idag ska jag packa som bara den inför min resa ner till Göteborg. Man måste ju se till så allt är med:) Det är mycket man ska ha med sig när man ska jobba på ett läger. En massa kläder för alla väder, mediciner i fall man har det och sen ska man ju även ha badkläder med sig:) Så ja det kommer nog ta hela dagen för mig att packa:) Men jag har ändå inget annat för mig. Resten av familjen är inte hemma. Mamma är i Ystad, pappa, Ellen & Karin samt alla hundar å katter är på landet över midsommar. Så jag får tillbringa midsommaren hemma själv i sthlm. Men det kan vara ganska mysigt det också:) Jag måste ändå ta det ganska lugnt med tanke på att jag vecka efter jobbar nästan 24/7 hela veckan. Så i helgen blir det att sova en massa så man är riktigt utvilad inför lägret:D Men jag är taggad som fan, det ska bli så skoj att få jobba. Mitt första läger någonsin som jag ska jobba på:) Hoppas det blir fler läger efter detta, känner på mig att vara lägerledare är ett perfekt jobb för mig. Så det vill jag gärna fortsätta med om möjlighet finns:D

Midsommarafton 2009

2009-06-19T04:35:00.000-07:00

GLAD MIDSOMMAR önskar jag er alla mina nära å kära! Själv ska jag tillbringa midsommarafton hemma framför tvn & bara slappa å ha det skönt:)

Du underbara Clara<3<3<3

2009-06-16T13:28:00.001-07:00

Du är enormt saknad Clara Hermelin<3 Jag kan ännu inte fatta att du INTE finns längre hos oss:(

Dagarna går, men smärtan inom mig blir inte mindre för de. Jag vill INTE tro att det är sant. Att du är borta, att jag inte längre kommer få höra din underbara röst. Få festa med dig i sommar. Ja helt enkelt bara umgås en massa i sommar med dig:)

Jag kommer aldrig glömma dig tjejen:) Du finns i mitt hjärta 24/7 En ängel som du är & var kommer jag aldrig att glömma<3<3<3<3<3

Min älskade mormor<3<3<3

2009-06-16T13:21:00.000-07:00

Det var fruktansvärt jobbigt att se sin mormor så sjuk som hon är:( Jag har varit hos mormor & Sören (hennes man, INTE min riktiga morfar) å hälsat på idag. Det kändes jättejobbigt att först överhuvudtaget behöva åka dit. Men när jag väl var där så släppte oron lite. Men sen när jag hade varit där en stund som kom det verkligen upp för mig. Jag kommer inte ha kvar min mormor så länge till. Hon blir bara sämre å sämre för var dag som går:(:(:(

Snart kommer hon nog somna in för gått. Frågan är bara när kommer mormor ge upp. När orkar hon inte längre få strålbehandling? Hjälper den henne eller gör den bara mer skada än nytta? Ja frågorna å många å jag tror inte det finns någon som riktigt kan svara på dem heller. Det är upp till mormor själv hur länge hon orkar kämpa. En sak vet vi & det är att hon ALDRIG mer kommer bli frisk. Hon har nu blivit så pass dålig på så kort tid att nu finns inget botemedel för henne. Hon fick diagnosen lungcancer i mitten av december förra året å nu är det i mitten av juni snart. Nu går det bara nerför är jag rädd. För bara en kort tid sen kunde mormor gå hemma. Nu orkar hon knappt stå på benen. Hon måste ha hjälp att förflytta sig å hon äter mycket smärtstillande medel:(

Det är hjärtslitande att se henne som hon är idag. Jag var tvungen att flera gånger kämpa emot tårarana när jag var där. När jag väl satte mig i färdtjänsten på väg hem så kom tårarna:(

Jag ville inte lämna mormor, jag ville vara hos henne ständigt. Det känns enormt jobbigt att åka till Göteborg nästa vecka. Tanken att hon kanske dör när jag är där nere är olidlig. Fast jag måste ändå fortsätta leva mitt liv.

Jag hoppas inte jag får ett samtal om att min älskade mormor inte längre finns. Men samtidigt vet vi att det nu nog är ganska nära. Att när som helst så kan något hända som ingen är beredd på. Det vet hon också så mycket väl om.

Idag sa hon till mig att hon vill ha ett riktigt svar. Ett svar på hur länge hon har kvar att leva. Men läkarna kan inte riktigt ge henne de svaret hon vill ha.

Dem vet inte riktigt, vissa lever länge med cancer medan andra dör snabbt efter diagnosen. Mormor har ändå haft den nu i 6 månader. Men sommaren ut tror jag tyvärr inte att vi får med henne:(

Därför vill man njuta av all tid man kan få med henne nu.

Därför kändes det underbart att jag var där idag:) Trots att det var fruktansvärt jobbigt.

Från å med nu kommer jag ringa nästan varje dag för att kolla så allt är bra.

Måste få veta så inget händer. För om det plötsligt blir nära att hon ska gå bort så vill jag vara där:)

Jag vill kunna ta farväl å få säga en sista gång hur mycket jag älskar henne. Det är viktigt för mig. Min mormor å jag står varandra väldigt nära. Jag tror jag är ett av hennes barnbarn som står henne närmast. Vi tänker lika, vi har samma idéer om saker å ting. Mormor har stöttat mig under hela min skolgång bl.a. så enormt mycket:) Jag är verkligen henne EVIGT TACKSAM för allt stöd hon har gett mig. Hon vet hur mycket hon har hjälpt mig, hon vet hur mycket jag uppskattar det:) Min mormor är VÄRLDENS BÄSTA MORMOR<3<3<3<3

Jag älskar henne såååå obeskrivligt mycket & kommer alltid att göra de så länge jag lever. Något jag kommer sakna enormt mycket den dagen hon inte längre lever. Det är våra samtal, mormors kloka ord hon sa till mig. Hennes varma famn som alltid var välkomnande:) Hennes kärlek hon gav en. Ja jag kommer sakna allt med mormor. Min mormor för evigt<3

Har du förändrats?

2009-06-12T14:36:00.000-07:00

Du som liten

1. Vad hette din första bästa vän? Elena

2. Vad hette din första kärlek? : William

3. Vilken var din favorit rätt? : Pizza

4. Vilken var din favorit färg? : Rosa & lila :P

5. Vart bodde du? Bor i Solna & har alltid gjort det (förutom 1 & 1/2 år då jag bodde på Ädelfors folkhögskola i Småland)

6. Vad tyckte du var det bästa som hänt? Få åka och bada med familjen på Turkosen

7. Vad tyckte du var det värsta som hänt? Att opereras i benen

8. Vad ville du bli när du blev stor? Läkaren Ir lärare

9. Vem var din favorit? Hm....mamma :)

10. Vilket godis tyckte du bäst om? Klubbor

Du idag

1. Vad heter din/dina bästa vän/vänner? : Elinor <3 men jag har också många andra vänner<3

2. Vad heter/hette din senaste kärlek: Elinor <3

3. Vilken är din favorit rätt? Grekisk salad

4. Vilken är din favorit färg? Svart & röd

5. Vart bor du? Solna (A.I.K landet^^ som Elinor brukar säga:P)

6. Vad tycker du är det bästa som hänt? Min familj, mina vänner <3<3

7. Vad tycker du är det värsta som hänt? : allt för mkt hemskt har hänt i mitt liv de senaste åren :'(

8. Vad vill du bli? Ingen aning faktiskt. Men jag vet att jag vill jobba med funktionshindrade barn & ungdomar

9. Vem är din favorit? : Elinor & mina vänner <3

10. Vilket godis är din favorit ? Äter nästan inget godis alls. Men måste jag välja så väljer jag polkagris klubbor:D

Ni är saknade<3<3<3

2009-06-12T14:26:00.000-07:00

Dagarna går, tiden tickar iväg. Jag hoppas för varje stund att du ska höra av dig till mig. Att jag ska få ett sms av dig. Att du vill träffa mig, ut & festa, dansa natten lång ja hitta på något. Men det sms:et får jag inte. Jag kommer ALDRIG mera få ett sådant sms av dig. Smärtan är olidlig efter dig. Jag känner hur hoppet försvinner mer & mer. Hur länge kommer jag orka vara stark? Varför ska man få gå igenom något sånt här i ens liv.

Att DU tog hennes liv gör mig bara ARGARE för var dag som går. Jag hoppas du får sitta inne länge. Tills du ruttnar i helvetet för det är du värd. Du är inte värd att leva ditt liv. Du tog vår älskade Clara ifrån oss. Därför är du inte värd att leva. Känner hur hatet bara växer inom mig. Snart kommer det smälla. Då vill jag bara skada dig.

Jag vill ha tillbaka min älskade vän Clara<3 Vad ska jag göra nu utan henne. Hon sken ALLTID som solen när man såg henne. Det var väldigt sällan hon var arg. Blev hon arg hade hon ofta en anledning. Som till ex. att förlora en innebandy match eller förlora på Bosönspelen. Alla som känner/kände Clara vet vilken vinnarskalle hon har/hade. Det hjälpte inte om hon kom 2:a hon skulle alltid vara bäst. Å det var hon:) Hon var bäst i det mesta. Hon var duktig i skolan. Hon var min förebild i skolan. De jag inte kunde, kunde oftast hon. Jag kommer alltid minnas henne med hennes motivation för att bli något. Hon hade mål i sitt liv. Ett av hennes största mål i livet var att få rida i ett OS. Det var en av hennes största drömmar. Å jag visste att hon skulle klara det. Hon hoppades få rida i OS 2012. Men tyvärr vart inte planerna som sådana. Istället fick hon barn. Men hon ville ändå rida ett OS men hon flyttade fram planerna. Jag visste att om någon skulle nå en av sina största drömmar så var det Clara. Att komma till OS skulle vara en lång väg men hon skulle klara det. Hade Clara bestämt sig för något så gjorde hon det. Ingen snack om saken. Vi pratade ganska mycket om hennes och mina egna drömmar Vi bestämde att vi också skulle upptäck världen tillsammans. En av mina största drömmar är att få åka till Florida i U.S.A och få simma med delfiner. Jag hoppas drömmen blir verklighet:) Clara sa att jag kommer få drömmen uppfylld. Bara jag vill och har motivationen till det. Så för att hedra Clara till hennes minne så ska jag kämpa för att göra mina drömmar sanna. Till viss del har jag redan gjort det. Jag gick på folkhögskola, det var en av mina drömmar jag hade. Å det har jag gjort, nu måste jag fortsätta göra sådant jag vill och älskar. Det vet jag att Clara ville att jag skulle göra. Anna också för den delen. Det ska vara fan att vi förlorade 2 underbara människor på så kort tid. Att förlora Anna var en stor tragedi och att förlora Clara var ännu större. På det sättet hon togs ifrån oss är inte förlåtligt. Hon var inte värd att få dö på det sättet hon gjorde. De var ingen av dem:( Ändå har dem lämnat oss fast på ett sätt inte.

En kompis sa till mig en gång:
- Du har aldrig förlorat dem Johanna. Dem finns ALLTID i ditt hjärta. Så när du känner dig ensam så vet du att du alltid kan prata med dem. Du kanske inte får något svar men dem lyssnar.
Det känns faktiskt ganska bra att veta att dem ALLTID kommer vara med mig, men att dem inte är här fysiskt.

Anna Persson & Clara Hermelin är saknad och älskad av många. Dem kommer alltid vara en del av oss. Vi andra som lever vidare, måste fortsätta våra liv. Trots att vi är jätteledsna. Jag tror inte någon av dem hade velat att vi gav upp våra egna liv nu. Istället ska vi uppfylla våra drömmar och kanske några av deras. Jag vet att Clara ville att jag skulle hitta min kärlek. Å det har jag gjort:) Jag vet att Anna ville att jag skulle jobba med det jag alltid drömt om att få jobba med. Det ska jag också göra, dock tyvärr bara i 1 vecka men det är alltid en början. Sen vet jag att dem både ville att vi ska minnas dem som 2 underbara tjejer som älskade livet, gillade att vara med oss kompisar m.m:) Vi kommer ALDRIG att glömma er tjejer<3<3<3 Å dig Clara för dig hoppas vi att vi kan skippa rättvisan så han åker in bakom lås å bom i MÅNGA, MÅNGA år. Ni är och kommer föralltid att vara älskade<3<3<3