Mina tankar om mitt liv idag

Hej igen allihopa!

Jag har redan skrivit en blogg idag men jag tänkte ändå skriva en till ikväll. Fortfarande fredagen den 10/7 -08 fast nu är klockan 23.44 på sena kvällen. Jag tänkte skriva lite om mig själv å min situation i mitt liv idag. Jag är en ung kvinna på 21 år som bor strax utanför sthlm. Pluggar på folkhögskola i Småland så just nu bor jag på internat i 1 år till. Har redan gått 1 år så nu har jag 1 år kvar. Slutar till sommaren -09. Jag vill dela lite av mina egna tankar jag har haft inom mig en tid nu. Jag har ett funktionshinder som heter O.I. O.I står för benskörhet. Det innebär att jag är skör i kroppens alla ben. Kan alltså lättare få frakturer. Jag har under hela mitt liv fått kämpa för att nå hit där jag är idag. Både med kroppen å min själ. Jag är en väldigt lycklig 21 åring som har allt man önska sig. Vänner son älskar en, familj, släkt, hälsa m.m. Ja jag har allt, det finns inget jag saknar i mitt liv. Men ändå har jag gått å tänkt på jobbiga tankar den senaste tiden. Tankarna drar sig mest till mitt funktionshinder jag har. Mitt funktionshinder är något jag levt hela mitt liv me å är något jag kommer få leva med resten av mitt liv. Därför känns det lite tungt just nu i mitt liv. Inte för att jag inte har respekterat mig å mitt handikapp för de har jag. Men för att jag antingen blir lite bättre Ir så blir jag kanske sämre. Det är ingen som vet, inte änns läkarna kan svara hur jag kommer ha det i vuxen ålder. Idag klarar jag nästan allt själv Ir jag klarar mig själv utan hjälp om mina omgivningar är anpassade. Det är jätteskönt att kunna få vara självständig å inte vara beroende av någon/några. Men jag måste nog inse att om någon tid så kanske jag kommer behöva mer hjälp för att klara vardagen som jag gör idag. Jag upptäckte för en tid sen att jag inte längre kunde tvätta mina ben ordentligt. Jag kan helt enkelt inte böja mig. Min rygg klarar inte de. Då fick jag en hemsk tanke. Ska jag bli beroende av att ha assistent för att kunna klara mig. Ska jag behöva be om hjälp varje gång jag ska göra något? Ja dom tankar slog mig. Å visst är det nog så att senare i framtiden så kommer jag vara beroende av att hjälp hos mig. Min kropp kommer inte orka allt till slut. Just nu tror jag det handlar om år men tankarna finns ändå där. Å varje gång jag upptäcker att jag inte klarar något så får jag panik. Jag vill inte bli mer funktionshindrad än va jag redan är. Jag vill inte vara beroende av någon:( Jag klarar till ex. inte av att skriva för hand nästan längre. Inte mycket iallafall. Därför använder jag min dator mera. Datorn är ett perfekt hjälpmedel för mig å alla med olika svårigheter. Utan datorn hade jag till ex. inte klarat av att plugga i Småland. Men det gör jag nu tack vare den:) Det är också en sak jag upptäckt de senaste åren. Att mina händer inte klarar att skriva för hand längre. Bara korta meningar Ir ord. Jag är en sån människa som älskar att hjälpa andra som behöver hjälp. Men jag hatar att behöva be om hjälp. Men jag måste nog lära mig att be om de om jag behöver de. Mamma säger att det är bättre att jag ber om hjälp än att jag tröttar ut min kropp i onödan. Men det är svårt att göra de när man vill klara sig själv:) Men det är nog bara att inse mitt liv kommer förändras inom snar framtid å jag måste lära mig att ta emot hjälp även om jag inte vill. Det finns många fina människor som gärna hjälper mig. Familjen, kompisarna, släkten m.m. Nä nu ska jag nog inte gräva ner mig mera i sorger att jag kommer behöva hjälp. Det är bara för mig att inse. Jag blir kanske sämre Ir så blir jag inte de, men skulle jag bli de så är jag förbredd på de. Det är även mina anhöriga också. Att jag föddes med ett funktionshinder är inget jag Ir någon annan valt, det bara blev så å då får man leva med de och göra det bästa av situationen. Nu har jag fått beklaga mig lite, men nu ska jag sluta me de. Min blogg börjar bli lite för lång för de:)

Skriven av: Johanna