En mörk hemlighet

Kan en henlighet göra så ont?

Ja det är en fråga som jag skulle vilja ha svar på. Jag bär på en väldigt mörk hemlighet inom mig. En hemlighet som jag skulle vilja berätta för en enda person. Det är min absolut bästa kompis<3 Men jag vet inte hur jag ska berätta den. Hur kommer hon att reagera när jag har berättat? Hemligheten jag bär inom mig gör så ont att bära. Det är väldigt nära på att brista. Jag känner hur tårarna bränner i ögonen. Jag skulle bara vilja lägga mig på sängen & släppa ut allt. Men jag tror inte det kommer hjälpa. Men jag har sååå ont att inte få tala om det jag har på hjärtat. Jag önskar någon kunde komma & bara ta mig i sin famn. Bara hålla om mig tills jag känner mig redo. Men om jag berättar min hemlighet så vet jag att det kommer förändra mitt liv. Men jag vet inte om det däremot är till det positiva eller negativa. Jag vet heller inte hur jag ska kunna tala om det på ett bra sätt till min bästa kompis. Jag vet att vi kan dela på precis allt. Vi kan även säga allt till varandra, därför vill jag dela denna hemlighet med henne. Men jag är rädd att hon kanske inte vill veta den. Men det finns ingen annan jag vill berätta den för mer än henne. Nu är tårarna nära när jag skriver detta. Ja sitter helt ensam & önskar att någon annan fanns här också. Jag behöver en famn att vara i. Få känna trygghet som alla någon gång behöver känna. Jag vill inte vara ensam som jag är just nu. jag vill heller inte att andra ska se mig nu. Jag kan därför inte lämna mitt rum & tryggheten här. Vad ska jag ta mig till? Vad kan jag göra för att må bättre? När jag vaknade i morse var allt bara så underbart. Jag var superglad & lycklig att jag levde:) Jag var otroligt glad att jag skulle få träffa min bästa kompis idag också:) Men sen med tiden som gick å jag hade varit vaken ett tag så förändrades något inom mig. En sorg kom tillbaka. Igår var också en sån dag då jag kände lycka å glädje. Jag fick börja skolan & vardagen kom tillbaka:) Jag fick dessutom träna simning tillsammans med min bästa kompis vilket är ett av de bästa sakerna som finns:) Men varför kan plötsligt allt ändra sig på bara en sekund. Livet tar en helomvändning som man inte alls är beredd på. Det har det precis gjort med mitt liv. Å nu kommer tårarna, dom rinner ner för mina kinder. Jag har inte gråtit på flera dagar. Å hade hoppats kunna hålla mig i flera dagar till. Men det kunde jag visst inte. Kan inte tårarna bara sluta rinna, dom har runnit alldeles för mycket i mitt liv. Det är inte likt mig. Jag som alltid har varit den glad, positiva & duktiga Johanna. Men det har också förändrats väldigt mycket. Ja visst jag kan vara glad & positiv. Men dom dagarna är färre nu än vad dom var förut. Så vill jag inte ha mitt liv. Jag vill kunna vara den Johanna som alla kom till & som fanns till hands om någon mådde dåligt, var ledsen, ville ha hjälp eller bara ville ha någon att prata med. Jag känner mig maktlös, det som jag inte längre kan finnas för mina vänner. Precis så kände jag idag, räcker jag verkligen till. Får mina vänner det stöd dom förtjänar av mig. Eller är jag bara någon som finns där ibland. Nu den sista tiden är det jag som har behövt massa stöd. Men så vill jag inte ha det, jag vill kunna ge stöd till andra. Inte själv behöva stöd. Men nu har det verkligen varit jag som behövt stöd & tröst. Min bästa kompis säger att vi alla någon gång behöver stöd & tröst. Då måste man tillåta sig att få det. Man kan inte vara superman & inte ha några känslor. "Man är inte mer än en människa" Men i alla fall, jag vill vara den starka Johanna. Inte den svaga som jag har varit sista tiden. Det vill jag inte. Jag måste finna en lösning så jag kan bli den Johanna jag en gång var. Inte den Johanna jag är just nu. Usch nu kan jag snart inte skriva mer. Vet ändå inte riktigt vad jag ska skriva om.

Ojoj denna blogg blev visst en väldigt ledsam blogg. Ja så kan det bli ibland. Det är inte alltid man har roliga saker att ta upp. Idag hade jag inte det. Idag kände jag för att skriva om precis hur jag känner mig. Så ni får helt enkelt ta detta blogginlägg som det är. Ni har ju ett val. Att läsa bloggen eller inte & det valet kan jag inte göra åt er.
Men nu ska jag snart hoppa in i duschen, känner att jag behöver få bli varm i kroppen & sen kanske krypa ner under en filt & bara få vara liten för en stund. Ikväll blir det ingen middag utan jag äter bara något lättare istället för att ställa mig & laga mat. Den orken finns överhuvudtaget inte idag. Trots att jag bara har gått i skolan halva dagen idag så känner jag mig helt slut i huvudet & matt i kroppen. Egentligen kanske jag borde vila men lägger jag mig nu så somnar jag & då sover jag inget inatt så det är ingen bra idé.

Jag avslutar därför härmed min blogg med att säga att jag hoppas jag vaknar till en mycket bättre & härligare morgondag imorgon:)

//Johanna