Min älskade mormor<3<3<3

Det var fruktansvärt jobbigt att se sin mormor så sjuk som hon är:( Jag har varit hos mormor & Sören (hennes man, INTE min riktiga morfar) å hälsat på idag. Det kändes jättejobbigt att först överhuvudtaget behöva åka dit. Men när jag väl var där så släppte oron lite. Men sen när jag hade varit där en stund som kom det verkligen upp för mig. Jag kommer inte ha kvar min mormor så länge till. Hon blir bara sämre å sämre för var dag som går:(:(:(

Snart kommer hon nog somna in för gått. Frågan är bara när kommer mormor ge upp. När orkar hon inte längre få strålbehandling? Hjälper den henne eller gör den bara mer skada än nytta? Ja frågorna å många å jag tror inte det finns någon som riktigt kan svara på dem heller. Det är upp till mormor själv hur länge hon orkar kämpa. En sak vet vi & det är att hon ALDRIG mer kommer bli frisk. Hon har nu blivit så pass dålig på så kort tid att nu finns inget botemedel för henne. Hon fick diagnosen lungcancer i mitten av december förra året å nu är det i mitten av juni snart. Nu går det bara nerför är jag rädd. För bara en kort tid sen kunde mormor gå hemma. Nu orkar hon knappt stå på benen. Hon måste ha hjälp att förflytta sig å hon äter mycket smärtstillande medel:(

Det är hjärtslitande att se henne som hon är idag. Jag var tvungen att flera gånger kämpa emot tårarana när jag var där. När jag väl satte mig i färdtjänsten på väg hem så kom tårarna:(

Jag ville inte lämna mormor, jag ville vara hos henne ständigt. Det känns enormt jobbigt att åka till Göteborg nästa vecka. Tanken att hon kanske dör när jag är där nere är olidlig. Fast jag måste ändå fortsätta leva mitt liv.

Jag hoppas inte jag får ett samtal om att min älskade mormor inte längre finns. Men samtidigt vet vi att det nu nog är ganska nära. Att när som helst så kan något hända som ingen är beredd på. Det vet hon också så mycket väl om.

Idag sa hon till mig att hon vill ha ett riktigt svar. Ett svar på hur länge hon har kvar att leva. Men läkarna kan inte riktigt ge henne de svaret hon vill ha.

Dem vet inte riktigt, vissa lever länge med cancer medan andra dör snabbt efter diagnosen. Mormor har ändå haft den nu i 6 månader. Men sommaren ut tror jag tyvärr inte att vi får med henne:(

Därför vill man njuta av all tid man kan få med henne nu.

Därför kändes det underbart att jag var där idag:) Trots att det var fruktansvärt jobbigt.

Från å med nu kommer jag ringa nästan varje dag för att kolla så allt är bra.

Måste få veta så inget händer. För om det plötsligt blir nära att hon ska gå bort så vill jag vara där:)

Jag vill kunna ta farväl å få säga en sista gång hur mycket jag älskar henne. Det är viktigt för mig. Min mormor å jag står varandra väldigt nära. Jag tror jag är ett av hennes barnbarn som står henne närmast. Vi tänker lika, vi har samma idéer om saker å ting. Mormor har stöttat mig under hela min skolgång bl.a. så enormt mycket:) Jag är verkligen henne EVIGT TACKSAM för allt stöd hon har gett mig. Hon vet hur mycket hon har hjälpt mig, hon vet hur mycket jag uppskattar det:) Min mormor är VÄRLDENS BÄSTA MORMOR<3<3<3<3

Jag älskar henne såååå obeskrivligt mycket & kommer alltid att göra de så länge jag lever. Något jag kommer sakna enormt mycket den dagen hon inte längre lever. Det är våra samtal, mormors kloka ord hon sa till mig. Hennes varma famn som alltid var välkomnande:) Hennes kärlek hon gav en. Ja jag kommer sakna allt med mormor. Min mormor för evigt<3