Vila i frid Clara Hermelin<3

Vem ska nu dansa med mig hela natten? Vem ska nu snacka med mig om killar/tjejer? Vem ska nu krama mig och säga:
- Du är BÄST Johanna, jag tror på dig.
Nu är DU borta:( Hur fan kunde han göra något sånt. Han ska inte få leva, han har ingen rätt att leva. Ta någons liv som hade hela sitt liv framför sig. Hade planer om framtiden, ville göra något med sitt liv. Jag kom ihåg många tillfällen då jag å Clara satt på skolan och bestämde vad vi skulle göra med våra liv. Vi ville bilda familj, gifta oss, resa utomlands ha ett bra jobb. Ja en massa drömmar hade vi. Vi hade till och med slagit vad om vem av oss som skulle skaffa barn först. Hon trodde jag och jag trodde henne. Men "tjing" jag hade rätt:) Clara fick en underbar liten dotter:) En dotter som nu har förlorat sin mamma:( Ronya fick en väldigt kort tid med sin mamma. Det är inte rättvist, Clara skulle ju få se sin underbara dotter växa upp. Bli en flicka, tjej och till slut en underbar vacker kvinna. Men de drömmarna försvann med vinden. Hur kunde den jäveln ta vår älskade dotter, syster, vän och mamma ifrån oss<3 Clara du kommer alltid finnas i våra hjärtan<3 Du var och är en människa man ALDRIG vill Ir kommer glömma bort. Jag såg upp till dig, trots att vi var jämngamla så var du en förebild för mig. Du var en förebild för många. Det kommer du ändå vara trots att du inte längre finns bland oss. Vi lever vidare men det gör inte du. Jag hade så himla många idéer om vad vi skulle hitta på i sommar. Göra saker som vi gjorde under gymnasiet:) Gå ut och dansa, festa hela natten lång:):P Men nu när du inte längre finns, vem ska jag då få dansa med:(:(:( Du gjorde gjorde så jag vågade släppa loss riktigt ordentligt när vi var ute. Du såg inte mig som tjejen i Permobilen utan du såg mig som den Johanna jag är. Den Johanna som älskar att parta men som också bara kan sitta på sängen och småprata om allt mellan himmel å jord. Jag kommer sakna våra pratstunder då vi kunde ligga på ditt rum/lägenhet på elevhemmet och bara prata. Sen när det gällde skolan så var det vi 2 som höll ihop. Vi gjorde de flesta arbeten tillsammans när vi väl hade lektioner ihop. Visst det var inte varje dag men 3 - 4 gånger i veckan hade vi lektion ihop. I alla fall tills jag slutade. Sen spelade vi innebandy tillsammans i ett skollag. Tänk 3 år tillsammans som lagkamrater:) Dem 3 åren är oförglömliga för mig. Du blev såååå himla arg om vi förlorade någon innebandy match. Jag var den enda som kunde lugna ner dig. Öppnade någon annan munnen så kunde du slänga iväg en innebandy klubba å helsike. Det är en Clara med vinnarskalle det:D Men nu måste jag leva vidare mitt liv fast utan dig. Hur ska jag klara det:( Du fanns alltid där<3 När vi förlorade Anna så fanns du där som stöd för mig. Men sen tog jag STUDENTEN och våra vägar skildes åt. Men vi träffades ändå. Jag såg verkligen framemot att du skulle flytta tillbaka hit till sthlm och hitta en egen lägenhet. Jag hade ju första "tjing" på att vara barnvakt åt Ronya. Ja vi hade våra planer gumman<3 Men nu måste jag gå vidare men det kommer inte vara lätt. Jag kommer gråta många gånger:(:( Men du Clara Hermelin kommer FÖRALLTID att finnas i mitt hjärta<3<3<3 Jag är oerhört tacksam för de år jag fick tillsammans med dig, du har hjälpt till att göra mig till den jag är idag<3

Vila nu i frid vännen<3<3<3<3 Du är och kommer vara saknad av många<3
Jag älskar dig<3<3<3<3