Borta bra, men hemma bäst

Jaha så har man blivit utskriven från sjukhuset. Det är med blandade känslor jag åkte hem. Jag vet egentligen inte om jag ville skrivas ut. Det kändes inte riktigt som allt var klart med mig. Men läkarna sa idag på ronden att dem nu inte kunde göra så mycket för mig. En operation var inte på tal alls, det var för riskabelt att göra ett ingrep i ryggmärgen för att ta bort cystan. Många lever tydligen med cystor i kroppen utan att man egentligen vet om det. Nu var det tur i oturen att just jag fick veta att jag hade en cysta i ryggmärgen. Men att ta bort den i dagens läge kommer inte att göras. Om något mot förmodan skulle hända i framtiden så kommer man självklart att se över alternativa åtgärder för att ta bort cystan. Men idag gör den mig inget ont egentligen mer än att det läcker in ryggmärgsväska. Men det är inget som märks eftersom jag inte visste att det gjorde det förrän man gjorde en MR på mig. Men det är klart att tankar går kring vad som skulle kunna hända OM något kommer hända. Man vet inte alls vad framtiden kommer att utvisa. En sak kunde läkarna garantera och det var att det inte kommer hända något akut. Men vadå akut? Igår sa dem att det som kan hända OM det händer så är det att jag tappar känseln i armarna och kanske förmågan att kunna röra dem. Det tycker jag är AKUT om det händer. Men det tyckte inte läkarna. Men det är inget som kommer hända nu sa dem. Men va fan tänkte jag då. Jag kan ju inte leva som att det kommer hända i framtiden. Mina armar är ju som både mina armar och ben eftersom jag i grunden redan har ett funktionshinder. Men jag får väl lita på läkarna och hoppas att dem har rätt om att inget kommer att hända. En annan sak har vi i alla fall kommit fram till. Att jag regelbundet ska åka på kontroller på vuxen nevro för att hålla uppsikt så inget konstigt händer även om jag känner min kropp väldigt väl. Det känns skönt:) Å skulle jag dessutom få huvudvärk å yrsel som jag fick i lördags förra helgen så är det säkrare att åka in å kolla en gång för mycket än en gång för lite. Är det så att det behövs ringas efter ambulans så ska det också göras. Även om läkarna tyckte jag kunde fortsätta leva mitt liv som jag gjorde innan detta hände så kommer jag inte kunna göra det helt å hållet. Jag kommer ha ännu mera kontroll över min kropp. Å kolla så inget konstigt sker med armarna. Helt enkelt ha extra uppsikt över mig själv. Men samtidigt ska jag kunna leva som vilken 22 åring som helst bortse från mitt grund funktionshinder som jag har. Jag får helt enkelt ha koll både på symptomen för hjärnblödningar och känselbortfall i armarna. Men jag om någon känner min kropp väl så det ska nog inte vara några som helst problem. Jag vet också att kompisar till mig kommer ha lite extra uppsikt över mig. Det är jag jättetacksam för att dem har. Man behöver inte vara överbeskyddande men ändå ha ett litet extra öga bara. Har man de så kan både jag och min familj känna oss trygga. Jag som ofta är å reser runt om i Sverige på olika jobb å andra evenemang så har jag inte tid att ständigt vara orolig att något kan/ska hända mig. Därför känns det tryggare om min omgivning vet vad som har hänt å att dem kan hålla ett extra vakande öga på mig. Även jag själv ska hålla koll på mig. Men så är läget just nu. jag har fortfarande lite yrsel men det hoppas vi ska gå över inom snar framtid.

Som planerat så kommer jag jobba i Göteborg mellan den 20 - 28 juni. Om det inte skulle hända något dramatiskt vilket vi nu inte får hoppas på. Så jobbet kommer inte bli lidande. Det handlar ju om att jag måste försöka komma tillbaka till den gamla Johanna igen, även om tankarna ständigt finns där. Men med rätt stöd från från familj å vänner så kommer jag att klara mig ur detta också å gå vidare med mitt liv.

Men nu den närmaste tiden så kommer jag att ta det väldigt lugnt. Det blir inget tränade på Puffa å heller ingen simning. Jag ska nog inte anstränga mig för mycket nu på ett tag. Men umgås med vännerna kan jag göra. Det är dessutom studentdags på Skärholmen snart som jag hade tänkt att gå på:) Så sakta men säkert måste jag börja leva mitt normala liv:) Jag hoppas ni vänner finns där för mig om jag behöver er<3

Snart öppnar också Sköndals badet å då blir det att dra dit å hänga:) Det kommer bli soft:) När jag är där med alla underbara vänner då trivs jag:D Då kan jag till å med glömma allt jobbigt som hänt...
Ir glömma gör man inte men man kan släppa allt för stunden. Ni förstår säkert vad jag menar:) Nä nu måste jag gå å vara social med lille syrran & mamma som är här hos mig å pappa. Mamma å hon ska äta middag med oss idag. Lite för att fira att jag har kommit hem och att allt är ganska okej med mig. För det är det ju egentligen. Det hade ju kunna sluta på ett helt annat sätt om inte jag hade åkt in akut. Men nu är förhoppningsvis allt över:) Jag är stark det säger alla så då är jag väl det. Men är det något ni undrar över om det som har hänt så kan ni alltid nå mig på mobilen Ir mailen. Delfin_jojon@hotmail.com är adressen.

Ha det nu så bra å njut av värmen som äntligen har kommit till oss:D

Massa kramar från Johanna