Varför förstår ingen mig?

Hej hopp allihopa!

Söndagen den 10/8 -08 klockan 21.43 på kvällen. Som ni så har jag varit på O.I läger en hel vecka på Herrfallet strax utanför Arboga. Det var jag, m,in familj och en kompis till mig som åkte. Vi kom hem från lägret idag. Vi har haft det jättebra, trots att vädret inte har visat sig från sin bästa sida. Nu sitter jag och skriver en blogg medan min kompis ligger och lägger kungen på min bärbara dator. Vi kom nyss hem från stan, var inne och käkade middag. Mumsigt värre var det:) Ikväll blir det bara att ta det lugnt och skönt. Imorgon åker han hem så vi måste åka till sthlm centralstation kl. 07.11 imorgon bitti. Hans tåg går 08.20 på morgonen. Vi tänkte försöka hinna äta lite frukost innan. Kommer kännas tufft när han lämnar mig:( Men vi ses nog snart igen, om exakt 1 vecka idag åker också jag ner till Småland. Det känns inte alls bra just nu, vill verkligen inte ner dit. Ändå har jag lovat mig själv och andra att jag ska klara av mitt sista år där nere. Det är bara 9 månader jag blir där nere. Sen i juni 09 flyttar jag hem igen. Längtar redan:) Men nu tänkte jag berätta om det jag igentligen skulle berätta om. Det är det att den enda personen jag verkligen trodde förstod mig, han gör nog inte de trots allt. Nu ikväll till ex. när jag kände mig ledsen och så då sa han bara.

- Börjar du gråta är du larvig!

Innan han ens hade fråga hur det var med mig.

Vadå sa jag, är man ledsen ska man gråta ut. Men icke enlig honom för då är man en tönt. Jag blev rätt besviken på han men har inte velat sagt de till honom. Jag vill samtidigt inte förlora honom som vän. Tycker otroligt mycket om han och hoppas vi kan vara vänner länge till. Men som det känns just nu så tror jag vi håller på och glider isär. Han bryr sig liksom inte om mig på samma sätt som han gjorde tidigare och det stör mig lite. Men imorgon åker han hem och då får vi lite paus från varandra, jag tror det är lite de vi behöver. Både han och jag. Men annars är allt okey mellan oss vad jag vet iallafall. Nä nu ska jag nog inte beklaga mig mera, bprde njuta av sista veckan hemma i sthlm istället. Men annars så rullar mitt liv på som vanligt. Jag kommer nu att skriva bloggar varje dag igen eftersom nu har jag tillgång till internet igen.

Men nu har det blivit hög tid för mig att börja avsluta min blogg, den blir annars väldigt lång. Ha det så bra nu allihopa och ta hand om varandra.

Massa pussar å kramar från Johanna