Äntligen tillbaka i bloggvärlden:):P

Hej hopp allihopa i höstrusket!

Nu har jag varit enormt dåligt på att blogga. Fick en jättedålig känsla när jag såg "Blondinbella" på TV i morse. Hon satt och pratade om sin blogg och om hur många gånger hon skriver i den på dagarna. Jag fick nästan ångest då. De senaste blogginläggen har liksom bara handlat om en massa strunt. Men nu har jag fått ny kraft till att börja blogg dagligen igen. Jag tror det är många som har saknat mitt bloggande och undrar om jag lever överhuvudtaget. Men de kan jag tala om att jag faktiskt gör. Jag mår väl sådär men lever gör jag fortfarande. Blev lite sjuk förra veckan efter vaccinationsprutan som jag tog mot svininfluencan. Men nu är den tagen å det känns bra. Jag velade bra länge innan jag fattade beslutet att ta sprutan. Jag ringde min läkare på Endokrin på KS och frågande om hon tyckte jag skulle ta sprutan. Det tyckte hon för jag tillhörde riskgruppen. Jag har både astma och ett rörelsehinder som innebär att jag lättare kan bli sjuk. Jag är infektionskänslig också så det vore bra om jag vaccinerade mig. Så förra onsdagen gick jag och en kompis och tog sprutan tillsammans. När vi väl var där så fick också veta att man kan bli lite sjuk efter sprutan. Få lite influensasymptom typ. Jag fick feber, ont i armen efteråt så jag var sjuk dagen efter. Men annars har jag inte känt något av sprutan. Men när vi var och tog den så fick jag också veta att jag var tvungen att ta en andra dos ca. 3 veckor efter första sprutan. Då höll jag på å "dö". Jag hatar att ta sprutor och hade gärna sluppit ta en andra dos. Men icke sa nicke, det är bara att gå och ta den igen. Men för sig då är jag helt skyddad så att jag slipper insjukna i svininfluensan som sprider skräck i hela världen just nu. Men jag är inte alls rädd. Jag tror att man skriver mer om hur allvarlig den är än vad den egentligen är. Okej att 5 st. har dött i Sverige, men om man sköter sin hygien så blir man inte sjuk. Det gäller ju alla sjukdomar som finns. Jag tror att många blir rädda för influensan pga att det finns så lite kunskap om sjukdomen & om man istället fokuserar på att lära sig mer om viruset så kan man kanske hitta ett botemedel till slut. Men nu har jag i alla fall tagit sprutan och jag känner mig nöjd att jag har gjort de. Annars så rullar mitt liv på som vanligt här hemma. Håller just nu på och letar efter en folkhögskola att börja på nu till våren 2010. Jag börjar längta tillbaka till skolan nu så jag ska ta tag i det och börja plugga igen. Det som står högst upp på listan som jag vill läsa att teckenspråk, Psykologi A & B (gymnasienivå) och Matte A (gymnasienivå de också) De är de ämnen jag inte har klara från gymnasiet och då känner jag att dom har första plats på ämnen som jag vill och bör läsa. Så jag måste hitta en skola där jag kan läsa alla ämnen samtidigt men samtidigt slippa läsa de andra ämnen som ingår i kursen som jag redan har läst. Det blir lite att fixa och trixa innan allt är klart. Men målet är att jag kan börja plugga i vår igen. Får jag som jag vill så gör jag de. Ska ringa till den folkhögskola jag vill söka till imorgon och kolla med dom hur jag ska gå till väga och vad jag kan göra. Det är ju onödigt att jag läser ämnen jag redan har fått betyg i och som är klara. Så att söka och hitta en skola jag vill gå på tar den största lediga tiden av mig nu för tiden. Sen umgås jag väldigt mycket med mina älskade vänner under veckorna. Vi träffas både på och utanför Träffstugan. Men mest på Träffis har det varit. Fast denna vecka så ska jag inte alls åka dit. Känner inte för det bara. Så istället blir jag hemma och chillar med pappa och Silja (min hund). Sen har jag ju mina ben att tänka på, det är nu lite mer än 2 och 1/2 månad sen jag opererades på Karolinska sjukhuset i Solna. Jag är väldigt trött på att ha gips nu. Men samtidigt vill jag ju att benen ska läka ordentligt innan jag hoppar och dansar igen:D:P
Men snart blir jag av med gipset och jag kan börja träna ordentligt igen. Har fått under hela hösten lägga all träning på hyllan ett tag men nu känner jag att jag kan sakta men säkert börja träna igen. Saknar simningen så enormt mycket nu. Känns som jag bara vill slänga mig i bassängen och simma några längder. Men när jag minst anar det så är jag tillbaka i simbassängen igen. Jag har sagt att jag ska vara ledig från simningen till och med januari men är det så att det behövs längre så är jag det. Det hänger helt på hur det känns i benen när jag blir av med gipset. Ja annars vad händer annars då? Inte så mycket faktiskt. Ska denna vecka åka till Skärholmen för att hälsa på min gamla skola samt umgås med min favorit Jossan:)<3 Annars har jag inget inplanerat som är jätteviktigt denna vecka.
Jaha så har man uppdaterat sin blogg igen då. Nu behöver ni inte vara oroliga för mig längre. Mitt liv rullar på men jag måste erkänna att det är som en bergoch dalbana mitt liv. Jag har både haft bra och dåliga dagar den senaste tiden. Men jag tror att det börjar gå mot ljusare tider nu. Jag har verkligen fått det bekräftat för mig vilka som är mina riktiga vänner och vilka som inte är de. De riktiga vännerna stöttar mig 24/7 och är dom jag ALLTID kan ringa till om jag behöver. Utan mina vänner så hade jag nog inte suttit här idag. Men jag gör de tack vare dom och deras stöd. Utan mina vänner och jag är inte hel. De är de som gör att jag orkar vakna varje dag och stiga upp ur sängen. Det gör att jag kan få vara mig själv utan att behöva gömma mig bakom en "mask" eller behöva vara någon som jag egentligen inte är. Gömma mitt rätta jag har jag gjort i många, många år. Det är först nu jag verkligen känner att jag kan vara mig själv. Det är jag EVIGT TACKSAM för. Speciellt till 3 personer som VERKLIGEN gör mitt liv värt att leva. Ni vet vilka ni är och ni ska HA ETT STORT TACK FÖR ERT STÖD TILL MIG<3<3<3<3

Ja nu orkar jag faktiskt inte skriva mer i dagens blogg. Den är tillräckligt lång som den är. Jag lovar att skriva mer imorgon, så nu får ni ha tills tåls då:)

Kramar Johanna