Första dagen på nya livet

Idag har jag haft en LÅNGT samtal med en kompis. Jag har ju varit så himla deppig den senaste tiden. För att vara exakt så är det väl ungefär 1 år som jag har varit nere i en depression riktigt ordentligt. Jag har aldrig trott att någon skulle kunna säga något till mig som får mig att ta mig ur depressionen Men det har hänt idag. Orden hon sa till mig och om allvaret som kommer hända om jag inte försöker fixa mitt liv här å nu. Gjorde mig och gör mig fortfarande väldigt rädd. Jag måste börja ändra min självbild av mig själv å börja tycka om mig för den jag är. Jag ska inte förändra mig bara för att andra säger de. Jag ska förändra mig för att jag själv vill de. Det känns verkligen som att jag kan förändra mig. Därför börjar jag från å med idag till att bli en bättre människa som kan älska mig själv för den jag är. Inte tänka på vad jag stoppar i mig för att jag tror att jag blir tjock. Jag är INTE tjock. Jag är snygg, jag ser bra ut å duger inte jag som jag är så kan man dra. Jag borde älska mig för den glada, positiva, hjälpsamma, omtänksamma person jag egentligen är. Jag ställer ALLTID upp för mina vänner 24/7:) Utan mina vänner å min familj är jag ingenting<3
Då kan jag lika gärna lägga mig ner å dö. Men idag så sa en kompis till mig att jag måste börja leva. Börja göra det jag vill göra med mitt liv, nå mina drömmar. Vara den glada Johanna som ALLTID har ett leende på läpparna:) För det är ju en sådan person jag är egentligen. Nu har jag i flera å gömt mig bakom en mask. Nu är det dags att kliva fram med den rätta Johanna. Slänga iväg masken jag har gömt mig bakom. Det känns faktiskt ganska bra att skriva om detta nu. Det har det inte gjort förut, då har jag bara fått ångest å panik. Men nu vet jag vilka mina riktiga vänner är:) Det är det som bryr sig om mig och älskar mig för den jag är. Jag måste också börja våga be om hjälp om jag behöver. Allt kan man inte klara av själv som jag trodde förut. Jag har egentligen ALDRIG velat be om hjälp. Det har varit som ett hinder i mitt liv. Behöva be om hjälp, det gör bara de som är hjälplösa. Jag har aldrig velat be om hjälp, jag har inte velat vara den lilla hjälplösa tjejen i permobil. Men man är inte hjälplös bara för att man ber om hjälp. Det är snarare tvärt om, man är hjälplös om man inte ber om hjälp. Så jag borde bli stolt å tacksam över mig själv när jag ber om hjälp. Jag kommer behöva mer hjälp senare i livet så varför inte redan nu träna på att be om hjälp. Jag har ett funktionshinder som innebär att jag senare i framtiden kommer behöva mera hjälp för att klara av vardagen så självständigt som möjligt. Så att be om hjälp ska jag verkligen göra om jag behöver hjälp. Annars ska jag klara så mycket jag bara kan själv. Jag vill vara självständig som mycket det bara går:)

Nu tänkte jag passa på att blicka framåt också:) I veckan händer det en hel del saker för min del. Jag radar upp dem nu:)

Måndag: Seminarium på Kulturhuset "Fritid för alla"
Tisdag: Tandläkaren:( Vilket inte alls känns bra. Ev. om jag hinner å orkar ska jag träna på Puffa, sen Träffis på kvällen
Onsdag: Träffen på kvällen
Torsdag: Ska jag inte göra någonting vad jag vet:) Har simträning på kvällen
Fredag: Träffis på kvällen å på dan ska jag bara vara hemma å slappa:)

Ja så här ser min kommande vecka ut för min del:) Därimellan hoppas jag kunna träffa mina vänner å även umgås med familjen<3 Ska vara ganska mycket med min hund Silja också såklart<3 Kvällspromenader i Hagaparken m.m. Ja det var den mest positiva blogg på VÄLDIGT länge jag har skrivit om just nu. Det känns otroligt bra att för en gång skull kunna skriva om positiva saker i mitt liv. Sen ser jag självklart framemot sommaren å alla härliga dagar i Sköndal med kompisarna. Mitt sommarjobb för att inte glömma ser jag också otroligt framemot. Har en massa roliga idér på vad vi ska hitta på med våra deltagare. Måste för den delen maila en av de andra lägerledarna och fråga en ska. Kom på att det kan jag ju göra nu när jag ändå sitter vid datorn:) Så det får jag göra när detta inlägg är färdigt skrivet:) vilket det känns som det är det just nu. Snart börjar Robinson 2009 också å de ska jag se. Imorgon är det söndag:) Då kommer päronen hem från landet å jag har simträning i Nacka imorgon kväll:)

Det var väl allt för denna gång, nu kan jag lova er som läser detta att det inte är första å sista gången som det blir ett positivt inlägg. Det kommer komma flera nu framöver:) Ta hand om er alla och ett stort TACK till dig som har pratat med mig idag<3<3<3 Du vet vem du är.... Utan dig och er alla andra vänner skulle jag inte kunna klara mig:)
Älskar er av hela mitt hjärta<3<3<3

Massa kramar Johanna