Att ha personlig assistans

Hej allihopa! Nu har jag äntligen fått mitt beslut om att få personliga assistans dygnet runt. Är superlycklig för att beslutet har gått igenom. Men det har sina för & nackdelar har det visat sig. I alla fall om man ser hur vänner till mig reagerar på att jag har fått personlig assistans. Men jag vet lika väl också att många av mina vänner tycker att jag inte borde få personlig assistans eftersom jag förut kunde klara mig själv. Men på kort tid har jag blivit snabbt sämre vilket innebär att jag inte längre klarar mig själv som förut. Det är jobbigt att bli sämre med min sjukdom:'(. Eftersom det har gått väldigt snabbt på kort tid så har jag inte riktigt hunnit med i vad som hänt. Ännu jobbigare är det när vänner till mig blänger på mig å min assistent. Dom vågar inte säga något till varken mig eller till den som jobbar. Varför kan inte folk bara respektera mig & istället stötta mig istället för att klaga å tycka att jag borde klara mig själv. Jag skulle vilja säga ett å annat till dom. Men känner att jag inte orkar lägga ner tid för att förklara eftersom dom inte bryr sig. Det känns jättejobbigt men vad ska man göra. Men i alla fall, varför kan folk bra inte glädjas med mig att jag nu kan bli självständig istället för att tycka att jag inte borde få assistans för av klara vardagens alla saker. Men nu är läget som det är, jag har blivit sämre å det är något jag måste leva med. Jag är glad att beslutet gick igenom. Nu ska jag fixa klart allt med assistansen så jag kan ta det nya steget i mitt å flytta hemifrån. Bor hemma hos pappa fortfarande men är på väg att flytta så snart jag kan:-D. Hihi^^ nu börjar det bli en lång & deppig blogg. Därför avslutar jag härmed bloggen nu:-)