Fullt upp varje dag!!!!

Nä usch vad jag skäms:( Har inte bloggat på länge igen. Det är sååå himla mycket som händer runt omkring mig just nu. Hinner nästan inte med att göra allt som måste göras.

Just nu håller jag på med en "fajt" med kommunen om att dom inte kan ta bort min assistans från & med den 1 januari nästa år. Jag kommer ju inte alls vara helt återställd efter min operation då heller. Trots att jag troligvis inte kommer ha något gips men ändå. Så nu håller jag på & ska försöka förlänga mitt beslut om assistans tills vidare. Men det går just nu lite trögt för jag väntar på mina läkarintyg jag ska få av 2 av mina läkare jag har. Jag hoppas verkligen INTE att kommunen avsäger mig min assistans som jag har idag. Dom kommer ha mycket att läsa när intygen blir inskickade. Sen håller jag också på med att förbereda inför våren då jag förhoppningsvis ska börja plugga igen. Letar förbrillt efter en bra folkhögskola som jag kan börja på. Vill gärna gå på Södertörns folkhögskola för där kan man läsa teckenspråk som jag vill. Jag kan redan teckenspråk flytande men jag behöver läsa visa delar som kan vara bra att ha inom teckenspråket. Sen har jag lite andra ämnen som jag också vill läsa & hoppas kunna få läsa dom där också. Så imorgon ska jag sätta mig å skriva ett långt mail till skolan å kolla hur den är å vad jag kan läsa dära. Sen mitt uppe i allt så håller jag också på & förbereder vårens lektioner som jag förhoppningsvis ska ha på Rh-gymansiet i Stockholm för de elever som går där. Det är ett gäng som gärna vill läsa teckenspråk å då tänkte jag ev. komma dit en eller två dagar i veckan & undervisa dom i det. Eftersom jag redan kan nästan allt inom teckenspråk så tänkte jag passa på att dela med mig av min kunskap som jag har. Så just nu i denna stund så sitter jag å letar efter bra material att ha till elever som går i årskurs 1 - 4 på gymnasiet Men jag tycker det är jättekul att ha många bollar i luften samtidigt.

Sen har jag också blivit invald som ledamot i Unga rörelsehindrade som är en förening jag är med i. Så aktiv i föreningslivet är jag också på sidan av allting. Idag var jag till ex. på ett FS-möte med Unga rörelsehindrade här i Stockholm Det var jättelärorikt att se hur förbundet jobbar och så. Jag är ju trots allt föreningskativ å har varit det i snart 2 år. Men innan jag blev medlem i Unga rörelsehindrade så var jag också föreningsaktiv i RBU tillsammans med hela min familj men främst med mamma (Som också satt som ordförande i RBU Stockholm i några år). Men det var på den gamla goda tiden;) Nu har jag själv fått ta rollen som föreningsaktiv själv. Ingen annan i familjen vill vara det längre. Men jag vill fortfarande kunna förändra samhället så det blir lika för alla o.s.v. Jag jobbar också som lägerledare inom förbundet å driver läger på sommaren för ungdomar mellan 12 - 15 eller 15 - 30 år. Hittills har jag bara jobbat på 1 läger men det var otroligt roligt så jag hoppas jag kan få jobba som lägerledare nästa år igen:)

Så detta är lite av vad som händer runt i kring mig just nu. Å mitt i allt så försöker jag samtidigt vara aktiv inom träning. Jag kan än så länge inte simma pga. gipset men denna vecka som kommer så ska jag börja träna styrketräning igen. Ska bli skönt att få komma igång igen efter 4 månaders uppehåll. Men annars rullar mitt liv på som vanligt.
Nu kom jag på att jag måste sätta mig å skriva ett viktigt mail så nu hinner jag inte blogga mer för idag. Se så mycket jag har att göra på en gång. Det är synd att min blogg blir lidande. Jag önskar jag hade mer tid till att blogg men jag ska försöka blogga så fort jag får tid till det.

Ha det så bra så hörs vi snart igen.

// Johanna

Jag tar dagen som den kommer....

Hej hopp i höstmörkret!

Idag är det söndagen den 15/11 -09 & klockan är 20.02 på kvällen. Idag har det var en okej dag. Förutom att jag vaknade med mina jobbiga tankar som jag har:( Men så fort jag hade messat Jossan & fått svar av henne så kändes allt plötsligt bättre. Hade dessutom en väldigt lång sovmorgon idag, vaknade kl. 11.00 av att mamma kom in & frågade om jag ville äta frukost tillsammans med henne å pappa. Det ville jag så klart eftersom det väldigt längesen bara vi 3 åt frukost ihop. Nu undrar ni säkert varför mamma plötsligt var hemma hos mig å pappa. Jo så här är det. Mamma kom hit igår kväll för att sova här 1 natt med mig. Pappa ville sova hos sin flickvän Karin å det fick han ju så klart. Men eftersom jag fortfarande behöver en massa hjälp pga mitt gipsade ben så var någon tvungen att sova hos mig om pappa sov borta. Så det blev mammas tur att få göra det denna helg. Men det var mysigt att ha mamma här. Mamma å jag träffas inte så ofta längre eftersom jag bor hos pappa på heltid. Så all tid jag får tillsammans med min mamma blir jag bara glad av. Så därför åt vi frukost ihop alla 3. Karin pappas flickvän skulle ha en kurs hemma idag så därför kom pappa å Silja hem redan kl. 10.30. Både jag & mamma låg å sov då. Vi hade lagt oss hyfsat sent inatt så vi var inte alls pigga på att gå upp tidigt idag. Men kl. 11.30 då gick jag upp för att göra pappa och mamma sällskap vid frukosten. (Mamma hade gått upp lite tidigare än mig). Men när mamma hade kommit in å väckt mig redan kl. 11.00 så låg jag å myste en stund i sängen. Det var tyvärr då som tankarna kom tillbaka:( Tankarna kommer oftast när jag är själv eller när jag bara är ensam och har massa tid att tänka. Jag försöker varje dag att låta bli att tänka på det som ständigt finns i mitt huvud. Men det är svårt:( Vissa dagar är bra dagar då jag nästan inte alls tänker på sånt jag inte borde. Men sen kommer dom som ett brev från posten. Helt oförberett alltså. Jag har under flera tillfällen berättat om mina självmordstankar & tankar kring mig, min kropp m.m. En sån som jag borde inte ha dessa tankar. Men tyvärr så har jag de. Det är inte många som vet om vad jag går igenom men igenom min blogg så kan man få en liten blick i hur jag har det & vad jag egentligen kämpar med. Inte nog att jag ska kämpa med de tankar jag har. Jag har dessutom mina ätstörningar som jag måste kämpa med. Jag måste kämpa varje dag för att kunna ta något att äta. Just nu är jag i en period då jag faktiskt äter lite. Men det kan förändras på 1 sekund. Bara för att det har varit en bra dag idag så behöver det inte bli så imorgon. Självklart hoppas jag att morgondagen också ska vara en bra dag för mina ätstörningar. Men det kan lika gärna vara en dålig eller VÄLDIGT dålig dag. Det är inget jag vet i förväg så här. Jag har i alla fall nu kontakt med en dietist som förhoppningsvis kan visa mig mot rätt väg. Jag har fått näringsdrycker som jag ska dricka varje dag när jag känner att jag inte klarar av att äta "riktig" mat. Av någon konstig anledning så är det lättare för mig att få i mig näringsdrycken än att äta mat. Det är också väldigt mycket svårare att ta ur sig det man fått i sig av näringsdrycken. Alltså till ex. att spy upp det du fått i dig. Jag har ju under flera år kräkts upp det som jag har ätit eller druckit. Jag har liksom inte velat ha något i magen. Ingenting ska få vara i min kropp. Jag blir ju bara fetare då:( Såna tankar är ju de tankar jag ständigt får kämpa med dagligen. Jag vet att jag INTE är ensam. Det finns många tjejer & killar där ute som har samma problem som jag. Därför vågar jag vara öppen med mina problem. Jag vågar berätta hur det egentligen ligger till med mig. På ett sätt känns det lättare för mig att få skriva om mina ätstörningar & självmordstankar här på bloggen. Det gör att jag inte längre behöver behålla något inom mig. Till slut kan man inte hålla något inom sig. Man pallar inte mer, man kan inte ta den smärta som finns inom en när man tänker så som jag till ex. gör. Jag kan än idag inte komma på varför jag har dessa tankar och mina ätstörningar. När jag var liten gillade jag mig själv. Visst jag visste att det var något som var annorlunda med mig eftersom jag hade/har ett funktionshinder. Men allt började när jag var 15 år. Någonting hände mellan årskurs 9 och första ring på gymnasiet Jag började plötsligt känna att jag inte dög som jag var, att jag inte var vacker. Att ingen skulle vilja kunna älska mig. Att jag inte var duktig i skolan m.m. Men sen gick jag in i väggen när jag gick i andra ring på gymnasiet. Jag tog på mig för mycket för att bevisa till mig själv & för andra att jag också kunde vara duktig. Det gjorde att under halva årskurs 2 på gymnasiet så läste jag bara 50% av alla ämnen jag skulle läsa. Jag var tvungen att ta bort hälften. Annars hade jag måsta hoppa av skolan. Det blev för jobbigt helt enkelt. Det fanns dagar då jag inte ens kunde kliva upp ur sängen på morgonen. När man är där då är det allvarligt. Som tur var hade jag en fantastisk mentor som hjälpte mig. Men sen så började jag läsa på heltid igen och till slut hade jag klarat hela gymnasiet Jag är förvånad att jag överhuvudtaget klarade de eftersom jag innerst inne hade annat att kämpa med samtidigt som jag skulle vara den här glada, positiva, duktiga och snälla eleven som jag var. Mina ätstörningar var det nästan ingen som visste om under gymnasietiden. Förutom mina 2 bästa kompisar Anna & Clara som visste om de. Dom kämpade med mig dag som natt. Dom tvivlade ALDRIG en dag på mig att någon gång så kommer jag vara fri från både ätstörningar och mina självmordstankar. När jag hade dom båda vid min sida så visste jag att jag skulle klara allt. Men tyvärr så kämpar jag än idag med samma ätstörningar & samma självmordstankar. Speciellt nu efter de 2 tragedier som jag har varit med om under de sista 2 åren. Då jag 2007 förlorade Anna och nu 2009 förlorade Clara. Nu när jag har förlorat dom 2 som har hjälpt mig mest så känns allt hopplöst. Men så fann jag min underbara vän Josefin<3<3<3 Du kom verkligen som en räddade ängel till mig. Jag vet inte vad jag hade gjort om inte du hade kommit. Du har hjälpt mig otroligt mycket den senaste tiden. Du har stöttat mig i ALLT. DYGNET RUNT! Både när det gäller självmordstankarna & ätstörningarna. Jag hade för längesen gett upp hoppet om inte du hade funnits vid min sida. Det kan jag ärligt säga. Jag hade för längesen somnat in å få vara med mina 2 änglar Anna & Clara. Men istället så lever jag vidare idag & fösröker kämpa med de jag måste kämpa emot. Det är också mycket tack vare mina underbara vänner & min familj som gör att jag fortsätter kämpa idag. Hade jag inte haft dom så hade jag också gett upp för längesen. Jag vaknar nu varje dag tack vare dom. Så kämpa vidare ska jag väl försöka göra lite till i alla fall. Jag kan inte lova något men jag får ta en dag i taget. Kan verkligen inte planera framåt. Att jag vaknar imorgon är det första steget jag måste ta. Så nu är det bara att ta dagen som den kommer å förhoppningsvis så mår jag bättre imorgon än vad jag gör idag. Vi får helt enkelt hoppas på de:)

Er Johanna

Bilder från min sjukhusvistelse

Jag vet att många har efterfrågat om bilder från när jag låg på sjukhus nu tidigare i höstas. Nu har jag bestämt att ni ska få ta del av några bilder som togs när jag låg inne. Fler kanske kommer senare. Jag lägger också in en bild som är när jag var på mitt första återbesök på sjukhuset efter operationen. Under detta besök fick jag ta bort mina aggraffer som jag hade som stygn på benen. Här kommer en bild presic innan jag tog bort stygnen

Äntligen tillbaka i bloggvärlden:):P

Hej hopp allihopa i höstrusket!

Nu har jag varit enormt dåligt på att blogga. Fick en jättedålig känsla när jag såg "Blondinbella" på TV i morse. Hon satt och pratade om sin blogg och om hur många gånger hon skriver i den på dagarna. Jag fick nästan ångest då. De senaste blogginläggen har liksom bara handlat om en massa strunt. Men nu har jag fått ny kraft till att börja blogg dagligen igen. Jag tror det är många som har saknat mitt bloggande och undrar om jag lever överhuvudtaget. Men de kan jag tala om att jag faktiskt gör. Jag mår väl sådär men lever gör jag fortfarande. Blev lite sjuk förra veckan efter vaccinationsprutan som jag tog mot svininfluencan. Men nu är den tagen å det känns bra. Jag velade bra länge innan jag fattade beslutet att ta sprutan. Jag ringde min läkare på Endokrin på KS och frågande om hon tyckte jag skulle ta sprutan. Det tyckte hon för jag tillhörde riskgruppen. Jag har både astma och ett rörelsehinder som innebär att jag lättare kan bli sjuk. Jag är infektionskänslig också så det vore bra om jag vaccinerade mig. Så förra onsdagen gick jag och en kompis och tog sprutan tillsammans. När vi väl var där så fick också veta att man kan bli lite sjuk efter sprutan. Få lite influensasymptom typ. Jag fick feber, ont i armen efteråt så jag var sjuk dagen efter. Men annars har jag inte känt något av sprutan. Men när vi var och tog den så fick jag också veta att jag var tvungen att ta en andra dos ca. 3 veckor efter första sprutan. Då höll jag på å "dö". Jag hatar att ta sprutor och hade gärna sluppit ta en andra dos. Men icke sa nicke, det är bara att gå och ta den igen. Men för sig då är jag helt skyddad så att jag slipper insjukna i svininfluensan som sprider skräck i hela världen just nu. Men jag är inte alls rädd. Jag tror att man skriver mer om hur allvarlig den är än vad den egentligen är. Okej att 5 st. har dött i Sverige, men om man sköter sin hygien så blir man inte sjuk. Det gäller ju alla sjukdomar som finns. Jag tror att många blir rädda för influensan pga att det finns så lite kunskap om sjukdomen & om man istället fokuserar på att lära sig mer om viruset så kan man kanske hitta ett botemedel till slut. Men nu har jag i alla fall tagit sprutan och jag känner mig nöjd att jag har gjort de. Annars så rullar mitt liv på som vanligt här hemma. Håller just nu på och letar efter en folkhögskola att börja på nu till våren 2010. Jag börjar längta tillbaka till skolan nu så jag ska ta tag i det och börja plugga igen. Det som står högst upp på listan som jag vill läsa att teckenspråk, Psykologi A & B (gymnasienivå) och Matte A (gymnasienivå de också) De är de ämnen jag inte har klara från gymnasiet och då känner jag att dom har första plats på ämnen som jag vill och bör läsa. Så jag måste hitta en skola där jag kan läsa alla ämnen samtidigt men samtidigt slippa läsa de andra ämnen som ingår i kursen som jag redan har läst. Det blir lite att fixa och trixa innan allt är klart. Men målet är att jag kan börja plugga i vår igen. Får jag som jag vill så gör jag de. Ska ringa till den folkhögskola jag vill söka till imorgon och kolla med dom hur jag ska gå till väga och vad jag kan göra. Det är ju onödigt att jag läser ämnen jag redan har fått betyg i och som är klara. Så att söka och hitta en skola jag vill gå på tar den största lediga tiden av mig nu för tiden. Sen umgås jag väldigt mycket med mina älskade vänner under veckorna. Vi träffas både på och utanför Träffstugan. Men mest på Träffis har det varit. Fast denna vecka så ska jag inte alls åka dit. Känner inte för det bara. Så istället blir jag hemma och chillar med pappa och Silja (min hund). Sen har jag ju mina ben att tänka på, det är nu lite mer än 2 och 1/2 månad sen jag opererades på Karolinska sjukhuset i Solna. Jag är väldigt trött på att ha gips nu. Men samtidigt vill jag ju att benen ska läka ordentligt innan jag hoppar och dansar igen:D:P
Men snart blir jag av med gipset och jag kan börja träna ordentligt igen. Har fått under hela hösten lägga all träning på hyllan ett tag men nu känner jag att jag kan sakta men säkert börja träna igen. Saknar simningen så enormt mycket nu. Känns som jag bara vill slänga mig i bassängen och simma några längder. Men när jag minst anar det så är jag tillbaka i simbassängen igen. Jag har sagt att jag ska vara ledig från simningen till och med januari men är det så att det behövs längre så är jag det. Det hänger helt på hur det känns i benen när jag blir av med gipset. Ja annars vad händer annars då? Inte så mycket faktiskt. Ska denna vecka åka till Skärholmen för att hälsa på min gamla skola samt umgås med min favorit Jossan:)<3 Annars har jag inget inplanerat som är jätteviktigt denna vecka.
Jaha så har man uppdaterat sin blogg igen då. Nu behöver ni inte vara oroliga för mig längre. Mitt liv rullar på men jag måste erkänna att det är som en bergoch dalbana mitt liv. Jag har både haft bra och dåliga dagar den senaste tiden. Men jag tror att det börjar gå mot ljusare tider nu. Jag har verkligen fått det bekräftat för mig vilka som är mina riktiga vänner och vilka som inte är de. De riktiga vännerna stöttar mig 24/7 och är dom jag ALLTID kan ringa till om jag behöver. Utan mina vänner så hade jag nog inte suttit här idag. Men jag gör de tack vare dom och deras stöd. Utan mina vänner och jag är inte hel. De är de som gör att jag orkar vakna varje dag och stiga upp ur sängen. Det gör att jag kan få vara mig själv utan att behöva gömma mig bakom en "mask" eller behöva vara någon som jag egentligen inte är. Gömma mitt rätta jag har jag gjort i många, många år. Det är först nu jag verkligen känner att jag kan vara mig själv. Det är jag EVIGT TACKSAM för. Speciellt till 3 personer som VERKLIGEN gör mitt liv värt att leva. Ni vet vilka ni är och ni ska HA ETT STORT TACK FÖR ERT STÖD TILL MIG<3<3<3<3

Ja nu orkar jag faktiskt inte skriva mer i dagens blogg. Den är tillräckligt lång som den är. Jag lovar att skriva mer imorgon, så nu får ni ha tills tåls då:)

Kramar Johanna