Lillsmurfen berättar

Friday, November 17, 2006

Missförstånd är jobbiga

Hej allihopa!
Fredagen den 17/11 -06 och klockan är 23.55 på sena kvällen.
Tänkte berätta om dagen.
I förmiddags var jag på Älvsjö mässan och jobbade på gymnasie mässan som ägde rum dära.
Där jobbade jag mellan kl. 09.00 . 13.30.
Efter det var det tänkt att kompisen som jobbade där tillsammans med mig skulle följa med mig hem men så blev det inte.
Istället åkte vi med taxi till JoLo och co inne i stan och lirade lite biljard med några kompisar.
Sen när det var klart såvar kl. 17.00 ca. och då skulle vi ha åkt hem till mig men istället så hängde jag med hem till henne.
Där var jag fram till kl. 22.10 då jag var tvungen att åka hem.
Men under tiden jag var hos kompisen så kom hennes pijkvän dit och var med oss.
Det tyckte jag väl var sådär eftersom vi hade bestämt från början att umgås ensamma idag på eftermiddagen och kvällen.
Men så blev det inte.
Men jag hade inte hjärta att säga "Kan inte vi få vara själva och umgås bara vi två" men det sa jag inte.
Det är ju trots allt hennes pojkvän.
Men, men väl hemma nu så känns allt lite bättre med mig.
Har typ bråkat lite med henne jag var hos eller vi har diskuterat och kommit fram till att allt är ett misstag.
Det vet inte jag om jag håller med om men jag orkar inte vara ovän med henne.
Jag hoppas vi inte är det iallafall.
Från min sida är vi inte det.
Men från hennes vet jag inte ännu.
Men mitt liv just nu är ett rent HELVETE om jag ska förklara de på bästa sett.
Ingen vill vara med mig och ingen tycker om mig.
Varför vet jag inte!!!! :(
Den frågan har jag ställt mig själv många gånger.
Men tror jag att vi är vänner iallafall.
Men jag börjar faktiskt ärligt talat känna att jag vill dö.
Ingen kommer ändå att sakna mig!!! :(
Så känns mitt liv just nu.
Ingen varken förstår, eller vill hjälpa mig.
Usch nu börjar jag gråta. :(
Snälla någon hållom mig.
Jag känner mig ensam och gråter i min ensamhet just nu.
Om någon tycker om mig, kom fram till mig och säg de då.
Vill känna att det finns någon som älskar mig.
Nä nu måste jag avsluta min blogg för denna gång.
Det har nämligen blivit dags förr mig att gå och sova,
Vi hörs förhoppningsvis snart igen, men vem vet jag kanske inte lever då. :( :)
Pussar å kramar

0 Comments:

Post a Comment

<< Home