Regn å ännu mera regn:(

Hej hopp i ösregnet!

Fredagen den 11/7 -08 klockan 17.22 på eftermiddagen. Idag vaknade jag kl. 11.30 av att Silja min hund gnällde å ville ut å kissa. Jag var väldigt trött när jag vaknade. Hade gått å lagt mig lite sent:S Kom inte i säng förrän kl. 03.00 på natten Ir tidig morgon om man vill de. Idag har jag inte gjort så mycket. Det var fint väder i förmiddags men sen vid lunch slog det bara om. Nu ösregnar det i sthlm:( Väldigt trist tycker jag, hade sett framemot en varm o solig dag idag. Men så blev inte fallet. Fast det har varit mysigt å bara sitta inne framför tv nedkrypen i en filt med en varm kopp te också. Så jag ska inte klaga.

Nu är det bara 3 dagar kvar tills jag åker till mitt kortis i 2 veckor. Det ska bli skönt att komma från pappa ett tag, tror faktiskt han också tycker det ska bli lite skönt att få vara själv ett tag. Inte för att jag är ivägen men bara att få vara själv å rå om sig lite. Jag ska ju få bo tillsammans me en massa kompisar i 2 veckor:D Det kommer bli kanon!

Men jag längtar allra mest till den 1/8 då min kompis kommer hit till sthlm å ska umgås me mig:D Vi hittar alltid på en massa skoj när vi är tillsammans. Han är otroligt snäll, omtänksam, trevlig, rolig ja de finns massa ord att beskriva honom som vän å människa. Men det tar jag en annan gång. Vi ska iallafall åka på familjeläger ihop på Herrfallet. Det kommer nog bli en fartfylld vecka med en massa sol å bad om vädret tillåter de:) Annars i helgen ska jag bara ta det lugnt, packa lite inför måndag och så. Åker nog kanske till mamma något å hälsar på. Får helt enkelt se vad som händer. Hatar att planera framåt, tar hellre dagar na som dom kommer. Ingen dag är sig lik någon annan. Har jag inte rätt? Annars händer inget speciellt i mitt just för tillfället trista liv. Jag är fortfarande singel men nu börjar jag bli riktigt trött på de. Vill ha någon att hålla hande me å bara mysa me. Jag saknar närheten man får av den man älskar. Visst jag kan å får närhet av mina vänner men det är inte riktigt samma sak som att få de av någon man älskar. Pratade med en kompis tidigare idag. Han saknade också att få/ge närhet till någon. Att bara få veta/känna att det finns någon som älskar en. Det betyder jättemycket för en. Men jag orkar inte längre leta. Nu väntar jag istället att någon hittar mig. Men jag tror jag måste börja visa mig ute lite oftare. Jag har inte varit ute å festa sen maj månad. Det är inte likt mig, de säger iallafall de som känner mig. Men när min kompis kommer upp till sthlm då ska vi nog ut en sväng. Vi båda är singlar så förhoppningsvis kanske vi hittar någon underbara människa ute:) Men jag har lärt mig en sak i mitt liv. Krogragg är inget att satsa på. De enda de är ute efter är sex. Det är inte de jag är ute efter när jag är ute på krogen. Det jag vill ha ut av min krogkväll är att ha roligt å trevligt. Inget annat faktiskt som många tror. För det mesta slutar det med att jag får åka hem själv, jag tror det beror mest på att jag är funktionshindrad. Många vet inte hur man ska bemöta oss.

Men jag brukar säga:

- Bemöt oss på samma sätt som du vill bli bemött!

Vi är ju faktiskt "vanliga" människor vi också:D

När jag är ute med min kompis som inte är funktionshindrad så känner jag mig som vem som helst. Det är lite konstig för så brukar jag inte känna. Men han behandlar mig presic som vem som helst. Vilken tjejkompis som helst. Vi är 2 kompisar som är ute på krogen för att roligt tillsammans. Å det har vi, de vill jag lova:D Det känns jättebra att vara ute me honom, jag tror till och med att andra får andra tankar när dom ser oss ute. Att även funktionshindrade kan vara ute å roa sig på samma vilkor. Därför är jag ofta ute på stan själv och handlar kläder till ex. Det visa ju att jag inte är beroende av att behöva ha assistent med mig vart än jag går. För det behöver jag inte även om många tror de. Jag har träffat många människor som kommer fram till mig å frågar.

Är du ute på stan alldeles själv?

- Ja det är jag, brukar jag svara!

Vad du är duktig säger de då. Vadå duktig??? Jag gör ju bara som vem som helst annan. Ska inte jag kunna gå på stan utan att ha en assistent med mig bara för att jag sitter i rullstol? Det är fel tycker jag. Kan man så ska man klara sig till den mån man kan förstås. Jag klandrar inte de personer som behöver ha sina assistenter med sig. Självklart ska de ha de då. Då bli ju dom friare om dom har sina assistenter för att klara sig. Men jag är så pass självständig så jag behöver ingen assistent. Inte idag iallafall! Men visst om några år kommer jag nog behöva assistent. Men de jag kan själv de vill jag göra själv. Hatar att behöva be om hjälp, även om alla säger att be om hjälp om du behöver. Men det är nog många som känner igen sig själva i mig när det gäller att be om hjälp i onödan.

Jag tycker det är viktigt att dela min kunskap om att vara funktionshindrad och vara självständig. Även om hur det är att gå på krogen å vilka krogar som är bra för funktionshindrade. Har ni/du några frågor eller funderingar kring det jag har skrivit om så är ni/du välkommen att maila mig.

Min adress är: Delfin_jojon@hotmail.com

Jag hjälper er gärna till ett självständigare liv! Ni ska kunna leva som vem som helst i dagens samhälle utan att skämmas för att vara funktionshindrad. Jag skäms inte över mig å mitt funktionshinder. Det borde inte ni/du heller att göra. "LEV DITT LIV PRESIC SÅ SOM DU VILL LEVA DE". Jag har suttit i rullstol sen jag föddes å vet inget annat liv. Men för de vill jag inte byta liv mot någon annat om ni förstår vad jag menar.

Men hör gärna av er, jag svarar på alla frågor å skulle det vara å att ni/du kanske skulle vilja träffa mig så är inte de en omöjlighet. Det kan vi isåna fall diskutera vidare sen.

Ta nu hand om varandra.

Med vänliga hälsningar Johanna