Vart har jag egentligen tagit vägen tro:P:D

Hej allihopa!

Nu har jag varit fruktansvärt dålig på att blogga igen. Snart är det inte ens någon idé att be om ursäkt för så här lat på att blogga får man väl inte vara om man har varit en duktig bloggare en gång i tiden:S:P Jag tror jag kommer bättra mig när jag väl har börjat skolan igen. Då har jag massor att skriva om i min blogg:D
Men jag känner redan nu att jag måste blogga lite om vad som har hänt den sista tiden.

Jag kan först berätta att jag har börjat komma riktigt igång med träningen. Både när det gäller styrketräningen & simningen. Jag var senast & simmade i söndags på Eriksdalsbadet. Jag simmade i 2 timmar & simmade hela 430 meter. Det var ett resultat som jag inte trodde att jag skulle uppnå då. Jag har inte simmat på väldigt länge så mitt mål var att simma 200 meter & det målet nådde jag med hästlängder när jag väl var färdig. Det kändes otroligt bra i både kropp & själ när jag hade simmat. Kunde avsluta simningen med lite bubblande i en av bubbelpoolerna som finns där. Det var en otroligt skön avslutning på veckan:D

Sen ska jag faktiskt träna redan idag igen:D Jag ska kl. 15.30 åka till Rosenlunds sjukhus för att träna på P.U.F.F.A som är ett gym som jag går på. Idag kommer det tyvärr bli sista gången på länge som jag kan träna dära. Jag kan ju inte direkt ta med mig gymmet upp till Leksand när jag flyttar dit. Men jag får träna på P.U.F.F.A när jag är hemma i Sthlm. Men det känns tråkigt att jag måste säga hejdå till dom som jobbar på gymmet. Jag trivs med dom som mina tränare. Dom är duktiga på att instruera en i sin träning & gör så att man kan utvecklas inom träningen hela tiden. Men jag själv har ändå en bra koll på hur jag ligger till i träningen & vad jag kanske behöver träna mer Ir mindre på. Så mig behöver dom inte hjälpa så mycket men dom finns ändå där för en:D Det är toppen tycker jag. Men jag kommer sakna P.U.F.F.A för en annan sak också, det är gemenskapen mellan alla oss ungdomar som tränar där tillsammans. Vi har så roligt ihop. Vi älskar att träna så det är något vi har gemensamt. Men, men jag flyttar inte för gott. Jag kommer till ex. komma hem en längre tid under höslovet vecka 44. Då hoppas jag få chansen att träna en gång på P.U.F.F.A i alla fall.

Ja vad har hänt den sista tiden då?

Jo förra veckan hade jag en kompis boende hos mig i några dagar:)<3
Vi gjorde massor med roliga saker tillsammans:) Bland annat var vi på sista Allsången på Skansen tillsammans, sen har vi faktiskt varit ute & sprungit samt tränade ett pass på P.U.F.F.A hann vi också med:) Vi var på 2 filmkvällar hos en kompis till mig också på både torsdags & fredags kvällen. Det var otroligt skönt att ha dig hos mig i några dagar gumman<3 Det behövde vi båda 2 tror jag:) Vi hade i alla fall det väldigt mysigt tillsammans när du var hos mig. Jo just det vi hann med ett besök på hörselhabiliteringen också. Skulle kolla av hur jag tyckte mina nya hörapparater fungerar. Men jag sa att jag måste få känna efter ett tag till. Jag måste dessutom få prova dom med hörselslinga som kommer finnas på skolan som jag ska börja på. Så jag fick till vecka 44 på mig att testa dom. Så vecka 44 ska jag tillbaka till Rosenlunds sjukhus å hörselhabiliteringen. Annars tog vi det bara lugnt:)

Den här veckan däremot kommer bli lite stressig. Jag har en del jag måste hinna med innan jag flyttar upp till Leksand som jag gör den 29 augusti kl. 11.00 för att vara exakt Idag till ex. hade jag en tid på hjälpmedelcentralen för att prova ut min nya permobil. Men dessvärre fick jag inte med mig den hem. Det var lite saker som måste fixas på den innan jag kan ta hem den. Så sagt å gjort var jag tvungen att åka hem med den gamla igen:( Men på fredag då bör allt vara bra med den nya så då ska jag hämta den:D:P Se upp backen säger jag bara!!!! Den nya permobilen går i 10 km/timmen:D
Imorgon ska jag klippa mig kl. 13.00 nere på Solna centrum. Sen på torsdag får jag fint besök av min barndomskompis Sara & hennes son Hugo:) Det ska bli roligt att träffa er igen, det var ju längesen sist. Så fika med dom är inplanerat på torsdag. Sen bestämde sig jag & mamma idag att vi ska ta en kväll på Ikea i veckan. Jag måste köpa en ny tvbänk att ha min tv på. Sen måste jag köpa en vagn att ha inne på toaletten också. Men det är något som ska inhandlas på torsdag eller fredag. Hihi^^ det är mycket som ska fixas inför en flytt alltså:D Jag har ju bott hemma nu i 1 & 1/2 år. Men äntligen så slipper jag att bo i samma lägenhet som min far:D Men självklart kommer jag sakna honom enormt mycket ändå. Men jag tror det blir väldigt bra att vi bor ifrån varandra ett tag nu.

Ja annars ska jag bara njuta av sista tiden hemma i Sthlm. Jag vet ännu inte när jag åker hem nästa gång från Leksand. Jag hoppas kunna göra det någon helg i september. Men det är inte helt säkert. Vi får se hur det ser ut framöver. Det är ju lite fix med att åka hem. Man ska kolla så alla assistenter som jobbar i Sthlm kan jobba när jag kommer hem & sen ska man även göra så de assistenter som jobbar för mig uppe i Leksand inte jobbar trots att jag inte är i Leksand. Så det är lite att klura på. Men vi ska ha ett möte på måndag kl. 10.00 jag & mina nya assistenter uppe I Leksand tillsammans med Anette. Dels ska alla få träffa mig men sen ska även alla få träffa varandra. Man byter ju med varandra så man ses en kort stund vid varje byte. Vi ska även prata om hur ett schema kommer se ut.

Ojoj nu börjar mitt blogginlägg bli låååånggt igen:D Attans att jag inte kan hålla mig med att skriva långa inlägg:) Hihi^^ jag tycker om att skriva långa inlägg, det kanske ni har märkt. Men jag hade mycket att berätta eftersom jag inte har bloggat på länge. Men nu tänker jag faktiskt avsluta mitt inlägg. Jag måste gå å äta mellamål innan min träning börjar:)

Så ha det så bra allihopa nu å var rädd om er:)

Jag lovar att kommer bli mer bloggandet från mig:D

Er Johanna

Mina planer för veckan som kommer:D

Nu har jag bestämt mig vad jag ska ägna mig åt denna vecka som kommer förutom Allsång på Skansen på tisdag & ett besök på hörselrehabiliteringen på onsdag.

Jag känner att nu när skolan börja närma sig med stormsteg så måste jag börja köra igång med träningen på allvar igen. Jag har simtränat lite i sommar men inte alls så mycket som jag hade hoppats att jag skulle göra. Känner lite ångest över de att jag inte har tränat så mycket som jag velat. Men nu har jag haft några dagar som jag inte har mått så bra & då har jag bara suttit hemma & inte gjort något. Jo jag har sovit en massa så nu har massor av energi att göra mig av med. Då tänkte jag att jag nu under veckan som kommer kan börja smygträna lite inför flytten till Västanvik:)
Jag har som plan att försöka träna styrketräning på P.U.F.F.A & även simma minst en gång denna vecka. Jag känner att det är en plan jag borde kunna hålla. Å är det dåligt väder så passar det ännu bättre att träna för det gör jag ändå inomhus. Men det finns en tråkig sak & det är att jag har ingen som vill träna med mig. De flesta av mina vänner är riktiga soffpotatisar & orkar inte träna så mycket som jag tränar.
Men vecka 33 då kommer min bästa kompis till mig & hon vet jag älskar att träna. Så då får jag äntligen någon att träna tillsammans med:D Men jag tänkte börja smygträna lite redan idag. Jag ska ta på mig mina fotortoser & ta & gå en sväng med mitt gåbord som jag har. Då får jag belasta mina ben vilket är väldigt bra för mig. Jag har en assistent som jobbar just nu som vet hur viktigt det är för mig att gå på mina egna ben lite då & då. Så det ska jag nog göra idag å vem vet, det kanske hinns med en långpromenad senare ikväll också:) Men nu måste jag gå & ta på mig träningskläderna om det ska bli någon träning för mig:D

See u soon:)

//Johanna

SORG

Om sorg

Att drabbas av förlust genom död av nära och kära rankas som livets största stresshändelse. Upplevelsen av sorg drabbar oss alla någon gång. Över en halv miljon personer är idag änkor och änkemän i vårt land. Mångdubbelt fler är de som sörjer och saknar.

Sorg är ingen sjukdom, men kan förvisso framkalla både psykisk och fysisk ohälsa. Vid Geriatriken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg har vi under de senaste tio åren intervjuat både nyblivna sörjande och dem som har sorgen litet längre bakom sig. Vi kallar studien Änkeprojektet. Förutom flera vetenskapliga rapporteringar har Änkeprojektet renderat några böcker. Den senaste heter Om sorg och speglar de vanligaste upplevelserna vid förlust av nära och kära.
Ensamhet är den vanligast rapporterade känslan i förlustsituationen. Hopplöshetskänslor och ängslan inför framtiden, kognitiva (tankemässiga) störningar, självförebråelser för saker man underlåtit att göra eller säga ”medan tid fanns” förekommer också ofta. Likaså kan skuld och ånger för att man inte gjort tillräckligt ligga länge och mala för den efterlevande.
Förnimmelser av den bortgångna är vanliga upplevelser. Stark längtan och saknad tycks ligga bakom dessa s.k. ”änkesyner” som förekommer hos både änkor och änkemän. Fyra av fem äldre efterlevande i Änkeprojektet berättade om syn- och hörselupplevelser, känslor av att den avlidne var närvarande och att de fört ett slags samtal med den döde. Det är viktigt att informera om att sådana upplevelser är helt normala och oftast är till hjälp i sorgen.

Många sörjande säger att de känner sig sjuka och trötta. Sorg gör ofta ont rent kroppsligt. Inte sällan leder denna sjukdomskänsla till en rundgång bland allmänläkare och på vårdcentraler för att ta reda på ”felet”. Läkarbesöken kan bli många, tröttsamma och dyra. Vård- och medicinförbrukningen i sorgens spår kan inrymma oanade kostnader för den enskilda drabbade och för samhället.
Anpassningen som efterlevande är en invecklad ekvation med många faktorer. Ålder, hälsa, fysisk funktion, sociala vanor, stödnät och personlighet är några av dessa faktorer som styr hur det kommer att gå i sorgearbetet. Många änkepersoner tycker att de tappar sin identitet och anpassar sig dåligt. ”Framtiden är som ett svart hål”, säger en del. Det är inte ovanligt med egen dödslängtan: ”Jag kunde lika gärna fått följa med honom i graven”. Hur ofta egen dödslängtan resulterar i suicid vet vi ännu inte. Men faktum är att självmord är vanligare bland äldre än yngre människor. Och det är ju i de högre åldrarna som vi trots allt har högst andel efterlevande.

Tidigare problem med sömnen, behov av lugnande mediciner eller alkohol kan aktualiseras och öka vid sorg. Utländska studier av äldre män i sorg pekar på faran för att hamna i ett beroende. Nya fynd i Änkeprojektet antyder, att även kvinnor som får sorg söker lindring genom alkohol. I studien Tusen änkor 2005 (Grimby & Johansson) bejakade var tredje änka att hon använt öl, vin eller sprit som lindring i sorgen. Detta är en markant ökning från 1980- och 1990-talen. De oroande resultaten manar till ökade hälsopreventiva insatser.

Vikten av tidigt stöd i sorgen kan inte nog betonas. Medmänskligt stöd räcker dock långt. Hjälpen behöver inte vara professionell utom i de fall man befarar att sorgen blivit komplicerad. Man bör emellertid söka experthjälp när den efterlämnade inte kan ta sig ur sörjandet, får en depression, blir fysiskt och socialt inaktiv, inte vill äta, inte kan sova eller överbrukar läkemedel och alkohol.
Men allt behöver inte vara negativt i efterlevandesituationen. Många utvecklar inneboende och kanske slumrande förmågor till att skapa nya kontakter och aktiviteter. Nya möjligheter kan öppna sig, och framtiden kan komma att ta en oanad och positiv riktning.

Distriktssköterskor möter många sörjande i sin verksamhet. Kanske skulle en enkelt formulerad självskattningsskala för patienten eller ett observationsschema (checklista) ibland kunna vara en hjälp i arbetet med att komma närmare roten till det onda. Särskilt gäller det vid diffusa smärttillstånd, ivrigt kontaktsökande eller svår tillbakadragenhet. Vi välkomnar forskningssamarbete med distriktssköterskor som vill tränga djupare in i problematiken kring sorg. Och vi har färdiga frågeformulär för ändamålet – det är bara att höra av sig till oss!

En överblick över forskningsresultat från Änkeprojektet finns på www.agnetagrimby.se. Där kan man också gratis hämta hem boken Om sorg och kopiera den för undervisning, utbildning eller egenläsning. En sammanställning om sorg och stöd hos äldre finns att hämta hem på SPF:s hemsida (www.spfpension.se/publikat.html#grimby). Information om sorg finns också på Sveriges landstings och Apotekets hemsida under Liv och hälsa (www.sjukvardsradgivningen.se).

Göteborg i maj 2006

Agneta Grimby
medicine doktor, leg psykolog
projektledare för Änkeprojektet
agneta.grimby@telia.com

Åsa K Johansson
fil doktor i psykologi, alkoholforskare
forskarassistent i Änkeprojektet
asakjohansson@hotmail.com

Ensam & ledsen:(

Tårara rinner, hoppet försvunnit, tänk att stå ensam kvar.
Vågen har vunnit, livet försvunnit sökande saknar svar.

Tårara rinner, hoppet försvunnit, tänk att stå ensam kvar.
Vågen har vunnit, livet försvunnit sökandet saknar svar.

Jag vill inte vara utan min bästa vän:(

Det är enormt jobbigt när en av ens bästa vänner inte bor nära en:( Att ha mil mellan sig är inte alls lätt. Jag trodde det gick bra att bo i olika städer. Men det är oerhört jobbigt för mig.
Speciellt när man vet att ens vän behöver ens stöd. Då vill man både finnas & vara hos den personen. Jag är långt ifrån min älskade vän som jag saknar oerhört mycket<3 Jag vet inte hur jag ska klara mig i 2 veckor till då vi inte kan ses.
Om 2 veckor kommer du till mig & det längtar jag sååå mycket till:)
Jag vet att vi bara är ett sms ifrån varandra men det är ändå enormt jobbigt att inte kunna vara hos dig just nu när du som mest behöver mig.
Jag vill vara hos dig nu:(:(
Det smärtar mig varje gång du skickar att du inte mår bra.
Då önskar jag att jag hade bil & körkort så jag bara kunde ta bilen å komma till dig.
Men du vet att jag finns både i ditt hjärta, hjärna & i varje andetag du tar. När du som mest mår dåligt behöver du bara tänka på att snart bor vi i samma stad & på samma skola:)<3
Då kan vi träffas varje dag & stötta varandra när helst vi behöver. Jag kommer ALDRIG att lämna din sida<3<3<3
Du är min ängel & vart du än är i Sverige så finns jag för dig.
Du finns för mig oavsett vart jag också än är.
Nu får vi försöka ta oss igenom dessa 2 veckor & göra det bästa av situationen tills vi ses. Å det är som sagt bara att sms till varandra om det är något:)<3
Min mobil är ALLTID på för din skull:)<3<3<3<3

Jag älskar dig gumman<3<3<3 Du är en ängel som skänker mig ljus i mitt liv:)<3