Saknar er så<3

Måste ni vara 40 mil ifrån mig. Det är enormt jobbigt att veta att ni är så långt bort från mig. Önskar ni kunde bo på andra sidan gatan så jag bara kunde springa över till er när jag behöver. Kunna få träffa er varje dag och få krama om er när jag är som mest ledsen:(

Önskar att jag var kvar i Småland, så vi kunde ses oftare. Behöver er mer än någonsin just nu. Utan er å jag lever inte så länge till. Känslan att vara helt ensam är enormt plågsam:(

Att inte ha sina nära å kära nära hos sig 24/7. Utan ert stöd vet jag inte om jag skulle orka vakna imorgon. Men när jag vet att ni finns där för mig, då orkar jag till och med öppna mina ögon nästa dag. Men samtidigt hatar jag att behöva belasta mina problem på mina vänner. Men ni säger att ni vill stötta och hjälpa mig när jag mår dåligt. Det betyder sååå mycket för mig att ni finns vid min sida trots att vi har 40 mil mellan oss. Men milen mellan oss hindrar inte mig från att älska er obeskrivligt mycket. Men sorgen i mitt hjärta att vi inte kan ses så ofta är desto större. Hur ska jag klara av att gå igenom en operation utan att ha er vid min sida? Jag vill inte ens tänka den tanken än. Men tanken finns där och likaså operationen som snart kommer äga rum för min del.

Jag vill precis innan jag körs in på operation kunna säga:

- Jag älskar er sååå.

Mitt hjärta är verkligen inte helt, men när jag är med er då är mitt hjärta helt och dunkar för fullt.

Ni är mitt liv, min luft jag andas för att kunna leva, mitt hopp om livet ja ni är mitt allt helt enkelt. Det finns inte ord för hur mycket ni betyder för mig. Jag älskar er så.

Till mina änglar, ni vet vilka ni är.