Är på besök hos mormor<3

Hej alla mina bloggläsare!

Nu börjar jag komma tillbaka med bloggandet sakta men säkert.
Just nu sitter jag hemma hos mormor å Sören när jag skriver detta blogginlägg. Jag å min mamma är här för att hjälpa Sören att ta hand om mormor som är svårt sjuk. Inte nog med det, så är denna dag en ganska dålig dag för mormor. Hon mår inte alls bra, hon har nästan varken ätit eller druckit ordentlig på några dagar. Det är faktiskt väldigt oroväckande Så idag kom ASIH hit å satte dropp på mormor så hon i alla får i sig lite vätska. ASIH står för Avancerad sjukvård i hemmet för er som inte visste det. Nu undrar ni säkert hur jag vet de. Jo jag har själv haft kontakt med ASIH fast i andra sammanhang än vad mormor har. Dock att jag hade bara ASIH en kort tid. Men det känns skönt att ändå få vara här hos mormor för att få vara nära henne. Jag blir lugnare å mamma blir också lite lugnare när vi får hos henne. Men det är också enormt känslosamt att vara här. Ingen av oss har en aning om hur länge vi får ha vår älskade mormor/mamma i livet. På ett sätt känns det som att det är väldigt nära nu men samtidigt så vill man inte att det ska vara de. Jag vill ha kvar min mormor så länge det går. Men som det är nu så vet man inte. Det kanske kunde vara bäst att låta henne få somna in trots att man vill ha henne kvar. Nu kan vi egentligen bara vänta å se hur det blir. Vi kan bara vårda mormor å se till att hon inte har ont den sista tiden hon har kvar. Nu vill alla vi anhöriga till henne vara hos henne så mycket som möjligt. Både hennes 3 döttrar, barnbarnen å henne syskon. Alla vill vi vara hos henne nu å ta hand om henne. Även hennes man Sören som tar hand om henne mest vill vara hos henne så mycket det bara går. Nu ligger mormor för tillfället i sängen å sover. Hon ser så frid full ut nr hon ligger å sover. Jag sitter i köket medan mamma pysslar lite med allt å Sören ska precis till att sätta sig å fika brevid mig. Vi går då & då å tittar till mormor å ser till att hon har det så bra det bara går. Jag å mamma ska vara här till kl. 17.30 då rullstolstaxin kommer å hämtar oss.

Imorgon börjar en ny vecka å det börjar närma sig med stormsteg till min operation. Det känns både jobbigt å skönt på samma gång. Jag vill göra operationen för att kunna gå bättre men det är också jättejobbigt att genomgå den stora operationen. Men jag har min älskade vän Jossan som följer med mig den dagen jag ska läggas in. Hon följer med mig för att vara ett stöd. Sen om operationen börjar tidigt på morgonen den 26 augusti så ska hon också komma den dagen. Det känns tryggt att hon finns vid min sida. Hon om någon vet vad jag går igenom. Andra säger att dom vet vad jag ska genomgå men dom har ingen aning. Men hon vet, hon har själv gjort många stora operationer. Därför vill jag ha med henne till sjukhuset Självklart kommer mina föräldrar också vara där. Men både Jossan & några andra kompisar kommer besöka mig under min sjukhusvistelse. Men speciellt Jossan som vet hur det är att ligga inne på sjukhus. Men nu till vad som kommer hända mig den kommande veckan. Inte så himla mycket faktiskt. Jag tänkte mest försöka vara hemma å ta det lugnt. Dom flesta av mina kompisar börjar skolan veckan som kommer. Vi i sthlm har alltså skolstarter dem närmaste 2 veckorna. Sen på onsdag om jag orkar vill säga. Så ska jag försöka ta mig till Puffa å träna styrketräning. Känner att det vore lägligt att göra de nu innan operationen. Så om jag orkar så ska jag ta mig dit. Vilket vill säga att jag faktiskt måste tvinga mig dit för att träna. Sen om vädret tillåter i veckan så ska jag åka till Sköndal å simma. Veckan som kommer är sista veckan som Sköndals badet har öppet denna säsong. Känns vemodigt att det redan är slut, men vi har ju något annat att se framemot. Nämligen träffis som öppnar snart igen. Den 4 september då öppnar träffis igen. Å dom öppnar gården med ett dundrade disco. Jag hoppas verkligen jag är utskriven från sjukhuset då så jag kan gå. Men det vet jag dessvärre inte. Jag får ta en dag i sänder, nu till en början så kanske jag överhuvudtaget ska genomgå operationen kanske först. Sen kan jag börja oroa mig om när jag kommer hem å så vidare. Men nu börjar bloggen bli väldans lång:P
Så blir det när mycket händer i ens liv på samma gång. Men som sagt jag känner att jag äntligen kan ta nya krafter till att börja blogga igen. Så nu ni alla mina bloggläsare, nu är jag tillbaka så nu kommer jag börja skriva blogg varje dag. Eller i alla fall försöka skriva blogg varje dag. Kan inte säga nu på förhand vad nästa blogginlägg kommer handla om men det blir väl lite av varje som idag.

Men nu måste jag gå å pyssla om min mormor. Men vi hörs snart igen:)

Massa pussar å kramar från Johanna