Lillsmurfen berättar

Monday, June 29, 2009

Hemma igen från lägret


Hemma igen från lägret på Grötö strax utanför Göteborg. Jag har haft det jättebra men längtade hem mot slutet. Så det kändes bra när jag satte mig på tåget igår och åkte hem till sthlm, och som man brukar säga:

- BORTA BRA, MEN HEMMA BÄST!!!!
Det stämmer faktiskt. Jag trivs bra borta men trivs allra bäst hemma.

Tuesday, June 23, 2009

Jobbar fortfarande på läger


Hej allihopa!

Förlåt om jag inte har uppdaterat min bilddagbok på ett tag. Men jag är fortfarande på Grötö å jobbar som lägerledare på ett läger som Unga rörelsehindrade har. Jag har nu snart varit här i 2 & 1/2 dag. Kom i söndags eftermiddag & åker hem på söndag denna veckan, alltså den 28/6. Vädret är toppen, jag har bränt mig så just nu ser jag ut som en liten räka. Men det är jag inte ensam om att ha gjort:P Några andra i gänget har också bränt sig lite. Men snart kommer jag bli brun å fin:) Jag försöker jobba på min bränna å jag tycker det går fint att göra det här på Grötö. Det kan ju bero på att vi är dels i skärgården och sen är det varm å skönt väder.
Imorgon ska vi på lägret åka in till Gbg å gå på Liseberg en heldag:) Det ska bli toppen, var några år sen jag var där. Men om värmen är som den har varit idag så kommer det bli lite jobbigt att strosa omkring där:) Men äsch lite värme får man väl tåla:D

Föresten jag har kommit på ett nytt ord till alla Unga rörelsehindrades språkrör. Båda dem kallas för "Tjoho i huvudet" :D
Det var en bra slogan också tycker jag. Den ska vi införa i förbundet Unga rörelsehindrade:) Hihi^^ visst är jag påhittig när det gäller nya slogan till förbundet. Det tyckte i alla fall en av språkrören:)

Nä nu måste jag börja arbeta igen, här är det ingen rast å ro. Deltagarna kollar på film just nu. Men inte alla så jag måste gå å roa de som inte kollar på film så inte dem blir rastlösa. Det är ju mitt jobb som lägerledare att underhålla å göra så deltagarna har något att göra:D Men jag lovar, får jag någon mer tid i veckan så ska jag sätta mig å uppdatera min bilddagbok igen:)
Ni får ha det så bra tills vi hörs....

Massa hälsningar från Göteborg:D:P

Saturday, June 20, 2009

Drar iväg på jobb imorgon!!!!


Mellan den 21 - 28 juni kommer jag befinna mig på Grötö. En ö som ligger i Göteborgs skärgård. Jag ska jobba där på ett lägger som Unga rörelsehindrade ska ha. Jag kommer troligtvis under den veckan inte ha så mycket tillgång till internet. Så därför kommer jag varken vara inne på facebook, bilddagboken eller msn. Inte heller så kommer jag uppdatera min blogg under veckan. Detta inlägget får bli det sista nu innan jag åker. Men under veckan så kommer jag ALLTID att nås på mobilen om det skulle vara något. Svarar jag inte på en gång när du/ni ringer eller messar mig så svarar jag så fort jag kan. Det är bara att försöka höra av dig igen. Jag kommer ju som sagt jobba hela veckan som lägerledare & har då mycket att göra. Så det är därför det kan ta en stund innan jag svarar. Men svarar gör jag kanske bara inte på en gång. BLI INTE OROLIGA BARA!!! Så nu vet ni de, en vecka är jag borta från sthlm. Men sen kommer jag hem igen så håll till godo tills vi ses igen:) Ha nu en bra vecka så hörs vi.

Ta hand om er allihopa...

Pussar å kramar från Johanna

Resa till Göteborg


Imorgon kl. 10.10 tar jag X2000 tåget ner till Göteborg:) Ska jobba på ett läger där nere i 1 hel vecka:D Jävligt soft ska det bli, men självklart kommer jag sakna alla underbara människor hemma i sthlm. Men 1 vecka går fort så innan ni vet ordet av de så är jag hemma igen. Så sakna mig inte för mycket nu bara:P Jag har mobilen med mig:) Är det något så messa Ir ring mig:) Puss å kram på er<3<3<3

Packa inför resan imorgon


Idag ska jag packa som bara den inför min resa ner till Göteborg. Man måste ju se till så allt är med:) Det är mycket man ska ha med sig när man ska jobba på ett läger. En massa kläder för alla väder, mediciner i fall man har det och sen ska man ju även ha badkläder med sig:) Så ja det kommer nog ta hela dagen för mig att packa:) Men jag har ändå inget annat för mig. Resten av familjen är inte hemma. Mamma är i Ystad, pappa, Ellen & Karin samt alla hundar å katter är på landet över midsommar. Så jag får tillbringa midsommaren hemma själv i sthlm. Men det kan vara ganska mysigt det också:) Jag måste ändå ta det ganska lugnt med tanke på att jag vecka efter jobbar nästan 24/7 hela veckan. Så i helgen blir det att sova en massa så man är riktigt utvilad inför lägret:D Men jag är taggad som fan, det ska bli så skoj att få jobba. Mitt första läger någonsin som jag ska jobba på:) Hoppas det blir fler läger efter detta, känner på mig att vara lägerledare är ett perfekt jobb för mig. Så det vill jag gärna fortsätta med om möjlighet finns:D

Friday, June 19, 2009

Midsommarafton 2009


GLAD MIDSOMMAR önskar jag er alla mina nära å kära! Själv ska jag tillbringa midsommarafton hemma framför tvn & bara slappa å ha det skönt:)

Tuesday, June 16, 2009

Du underbara Clara<3<3<3


Du är enormt saknad Clara Hermelin<3 Jag kan ännu inte fatta att du INTE finns längre hos oss:(

Dagarna går, men smärtan inom mig blir inte mindre för de. Jag vill INTE tro att det är sant. Att du är borta, att jag inte längre kommer få höra din underbara röst. Få festa med dig i sommar. Ja helt enkelt bara umgås en massa i sommar med dig:)

Jag kommer aldrig glömma dig tjejen:) Du finns i mitt hjärta 24/7 En ängel som du är & var kommer jag aldrig att glömma<3<3<3<3<3

Min älskade mormor<3<3<3


Det var fruktansvärt jobbigt att se sin mormor så sjuk som hon är:( Jag har varit hos mormor & Sören (hennes man, INTE min riktiga morfar) å hälsat på idag. Det kändes jättejobbigt att först överhuvudtaget behöva åka dit. Men när jag väl var där så släppte oron lite. Men sen när jag hade varit där en stund som kom det verkligen upp för mig. Jag kommer inte ha kvar min mormor så länge till. Hon blir bara sämre å sämre för var dag som går:(:(:(

Snart kommer hon nog somna in för gått. Frågan är bara när kommer mormor ge upp. När orkar hon inte längre få strålbehandling? Hjälper den henne eller gör den bara mer skada än nytta? Ja frågorna å många å jag tror inte det finns någon som riktigt kan svara på dem heller. Det är upp till mormor själv hur länge hon orkar kämpa. En sak vet vi & det är att hon ALDRIG mer kommer bli frisk. Hon har nu blivit så pass dålig på så kort tid att nu finns inget botemedel för henne. Hon fick diagnosen lungcancer i mitten av december förra året å nu är det i mitten av juni snart. Nu går det bara nerför är jag rädd. För bara en kort tid sen kunde mormor gå hemma. Nu orkar hon knappt stå på benen. Hon måste ha hjälp att förflytta sig å hon äter mycket smärtstillande medel:(

Det är hjärtslitande att se henne som hon är idag. Jag var tvungen att flera gånger kämpa emot tårarana när jag var där. När jag väl satte mig i färdtjänsten på väg hem så kom tårarna:(

Jag ville inte lämna mormor, jag ville vara hos henne ständigt. Det känns enormt jobbigt att åka till Göteborg nästa vecka. Tanken att hon kanske dör när jag är där nere är olidlig. Fast jag måste ändå fortsätta leva mitt liv.

Jag hoppas inte jag får ett samtal om att min älskade mormor inte längre finns. Men samtidigt vet vi att det nu nog är ganska nära. Att när som helst så kan något hända som ingen är beredd på. Det vet hon också så mycket väl om.

Idag sa hon till mig att hon vill ha ett riktigt svar. Ett svar på hur länge hon har kvar att leva. Men läkarna kan inte riktigt ge henne de svaret hon vill ha.

Dem vet inte riktigt, vissa lever länge med cancer medan andra dör snabbt efter diagnosen. Mormor har ändå haft den nu i 6 månader. Men sommaren ut tror jag tyvärr inte att vi får med henne:(

Därför vill man njuta av all tid man kan få med henne nu.

Därför kändes det underbart att jag var där idag:) Trots att det var fruktansvärt jobbigt.

Från å med nu kommer jag ringa nästan varje dag för att kolla så allt är bra.

Måste få veta så inget händer. För om det plötsligt blir nära att hon ska gå bort så vill jag vara där:)

Jag vill kunna ta farväl å få säga en sista gång hur mycket jag älskar henne. Det är viktigt för mig. Min mormor å jag står varandra väldigt nära. Jag tror jag är ett av hennes barnbarn som står henne närmast. Vi tänker lika, vi har samma idéer om saker å ting. Mormor har stöttat mig under hela min skolgång bl.a. så enormt mycket:) Jag är verkligen henne EVIGT TACKSAM för allt stöd hon har gett mig. Hon vet hur mycket hon har hjälpt mig, hon vet hur mycket jag uppskattar det:) Min mormor är VÄRLDENS BÄSTA MORMOR<3<3<3<3

Jag älskar henne såååå obeskrivligt mycket & kommer alltid att göra de så länge jag lever. Något jag kommer sakna enormt mycket den dagen hon inte längre lever. Det är våra samtal, mormors kloka ord hon sa till mig. Hennes varma famn som alltid var välkomnande:) Hennes kärlek hon gav en. Ja jag kommer sakna allt med mormor. Min mormor för evigt<3

Friday, June 12, 2009

Har du förändrats?




Du som liten

1. Vad hette din första bästa vän? Elena

2. Vad hette din första kärlek? : William

3. Vilken var din favorit rätt? : Pizza

4. Vilken var din favorit färg? : Rosa & lila :P

5. Vart bodde du? Bor i Solna & har alltid gjort det (förutom 1 & 1/2 år då jag bodde på Ädelfors folkhögskola i Småland)

6. Vad tyckte du var det bästa som hänt? Få åka och bada med familjen på Turkosen

7. Vad tyckte du var det värsta som hänt? Att opereras i benen

8. Vad ville du bli när du blev stor? Läkaren Ir lärare

9. Vem var din favorit? Hm....mamma :)

10. Vilket godis tyckte du bäst om? Klubbor


Du idag


1. Vad heter din/dina bästa vän/vänner? : Elinor <3 men jag har också många andra vänner<3

2. Vad heter/hette din senaste kärlek: Elinor <3

3. Vilken är din favorit rätt? Grekisk salad

4. Vilken är din favorit färg? Svart & röd

5. Vart bor du? Solna (A.I.K landet^^ som Elinor brukar säga:P)

6. Vad tycker du är det bästa som hänt? Min familj, mina vänner <3<3

7. Vad tycker du är det värsta som hänt? : allt för mkt hemskt har hänt i mitt liv de senaste åren :'(

8. Vad vill du bli? Ingen aning faktiskt. Men jag vet att jag vill jobba med funktionshindrade barn & ungdomar

9. Vem är din favorit? : Elinor & mina vänner <3

10. Vilket godis är din favorit ? Äter nästan inget godis alls. Men måste jag välja så väljer jag polkagris klubbor:D

Ni är saknade<3<3<3


Dagarna går, tiden tickar iväg. Jag hoppas för varje stund att du ska höra av dig till mig. Att jag ska få ett sms av dig. Att du vill träffa mig, ut & festa, dansa natten lång ja hitta på något. Men det sms:et får jag inte. Jag kommer ALDRIG mera få ett sådant sms av dig. Smärtan är olidlig efter dig. Jag känner hur hoppet försvinner mer & mer. Hur länge kommer jag orka vara stark? Varför ska man få gå igenom något sånt här i ens liv.

Att DU tog hennes liv gör mig bara ARGARE för var dag som går. Jag hoppas du får sitta inne länge. Tills du ruttnar i helvetet för det är du värd. Du är inte värd att leva ditt liv. Du tog vår älskade Clara ifrån oss. Därför är du inte värd att leva. Känner hur hatet bara växer inom mig. Snart kommer det smälla. Då vill jag bara skada dig.

Jag vill ha tillbaka min älskade vän Clara<3 Vad ska jag göra nu utan henne. Hon sken ALLTID som solen när man såg henne. Det var väldigt sällan hon var arg. Blev hon arg hade hon ofta en anledning. Som till ex. att förlora en innebandy match eller förlora på Bosönspelen. Alla som känner/kände Clara vet vilken vinnarskalle hon har/hade. Det hjälpte inte om hon kom 2:a hon skulle alltid vara bäst. Å det var hon:) Hon var bäst i det mesta. Hon var duktig i skolan. Hon var min förebild i skolan. De jag inte kunde, kunde oftast hon. Jag kommer alltid minnas henne med hennes motivation för att bli något. Hon hade mål i sitt liv. Ett av hennes största mål i livet var att få rida i ett OS. Det var en av hennes största drömmar. Å jag visste att hon skulle klara det. Hon hoppades få rida i OS 2012. Men tyvärr vart inte planerna som sådana. Istället fick hon barn. Men hon ville ändå rida ett OS men hon flyttade fram planerna. Jag visste att om någon skulle nå en av sina största drömmar så var det Clara. Att komma till OS skulle vara en lång väg men hon skulle klara det. Hade Clara bestämt sig för något så gjorde hon det. Ingen snack om saken. Vi pratade ganska mycket om hennes och mina egna drömmar Vi bestämde att vi också skulle upptäck världen tillsammans. En av mina största drömmar är att få åka till Florida i U.S.A och få simma med delfiner. Jag hoppas drömmen blir verklighet:) Clara sa att jag kommer få drömmen uppfylld. Bara jag vill och har motivationen till det. Så för att hedra Clara till hennes minne så ska jag kämpa för att göra mina drömmar sanna. Till viss del har jag redan gjort det. Jag gick på folkhögskola, det var en av mina drömmar jag hade. Å det har jag gjort, nu måste jag fortsätta göra sådant jag vill och älskar. Det vet jag att Clara ville att jag skulle göra. Anna också för den delen. Det ska vara fan att vi förlorade 2 underbara människor på så kort tid. Att förlora Anna var en stor tragedi och att förlora Clara var ännu större. På det sättet hon togs ifrån oss är inte förlåtligt. Hon var inte värd att få dö på det sättet hon gjorde. De var ingen av dem:( Ändå har dem lämnat oss fast på ett sätt inte.

En kompis sa till mig en gång:
- Du har aldrig förlorat dem Johanna. Dem finns ALLTID i ditt hjärta. Så när du känner dig ensam så vet du att du alltid kan prata med dem. Du kanske inte får något svar men dem lyssnar.
Det känns faktiskt ganska bra att veta att dem ALLTID kommer vara med mig, men att dem inte är här fysiskt.

Anna Persson & Clara Hermelin är saknad och älskad av många. Dem kommer alltid vara en del av oss. Vi andra som lever vidare, måste fortsätta våra liv. Trots att vi är jätteledsna. Jag tror inte någon av dem hade velat att vi gav upp våra egna liv nu. Istället ska vi uppfylla våra drömmar och kanske några av deras. Jag vet att Clara ville att jag skulle hitta min kärlek. Å det har jag gjort:) Jag vet att Anna ville att jag skulle jobba med det jag alltid drömt om att få jobba med. Det ska jag också göra, dock tyvärr bara i 1 vecka men det är alltid en början. Sen vet jag att dem både ville att vi ska minnas dem som 2 underbara tjejer som älskade livet, gillade att vara med oss kompisar m.m:) Vi kommer ALDRIG att glömma er tjejer<3<3<3 Å dig Clara för dig hoppas vi att vi kan skippa rättvisan så han åker in bakom lås å bom i MÅNGA, MÅNGA år. Ni är och kommer föralltid att vara älskade<3<3<3

Tuesday, June 09, 2009

Kärleken till dig<3


Visst önskar man att man kunde få gå hand i hand med den man älskar. Just nu får jag gå själv. Men jag hoppas att jag kommer hitta min själsfrende. Jag är förälskad i en person men den personen ifråga känner inte samma sak för mig. Så just nu får jag bara drömma att det kan bli vi 2 för i drömmarnas värld så blir allt verkligt. Å i den verkliga verkligheten så är vi bästa vänner bara. Men DU ska veta att varje gång jag ser dig känner jag hur en varm känsla sköljer över mig. Å varje gång vi ses så kommer pirret i magen. Det är en jättehärlig känsla som jag har just nu. Det känns som att gå å vara ny förälskad hela tiden. Det är en bättre känsla än att vara tillsammans med någon även om det också är underbart. Men hitta den rätta å bli tillsammans med den vill jag ju självklart också göra i framtiden. Men jag kan leva länge å bra bara på att ha den här härliga känslan inom mig. Även om jag vet att du inte känner samma sak för mig. Men det gör inte mig något, så länge vi är bästa vänner som vi är nu så räcker det långt för mig. Men det känns bra att vi har pratat ut om det här & om vad jag känner för dig å du vet vart jag står å jag vet vart jag har dig:) Det gör ju att vi båda ändå kan umgås som bästa vänner. Men du ställde ett ultimatum på mig idag. Vad det är kommer jag inte tala om. Men jag kan berätta att jag kommer göra det som du bad mig göra. Å jag önskar att du egentligen kunde vara här hos mig just nu. Så jag kunde få krama om dig å känna din närhet. Men det är många dagar tills vi ses. Men på söndag då kommer du hem till mig:) Att vi kan umgås som bästa kompisar är jätteviktigt för mig. Men självklart så önskar jag att det kunde bli något mer mellan oss men det är som det. Jag tvingar ingen att ge sig in i något som personen ifråga inte vill. Man ska ge chansen om man är till 100% säker. Dessutom måste båda 2 vilja samma sak. Ska jag göra något så satsar jag till 100% och det tänker jag göra med det här också om det blir något. Men det är bara OM det blir något. Annars är det bra som vi har det nu och det är det viktigaste för mig. Att vi kan vara bästa vänner och umgås som vilka kompisar som helst. Trots att jag har de känslor jag har för dig:) Du betyder jättemycket för mig & kommer alltid att göra det, oavsett hur det än blir.

Jag vet att detta inlägget blev väldigt annorlunda än dem senaste inläggen har varit. Men jag har inte mått så bra på sista tiden. Men nu är det över & jag har bestämt mig. Jag ska släppa allt negativt med mig å bara fokusera framåt nu.
Om 1 & 1/2 vecka åker jag till Göteborg för att jobba på ett läger på Grötö. Sen resten av sommaren blir det häng med en massa sol, bad och glass nere i Sköndal. Känns som jag å alla andra är värda de efter allt som hänt den sista tiden. Men nu får vi inte se tillbaka på allt som va utan istället blicka framåt. Men nu har jag verkligen en anledning att kämpa vidare och det är för att jag vill satsa på kärleken:) Jag har fått ett enormt stöd av min älskade mamma å pappa den sista tiden. Dem har sett att jag inte riktigt har mått så bra. Så det känns skönt. Sen har ju DU alltid funnits där för mig å stöttat mig:) Så nu känner jag mig verkligen motiverad till att börja om mitt liv till ett nytt liv med en ljus början och framtid:)

Men nu vet ni i alla fall lite vad som försigår i mitt liv & huvud. Just nu går ju de flesta tankar till Clara, hennes familj. sen är det ju många tankar kring, kärleken å vad jag känner. Så tankarna i mitt huvud nu är faktiskt bra tankar. Det är så det ska vara. Sen är det många funderingar kring lägret som jag sko jobba på och så. Så för mig är den närmaste tiden fullbokad.Men märker du/ni att ni inte riktigt får koll på mig. Så kan ni ju ALLTID läsa min blogg som ni nu nyss har gjort:) Där får ni reda på det mesta som händer. jag uppdaterar min blogg så ofta jag kan.

Nu har det blivit hög tid för mig att gå å sova. Ha det så bra och ta hand om varandra så hörs vi....

Kramar Johanna

Monday, June 08, 2009

Mitt liv just nu


Imorgon är en annan dag!

Men frågan är om det kommer bli en annan dag. Hur ska jag kunna gå vidare med mitt liv nu?
Efter allt detta. Inte räcker det att man förlorar sin allra bästa kompis 1 gång utan att man ska behöva gå igenom det igen. Clara du var en ängel som kom till oss från himlen. Men nu finns du inte längre här hos oss. Men du finns i våra hjärtan och där hoppas jag du ska stannar för all framtid. Men sen händer det en massa annat just nu med mig.

Det känns som alla lämnar mig en efter en. Snart kommer jag stå ensam kvar och inte ha någon vid min sida. Är man 22 år så ska man inte behöva förlora så här många vänner som jag har gjort under 7 år. Först gick Manne bort, sen Anna, sen Rickard och nu Clara. Ska detta fortsätta eller finns det ett slut på det hela. Jag vet inte längre om jag orkar kämpa:(
Varje dag blir kampen mot smärtan större & större. Jag är rädd att det till slut rinner över och jag ger upp helt. Just nu hittar jag inget hopp om att jag ska klara mig igenom ett sorgarbete igen. Jag har ju egentligen inte gått vidare med mitt liv sen Anna gick bort. Jag försöker kämpa varje dag för att kunna andas och inte ge upp mitt liv. Många gånger har jag bara velat lagt mig ner, somnat in och ALDRIG mer vaknat.

För vem lever jag egentligen för?

Jo min familj, min släkt och kompisar så klart. Men när alla lämnar mig så har ju ingen kvar att leva för. Mina föräldrar är helt ovetande om hur jag egentligen mår. För dem döljer jag mitt rätta jag. Men varför gör jag de?
Varför kan jag inte visa att jag mår dåligt när jag gör de?
Jag gör nog det, döljer mitt rätta jag för att skydda min familj, mina vänner ja alla som känner mig. Jag vill INTE att dem ska lida med mig. Dem har ju sina egna liv att ta hand om. Inte ska dem behöva genomgå mitt helvete.
Men det är klart, både mamma och pappa vet vilka som har gått bort. Dem vet hur nära jag stod dessa människor. Vissa av dem stod jag lite närmare än andra. Men sorgen efter dem är lika jobbig ändå. Inte nog med det så har jag ju de andra problemen som verkar väldigt små just nu.

Därför har jag bestämt mig att jag nu ska börja om från början. Bli en helt ny Johanna. Inte alls tänka de tankar jag tänker, se mig själv som jag ser mig.
NEJ NU FÅR DET VARA SLUT PÅ ALLT!
En kompis sa till mig igår:
- Vet du att om inte du mår bra Johanna, så mår inga andra bra heller. Jag mår inte bättre för att du inte gör de. Jag vill gå vidare med mitt liv, men jag kan inte för att du inte gör det. Därför måste du från och med nu ta tag i ditt liv. Annars vet jag inte vad som kommer hända.
Jag tänker inte säga vem som sa det men den personen som sa det står mig väldigt nära. Därför var det hjärtslitande att höra de orden. Men jag tror också det var bra att jag fick veta hur det låg till. Det är väl självklart att jag INTE vill att mina närmaste vänner ska må dåligt bara för att jag gör de. Ska jag må dåligt ska jag göra de själv, INGEN annan ska behöva bli lidande pga. mig.
Men tyvärr så visade det sig vara så att det var någon som blev det. Men den personen satte stopp för det igår. Men det jag mest undrar nu.
Hur ska jag kunna bli frisk?
Hur ska jag kunna bli det på kortast tid?
Jag har varit sjuk i 7 år, ska allt förändras bara på en dag, natt, 1 vecka, 2 veckor. Jag vet ärligt inte när jag kan bli helt frisk.
Men MÅSTE det ske nu så visst. Jag vill inte förlora fler vänner än vad jag redan har gjort:(
Hellre tar jag livet av mig isåna fall. Men finns det någon/några där ute som känner att dem vill stå mig nära.
Ir kommer alla backa undan nu bara för att jag ska börja ta tag i mitt liv istället för att stötta och finnas där. Jag kan gå igenom detta själv och visst till största delen så måste jag ju göra det. Eftersom det är mitt liv det handlar om.
Men alla vi behöver ha någons om finns till hands i alla lägen. Jag har många vänner där ute, men frågan är om någon verkligen är villig att börja mitt nya liv tillsammans med mig och hjälpa mig om jag behöver.
Det känns inte alls kul och veta att jag förtillfället känner mig helt ensam, övergiven, lämnad m.m.
Inatt har jag legat och tänk på en massa olika saker. Bl.a. har jag tänkt på varför jag ALLTID förlorar de personer som står mig närmast. Ända sen jag gick i årskurs 4 har det varit så.
Jag är idag 22 år men förlorar förtfarande vänner som står mig nära. Inte bara igenom att personerna går bort utan jag förlorar dem på andra sätt också. Antingen blir dem trötta på mig och mina problem Ir så är det något annat jag gör som jag egentligen själv inte vet vad jag gör för fel. Det var en annan sak en kompis sa till mig igår också (nämner inte vem). Du tar för mycket plats ibland Johanna, dina problem tar ofta över allt. Kan inte du bara vara dig själv!
Den glada, positiva, roliga, snälla & omtänksamma Johanna som vi alla känner. Inte den ledsna Johanna som inte alls tänker positiva saker om sig själv till ex. Vi är många som saknar den Johanna vi en gång lärde känna. Den Johanna vill vi ha tillbaka:)
Men då kommer min fråga.
Hur ska jag kunna komma tillbaka till den Johanna? Det händer en massa saker i ens liv under till ex. 7 år nu då som jag har varit sjuk. Jag har ju också mitt under min sjukdomstiden pluggat 1 och 1/2 år i Småland, jag har flyttat från mamma till pappa, jag har tagit studenten och jag har blivit vuxen. Det är bara några av sakerna som hänt mig under dessa 7 år. Jag har ju också pluggat 4 år på gymnasiet av dessa 7 år.
Men jag vill bli frisk, jag vill tillbaka till den Johanna jag en gång var. Men jag kan ju inte backa klockan 7 år och få allt ogjort. Därför är det bättre att börja om helt från början. Börja sitt nya liv så att säga. Börja leva livet som en 22 åring.
Sommaren kommer ju nu, värmen kommer, ja nu borde man ju verkligen njuta av livet. Sommaren är ju min bästa årstid på året. Men samtidigt är det också en av de jobbigaste årstiderna Ir har varit en av de jobbigigaste årstiderna för mig. Jag har inte tyckt om att visa mig lättklätt Ir jag tycker fortfarande det är jobbigt att göra det. Eftersom jag inte riktigt är nöjd med min kropp. Men jag kan bli nöjdare om jag bara lär mig tycka om mig själv för den jag är. Många säger att jag är snygg, söt och verkligen har en kropp som många vill ha.
Men varför vill jag då inte ha min kropp? När jag tidigare i våras var riktigt vältränad pga. simningen och Puffa styrketräning. Då gillade jag min kropp. Men sen hände det en massa saker som gjorde att jag la upp all träning lite på hyllan och då blev plötsligt min kropp inte alls duglig längre för mig:(
Men det ska jag ändra på. Men innan jag börjar mitt nya liv helt. Så vill jag veta en ärlig sak av alla som känner mig.
Både de som står mig jättenära, nära och mindre nära.

FINNS DET NÅGON/NÅGRA SOM KOMMER FINNAS DÄR FÖR MIG?
SOM KOMMER STÖTTA OCH PUSCHA PÅ MIG NÄR JAG BEHÖVER DET. NÅGON/NÅGRA SOM KAN KOMMA FRAM OCH MIG EN KRAM DÅ OCH DÅ Å SÄGA. FAN VA BRA DU ÄR JOHANNA.

Er Johanna

Sunday, June 07, 2009

Tillgänglighets marschen 2009


Marschen 2009

Den 13 juni 2009 sker Marschen för tillgänglighet för sjunde året i rad för att otillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning.

Otillgänglighet blev inte diskrimineringsgrund i den nya diskrimineringslag som började gälla efter årsskiftet. Därför kommer vi att marschera ännu ett år i demonstrationen Marschen för tillgänglighet lördagen 13 juni 2009.

Här kommer all information ni behöver veta inför tillgänglighets marschen lördagen den 13 juni 2009. Är det något mer ni undrar så ta kontakt med mig via min mail.
Min adress är: Delfin_jojon@hotmail.com eller så kan ni gå in på
http://www.marschen.se/ och klicka er vidare för mer information.

Tider:
Samling: 11.00
Avgång: 12.00
Målgång: Marschen tar ca 45 minuter att gå.
13-14 är det tal och underhållning på Sergels torg (målet för marschen).

Vägbeskrivning till startpunkten:
För att hitta, se kartan med Humlegården hosmaps.google.se. Använd funktionen "Vägbeskrivning" så får du en utförlig vägbeskrivning med karta från vilken plats som helst i Sverige.

Ledsagning:
Ni som vill ha ledsagning vid marschen, skriv mejl till info@marschen.se (OBS! Detta gäller enbart ledsagning, inte om man behöver transporthjälp, exempelvis med påskjutning av rullstol.)

Funktionärer:
Funktionärer kommer att finnas. De kan hjälpa till med exempelvis att visa vägen och praktiska saker. Det kommer att finnas funktionärer vid start, i marschtåget och vid Sergels torg som är målet för marschen. Funktionärerna kommer att ha speciella, väl synliga reflexvästar på sig så att de är lätta att känna igen.

Parkeringsplatser:
För att hitta handikapparkeringar i närheten av startpunkten (Humlegården), gå först till trafiken.nu:s webbtjänst.
1. Välj "Östermalm" som område och klicka i "Handikapparkeringar". Klicka på "Visa".
2. Zooma in en gång genom att klicka på plustecknet i nederkanten av kartan.
3. Klicka en gång på pil vänster.
4. Det vita området ovanför piltecknen är Humlegården. För muspekaren över en utmärkt parkering för att se dess adress.

OBS! Tänk på att de närmaste parkeringarna kommer att bli upptagna fort. Var ute i god tid!

För att hitta parkeringshus gå in på samma webbtjänst som ovan (handikapparkeringar). Längt ned på sidan finns länkar till de stora parkeringsbolagen.
Bussar hänvisar vi till tidigare marschers startpunkt Wenner-Gren Center (Sveavägen 164). Där finns stora parkeringar som är lediga på lördagar.

Vidare information om parkeringsplatser finns på Stockholms stads webbplats.

Mat och dryck:
Ingen mat eller dryck kommer att serveras. Medtag eget!

Tillgängliga toaletter:
Vi återkommer med mer info.

Tolkning:
Teckenspråkstolkning kommer att finnas vid starten, längst fram i marschtåget och Sergels torg.

Banderoller och plakat:
Organisationer, enskilda och företag får själva göra material till marschen, t ex en banderoll eller plakat. Dock får dessa inte innehålla budskap som inte är i linje med marschens syfte eller frågor som marschen inte tar ställning för eller emot, oavsett hur behjärtansvärt ändamålet är. Att sätta upp affischer för sitt företag eller ha banderoller som uppenbart är ägnade att göra reklam tillåts exempelvis inte. Arrangörerna förbehåller sig rätten att plocka bort olämpligt material. Ett exempel på tänkbar plakattext är "[Föreningens eller företagets namn] namn går Marschen för tillgänglighet".

Policy för annonsering för externa evenemang:
Endast i undantagsfall godtar vi att externa evenemang och organisationer gör reklam före eller under marschen. Oavsett hur behjärtansvärt ändamålet än är krävs för att vi överhuvudtaget ska överväga det att evenemanget/organisationen har direkt koppling till marschens syfte. För att komma ifråga måste arbetsgruppen för marschen ha kontaktats minst en vecka innan marschens genomförande per info@marschen.se. Om man dyker upp marschdagen utan tidigare kontakt och frågar om det är ok kommer man att nekas.

Om man inte orkar gå:
Om du inte orkar gå hela marschsträckan kan du naturligtvis sluta upp i tåget längs med sträckan eller bege dig direkt till Sergels torg.

Ledar- och servicehundar kontra allergiker
Vi hänvisar till Astma- och allergiförbundets och Synskadades Riksförbunds överenskommelse och låter därmed deltagare själva lösa eventuella problem som uppstår på plats. Vi ber dig som berörs av detta att vara lyhörd för andra deltagare. För att detta ska fungera krävs att berörda deltagare visar hänsyn och respekt för varandra. Om det skulle uppstå svårigheter, kontakta en funktionär.

I NÖDFALL:
Längst fram och längst bak i marschtåget finns poliser. Längst bak i tåget finns en första hjälpen-grupp från Röda Korset.

Om något händer, kontakta någon av funktionärerna, Röda Korset-gruppen, polisen eller, om det är akut, ring 112. Ett par bilar kommer att finnas tillgängliga under sträckan som vi går. Dessa är till för personer som får förhinder att fortsätta marschen. Dessa bilar kör endast till Sergels torg

Att tänka på och marschregler:

Behåll samma plats i marschtåget så långt det är möjligt.

Du hjälper därmed oss att få tåget att gå i en jämn takt och riskerar inte att göra andra deltagares marschupplevelse dålig.

Använd inte kameror med blixtar i tåget. Deltagare med epilepsi riskerar att få akuta anfall om så sker. Vill ni fota, gör det utan blixt eller vid sidan av tåget.

Använd inga starka dofter. Vi har många allergiker i tåget som kan få allergichocker av det.

Av samma anledning råder totalt rökförbud i samband med marschen.

Om du inte har en ledar- eller servicehund, lämna din fyrfota vän hemma.

Använd solskyddsfaktor om det är soligt.

Ta med regnkläder!


JAG HOPPAS SÅ MÅNGA SOM MÖJLIGT HAR MÖJLIGHET ATT KOMMA OCH GÅ MARSCHEN MED OSS. DU/NI BEHÖVER INTE HA ETT FUNKTIONSHINDER FÖR ATT GÅ TILLGÄNGLIGHETS MARSCHEN. ALLA ÄR LIKA VÄLKOMNA. SKULLE NI VILJA GÅ MED MIG SPECIELLT SÅ TA DÅ KONTAKT MED MIG PÅ MIN MAIL. MIN MAILADRESS STÅR LÄNGRE UPP I DETTA INLÄGGET!

Hoppas vi ses..... Kramar Johanna

Vila i frid Clara Hermelin<3


Vem ska nu dansa med mig hela natten? Vem ska nu snacka med mig om killar/tjejer? Vem ska nu krama mig och säga:
- Du är BÄST Johanna, jag tror på dig.
Nu är DU borta:( Hur fan kunde han göra något sånt. Han ska inte få leva, han har ingen rätt att leva. Ta någons liv som hade hela sitt liv framför sig. Hade planer om framtiden, ville göra något med sitt liv. Jag kom ihåg många tillfällen då jag å Clara satt på skolan och bestämde vad vi skulle göra med våra liv. Vi ville bilda familj, gifta oss, resa utomlands ha ett bra jobb. Ja en massa drömmar hade vi. Vi hade till och med slagit vad om vem av oss som skulle skaffa barn först. Hon trodde jag och jag trodde henne. Men "tjing" jag hade rätt:) Clara fick en underbar liten dotter:) En dotter som nu har förlorat sin mamma:( Ronya fick en väldigt kort tid med sin mamma. Det är inte rättvist, Clara skulle ju få se sin underbara dotter växa upp. Bli en flicka, tjej och till slut en underbar vacker kvinna. Men de drömmarna försvann med vinden. Hur kunde den jäveln ta vår älskade dotter, syster, vän och mamma ifrån oss<3 Clara du kommer alltid finnas i våra hjärtan<3 Du var och är en människa man ALDRIG vill Ir kommer glömma bort. Jag såg upp till dig, trots att vi var jämngamla så var du en förebild för mig. Du var en förebild för många. Det kommer du ändå vara trots att du inte längre finns bland oss. Vi lever vidare men det gör inte du. Jag hade så himla många idéer om vad vi skulle hitta på i sommar. Göra saker som vi gjorde under gymnasiet:) Gå ut och dansa, festa hela natten lång:):P Men nu när du inte längre finns, vem ska jag då få dansa med:(:(:( Du gjorde gjorde så jag vågade släppa loss riktigt ordentligt när vi var ute. Du såg inte mig som tjejen i Permobilen utan du såg mig som den Johanna jag är. Den Johanna som älskar att parta men som också bara kan sitta på sängen och småprata om allt mellan himmel å jord. Jag kommer sakna våra pratstunder då vi kunde ligga på ditt rum/lägenhet på elevhemmet och bara prata. Sen när det gällde skolan så var det vi 2 som höll ihop. Vi gjorde de flesta arbeten tillsammans när vi väl hade lektioner ihop. Visst det var inte varje dag men 3 - 4 gånger i veckan hade vi lektion ihop. I alla fall tills jag slutade. Sen spelade vi innebandy tillsammans i ett skollag. Tänk 3 år tillsammans som lagkamrater:) Dem 3 åren är oförglömliga för mig. Du blev såååå himla arg om vi förlorade någon innebandy match. Jag var den enda som kunde lugna ner dig. Öppnade någon annan munnen så kunde du slänga iväg en innebandy klubba å helsike. Det är en Clara med vinnarskalle det:D Men nu måste jag leva vidare mitt liv fast utan dig. Hur ska jag klara det:( Du fanns alltid där<3 När vi förlorade Anna så fanns du där som stöd för mig. Men sen tog jag STUDENTEN och våra vägar skildes åt. Men vi träffades ändå. Jag såg verkligen framemot att du skulle flytta tillbaka hit till sthlm och hitta en egen lägenhet. Jag hade ju första "tjing" på att vara barnvakt åt Ronya. Ja vi hade våra planer gumman<3 Men nu måste jag gå vidare men det kommer inte vara lätt. Jag kommer gråta många gånger:(:( Men du Clara Hermelin kommer FÖRALLTID att finnas i mitt hjärta<3<3<3 Jag är oerhört tacksam för de år jag fick tillsammans med dig, du har hjälpt till att göra mig till den jag är idag<3

Vila nu i frid vännen<3<3<3<3 Du är och kommer vara saknad av många<3
Jag älskar dig<3<3<3<3

Friday, June 05, 2009

Annas STUDENTDAG


Igår skulle Anna Persson ha tagit STUDENTEN! Hon fanns & finns i mina tankar hela tiden, speciellt en dag som den. Då jag vet att hon verkligen skulle ha varit överlycklig för att äntligen ha klarat gymnasiet. Jag vet att hon hade varit stolt över mig också när jag tog studenten 2007. Det var jobbigt att näravara på STUDENTEN på Skärholmen igår men jag klarade det trots allt:) Men Anna du fanns & finns i mina tankar hela tiden<3<3<3<3
Detta kanske låter dumt nu, men jag vet att hon var där och vakade över allt. Kände det på mig:) Hon har gett mig olika tecken vid olika tillfällen sen den dagen hon begravdes. Så därför visste jag att hon var med igår också. Det känns tryggt på något sätt att hon är med fast inte fysiskt utan andligt istället. Det är svårt att förklara, jag vet bara att hon var där med mig. Jag kommer alltid att minnas dig Anna så länge jag lever<3

Wednesday, June 03, 2009

STUDENTEN 2009


Idag tar Skärholmens riksgymnasiums studenter STUDENTEN:) Klockna 13.30 springer dem ut från skolan för allra sista gången. Ett stort GRATTIS till alla er!!!! Ni har klarat er igenom "fängelset":D

NU ÄR NI ÄNTLIGEN FRIA!!!

P.s
Ni har väl inte glömt att lära er STUDENTSÅNGEN:P
Här kommer den i text utom i fall ni INTE har lärt er den än:

Sjung om studentens lyckliga dag
låtom oss fröjdas i ungdomens vår
än klappar hjärtat med friska slag
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än i våra sinnen bo
hoppet är vår vän och vi dess löften tro

när vi knyta förbund i den lund
där de härliga lagrarna gro
där de härliga lagrarna gro.
Hurra!

Tuesday, June 02, 2009


Svara på frågorna och se vad du kan om mig!


Klistra in den på din bilddagbok och se hur väl andra känner dig.

Vackraste dikt någonsin<3


Hoppar du hoppar jag.
Dör du dör jag.
Skär du skär jag.
Slutar du andas slutar jag.
Men..
Hoppar du inte, hoppar inte jag.
Dör du inte, Dör inte jag.
Skär du inte dig, skär inte jag.
Fortsätter du andas fortsätter jag.
För du är min luft, min vän, min "syster", min mening.
Och framförallt.. Du är min färg i denna gråa värld.
Jag älskar dig Johanna. Och det tänker jag göra till min sista dag <3

Denna underbara dikt fick jag av min älskade vän Elinor. Det är det finaste någon har skrivit till mig. Hon finnas ALLTID där för mig. I alla väder. Hon stöttar å hjälper mig när jag mår dåligt. Jag älskar henne av hela mitt hjärta ända in tills döden slkijer oss om den ens kommer göra det.

Monday, June 01, 2009


Om du fick reda på att jag var döende och fick bara säga 3 ord till mig,

vilka ord skulle då det vara?

svara och lägg upp på din blogg och se vad folk svarar.