Vilsen i sitt egna liv:(

Hej alla mina bloggläsare!

Idag är det onsdag och klockan är 13.58 på eftermiddagen. Jag sitter fortfarande i nattlinne. Har inte haft kraft eller ork till att gå å duscha och klä på mig. Idag är det en sådan här dag då jag inte känner igen mig själv. Jag är inte alls som jag brukar vara. Mina tankar bara far runt i huvudet och jag känner en ångest inom mig. Jag har faktiskt varit ganska glad och lycklig den senaste tiden och när jag äntligen trodde att mitt liv skulle ljusna lite så kom ett bakslag. Ett bakslag jag verkligen INTE behövde just nu. Men det kom som en blixt från ovan. Den bara slog ner igår kväll. Alla tankar kom tillbaka, all ångest och alla funderingar kring varför jag egentligen föddes kom tillbaka. Inatt ville jag inte leva längre:(
Jag ville bara ta livet av mig...
Men egentligen varför ska jag göra det, de löster inga problem i längden. Men just när tanken kom så kändes det som en bra lösning på alla mina problem. Att bara försvinna från jordens yta och hoppas att man kommer till en bättre plats än vad jag är på just nu:( Fast jag är ju egentligen på en bra plats. Jag har ju vänner som älskar mig över allt annat på jorden och jag har dessutom en helt underbar familj som skulle dö för mig om det var så.
Så varför vill jag försvinna?
Jo jag vill bli av med smärtan jag har inom mig:(
Å den enda lösningen jag har är om jag tar livet av mig. Men då vet jag att många skulle bli otroligt ledsna och inte vilja leva längre:(
Usch gud vilken ångest jag har:(
Jag kan inte göra någonting utan att andra blir lidande.
Varför ska allt vara så himla svårt just nu?
Jag borde ju vara en glad 22 åring. Men nej det är jag inte. Jag är en tjej som tar på sig en mask för att visa andra att hon mår bra när hon egentligen mår skit. Det är så lätt å spela någon man egentligen inte är.
Det är nog många i min situation som gör som jag. Men varför kan man inte visa sitt rätta jag?
Handlar det om att man skäms för att man gör saker som man egentligen inte får eller vill. Jag ska inte gå in på vilka saker men ni som känner mig väl vet vad jag menar...
Saker som jag inte tror mina föräldrar ens vet att jag gör. Eller så vet dem fast de låsas som att de inte vet för att inte göra mig orolig. Jag vet att min mamma har nog kommit på mig vad jag egentligen gör när jag mår dåligt. Hon känner sig nog maktlös att hon inte kan hjälpa sin egna dotter till att må bättre. Jag vet att mamma skulle göra allt för mig. Men detta är nog något jag själv måste gå igenom och ta mig ur.
Men frågan är hur?
Hur ska jag ta mig ur detta jävla liv jag lever?
Dessa tankar jag ständigt har i mitt huvud:(
Jag vill inte tänka dessa tankar, jag vill vara precis som vem som helst. Men det kan jag inte eftersom jag mår som jag mår. Det jag är allra mest rädd för är inte att dö utan det är att bli ensam och övergiven. Att mina vänner lämnar mig och aldrig mer vill prata med mig. Det är det som jag är mest rädd för. Många av mina vänner har sagt att de ALDRIG kommer lämna mig. Vad som än händer. Men ändå är jag så rädd att bli alldeles ensam i världen:(
SNÄLLA FINNS DET NÅGON DÄR UTE SOM KAN KOMMA Å HÅLLA OM MIG? ALDRIG SLÄPPA TAGET OM MIG. Jag vill kunna känna mig trygg och säker, men med dessa tankar ständigt i mitt huvud så gör jag inte de. jag känner mig inte alls trygg. Varken i mig själv eller hos någon annan. Jag vill att någon ska kunna hålla om mig och säga.
- Jag släpper dig aldrig hjärtat. Jag finns för dig, jag håller dig<3

Ikväll så ska jag få träffa världens underbaraste människa. Elinor du finns där när jag behöver någon som mest. Du stöttar mig, du håller om mig, du lyssnar på mig. Tillsammans är vi starka, tillsammans kan vi vinna över allt ont här i världen. Jag hoppas du förstår hur mycket jag älskar dig. Utan dig och jag har inget liv.
Älskar dig av hela mitt hjärta<333¨
Det var allt just nu, jag hoppas att nästa blogginlägg kanske blir lite gladare inlägg. Men jag skriver väldigt gärna om hur jag egentligen mår. Det känns som tankarna behöver komma ut å de gör inte det på något annat sätt än i min blogg.

Tankarna skrivna av Johanna