Andra gången gillt:P

Jaha då var det andra gången gillt då till att åka till Rehband center på Storgatan 14 på Östermalm. Nu måste jag verkligen åka dit å försöka skaffa mig en handledskena till "CP-handen" som alla mina kompisar säger:D Det är dessutom ännu viktigare nu pga. det som kan hända OM det kommer hända. Jag måste VERKLIGEN börja använda vänster handen så jag tränar upp den. Självklart kommer den ALDRIG kunna bli lika stark som höger är men med lite träning så ska det nog bli starkare i alla fall. Ni som är inblandade å vet vad som har hänt så förstår ni säkert varför jag är så angelägen att hitta en handledskena till min hand/handled. Jag ska dels hitta en jag kan ha på mig på dagarna och den tiden jag är vaken. Men sen en om det finns, så ska jag försöka hitta en skena som är vattentät som jag kan ha när jag badar/simmar. Vore väldigt bra, för böjningen som min handled har är inte bra att ha i längden. I framtiden kommer jag nog inte kunna rätta ut handleden helt om jag inte kollar den nu och tränar den. Men så har man ju kompisar som hjälper en med att träna vänsterhanden/leden för att jag mer å mer ska kunna använda den. Men eftersom jag av ren vana vill använda höger så måste de ofta säga till mig. Men jag gör som dem säger så det kommer bli bra till slut hoppas jag:) Så det är det jag ska göra imorgon förmiddag/mitt på dan. Sen klockan 15.30 ska Silja å jag möta Eli på T-centralen för att tillsammans åka till Skarpnäck/Sköndal å prata med Elle om hon jobbar på badet imorgon. Hoppas verkligen hon gör det:) Annars ska vi bara chilla i Sköndal, kanske sola lite:) Sen på kvällen blir det väl bara att vara hemma å ta det lugnt. Ha en slapparkväll helt enkelt:) Men så ser min måndag ut i alla fall. Sen på tisdag ska jag till Optiken å göra en synundersökning på mig. Har inte kollat min syn på 3 år så det börjar bli dags igen. Om jag orkar så ska jag ev. träffa Carro också. Men vi får se, känner att jag måste ta det lite lugnt också eftersom jag nyligen var sjuk å låg på sjukhus. Är inte till 100% okej ännu så. Det kommer jag nog inte bli än på ett tag. Sånt här tar tid innan man är sig själv igen. Men jag försöker å varje dag som går så kommer jag sakta men säkert tillbaka till den rätta Johanna igen:) Nä nu har klockan hunnit bli mycket, dags för lilla mig att göra kvällen. Ska hinna duscha innan jag hoppar i säng. Känner mig väldigt varm å svettig efter en heldag i solen. Ni får ha det så bra så ses å hörs vi.....

Massa karmar från Johanna

Christer Björkman - I morgon är en annan dag

Det finns en flicka som jag går till ibland
Hon tycker om mig för jag gör vad jag kan
I hennes tystnad finns så mycket jag vill veta
Så jag stannar hela natten
Fast vi är som eld och vatten

(Kom) så länge hjärtat slår
(Kom) så länge spänningen finns kvar
I morgon är en annan dag
(Kom) så länge solen ler
(Kom) så länge lusten ger och tar
Så fort när allt försvinner
I morgon är en annan dag

Hon målar tavlor som jag aldrig får se
Hon sjunger sånger när ingen sitter bredvid
I hennes ögon finns en längtan efter mera
Så jag stannar hela natten
Fast vi är som eld och vatten

(Kom) så länge hjärtat slår
(Kom) så länge spänningen finns kvar
I morgon är en annan dag
(Kom) så länge solen ler
(Kom) så länge lusten ger och tar
Så fort när allt försvinner
I morgon är en annan dag

Tiden är som ett timglas i din hand
Där sekunder och minuter blir till år
Jag vill ha allt det jag får

(Kom) så länge hjärtat slår
(Kom) så länge spänningen finns kvar
I morgon är en annan dag
(Kom) så länge solen ler
(Kom) så länge lusten ger och tar
Så fort när allt försvinner
I morgon är en annan dag

I morgon är en annan dag

Elin Lanto - I Won't Cry

I won't cry
I'm telling you that I won't cry
And even if I do, it's not because of you
I promise you that I won't cry

I wonder why happiness
Is so easily lost
All my dreams and expectations
Are turned into dust

I won't cry
I'm telling you that I won't cry
And even if I do, it's not because of you
I promise you that I won't cry

So hurt and defenseless
I'm left here on my own
I'm so scared that I'll miss you
so afraid of being alone

I won't cry
I'm telling you that I won't cry
And even if I do, it's not because of you
I promise you that I won't cry

You can't hurt me anymore
I wipe the tears from my eyes
this is over now forever,
and it's time to say goodbye

I won't cry
I'm telling you that I won't cry
And even if I do, it's not because of you
I promise you that I won't cry

I won't cry
I'm telling you that I won't cry
And even if I do, it's not because of you
I promise you that I won't cry

Mors dag

Tänkte passa på att gratta alla mammor på mors dag som är idag. GRATTIS!!! Ett mycket speciellt GRATTIS också till min mamma Monika som är mitt allt här i livet<3 Utan henne skulle jag inte leva idag. Hon finns ALLTID vid min sida. Å så hoppas jag det kommer vara nu å för evigt. JAG ÄLSKAR DIG MAMMA<3<3<3<3

Borta bra, men hemma bäst

Jaha så har man blivit utskriven från sjukhuset. Det är med blandade känslor jag åkte hem. Jag vet egentligen inte om jag ville skrivas ut. Det kändes inte riktigt som allt var klart med mig. Men läkarna sa idag på ronden att dem nu inte kunde göra så mycket för mig. En operation var inte på tal alls, det var för riskabelt att göra ett ingrep i ryggmärgen för att ta bort cystan. Många lever tydligen med cystor i kroppen utan att man egentligen vet om det. Nu var det tur i oturen att just jag fick veta att jag hade en cysta i ryggmärgen. Men att ta bort den i dagens läge kommer inte att göras. Om något mot förmodan skulle hända i framtiden så kommer man självklart att se över alternativa åtgärder för att ta bort cystan. Men idag gör den mig inget ont egentligen mer än att det läcker in ryggmärgsväska. Men det är inget som märks eftersom jag inte visste att det gjorde det förrän man gjorde en MR på mig. Men det är klart att tankar går kring vad som skulle kunna hända OM något kommer hända. Man vet inte alls vad framtiden kommer att utvisa. En sak kunde läkarna garantera och det var att det inte kommer hända något akut. Men vadå akut? Igår sa dem att det som kan hända OM det händer så är det att jag tappar känseln i armarna och kanske förmågan att kunna röra dem. Det tycker jag är AKUT om det händer. Men det tyckte inte läkarna. Men det är inget som kommer hända nu sa dem. Men va fan tänkte jag då. Jag kan ju inte leva som att det kommer hända i framtiden. Mina armar är ju som både mina armar och ben eftersom jag i grunden redan har ett funktionshinder. Men jag får väl lita på läkarna och hoppas att dem har rätt om att inget kommer att hända. En annan sak har vi i alla fall kommit fram till. Att jag regelbundet ska åka på kontroller på vuxen nevro för att hålla uppsikt så inget konstigt händer även om jag känner min kropp väldigt väl. Det känns skönt:) Å skulle jag dessutom få huvudvärk å yrsel som jag fick i lördags förra helgen så är det säkrare att åka in å kolla en gång för mycket än en gång för lite. Är det så att det behövs ringas efter ambulans så ska det också göras. Även om läkarna tyckte jag kunde fortsätta leva mitt liv som jag gjorde innan detta hände så kommer jag inte kunna göra det helt å hållet. Jag kommer ha ännu mera kontroll över min kropp. Å kolla så inget konstigt sker med armarna. Helt enkelt ha extra uppsikt över mig själv. Men samtidigt ska jag kunna leva som vilken 22 åring som helst bortse från mitt grund funktionshinder som jag har. Jag får helt enkelt ha koll både på symptomen för hjärnblödningar och känselbortfall i armarna. Men jag om någon känner min kropp väl så det ska nog inte vara några som helst problem. Jag vet också att kompisar till mig kommer ha lite extra uppsikt över mig. Det är jag jättetacksam för att dem har. Man behöver inte vara överbeskyddande men ändå ha ett litet extra öga bara. Har man de så kan både jag och min familj känna oss trygga. Jag som ofta är å reser runt om i Sverige på olika jobb å andra evenemang så har jag inte tid att ständigt vara orolig att något kan/ska hända mig. Därför känns det tryggare om min omgivning vet vad som har hänt å att dem kan hålla ett extra vakande öga på mig. Även jag själv ska hålla koll på mig. Men så är läget just nu. jag har fortfarande lite yrsel men det hoppas vi ska gå över inom snar framtid.

Som planerat så kommer jag jobba i Göteborg mellan den 20 - 28 juni. Om det inte skulle hända något dramatiskt vilket vi nu inte får hoppas på. Så jobbet kommer inte bli lidande. Det handlar ju om att jag måste försöka komma tillbaka till den gamla Johanna igen, även om tankarna ständigt finns där. Men med rätt stöd från från familj å vänner så kommer jag att klara mig ur detta också å gå vidare med mitt liv.

Men nu den närmaste tiden så kommer jag att ta det väldigt lugnt. Det blir inget tränade på Puffa å heller ingen simning. Jag ska nog inte anstränga mig för mycket nu på ett tag. Men umgås med vännerna kan jag göra. Det är dessutom studentdags på Skärholmen snart som jag hade tänkt att gå på:) Så sakta men säkert måste jag börja leva mitt normala liv:) Jag hoppas ni vänner finns där för mig om jag behöver er<3

Snart öppnar också Sköndals badet å då blir det att dra dit å hänga:) Det kommer bli soft:) När jag är där med alla underbara vänner då trivs jag:D Då kan jag till å med glömma allt jobbigt som hänt...
Ir glömma gör man inte men man kan släppa allt för stunden. Ni förstår säkert vad jag menar:) Nä nu måste jag gå å vara social med lille syrran & mamma som är här hos mig å pappa. Mamma å hon ska äta middag med oss idag. Lite för att fira att jag har kommit hem och att allt är ganska okej med mig. För det är det ju egentligen. Det hade ju kunna sluta på ett helt annat sätt om inte jag hade åkt in akut. Men nu är förhoppningsvis allt över:) Jag är stark det säger alla så då är jag väl det. Men är det något ni undrar över om det som har hänt så kan ni alltid nå mig på mobilen Ir mailen. Delfin_jojon@hotmail.com är adressen.

Ha det nu så bra å njut av värmen som äntligen har kommit till oss:D

Massa kramar från Johanna

Vad kommer att hända?

Jag vet inte riktigt vad jag känner just nu. Jag känner hur hoppet inom mig försvinner sakta men säkert:(
Kan man inget göra med mig?
Varför inte?
Något borde finnas att göra!
Jag vill inte leva med oron att något kan hända mig. Även om det skulle vara om 1 år, 2 år, 10 år, 20 år eller ja ännu mer.
Bara tanken att något kan hända skrämmer mig. Jag vet att jag borde lita på läkarna, men jag om någon borde känna min kropp.
Så därför vill jag INTE fortsätta å leva mitt liv som om ingenting har hänt.
Hur ska jag kunna ställa om allt?
Räcker det inte med att jag redan har ett funktionshinder sen födsel som redan ibland är tufft att leva med. Det innebär ju att jag redan nu är regelbundet på sjukhuset av olika anledningar. Borde inte de räcka.
Men nej, nu har man upptäckt en annan sak i min kropp.
Jag har en cysta som sitter i ryggmärgen. Man vet inte varför den har uppkommit eller hur länge jag har haft den.
Läkarna tror att den har kommit under de senaste 9 åren efter mina 5 hjärnblödningar jag hade under hösten 2000.
Men det kan man inte riktigt bevisa ännu. Det är bara en teori läkarna har just nu.
Cystan innebär också att det läcker ut lite ryggmärgsväska. Inte mycket men lite. Det vet man inte heller vad det kommer ha för symptom i framtiden Om något skulle hända så skulle det kunna vara att jag tappar känseln i armarna och kanske till och med funktionen. Men det är inget dem säkert vet än. Men som det är nu så säger läkarna att det inte är något som kommer hända akut å som jag behöver vara orolig över. Men ändå, tanken på att cystan kan växa inom mig och kanske orsaka skada i farmtiden skrämmer mig. Även om det tar hur många år som helst. Det handlar inte om det, utan jag tycker bara allt blir så himla jobbigt med ytterligare en jobbig sak i mitt liv. Eftersom jag redan nu lever ett ganska tufft liv. Jag tycker det räcker med att jag har ett ganska gravt funktionshinder och så kommer detta nu. Inte direkt vad jag å min familj har önskat oss:(
Usch nu kommer tårarna....:(:(:(
Mina tankar är obeskrivliga. Jag tänker på allt som kan hända om man inte kan göra något. En läkare sa idag att dem egentligen inte kunde göra så mycket just nu. Att jag var redo för hemgång. Men jag känner mig inte alls klar här på sjukhuset. Jag har fortfarande yrsel och huvudvärk när jag inte tar alvedon. Mitt blodtryck är inte heller som det ska. Det är ibland högt å ibland lågt. Så har det varit sen i lördags kväll då jag åkte in akut. Så något står inte alls rätt till i min kropp. Men vad är felet? Det är den största frågan just nu. Klockan är 00.23 på natten å jag känner hur paniken å ångesten kryper in på mig. Inatt kommer jag inte kunna sova så mycket. Jag vet att jag kommer ligga å vara jätteorolig över vad som kommer sägas imorgon på ronden. Blir jag hemskickad eller får jag ligga kvar över helgen i alla fall? Eller kan jag stanna tills vi vet med säkerhet vad som är fel på mig? Får jag som jag vill så vill jag vara kvar. Jag känner mig inte alls klar för hemgång. De tycker inte mina föräldrar heller. Så senare idag blir det att ta en fajt om hur vi ska gå vidare med allt å så. Men det är senare de. Nu måste jag nog lägga mig å i alla fall försöka sova lite.

Ha det så bra alla å håll tummarna att detta går vägen nu. Ni som känner mig å min familj vet ju att vi alla är riktiga fajter men framför allt jag. Så ge upp nu ska jag inte göra. Det LOVAR jag er!!!!

Många pussar å kramar Johanna

VARFÖR????:(

NEEEEJJJJ!!! Jag orkar inte längre:(
Varför skulle detta hända mig?
Varför, varför....
Det är inte rättvist, nu känner jag mig maktlös, tom ja jag känner att jag överhuvudtaget inte har någon kontroll alls:(
Det känns hemskt att gå å veta detta. Men att inte veta vad man kan göra åt det är ännu värre:(:(:(
Nu vill jag bara att allt ska vara över. Så jag får komma hem till mitt å slippa allt SKIT. Jag är dessutom jätterädd att du lämnar mig. Du vet vem du är<3<3<3<3
Utan dig vid min sida kan jag lika gärna ge upp. Men det är ju inte jag, jag ger ALDRIG upp. Men snart gör jag det, seriöst jag orkar inte vara stark längre. Just nu vill jag bara krypa upp i någons famn å få vara liten. Vill inte vara den Johanna som alla tror klarar allt. Visst jag har varit med om mycket jobbigt i mitt liv. Men detta tar nog priset alltså. Dess väntan på svar från läkare, vänta på att få veta vad man kan göra åt det. Jag blir tokig:(
Ingen vill lika inne på sjukhus å så är även mitt fall. Jag hade mycket hellre varit hemma nu å suttit framför tvn. Istället ligger jag på sjuhuset å skriver detta inlägg. Jag varken orkar, vill Ir kan förklara vad felet är på mig i detta inlägg. Så vill ni verkligen veta så hör då av er till mig. Men ska jag VERKLIGEN vara ärlig så vet jag inte säkert hur allt kommer att gå. Så vänta med frågorna tills jag vet mera.
Om vad som händer å sker.

Det som är allra jobbigast just nu är att jag saknar DIG<3 Du min underbara vän, det är dig jag behöver mest just nu. Med dig kan jag vara precis så som jag känner mig. Å jag vet att du finns å stöttar mig. Att jag inte behöver gå igenom detta själv... Det är så skönt att veta att DU finns där<3<3<3<3 Men jag MÅSTE ändå be om URSÄKT för att du blev inblandad i detta trots att du valde det. Men det känns ändå som det är mitt fel att du är det:(:(:(
Men du ska veta att JAG ÄLSKAR DIG<3<3<3<3

Men nu vet ni i alla fall hur det är med mig. Det är som sagt inte alls bra, men det är bara att kämpa på å se vad tiden utvisar sig. Jag är i alla väl om händertagen. Så nu är det bara att ta en dag i taget å kämpa vidare.

Kramar er Johanna

Vila i frid min älskade Anna<3

Jag saknar dig Anna Persson<3 Du var min klippa i mitt liv. Dig kunde jag luta mig mot om jag behövde. Den dagen då jag fick veta att du hade lämnat livet på jorden. Då föll mitt liv samman. Jag visste inte längre om jag ville leva. Du försvann å mitt liv gick i tusen bitar. Jag vill inte göra någonting. Varför skulle just du lämna mig? Jag vet att du egentligen inte ville lämna mig, men det kanske var din tur den dagen. Men du hade så mycket kvar att leva för. Du hade så många planer i ditt liv. Vi skulle ju gå på folkhögskola ihop, åka utomlands å upptäcka världen ja vi hade en massa planer vi skulle göra ihop. Men planerna försvann lika snabbt när jag fick veta att du hade somnat in. Jag ville inte tro det var sant:( Inte kunde Anna ha lämnat mig. NEJ det är inte Anna. Anna lämnar inte dem hon älskar. Men den dagen kom å du gjorde de. Men jag vet att du fortfarande finns här hos mig. Inte kroppsligt men själsligt. Du finns i mitt hjärta å där ska du förbli. Ända in i döden. INTE ENS DÖDEN SKILJER OSS ÅT!!!! Vi kommer föralltid att vara vi 2 Anna. Jag vet att du har ett vakande öga på mig. Jag vet att jag kan prata med dig & att du lyssnar fast du inte kan svara. Många förstår inte att jag ALDRIG kommer sluta tänka på dig. Alla säger att jag ska gå vidare...
Men det tänker jag inte göra. Det var dig jag älskade å det är dig jag älskar. Det kommer jag ALLTID att göra vad som än händer.

Jag har fortfarande kontakt med dina föräldrar. De har en viktig plats i mitt liv. Därför kommer jag alltid att ha kontakten med dem. Träffa dem lite då & då och bara prata. det känns bra att prata med dem. dem lyssnar på mig. Dem har också sagt att dem vill hålla kontakten med mig. Jag å Anna stod varandra sååå nära. Ingen annan stod henne närmare än vad jag gjorde. Det vet jag, det har Anna sagt till mig. När hon sa det fick jag tårar i ögonen. Jag var sååå lycklig:) nu har det gått lite mer än 2 år sen hon lämnade oss<3 Jag försöker leva vidare mitt liv som Anna hade velat att jag skulle göra. Men det är många gånger jag har velat ge upp. Men när jag har det så har jag tänkt på vad Anna skulle ha sagt. Å då har jag orkat fortsätta leva. Men det går inte en dag utan att jag tänker på henne<3 Så Anna du är en ängel som kom till mig å ängel som ALDRIG blir glömd.....

Anna Persson 1988 - 2007<3<3<3<3

Vill finnas till hands....

Ibland känner jag mig otillräcklig. Som att jag inte duger eller att jag inte kan vara till någon hjälp. Vissa dagar känner jag bara så, de dagarna är inte alls kul. Idag Ir om det var igår så kände jag mig inte riktigt tillräcklig som jag kanske skulle vilja De som står mig närmast, alltså min familj och mina kära. Det är för de jag vill finnas till hands för när den mår dåligt Ir behöver hjälp. Men ibland känns det som ingen vill Ir vågar ta emot min hjälp. Jag vet att jag inte har svar på alla världens frågor eller kan hjälpa till på alla sätt. Men det finns alltid något jag kan göra. Det lilla jag kan hjälpa till med vill jag hjälpa. Men ibland får jag inte ens försöka hjälpa till. Jag har börjat få lära mig att be om hjälp när jag behöver det. Det kan gälla vad som helst egentligen. Men mycket vill jag försöka klara mig själv men vissa saker kan jag bara inte klara utan hjälp. Bl.a. det med mina ätstörningar å självmordstankar. Visst det är min kamp som jag måste utvinna, men jag behöver er som stöd. Jag behöver veta att någon/några finns där för mig. Mina stötte pelare så att säga. Men jag vill också vara en stötte pelare. Jag vill vara den man kan ringa om det är något. Jag ställer ALLTID upp för de som behöver min hjälp. Speciellt de som har hjälpt å stötta mig när jag verkligen har behövt någon där. Men varför är det sååå svårt att be mig om hjälp? Visst allt kan jag kanske inte göra med det finns alltid något alla kan göra. Visst vill man inte ha hjälp av mig så respekterar jag det. Men om man VERKLIGEN känner att man behöver hjälp så be om hjälp. Det kan vara allt från att man vill bara att jag ska komma å krama om en till att jag ska sitta hos någon tills den somnar. Ja det finns massor med saker som jag ställer upp på. Jag är inte omöjlig när det gäller att be om hjälp. Å bara åka iväg om något allvarligt har hänt så gör jag de. När min ABSOLUT BÄSTA kompis Anna levde så kunde jag bara släppa allt å åka till henne om något hade hänt. Hon tvekade inte en sekund att ringa mig om hon behövde hjälp. Det vill jag inte heller att ni mina vänner ska göra. Speciellt er som jag har en närmare relation med. Ni/du vet vilka ni/du är<3<3<3 Så därför säger jag bara detta så att ni/du vet. TVEKA INTE ATT HÖRA AV ER OM DET ÄR NÅGOT!!!! jag kanske inte har svar Ir lösningar på alla era problem Ir bekymmer. Men det kan vara skönt att ha någon att lätta sitt hjärta för när man behöver de. Å NI/DU SKA BARA GÖRA DET NÄR NI KÄNNER FÖR DET. (Alltså lätta på hjärtat) Det är inget jag vill tvinga fram, jag hatar människor som ALLTID vill veta allt som hänt å att man ska prata med dem om allt. Så jag tvingar ingen att komma till mig. Men tveka INTE om ni behöver det. Jag finns för er som ni finns för mig:)

Älskar er alla GLÖM ALDRIG DET<3<3<3<3

Ingen lyckad dag igår:(

Det blev inget handledsskena till mig igår. Jag åkte till Rehband Center på Storgatan 14 på Östermalm som jag skulle göra. Men sen när jag hade blivit av släppt av Rullstolstaxin så går jag till dörren. Å vad står det där tror ni? JO DET STOD STÄNGT!!!! Jag bara NEJ..... dem hade bara öppet mellan kl. 09.00 - 13.00 igår pga. att det är en röd dag idag. Jag bara fan, en dag till å gå med min "CP-hand" som lever sitt egna liv. Så jag fick snällt gå hem igen, fast hem gick jag inte direkt. Utan jag gjorde de andra ärendena som jag hade att göra igår & jag hann dessutom äta en glass också på stan igår:) Så det blev en bra eftermiddag till slut i alla fall. Jag får försöka åka dit till nästa vecka istället och då gärna komma när dem har ÖPPET:D

Träffade sötnosen igår:)

Igår fick jag också träffa den här bruden en stund på kvällen:) Jag åkte till henne lite efter sju och drog hem vid halv tio på kvällen. Vi tog en cykeltur Ir hon tog en cykeltur å jag rullade med permobilen ner till Sköndal och hälsade på Sten som fyllde 21 år igår. Sen stod vi bara å snackade en stund. Sen cyklade/åkte vi tillbaka till Skarpnäck å jag åkte hem. Det var inte jättelänge vi sågs men en stund var det i alla fall. Mysigt tyckte jag det var, jag gillar att umgås med dig gumman:) Hoppas vi får flera trevliga kvällar ihop i sommar:) Jag ska förresten träffa henne idag igen. Men det är på eftermiddagen/kvällen det:) Nu på dan ska jag bara vara hemma å softa. Pappa å jag är hundvakt åt Bonsie & Tina idag för Karin är å jobbar. Eftersom vi båda är ledig så kunde vi ta hundarna över dan. Sen ikväll då bär det av mot Skarpnäck å sen till Sköndal. Det är fest för Stene där ikväll. Det kommer en massa folk så det blir trevligt:) jag ska ju ta på mig mina fina studentklänning som jag inte så ofta använder:) Jag skrev om det tidigare i veckan:) Men ni får ha en bra Kristihimmelsfärdsdag:)

Kramar Johanna

Göra stan idag:)

Idag ska jag till Rehband Center på Storgatan 14 på Östermalm i Stockholm. Jag ska dit för att fixa en handledskena till min vänstra handled som inte är riktigt som den ska. Mina kompisar brukar kalla den "CP-handen" eftersom den gör mest som den själv vill och inte som jag vill. Jag är högerhänt och har därför alltid gjort allt med höger hand & handled. Så den vänstra har liksom kommit lite i kläm och inte fått jobba lika mycket som höger. Jag är otroligt mycket svagare i vänster än höger. Det märks när jag ska bära saker med båda händerna. Då kan jag inte alls lita till 100% på vänster hand & handled som jag kan med höger. Jag har också alltid haft "dropphand" på vänster handled. Det innebär att den störedelen av min vakna tid och då jag inte använder den så hänger den avslappnat neråt. Det är det som kallas "dropphand" på medicinskt språk. Jag kan räta upp handleden men den stannar där bara en liten,liten stund om jag är koncentrerad Sen blir den hängande igen. Jag försöker träna upp den men det hjälper inte längre. Så nu tyckte mamma, min läkare och min gamla sjukgymnast att jag skulle skaffa handledsskena på den. Det minskar risken för skada och håller handen/handleden i en rätt position istället för i hängande. Kan kanske använda handen & handleden mera om jag har skenan på mig. Men så klart ska jag inte sova med skenan på mig på natten. Då får handen & handleden vara fri. Jag kommer heller inte duscha med skenan på. Men jag nog fixa så jag kan få en skena som jag kan ha när jag simmar också. För då är ju handen också hängande. Får fråga dem på Rehband Center om det finns vattentätta skenor. Tänkte mycket nu på sommaren då jag badar en hel del:)

Sen har jag lite andra ärenden i stan som jag ska passa på att göra när jag har tid. Å hinner jag så ska jag sätta mig å äta en glass också. Jag har längtat efter en speciell glass som bara finns i Gallerian inne i stan. Det är en kulglass med polkagrissmak. Den är otroligt god:D Skulle kunna äta en hel bytta av dem om jag hade orkat de. Så det ska jag faktiskt lyxa till med idag. Jag vet att sötnosen<3 vill att jag ska äta lite mera glass än vad jag gör. Så nu hjärtat, nu ska jag äta glass idag:) Synd bara att du inte kunde följa med å göra mig sällskap:) Men du din stackare är i skolan å är duktig. Men snart är det sommarlov för din del å då kan vi äta en massa glass tillsammans i Sköndal. Å bara njuta av sommaren å vad den har med sig för äventyr. Nä nu måste jag avsluta detta inlägget. Ska äta frukost å sen göra mig iordning så jag kommer iväg någon gång. Annars blir det lätt att jag sätter mig framför tvn & där blir jag sittande till kvällen. Men idag har jag inte tid med det. Idag måste jag komma ut. Men nu vet ni hur min dag ser ut idag i alla fall.

Sen ikväll föresten, är jag bara hemma. Pappa & Karin (pappas flickvän) ska på middag hos några kompisar till pappa. Så Karins 2 hundar ska vara hemma med mig. Så bonusmatte som jag är så ska jag vara hundvakt åt dem. Det ska bli mysigt. För Bonsie den ena hunden, hon är sååå kelig när Silja inte är hemma. Då vill Bonsie hela tiden bli klappad:) Silja är på landet med mamma denna vecka för er som inte visste det. Pappa å jag har lite semester från henne & hon från oss:P Silja har det jättebra på landet med mamma. Får springa omkring fritt hur mycket hon vill utan koppel och vara nere på stranden å kanske ta ett dopp i det blå. Det är superskönt tycker Silja. Men självklart längtar jag efter min hund. Men på lördag kommer hon hem till stan igen. Så på lördag kväll kan jag mysa med henne igen. Men tills dess får jag mysa med Bonsie & Tina istället. Aja nu börjar klockan verkligen ticka iväg....


Vi hörs å ses, om inte annat så kommer jag skriva imorgon igen....

Massa kramar från Johanna

Provade bikini idag:)

Idag provade jag bikini för första gången detta året. Det kändes först enormt jobbigt att ställa sig i trång provhytt. Men sen fick jag ett otroligt stort stöd av mina 2 änglar Elinor & Stene. Dom puschade mig till att prova en bikini i alla fall. Å så blev fallet. Jag provade en bikiniöverdel. Den första var lite för liten så istället provade jag en storlek större och den passade mig:) Det kändes först konstigt, men sen kom tankarna om hur fin man kan vara på sommaren när man ligger på stranden å solar. När jag tänkte så blev jag glad:) (Observera, det var bara överdelen jag provade idag & det var inte den bikinin som är på bilden.) Men jag är väldigt nöjd med det jag har åstadkommit på så kort tid. Att igår åt jag glass, idag provade jag bikini och på torsdag ska jag ta på mig en klänning. Jag kämpar å det går framåt tycker jag. Tack så mycket till er alla som har stöttat mig.

Speciellt ett STORT TACK till Elinor som har hjälpt mig otroligt mycket<3<3<3 Utan dig å ditt stöd hade jag inte varit här där jag är idag. Det är ett enormt jobb du har gjort för mig. Är ENORMT tacksam för det. Finns inte ens ord till det. Hoppas du känner att du är till hjälp. Å jag hoppas du kan känna att jag finns här för dig också lika mycket som du finns för mig:) Älskar dig vännen<3<3<3

Nu har klockan blivit dags för mig att göra natten. Jag ska upp i skaplig tid imorgon:) Har 2 ärenden i stan imorgon som jag måste göra. Sen på kvällen blir jag hemma å är hundvakt å Bonsie & Tina. Karin (pappas flickvän) & pappa ska på middag hos några kompisar imorgon kväll. Å hundarna gillar inte att vara själva. Så då ställer bonusmatte upp:D Så nu har jag bara 1 sak kvar att säga.


God natt allihopa å sov så gått:)

Er Johanna

Dagens under....

Idag åt jag glass för första gången på VÄLDIGT länge. Tänk er, jag Johanna åt glass utan att få panik å känna ångest. Glassen var faktiskt otroligt god. Men lite dåligt samvete fick jag allt efteråt. Men det ville jag inte visa för dig gumman:S Fast ångesten & det dåliga samvetet försvann väldigt snabbt ändå. Men jag åt upp den och den blev kvar i magen. Det känns ganska bra inombords nu när jag har ätit en glass. 1 glass kan man allt få äta någon gång ibland. Men inte allt för ofta. Är ju fortfarande så himla rädd att jag går upp i vikt:S Trots att jag borde/ska gå upp lite i vikt. Jag håller på å kämpar, men det är inte lätt ska ni veta. Har man försökt att svälta sig i flera år å nu plötsligt äta så är det inte något som bara går över på en dag. Men tillsammans med mina vänner å familj som stöd så vet jag att jag kommer klara mina mål som jag har satt tillsammans med ms. X. Mina mål i mitt liv ska jag nå på något sätt. Jag vet ännu inte hur men jag ska nå dem. Jag vet att det finns många där ute som tror på mig. Å det känns skönt:) Jag vill, jag kan & jag ska klara det. Ir hur var det vi hade sagt ms. X? Men jag kommer bara nå ett mål i taget, det viktigaste nu är att jag kommer in i andra tankesätt och andra banor gällande mitt liv. Jag måste börja lyssna på min kropp å se vad den orkar. Tidigare så har jag bara lyssnat på mitt hjärta och försummat min kropp totalt. Så nu ska jag VERKLIGEN börja lyssna på min kropp. Jag vet att många där ute kommer bli väldigt förvånade över detta jag nu har skrivit om. Det är jag också, men samtidigt känns det jättebra att skriva om det. På något sätt känns det som att jag har påbörjat på en ny kula gällande mitt liv, mitt tänkande & mina levnadsvanor. En helt ny start så att säga. Jag vet att tillsammans med er mina vänner, min familj & speciellt du ms. X så klarar jag detta. Frågan är bara när allt kommer vara över. Det kan ta en månad, 2 månader, 6 månader, 1 år ja till och med 2 år kan det också ta. Huvudsaken är att jag känner att jag vill klara det. Sen hur lång tid det tar det är skit samma egentligen. Bara jag vet att ni som vill å tänker hjälpa mig, att ni ALDRIG lämnar mig. För gör ni de, då kommer nog allt gå åt pipan Det vill säga jag kommer avbryta allt å tids nog kanske falla tillbaka där jag en gång var. Men dit vill jag inte igen. Men blir jag lämnad å få gå igenom allt själv. DÅ KOMMER JAG INTE KLARA DET!!! Det känner jag på mig redan nu. Jag vet att kampen är min & att det bara är jag som kan klara mig ur den. Men jag behöver ER på min sida som mitt stöd. Det kommer bli mycket blod, svätt å tårar under resans gång. Det har redan fallit en hel del tårar & jag har redan varit rädd att få återfall. Men när jag känner att något inte står rätt till, då vet jag vem jag ska ringa. Så det känns skönt att jag kan ringa någon så fort det är något som håller på att hända. Men än så länge har jag bara behövt ringa 1 gång. Å jag hoppas det inte blir så ofta. Men bara tanken att det finns någon jag kan ringa om det är något. Den gör att jag känner mig lugn å trygg. Så därför vet jag att jag kommer klara det. Det vet jag att Anna hade velat om hon levt idag. Hon hade sagt till mig:

- Johanna detta kommer du klara utmärkt. jag finns här vid din sida. Denna kamp ska du inte gå igenom själv. Vi gör det tillsammans du å jag.

De orden har jag även fått hör av ms. X och det känns skrämmande att veta att båda har/hade sagt samma sak om Anna också hade levt. Men nu gör hon inte det. Men hon är i mitt hjärta å där kommer hon förbli ända in i döden. INTE ENS DÖDEN SKILJER OSS ÅT. Men ms. X hon betyder otroligt mycket för mig också och hon kommer ALLTID också ha en plats i mitt hjärta. Ända tills döden skiljer oss åt om den ens gör det. Jag hoppas å vill att vi ska vara vänner för all evighet. Om det ens finns evighet. Men det är en annan fråga det. Nu börjar klockan ticka iväg å jag måste börja knyta mig. Ska upp tidigt imorgon, redan kl. 09.00 ringer väckarklockan. Måste ha god tid på mig innan jag ska åka till Skärholmen å möta en kompis. Sådär men nu har lättat på mitt hjärta å berätta för er hur det gick för mig att äta 1 glass som jag inte ätit på VÄLDIGT länge. Nu får vi se när jag äter en glass nästa gång. Det blir väl någon gång i sommar antar jag:P

Men ni får ha det så bra å ta hand om varandra... Jag hoppas ni har fått lite mer förståelse för den kamp jag försöker vinna mot klockan, mig själv, mina tankar och mina ätstörningar. Jag kommer vinna kampen. Men inte idag, imorgon eller i övermorgon. Men någon dag...

Mycket kärlek från er Johanna

Hemfärd idag:D

Hej allihopa!

Idag är det söndagen den 17 maj 2009. Å för er som inte visste det, så är det Norges nationaldag idag. Lite allmän information bara:P
Men det var inte det jag egentligen skulle berätta för er om. Utan det var att jag har ju denna helg varit i Småland å hälsat på min gamla skola jag gick i här nere, nämligen Ädelfors folkhögskola. Jag hade också en föreläsning för assistent linjen på distans i fredags mellan kl. 13.00 - 15.00 ca. Jag tyckte föreläsningen gick utmärkt & det var många som ställde bra frågor till mig. Sen på kvällen fick jag även närvara på teckenkommunikationen som assistent linjen på distans skulle ha med Lillemor. Lillemor var min lärare förra terminen när jag gick här. Tyvärr är hon inte min lärare längre å det är sund det tycker jag. Hon var en fantastisk lärare som är enormt saknad av mig:) Annars i helgen har jag bara hälsat på mina gamla kompisar jag har kvar här på skolan. Det stannade dock inte så många elever kvar över helgen. Så det har varit ganska mycket dötid för min del. Det är just dötiden man inte saknar när man inte går kvar här längre. Så tillbaka hit vill jag inte komma mera. Nej nu är jag klar med pluggandet utanför Stockholms gränser. Nu håller jag mig hemma där jag vill vara å trivs bäst. Jag har också saknat min sötnos<3 hela helgen när jag har varit borta från henne. Men idag åker jag äntligen hem å jag kommer närmare dig. Vi har ju inte setts sen i onsdags kväll. Jag åkte till Småland i torsdags förmiddag å kommer hem idag. En weekend alltså i Småland:) Men nu är äntligen min weekend slut å jag får komma hem. Men jag har dessvärre ingen hund att komma hem till. Hon är med mamma på landet i 1 vecka & har det bra. Men det är skönt för henne att få vara lite på landet å springa lös hela dagarna medan mamma njuter av ledigheten. Men det blir tomt hemma i mitt rum när jag inte har en hund som snarkar om nätterna. Aja jag får klara mig:D Det viktigaste just nu är att jag får komma hem till dig gumman<3 Men nu börjar klockan ticka iväg... Tänkte passa på att fika lite innan jag åker härifrån. Så jag står mig med ätandet tills jag kommer hem. Så jag får nog avsluta detta inlägg för idag. Men nu vet ni vart jag hat varit i helgen å lite vad jag har gjort. Men som jag alltid säger när jag har varit bortrest.

"Borta bra, men hemma bäst" de orden får avsluta inlägget.

Kramar Johanna

Längtar hem till sthlm<3

Hej allihopa!

Jag är fortfarande kvar i Småland & Ädelfors folkhögskola. Jag måste erkänna att åka hit kändes mycket märkligt. Mycket pga. att jag bara slutade här för 5 månader sedan. Men jag har blivit bemött på ett jättebra sätt ändå av alla här på skolan. Till å med av assistenterna & lärarana som jag inte gick ihop med. Jag kanske ska berätta lite om dagen som varit föresten. Det är ju därför jag överhuvudtaget satte min fot här på skolan igen. Det var ju för att jag skulle träffa Assistent linjen på distans å föreläsa för dem om mitt funktionshinder samt hur det är att leva med ett funktionshinder. Jag tycker föreläsningen gick jättebra:) Det var jättekul också för den delen. Sen på eftermiddagen/kvällen hade jag teckenkommunikation med Assistent linjen på distans. Fick också träffa min gamla lärare jag hade i det:) Det var kul, Lillemor heter hon. Henne tycker jag super mycket om:) Saknar henne enormt mycket som min lärare. Sen efter det så har jag bara hängt med polarna å nu sitter jag i ett av husen där studenterna på skolan bor & skriver dagens blogg. Det var ju ett tag sen jag skrev ett blogginlägg så det passade bra att göra det nu. Jag ska snart gå å sova. Är trött, gick upp tidigt i morse. Imorgon händer det väl inte så mycket skolan kan jag tro. Det blir väl att ta promenader runt om i området å njuta av det fina vädret som ska vara i helgen. Sen på söndag då bär det av hemåt mot sthlm igen. Det känns skönt, att vara i Småland så räcker det bara över en helg:) Nu längtar jag hem till sötnosen<3 å min egna säng. Men nu vet ni att jag har det okej i Småland & att jag lever i alla fall. Vet inte om jag hinner skriva ett blogginlägg imorgon, men hinner jag de så gör jag det:) Men ni får ha det så bra så hörs vi annars ses vi när jag kommit hem:)

Massa kramar från Johanna

Jaha dags för ett besök på Ädelfors folkhögskola

Hej hopp allihopa!

Nu kommer det inte bli så mkt bloggande för min del på ett par dagar. Imorgon drar jag nämligen till Småland för ett besök på Ädelfors folkhögskola. Ska ha föreläsning för Assistent linjen på distans å ev. närkursarna också. Jag åker imorgon å kommer hem på söndag eftermiddag. Jag har datorn med mig men vet inte om jag kommer ha så mkt tid till att blogga. Ska försöka göra det om jag får tid över. Jag ska också passa på att hälsa på min gamla klass som jag gick i när jag gick där. Jag slutade ju den 17 december förra året:) Tänk det har redan gått 5 månader sen jag slutade.

Tänk vad tiden bara flyger fram. Å ändå gör jag inget på dagarna mer än är hemma, träffar kompisar & tränar styrketräning å simning. Så jag har i alla fall lite att göra om dagarna. Men alla som var så oroliga att jag skulle få det långtråkigt hemma utan att göra något. Men icke sa nicke. Det har varit helt underbart att bara fått vara hemma å ta det lugnt 1 termin. Nu känner man sig lite mer motiverad till att ev. börja plugga till hösten igen.

Å imorgon får jag träffa en kompis jag har längtat efter att få träffa:) Anna K fan va kul det ska bli att få träffa dig igen:) Nu var det bra längesen vi sågs. Men imorgon då ses vi:D Så nu vet ni varför det inte skulle bli så mkt bloggande för min del i helgen. Men jag lovar att på söndag kväll så bloggar jag om hur helgen har varit så ni vet. Men det är med blandade känslor som jag åker tillbaka till skolan igen. Dels vill jag inte lämna min sötnos<3 i Sthlm men sen också att få träffa vissa på skolan som man kanske inte helt höll jämn linje med. Plus att jag var så jävla skoltrött på skolan å allt vad det heter, när jag slutade i december. Fast det känns bättre nu när jag vet att jag bara stannar tills på söndagen å inte en dag längre:D Skulle inte palla det:P Nä till Ädelfors åker jag bara denna helg sen blir det nog aldrig mer att jag sätter min fot där igen. Dem kompisar jag har kvar slutar nu till sommaren så jag kommer inte känna några sen. Så därför blir detta besöket det första å sista jag gör efter att jag slutat där. Men nu vet ni å jag hoppas ni har till tåls tills nästa gång jag bloggar. Nu ska jag göra huvudkudden sällskap, ska upp redan kl. 07.00 imorgon för att hinna äta frukost, å duscha innan klockan blir 10.00 å rullstolstaxin kommer å hämtar mig för att ta mig till Sthlm centralstation.

Men ha det så bra nu allihopa å ha en riktigt trevlig helg om vi inte hörs innan söndag....

Kramar Johanna

Mina 2 underbaraste<3<3<3

Dessa 2 underbara på bilden ovan gör verkligen mitt liv värt att leva.

Du Eli<3 du tröstar mig när jag mår dåligt. Du får mig alltid glad å på andra tankar när jag tänker på saker som jag egentligen inte ska tänka på. När vi är tsm så skrattar vi ofta å pratar om allt roligt vi ska hitta på framöver. Med dig i mitt liv så klarar jag mig även när det är som svårast. Nu den senaste tiden när jag verkligen har varit nere på botten så har du hjälpt mig upp. Du har fått mig att inse att mitt liv är visst något att kämpa för. Att jag ska ta mig ur mina ätstörningar å att jag ska bli den Johanna jag en gång var innan allt jobbigt började.

Sen Silja mattes lilla älskling<3 Tänk jag har nu haft dig i snart 9 år. Du var 2 veckor gammal första gången jag höll i dig. Du kunde ligga i min handflata utan att ramla. Sen när du var 12 veckor så kom du till mig å min familj. Jag blev oerhört glad å lycklig när jag fick veta att du skulle bli min hund. Men anledningen att du blev min hund var ju egentligen därför att jag hade hösten - 00 4 hjärnblödningar på mindre än 5 månader. Mina föräldrar trodde jag skulle bli halvsides förlamad så det var därför du kom in i mitt liv. Du skulle egentligen ha blivit min servicehund. Men jag var fast besluten att jag skulle bli helt återställd. Å tro det eller ej men jag blev det. Men det tog bra lång tid innan jag var helt återställd å det var mycket rehab som gällde. Jag fick genomgå allt på nytt för att lära mig. Ja tro det eller ej men jag var halvsides förlamad i ca. 2 veckor på vänster sida av kroppen i samband med min första hjärnblödning. Mitt minne blev lite rubbad också. Då trodde mina föräldrar, läkarna ja alla trodde jag hade fått bestående men för livet. Men med min familj, mina vänner, släkt å läkarnas stöd så kom jag tillbaka å blev helt återställd. Men det tog sin tid, men det gick. Min vilja fanns där och det var att jag inte skulle bli ett "paket" å inte få leva ett helt normalt liv. Det var det som fick mig tillbaka. Min vilja att leva vidare. Jag hade kunnat lika gärna vara död idag. Hade vi inte åkt in akut som mamma å jag gjorde så hade det inte slutat något bra alls. Jag vill inte ens tänka hur det annars hade kunnat vara idag. Så jag borde egentligen vara tacksam för mycket här i livet. Men dessa 2 på bilden ovan är ovärderliga för mig. Dem båda har varsin stor plats i mitt hjärta å kommer alltid att ha det. Även den dagen dem eller jag inte finns längre. Jag har svårt ibland att visa min uppskattning, jag tycker det är lättare att skriva om det:) Så därför hoppas jag att dem verkligen förstår att det är för bl.a. dem jag kämpar för å så klart min familj som alltid har funnits vid min sida.
Eli<3 jag hoppas att du å jag förblir vänner gumman för att förlora dig vill jag aldrig göra. Hellre dör jag än förlorar dig å det menar jag:) Du är mitt ljus i mitt liv.

Nu har jag också berätta att jag har haft hjärnblödningar men det är egentligen ingenting jag gärna pratar om men nu var det sagt å det känns ganska skönt att ni vet om det nu. Är det något mer ni skulle undra om den händelsen för snart 9 år sen så fråga gärna mig. Det känns bättre att ni frågar än att ni går å blir oroliga över att det ska hända igen. Jag tror inte att jag kommer få hjärnblödningar igen men det är inget som läkarna kan garantera. Men har jag inte haft någon/några på 9 år så kommer jag säkert inte få någon/några på många år om ens det händer igen. Så nu var det sagt å nu vet ni vilka som betyder en massa, massa för mig:) Jag hoppas att du Eli förstår hur ovärderlig du är för mig som vän<3<3<3 Älskar dig å kommer ALLTID att göra de. Å Silja min vackra hund, dig kommer jag också såklart älska ända in i döden<3<3<3<3
(Men hon är hund så hon förstår nog inte detta jag skriver :P)

Test till mina vänner<3

Finns det NÅGON som skulle våga ge mig en KRAM nästa gång vi träffas? Kom fram till mig då å ge mig istället för att stå å bara titta på mig å tveka om man kan krama mig:) Jag behöver kramas ofta för att må bra. Det är speciellt viktigt för mig att få kramas med mina vänner som står mig närmast. Så därför ber jag dig/er som står mig eller som känner att du/ni står mig nära. Kom fram och ge mig en KRAM nästa gång vi ses:)

Måndag

Jaha så har en ny vecka börjat. Helgen har varit väldigt lugn för min del eftersom jag blev sjuk i fredags:( Jag åkte på influensa så jag har varit snorig, haft feber och hostat. Febern är borta nu å hostan har lugnat sig. Lite småförkyld är jag fortfarande. Men jag känner mig mkt piggare idag än vad jag gjorde igår. Så det känns bra. Men det är inte konstigt att jag blev sjuk. Jag blir alltid sjuk en omgång på hösten och våren. Så det var väl helt enkelt dags nu för mig att bli sjuk. Men nu har jag varit de så nu hoppas jag inte blir det något mer för i vår. Har ju redan mina problem med pollen som gör mig snuvig, hostig å gör så att tårarna rinner. Får dessutom svårt att andas ibland också. Men för det så behandlar jag med mediciner. Så det går att leva med de:)

Ja vad har annars hänt idag. Ingenting egentligen, jag vaknade kl. 12.00 idag. Gick upp käkade frukost å sen har jag kollat på TV och för en stund sen klev jag ur duschen. Nu sitter jag framför datorn i vanlig ordning å skriver å chattar med kompisar. Pappa kom nyss hem från jobbet men han var tvungen att gå till Hemköp å handla. Så nu är Silja å jag alldeles ensamma hemma:) Silja ligger i sin soffa å hoppas på att vi snart ska ta vår långpromenad i Haga parken som vi brukar lite då och då. Jag har ju inte vart ute på 2 dagar så ut i friska luften vill jag:) Ikväll kommer pappas flickvän å hennes 2 hundar hit å sover. Så inatt får jag många hundar att mysa med:P Japp jag har blivit bonusmatte till hennes 2 hundar. Det är kul att vara de:D jag har alltid drömt om att ha många hundar hemma. Nu har jag en hel flock. Silja som är 9 år, Tina som är 7 år och Bonsie som är 2 år. Just i den ordningen jag skrev är dom i rangordningen med oss människor först, alltså pappa, pappas flickvän och jag:) Jag tycker vi är har en bra ordning hemma o vår flock. Hihi^^ Nä snart kommer pappa hem från affären igen å då måste jag börja laga middag till oss. Det är min tur idag eftersom jag inte diskade innan han kom. Vi ska ära korvstroganoff med ris. Gått va??? Men jag mår i alla fall bra å imorgon är det tisdag vilket innebär Puffa på eftermiddagen å träffis på kvällen med kompisarna å sötnosen<3 om hon kommer vill säga. Jag hoppas hon gör de:) Men ni får ha en fortsatt bra måndag så hörs å ses vi...

Kramar Johanna

Vilka lovar att ALLTID finnas här HOS mig?
kopiera och klistra in i din blogg och se vilka som alltid kommer att finnas hos dig.

Vill ha KÄRLEK<3<3<3<3<3

Tänk om man kunde få känna som de här 2 gör på bilden:) Fast kär är jag men tänk å kunna veta att man är tsm med en som älskar en för den man är. Ja det är underbara känslor de. Å någon gång i mitt liv kommer jag nog jag hitta min stora kärlek. Även om jag trodde jag hade gjort de nu. Men där hade jag lite fel, drog en "nitlott" kan man säga. Varför ska det vara så svårt att hitta någon man vill dela sitt liv med. Jag är ändå 22 år gammal å borde ha haft flera förhållande än vad jag har haft. Det stör mig lite att jag aldrig hittar den rätta. Å dem jag blir förälskad i dem känner inte samma sak för mig oftast. Jag vet att många vänner till mig älskar mig för den jag är. Men ibland räcker inte de. Man vill kunna dela sitt liv med någon. Ha någon att hålla handen å visa hela världen vad man känner för varandra. Förra veckan var jag väldigt mycket ute på stan å gick eftersom vädret var toppen i sthlm. Då stötte jag på en massa kärlekspar som satt vi kajerna å höll om varandra i vårsolen. Jag kunde inte låta bli att bli lite svartsjuk på dem. Men sen kom jag på att jag skulle ju kunna sitta så med en kompis också trots att det inte är riktigt samma sak som att sitta där med den man älskar. Så jag har nu bestämt mig att jag inte ska ut å leta kille/tjej utan dem får hitta mig istället. Jag hittar ju bara personer som inte känner samma sak för mig som jag för dem. Så nu tänker inte jag leta längre utan nu väntar jag bara in den rätta killen/tjejen som frågar om vi ska träffas:) Väntan kan ju vara spännande den också:D Om en vacker dag så kommer någon å ringer på min dörr å frågor om vi kan ses. Men det är nog bara en dröm jag har:P Men man ska aldrig säga aldrig:P En vacker dag så kommer jag nog hitta min stora kärlek. Men just nu får jag istället leva livet som singel å njuta av det istället. Men det är inget fel på de heller. Har ju mina kompisar som jag kan mysa med ändå:):P


Förresten min helg är inte ens färdig planerad för min del.
Är det någon som vill ses? Skriv till mig på Bdb Ir min blogg i såna fall.
Jag tänkte kanske om vädret tillåter så kan vi sätta oss vid slussen å ta en glass å bara njuta av att våren är här. Ir kanske bara gå omkring i gamla stan. Det är också mysigt de. Sen har jag också lite att förbereda inför nästa helg då jag ska till Småland å jobba. Ska föreläsa på min gamla skola som jag gick på. Ädelfors folkhögskola heter den & där ska jag träffa Assistent linjen på distans å prata med dem. Men pga. den föreläsningen så missar jag tyvärr avslutningen på träffis som jag gärna hade gått på. Det är sista gången för termin sen öppnar träffis igen den 4 september. Så redan på onsdag nästa vecka får jag önska all personal där en trevlig sommar. Fast de flesta träffar jag på Sköndal senare i sommar. De jobbar på dagkollot där å jag brukar åka dit för att sola, bada å hänga med kompisarna:) Så är det någon som vill ses imorgon lördag Ir på söndag så hör av dig. Nu ska jag hoppa in i duschen å sedan klä på mig lite kläder. Jag går fortfarande i nattlinne, har inte orkat bry mig än. Men nu måste jag de för om ett par timmar ska jag åka till Skarpnäck för att möta upp sötnosen å sen ska vi in till stan där träffis är ikväll. Vi ska hålla till i RBU:s lokaler på Sankt Göransgatan 82 a på Fridhemsplan. Så vi åker tuben dit:) Det blir smidigaste så:P Det är för den delen ganska kul att åka tunnelbana. Man känner sig som en i samhället på ett helt annat sätt än om man skulle ta färdtjänsten. Jag har som mål att försöka åka allt jag kan inom SL och SJ så långt det går. Sen om det inte går så då tar jag färdtjänst. Men annars inte:D Jag vill ju vara som vem som helst trots att jag sitter i rullstol & är funktionshindrad. Det är bara en myt att vi som är funktionshindrad inte vill åka kollektivtrafik som alla andra. Den myten försöker jag ta bort. kan man åka till ex. tunnelbana, buss, tvärbanan m.m så ska man försöka göra de. Men nu är klockan mkt så jag måste avsluta skrivandet.

Ha en bra fredag så hörs vi....

Kramar å pussar från Johanna

Till mina vänner<3

Mina vänner är jätteviktiga i mitt liv. Det är dem jag kan vända mig till om jag behöver hjälp, är ledsen Ir vill bara prata ut om det är något som har hänt. De är också de som stöttar mig i det mesta jag gör. Om jag till ex. tävlar Ir gör något annat. Men så finns det några speciella vänner i mitt liv. Några som betyder lite mer för mig, några som verkligen känner mig. De vännerna har varsin liten plats i mitt hjärta.

Men så finns också DU, jag nämner inget namn. Men DU finns alltid där för mig, DU hjälper mig, stöttar mig, tröstar mig om jag är ledsen, uppmuntra mig om jag behöver de jag DU finns alltid där för mig. Det känns så otroligt bra att jag har dig vid min sida. DU har den allra största platsen i mitt hjärta näst efter familjen förstås. Utan ditt stöd och din hjälp så tror jag inte att jag hade suttit här idag och skrivit detta inlägg. Jag tror faktiskt inte de. DU vet allt om mig, ja precis allt vet DU om mig. DU ser på mig om jag är ledsen, jag behöver inte förklara att jag är det. DU bara tittar på mig å vet att det är något. Det är skönt, för med dig så vet jag att jag kan vara precis hur jag vill. Jag kan gråta å vara ledsen. Men jag kan också skratta å vara överlycklig. Dig vid min sida betyder allt för mig. DU ställer upp för mig, när jag som mest behöver någon. Jag vet att andra också gör det. Men det är alltid DU som först ser å märker om något har hänt. Det är det som är så skönt:) Jag älskar dig å kommer alltid att göra de. DU vet vem DU är och därför tänker jag inte nämna ditt namn:) Jag hoppas vi kan vara vänner för all framtid. Ir i alla fall så länge vi båda lever:)

Men till er andra vänner också så ska ni veta att ni betyder mkt för mig. Vissa av er känner mig bättre än vad andra gör å så kommer det nog alltid att vara. Jag ville bara att ni skulle veta detta. Det är inte ofta man talar om för någon vän hur mkt den egentligen betyder för en. Jag tror man ska säga de lite oftare faktiskt. För vad händer den dagen dina vänner inte finns där längre. man vet ju aldrig, någonting hemskt kan ju hända både dig själv eller någon av dina vänner. Så man ska vara rädd om det vänner man har. Det är bara ett råd jag har till er från mig:)

Så detta var dagens blogg å det känns skönt att det inte handlade om mitt egna liv denna gång. Det kan bli lite tjatigt att alltid skriva om mig själv i min blogg. Visserligen så är det ju meningen att min blogg ska handla om mig själv å mitt liv jag lever. Men mina vänner är ju en del av mig å mitt liv, så vad passar inte då än att skriva om dem och vad de betyder för mig. Men nu har klockan blivit mkt och det är dags för mig att göra huvudkudden sällskap:) Imorgon kommer det mera i min blogg så tills dess får ni ha till tåls. Ta hand om er själva och var rädd om vännerna:)

Pussar å kramar Johanna

Tisdag idag

Idag var jag hos tandläkaren för att en tand hade gått av. Det gick bra när jag väl var där men både igår kväll, inatt och nu i morse så var jag helt knäckt:( Jag tycker VERKLIGEN inte att det är roligt att åka till tandläkaren. Men nu är det dock över men jag behöver tyvärr åka dit imorgon igen för att hämta min nya tandställning jag ska få. Jag tappade en framtand för snart 1 år sen. Å då gjorde man en provisorisk tandställning så jag kunde tugga med båda framtänderna. Det är bl.a. den vi fixade idag plus att vi fixade till tanden som hade gått av. Men det känns skönt att allt är över nu:) Ir i alla fall det jobbiga. Imorgon ska jag bara dit en snabbis som tur är:) Sen nu på kvällen så var jag på träffis och hängde:) Det var också jättetrevligt. RFSU var där och pratade om sex med oss ungdomar:D Som att jag inte vet vad sex är:P Men det var en givande föreläsning tyckte jag, dock att det mesta visste jag redan om. Har ju prata om sex på gymnasiet en hel del:D Annars har dagen varit ganska okej... Har dessutom börjat få in lite rutin i mina matvanor:) Känner mig stolt faktiskt:D Ska försöka äta 5 gånger om dan om möjligt. Det vill säga, frukost, lunch & middag och därimellan mellis 2 gånger. Det blir alltså 5 gånger sammanlagt:) Tänk Johanna ska börja äta ordentligt igen, kan ni fatta:) Min familj å mina vänner kommer i alla fall bli stolta över mig. Nu på kvällen så sitter jag bara hemma framför datorn och pratar med kompisar på msn å så klart pratar jag med sötnosen i tele<3 Snart ska jag hoppa in i duschen och sen tänkte jag nog lägga mig. Jag är väldigt trött idag, vakande kl. 07.00 i morse. Kunde inte sova pga. tandläkarbesöket jag hade idag. Så nu tänkte jag avsluta min blogg.... jag hoppas dagen imorgon blir lugn & att jag kan få sova lugnt inatt istället för att ligga orolig. Ni får ha en fortsatt bra tisdag:)

Kramar Johanna

Simträning ikväll

Jaha så var det dags för simträning ikväll igen. Det är dessutom KM = klubbmästerskap för oss i simtruppen i Nacka HI. Det känns jättenervöst för min del eftersom det blir min första tävling jag deltar i med simningen. Samtidigt som jag visste att denna dag skulle komma så är amn ändå nervös å spänd. Tänk om jag inte klara av att tävla? Tänk om jag inte startar när jag ska? Ja frågorna är många. Men det kommer säkert gå bra ändå. Jag har ju mina träningskamrater och tränare som stöd. Dessutom har jag ett enormt stöd hemifrån från familjen, släkten och kamraterna:) Det känns bra att alla står bakom mig:) Denna tävling är viktig för det är lite av inför Beckis cup som jag ska delta i den 31 maj 2009. Så tiderna jag får idag är ungefär de tider jag behöver ha när jag tävlar i Beckis cup. Så självklart hoppas jag på att det bli bra tider idag. Men det är ganska ovist än. Jag ahr inte kunna tränat på 1 och 1/2 vecka. Sen har jag varit sjuk väldigt mycket under denna termin. Så tränat så mycket jag skulle vilja har jag tyvärr inte kunna gjort. Har dragit på mig både sjukdomar å lite skador. Men just nu är jag både skade- och sjukdomsfri:) Så lite taggad inför kvällens tävling känner jag mig:D Lite spännande ska det allt bli att få tävla i simning som jag aldrig tidigare har gjort. Tävlat har jag gjort förut med då i friidrott och innebandy till ex. Men att simma i tävlingar har jag aldrig gjort så det är något nytt för mig:) Men nu har det blivit hög tid för mig att äta middag innan jag ska dra iväg på träning å KM:) Håll nu alla tummarna för mig att detta går vägen. Jag är hemma ca, 21.15 ikväll å loggar då in på msn ifall ni vill veta hur det gick. Annars kommer jag att lägga ut resultatet imorgon både på min Bdb och Blogg:) så gå in där å läs annars.

Jag vill också bara passa på att om ni vill komma å stötta mig på Beckis cup den 31 maj så är ni hjärtlig välkomna:) jag har insim mellan kl. 11.00 - 11.30 och sen kl. 11.45 går första tävlingstarten.
Vad jag vet så ska jag simma både bröstsim, ryggsim och frisim på olika distanser. Exakt vilka grenar det är vet jag inte just nu. Mer info om det kommer när det börjar närma sig:) Men nu vet ni så börja redan nu planera in den dagen om ni vill komma å se mig simma:) Nu måste gå å äta innan jag ska åka.

See u later, have a nice day!!!

Kramar Johanna<3

Test till mina kompisar

Jag vill att man SVARAR ÄRLIGT på dessa frågor. Det handlar om DU är värld att vara min vän och om DU är en sann vän jag kan lita på i vått å tårrt.

1. Tycker DU verkligen om mig?

2. Vad är det DU tycker bäst om hos mig?

3. Skulle DU vilja träffa mig inom den närmaste veckan, dagarna, timmarna? Om INTE varför?

4. Vad vill DU att vi ska hitta på då?

5. Vad är den BÄSTA egenskapen hos mig?

6. Vill DU vara vän med mig i framtiden?

7. Vill DU träffas å umgås med mig något i sommar? Om INTE varför?

8. Är jag verkligen en kompis man OFTA vill vara med?

9. Känner DU att DU KAN lita på mig?

10. När du nu har gjort detta test så har du nästan klarat det. En ska till finns bara kvar att göra. Nästa gång vi ses och OM DU verkligen är min vän så kom fram till mig å krama mig.

Första dagen på nya livet

Idag har jag haft en LÅNGT samtal med en kompis. Jag har ju varit så himla deppig den senaste tiden. För att vara exakt så är det väl ungefär 1 år som jag har varit nere i en depression riktigt ordentligt. Jag har aldrig trott att någon skulle kunna säga något till mig som får mig att ta mig ur depressionen Men det har hänt idag. Orden hon sa till mig och om allvaret som kommer hända om jag inte försöker fixa mitt liv här å nu. Gjorde mig och gör mig fortfarande väldigt rädd. Jag måste börja ändra min självbild av mig själv å börja tycka om mig för den jag är. Jag ska inte förändra mig bara för att andra säger de. Jag ska förändra mig för att jag själv vill de. Det känns verkligen som att jag kan förändra mig. Därför börjar jag från å med idag till att bli en bättre människa som kan älska mig själv för den jag är. Inte tänka på vad jag stoppar i mig för att jag tror att jag blir tjock. Jag är INTE tjock. Jag är snygg, jag ser bra ut å duger inte jag som jag är så kan man dra. Jag borde älska mig för den glada, positiva, hjälpsamma, omtänksamma person jag egentligen är. Jag ställer ALLTID upp för mina vänner 24/7:) Utan mina vänner å min familj är jag ingenting<3
Då kan jag lika gärna lägga mig ner å dö. Men idag så sa en kompis till mig att jag måste börja leva. Börja göra det jag vill göra med mitt liv, nå mina drömmar. Vara den glada Johanna som ALLTID har ett leende på läpparna:) För det är ju en sådan person jag är egentligen. Nu har jag i flera å gömt mig bakom en mask. Nu är det dags att kliva fram med den rätta Johanna. Slänga iväg masken jag har gömt mig bakom. Det känns faktiskt ganska bra att skriva om detta nu. Det har det inte gjort förut, då har jag bara fått ångest å panik. Men nu vet jag vilka mina riktiga vänner är:) Det är det som bryr sig om mig och älskar mig för den jag är. Jag måste också börja våga be om hjälp om jag behöver. Allt kan man inte klara av själv som jag trodde förut. Jag har egentligen ALDRIG velat be om hjälp. Det har varit som ett hinder i mitt liv. Behöva be om hjälp, det gör bara de som är hjälplösa. Jag har aldrig velat be om hjälp, jag har inte velat vara den lilla hjälplösa tjejen i permobil. Men man är inte hjälplös bara för att man ber om hjälp. Det är snarare tvärt om, man är hjälplös om man inte ber om hjälp. Så jag borde bli stolt å tacksam över mig själv när jag ber om hjälp. Jag kommer behöva mer hjälp senare i livet så varför inte redan nu träna på att be om hjälp. Jag har ett funktionshinder som innebär att jag senare i framtiden kommer behöva mera hjälp för att klara av vardagen så självständigt som möjligt. Så att be om hjälp ska jag verkligen göra om jag behöver hjälp. Annars ska jag klara så mycket jag bara kan själv. Jag vill vara självständig som mycket det bara går:)

Nu tänkte jag passa på att blicka framåt också:) I veckan händer det en hel del saker för min del. Jag radar upp dem nu:)

Måndag: Seminarium på Kulturhuset "Fritid för alla"
Tisdag: Tandläkaren:( Vilket inte alls känns bra. Ev. om jag hinner å orkar ska jag träna på Puffa, sen Träffis på kvällen
Onsdag: Träffen på kvällen
Torsdag: Ska jag inte göra någonting vad jag vet:) Har simträning på kvällen
Fredag: Träffis på kvällen å på dan ska jag bara vara hemma å slappa:)

Ja så här ser min kommande vecka ut för min del:) Därimellan hoppas jag kunna träffa mina vänner å även umgås med familjen<3 Ska vara ganska mycket med min hund Silja också såklart<3 Kvällspromenader i Hagaparken m.m. Ja det var den mest positiva blogg på VÄLDIGT länge jag har skrivit om just nu. Det känns otroligt bra att för en gång skull kunna skriva om positiva saker i mitt liv. Sen ser jag självklart framemot sommaren å alla härliga dagar i Sköndal med kompisarna. Mitt sommarjobb för att inte glömma ser jag också otroligt framemot. Har en massa roliga idér på vad vi ska hitta på med våra deltagare. Måste för den delen maila en av de andra lägerledarna och fråga en ska. Kom på att det kan jag ju göra nu när jag ändå sitter vid datorn:) Så det får jag göra när detta inlägg är färdigt skrivet:) vilket det känns som det är det just nu. Snart börjar Robinson 2009 också å de ska jag se. Imorgon är det söndag:) Då kommer päronen hem från landet å jag har simträning i Nacka imorgon kväll:)

Det var väl allt för denna gång, nu kan jag lova er som läser detta att det inte är första å sista gången som det blir ett positivt inlägg. Det kommer komma flera nu framöver:) Ta hand om er alla och ett stort TACK till dig som har pratat med mig idag<3<3<3 Du vet vem du är.... Utan dig och er alla andra vänner skulle jag inte kunna klara mig:)
Älskar er av hela mitt hjärta<3<3<3

Massa kramar Johanna

Träffa sötnosen idag<3

Idag ska jag träffa en underbar vän på eftermiddagen/kvällen:) Det ska bli jättekul:) Undra vad vi ska hitta på:P Det är ju så fint väder ute så jag hoppas vi kan vara ute:) Kanske gå å ta en glass någonstans. Hm... det låter riktigt gått, att äta en glass. Var jättelängesen jag gjorde de. Jag har ju lite svårt att gå omkring å små äta hela tiden. Man tänker ju mycket på sin vikt. Men egentligen ska jag inte göra de, för jag väger lite för lite. Så att äta en glass vore bara bra för mig:) Ska försöka övertala sötnosen om att vi kan äta varsin glass:) Kan ju lyxa till det ibland. Nu är sötnosen å rider men henne ska jag inte träffa förrän ca. kl. 15.00 idag. Så jag har ett par timmar till godo. Nu ska jag gå å fixa frukost till mig, känner hur magen pirrar för att jag är hungrig:) Det får bli fil å flingor samt en kopp te. Kan berätta att jag är skapligt trött idag. Gick å la mig 04.00 i morse. Jag kunde bara inte sova så jag satt å kollade på tv istället:) Så seg kommer jag nog vara framemot eftermiddagen/kvällen. Men det är inget som hindrar mig när jag får träffa min sötnos å tillbringa några timmar med henne<3 Jag skriver mera ikväll vad som har hänt under dagen.... Nu kallar köket på mig:P

See u later...... Kramar Johanna

1 maj

Hm någon som har förslag på vad man kan göra en dag som denna? Idag är det 1 maj och då brukar man gå ut å demonstrera men jag har inget att demonstrera mot Ir för så det tänker jag skippa. Så istället tänkte jag bara vara hemma. Men sen kom jag på att jag inte heller vill vara hemma. För då börjar jag klättra på väggarna. Utan istället borde jag gå ut en sväng i det fina vädret som är. Men jag vill inte göra det själv. Å jag har dessutom panik, det är ju bara fredag idag å hela helgen ligger framför en. Vad ska man göra i helgen? Jag vill gärna träffa dig sötnosen imorgon eftermiddag/kväll om du vill:) Du kan väl höra av dig. Å på söndag har jag ju simträning som vanligt:) Men i alla fall, åter till dagen. Strax ska jag ta å äta något sen ska jag hoppa in i duschen. Efter det tar jag väl å går ut en sväng. Så jag avslutar detta inlägg nu. Men vi hörs snart igen....

Massa kramar Johanna