Förtvivlad & förvirrad:(

Jag har ett brustet hjärta Varför känns allt så hopplöst just nu:(

När jag var som mest lycklig och trodde jag äntligen kunde få känna hur det är att vara riktigt förälskad, då blir mitt hjärta totalt brustet.
Jag inser att jag ALDRIG i hela mitt liv kommer hitta någon som älskar mig för den jag är. Allt känns så hopplöst just nu:( jag vill ha någon som kan älska mig och som jag kan få älska tillbaka. Ha någon som är hemma och väntar på en när man går i skolan eller jobbar. Men allt känns så meningslöst just nu. Ingen vill ha mig, ingen vill ha en tjej som har självmordstankar och drömmer om att hoppa från broar utan lina. Nä ingen vill ha någon som mår så dåligt som jag gör just nu. Men det är ju just det. Det är ju egentligen nu jag som mest skulle behövs ha någon som finns vid min sida och som stöttar mig när jag mår som mest dåligt. Jag vet att jag har sötnosen som alltid ställer upp för mig. Å jag vet att jag många andra som också älskar mig för den jag är och som stöttar mig till 100%. Men jag vill ha någon som älskar och stöttar mig oavsett vad som än händer. Oftast nu för tiden så känner jag att jag inte har något att leva för:( Att jag lika gärna kan försvinna...
Men samtidigt så vet jag hur många som skulle bli otroligt ledsna om jag försvann. Jag vet inte hur många som har sagt till mig att de skulle kunna dö för mig. Försvinner du så försvinner jag, har de sagt. De orden gör ont i mitt hjärta att tänka på. Ändå tänker jag på hur det skulle vara om jag tog livet av mig. Varför kommer de tankar till mig? Varför har jag en liten "jävel" som sitter på min ena axel och säger:
- Du har ingen rätt att leva! Du borde inte ha fötts. Den lilla "jävel" styr mitt liv just nu och jag hör honom dagligen. Jag försöker ignorera men ändå hör jag de hemska orden han säger. Nu kanske ni tror att jag har blivit knäpp, men det är sant.
En kompis sa till mig en gång:
- Alla har vi en liten ängel på ena axel och en liten "jävel" på den andra. Men jag börjar seriöst tro att jag har 2 små "jävlar" som sitter på mina axlar. För inte finns det någon ängel som vakar över mig:( Men vad ska man göra? Det är bara försöka att kämpa ändå. Men hur länge orkar man de? Ja som det känns nu så orkar jag snart inte längre:( Nä ingen kommer vilja älska mig och jag kommer heller snart inte längre orka kämpa mera:(
Nu vet ni vad som finns i mina tankar dagligen, men det visste ni säkert redan ändå. Ni ska veta att ni som finns och stöttar mig när jag mår som mest dåligt, det är för er som jag fortfarande lever och andas idag. Utan er och jag hade inte suttit här å skrivit detta idag.

Älskar er av hela mitt hjärta<3