Förtvivlad & förvirrad:(

Jag har ett brustet hjärta Varför känns allt så hopplöst just nu:(

När jag var som mest lycklig och trodde jag äntligen kunde få känna hur det är att vara riktigt förälskad, då blir mitt hjärta totalt brustet.
Jag inser att jag ALDRIG i hela mitt liv kommer hitta någon som älskar mig för den jag är. Allt känns så hopplöst just nu:( jag vill ha någon som kan älska mig och som jag kan få älska tillbaka. Ha någon som är hemma och väntar på en när man går i skolan eller jobbar. Men allt känns så meningslöst just nu. Ingen vill ha mig, ingen vill ha en tjej som har självmordstankar och drömmer om att hoppa från broar utan lina. Nä ingen vill ha någon som mår så dåligt som jag gör just nu. Men det är ju just det. Det är ju egentligen nu jag som mest skulle behövs ha någon som finns vid min sida och som stöttar mig när jag mår som mest dåligt. Jag vet att jag har sötnosen som alltid ställer upp för mig. Å jag vet att jag många andra som också älskar mig för den jag är och som stöttar mig till 100%. Men jag vill ha någon som älskar och stöttar mig oavsett vad som än händer. Oftast nu för tiden så känner jag att jag inte har något att leva för:( Att jag lika gärna kan försvinna...
Men samtidigt så vet jag hur många som skulle bli otroligt ledsna om jag försvann. Jag vet inte hur många som har sagt till mig att de skulle kunna dö för mig. Försvinner du så försvinner jag, har de sagt. De orden gör ont i mitt hjärta att tänka på. Ändå tänker jag på hur det skulle vara om jag tog livet av mig. Varför kommer de tankar till mig? Varför har jag en liten "jävel" som sitter på min ena axel och säger:
- Du har ingen rätt att leva! Du borde inte ha fötts. Den lilla "jävel" styr mitt liv just nu och jag hör honom dagligen. Jag försöker ignorera men ändå hör jag de hemska orden han säger. Nu kanske ni tror att jag har blivit knäpp, men det är sant.
En kompis sa till mig en gång:
- Alla har vi en liten ängel på ena axel och en liten "jävel" på den andra. Men jag börjar seriöst tro att jag har 2 små "jävlar" som sitter på mina axlar. För inte finns det någon ängel som vakar över mig:( Men vad ska man göra? Det är bara försöka att kämpa ändå. Men hur länge orkar man de? Ja som det känns nu så orkar jag snart inte längre:( Nä ingen kommer vilja älska mig och jag kommer heller snart inte längre orka kämpa mera:(
Nu vet ni vad som finns i mina tankar dagligen, men det visste ni säkert redan ändå. Ni ska veta att ni som finns och stöttar mig när jag mår som mest dåligt, det är för er som jag fortfarande lever och andas idag. Utan er och jag hade inte suttit här å skrivit detta idag.

Älskar er av hela mitt hjärta<3

Utmaning!!!

Skriv 6 sanningar om dig själv och utmana sedan 5 andra personer!

1. Jag är snäll(A)
2. Jag vill krama någon;)
3. Jag har världens underbaraste vänner<3
4. Jag saknar någon just nu<3
5. Jag är oftast posistiv;)
6. Jag är nöjd med mig själv som jag e:)

Jag utmanar:
Sötnosen
Matilda
Ellen
Sofia
Kristine

Simning ikväll

Simträning i Nacka ikväll, trots att jag är lite förkyld men vad gör de. Det är alltid lika skönt att simma i en bassäng och få känna att hela kroppen jobbar:) Så ikväll mellan kl. 18.00 - 19.00 ska jag och sötnosen träna:D Äntligen får jag se sötnosen simma:D Sörnosen la av simningen för ett bra tag sen men sen började sötnosen funderara på att ta upp den igen och börja träna igen. Hoppas sötnosen gör det, för jag vet att sötnosen saknar simträningen i Nacka:) Vi ses ikväll sötnos i Nacka<3

VIKTIG INFORMATION!

Till alla som tänkt gå på Träffstugans disco ikväll! Ikväll fredagen den 20 februari är det en vanlig Öppet-kväll på Träffstugan. Discot är inställt pga personalbrist! TRÅKIGT, ELLER HUR!? Ring och tala om för era vänner.

Har ni frågor ring Träffen 08 933860 med vänlig hälsning
Richard Grönquistvik. verksamhetsansvarig

Bortglömd:(

Igår var det inte bra med mig. Idag är det inte heller något bättre. Ändå vaknade jag i morse och ännu en dag var kommen. Jag kunde inte riktigt fatta att jag hade vaknat. Jag önskade egentligen att jag hade somnat in för gått, få slippa känna smärtan som jag har inom mig. Men den finns inom mig och verkar inte heller försvinna. Vad ska jag göra? Det känns som ingen bryr sig om mig. Men jag vet att det finns de som gör det där ute. Men dem visar det på ett konstigt sätt tycker jag. Tänk om jag skulle släppa taget om mitt liv. Tänk om jag skulle sluta andas. Skulle ni sörja mig? Skulle det finnas någon Ir några som saknade mig. Jag vet ärligt talat inte det längre. Ingen kommer fram till mig och säger jag älskar dig. Ingen kommer fram till mig och kramar om mig. Ingen säger att allt kommer att bli bra. Jag börjar tvivla på att jag har människor där ute som bryr sig om mig. Jag förstår att många kanske mår dåligt, men jag mår också dåligt. Men finns ni för mig? Ikväll har jag varit hos en kompis och funnits till hands för henne. Hon mår inte heller bra just nu. (Går inte in på detalj varför). Men det kom upp för mig att jag finns för andra, men finns någon Ir några för mig. Kan jag veta att jag har någon jag kan ringa å att gråta ut hos. Har jag någon jag kan ringa å säga du måste komma nu. Nej jag känner att jag faktiskt inte har det just nu. Just nu så ägnar jag mera åt andra än vad jag ägnar åt mig själv. Ni tycker säkert jag e egoistisk men så här känner jag just nu. Jag känner att jag skulle behöva ha någon hos mig som håller om mig när jag somnar. Men jag får som jag göra alla andra nätter lägga mig i en tom säng utan någon vid min sida. Tårarna kommer säkerligen att rinna när jag lägger ner mitt huvud på kudden ikväll. Det gjorde dem igår. Då somnade jag gråtandes till sömns. Det var en hemsk känsla. Alla tankar spelades upp då, tankarna om att ta sitt liv, tankar om att förlora någon man älskar. Ja tankarna om att inte leva längre. Det är tankar jag ofta har i mitt huvud. Det är inte många som vet om det men nu får ni reda på det. Det kan kännas skönt ibland att skriva om vad man känner och tänker. Jag känner mig ensam å ledsen för det mesta. Jag känner att jag inget har att leva för just nu. Jo familjen förstås:) å min sjuka mormor som också snart kanske går bort. Men när hon är borta. Vad har jag då att leva för? Ingenting känns det som just nu. Jag vill förklara för er hur jag egentligen mår. Men jag tycker det är lättare att skriva det jag vill få fram och ha sagt. Men nu börjar det verkligen bli långt. Men ni måste förstå att jag menar allvar med det jag skrivit om. Jag mår inte alls bra, även om jag alltid är glad och skrattar. Det är lätt att varje morgon ta på sig en mask och dölja sitt riktiga jag. Visa världen att allt är toppen när det i självaste verket är piss å pina. Jag vill hellre visa mig stark, glad, positiv än att visa att jag är deppig, självmordbenägen och att livet håller på och rasar för en. Inte ens min familj vet egentligen hur jag mår. Jag pratar inte så mycket med dem om hur jag egentligen mår. Det blir mest att jag säger allt är okej och att jag överlever. Men jag överlever kanske inte. Det beror helt på hur den närmaste tiden blir. Jag vill må bra, jag vill kunna njuta av livet som vilken 21 åring som helst. Men jag gör inte det. Jag försöker just nu att kämpa och vakna varje morgon. Men imorgon vaknar jag förhoppningsvis Ir det måste jag för visa kompisars skull. Men vill jag vakna? Å vaknar jag verkligen för mina vänner skulle eller vaknar jag för min egen skull. Det vet jag inte och det är inget jag kan svara på just nu. Men nu börjar klockan bli mycket på dygnet och jag borde verkligen försöka sova. Jag ska ju som sagt försöka att öppna mina ögon imorgon och se vad dagen har att erbjuda. Hoppas något bättre än vad den hade att erbjuda idag.

Varför är livet så orettvist:(

Nu var det bra längesen jag skrev ett glatt blogginlägg, men jag måste dessvärre göra er lite besvikna på att även detta inlägg blir ett sorgset inlägg. Nu har det gått 2 år och 3 dagar sen min allra bästa kompis Anna gick bort. I söndags var det årsdagen av hennes bortgång. Då hade det redan gått 2 år sen. Tänk vad tiden går fort egentligen. Kan inte riktigt fatta att hon har varit död i 2 år redan. Saknaden efter henne är lika stor nu som den var då. Kan inte fatta hur jag egentligen ska kunna gå vidare med mitt liv utan henne som stöd vid min sida. Alla människor tjatar om att livet går vidare trots att man har förlorat någon man älskar. Men gör man verkligen de? Går ens liv verkligen vidare utan en enda tanke på att man nyss har förlorat någon man älskar. Jag kommer alltid att tänka på Anna och minnas henne som den underbara människa hon var. Men ända sen den dag hon somnade in så har jag försökt leva vidare med mitt liv. Men det är enormt tufft eftersom jag saknar henne så mycket. Jag vet att hon är på en bättre plats och att hon vakar över mig. Men jag vill ju hellre ha en Anna som lever här på jorden och som inte är i himlen.

I söndags då det var exakt 2 år sen så grät jag inte ens. Jag kunde inte gråta även om jag kände att jag behövde det så kom det inga tårar på hela dagen. Utan istället kommer tårarna nu. Eller de har kommit varje kväll när jag lagt mig i sängen och släckt lampan. Då smyger tårarna fram. Det känns otroligt jobbigt att jag inte kan gråta när jag har människor runt mig som skulle kunna trösta mig. Men ändå håller jag smärtan och tårarna kvar inom mig. Jag skulle verkligen behöva ha någon som håller om mig och som jag kan gråta ut hos. Men de enda jag kan göra de för bor nästan 40 mil ifrån mig och min närmaste kompis i sthlm hon mår inte heller bra just nu. Då vill man ju inte belasta henne med sina egna bekymmer när hon har sina egna. Men det är svårt att låta bli att gråta själv när man mår dåligt men samtidigt vill hjälpa andra. Jag vet att det finns dem som mår ännu sämre än jag för tillfället. Men jag skulle verkligen behöva ha någon att gråta ut för. Känner att jag har sååå mycket smärta inom mig som bara vill ut. Jag har dessutom i några dagar nu velat göra något som jag absolut egentligen inte får göra. Men undra om någon/några skulle bry sig om jag skar mig! Jo det finns människor som skulle bry sig. Men skulle jag bry mig? Varför ska jag leva? Har jag något att leva för. Det känns som ingen egentligen bryr sig om mig. Det är ofta jag känner mig ensam, övergiven, rädd och alldeles förtvivlad och inte veta vart jag ska ta vägen. Jag vet att min familj älskar mig och bryr sig om mig. Jag vet också att några vänner vill att jag ska leva vidare. Men orkar jag det egentligen. Inom mig har jag en smärta som aldrig vill försvinna. Jag känner mig värdelös, oduglig ja det finns inte ord till vad jag tycker om mig själv. Jag tycker inte heller jag är snygg, söt som alla säger att jag är. Är det något fel på mig? Jag hittar en massa fel på mig själv och inte hjälper det att alla säger att jag duger som jag är. Jag tror jag aldrig kommer hitta mitt livs stora kärlek. Jag kommer få leva ensam livet ut. Jag vill inte det och därför vill jag heller inte leva längre. Det är många stunder i mitt liv som jag tänker på att ge upp allt. Alla säger att jag är otroligt stark som person och att jag klarar allt om jag bara vill. Men jag tror att den tiden är för bi. Jag klara inte att komma ur min sorg i mitt hjärta och själ. Jag känner en sådan smärta så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill bara sätta rakbladet mot handleden och dra och sen se blodet rinna. Då äntligen kanske smärtan inom mig försvinner. Men jag vet att dör jag så är det många som dör med mig. Å den ångesten kan jag inte leva med. Att veta att andra dog för min skull. Mår jag dåligt och vill ta mitt eget liv så gör jag det själv. Ingen annan ska behöva lida för att jag inte orkade leva vidare. Nu låter det som jag tänker ta livet här och nu. Men det ska jag INTE. Men tankarna finns där och ibland vill man bara ta bort smärtan och försvinna till en plats där allt är bra och ingen smärta finns så lång ögat når. Men ni kan vara lugna än tar jag inte mitt liv. Jag skulle förstöra inte mitt liv utan även många, många andras liv också om jag försvann. Men jag känner mig så ensam och skulle vilja att någon kom och höll om mig. Allt någon aldrig släppte taget om mig. Anna hon var en sådan kom och bara kramade om mig. Hon kunde komma och krama mig utan anledning. Hon ville alltid visa att hon fanns vid ens sida när man behövde någon. Anna lämnade aldrig mig och jag lämnade aldrig henne heller. Jag kommer aldrig hitta någon som hon. Ingen kommer älska mig som Anna gjorde. Därför gör det så ont i mitt hjärta att tänka på att Anna inte finns mera. Hon kommer ALDRIG mer kunna krama mig. Det gör ont i mitt hjärta att inte få säga till henne hur mycket jag älskade och älskar henne. Jag vill ha någon som jag kan få hålla om och som kramar om mig och säger:

– Jag älskar dig och släpper aldrig taget om dig. Det är du och jag nu och för alltid.

Jag vet att det finns människor där ute som tycker om mig för den jag är. Men ändå känner jag mig inte tillräklig. När jag säger att jag älskar någon så är det som att ingen riktigt tror mig när jag säger så. Det gör mig ont i hjärtat när någon tror det. Det finns personer i mitt liv (nämner inga namn) som betyder allt för mig. Utan dem och jag hade inte suttit här idag. Men ändå känns det som det fattas något. Ni säger att ni älskar mig, men ibland visar ni det på ett konstigt sätt. Det är liksom som om jag inte finns ibland. Jag vill finnas för de som betyder allt för mig, men jag vill också att någon/några ska finnas för mig. Jag vill få krypa upp i någons famn och att den säger:

– Allt kommer att ordna sig. Det ska jag se till. Jag finns för dig, släpper aldrig taget.

Men det är inte många som har sagt det till mig. Men Anna var en sådan person som kunde säga så till en. Hon sa ofta det till mig och hos henne kunde jag gråta när som helst hos. Det saknar jag otroligt mycket.

Nä nu börjar inlägget bli VÄLDIGT långt. Men jag kände att jag var tvungen att lätta mitt hjärta. Allt håller på att brista hos mig nu. Känner hur tårarna bränner i ögonen. När jag lägger mitt huvud på kudden ikväll så kommer jag gråta mig till sömns. Å ensam hemma är jag också. Nä usch nu kommer tårarna. Men jag hoppas ni inte blir allt för oroliga för mig, jag klara mig alltid. Har jag klarat mig till idag så klarar jag mig nog ett tag till. Men var rädda om dig/er och dina närmaste vänner och säg ofta till dem hur mycket dem betyder för dig/er. Imorgon kan det vara försent att säga något.
Ha nu det så bra så hörs vi snart igen. Sov så gått på er alla.

Kramar från eran Johanna

2 år idag<3

Idag kl. 13.46 är det exakt 2 år sen min absolut bästa kompis Anna gick bort. Saknade idag efter henne är minst lika stor nu som då. Rest in peace vännen<3 Du finns i mina tankar dag som natt och jag kommer ALDRIG att glömma dig.

Saknade efter Anna<3

Idag är det 2 år sen jag pratade med min vän Anna för sista gången. Den 14 februari var den sista dagen jag hörde hennes röst i livet. Hon ringde mig strax innan hon rullades ner till operation. Hon ringde mig och sa: - Jag ringer dig när jag är färdig, glöm ALDRIG att jag älskar dig vännen. Då svarade jag: - Jag väntar ivrigt på ditt samtal, jag kommer hålla tummarna för dig gumman. Men samtalet kom aldrig. Det var de sista orden jag hörde från henne i livet. Hon avled på Karolinska sjukhuset den 15 februari kl. 13.46 på eftermiddagen. Det är med en stor sorg och saknad efter henne. Varje dag tänker jag på henne. Men jag vet att hon är på ett bättre plats nu och jag vet också att hon ser och hör mig. hon har ett vakande öga på mig:) Anna du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta, jag kommer aldrig att glömma dig så länge jag lever:)

Kärlekens dag<3

Alla hjärtans dag!
Vad vill du ha av mig på alla <3 dag ?

1. en kram
2. en puss
3. ett ligg
4. ett förhållande
5. en ros
6. en påse godis
7. ett alla <3 dag kort
8. chokladhjärtan
9. ett hångel
10. dag på stan

Happy Valentines Day

Jag vill bara önska er alla en glad alla hjärtans dag och hoppas ni får någon ros eller något annat fint. Jag älskar er alla mina vänner<3

Vilket märkesplagg skulle du köpa till mej ?

Cheap monday: Jag gillar inte dig.
Lacoste: Du är söt.
Newbody: Du är helt ok.
Frank Dandy: Jag gillar dig mer än en kompis.
Adidas: kompisar.
Fred perry: Du är skit snygg.
Pros: Jag gillar dig.
Björn Borg: Jag älskar dig ! <3

Svara annars hatar du mig!

älskad eller hatad ?
skriv in detta på din bilddagbok för att se vem som älskar dej.
eller hatar dig

Öppet brev till SJ

Är tiden inte viktig?


SJ har sedan oktober 2008 haft problem med de hissar som finns till x2000 tågen. Dessa har varit ur funktion sedan Oktober 2008. SJ har nu meddelat att under april 2009 kommer dessa hissar vara åtgärdade.

Detta innebär att jag och andra personer med rörelsehinder, som använder rullstol, inte kommer att kunna åka x2000 fram till april 2009! I april 2009 har detta varit ett problem i ett halvår. Är detta ett för tidigt aprilskämt? I så fall ett mycket dåligt skämt. Jag är språkrör för Förbundet Unga Rörelsehindrade och ser detta som ett hån mot mig och våra medlemmar.

Jag känner en stark frustration inom mig över hur SJ behandlar denna fråga. SJ ger mig en känsla av att personer med nedsatt rörelseförmåga är andra klassens medborgare.

Om det hade varit ett fel på dörrarna till x2000, hade man då ställt in alla tåg i ett halvår? Nej, om det drabbat alla resenärer skulle SJ åtgärdat felet på mindre än en vecka. Om x2000 skulle neka alla passagerare att resa, skulle det uppstå massprotester. Men vad är det som gör personer som använder rullstol inte anses lika viktiga? Ska inte alla i ett samhälle få möjlighet att resa under lika möjligheter? Vilket århundrade lever vi i?


Tror inte SJ att personer som är rullstolsburna har behov av att passa tider?

Är inte vår tid lika viktig som alla andras?

Ska inte personer som är beroende av sin rullstol kunna resa miljövänligt?

Personer som vill göra en resa till Göteborg på under 3 timmar tvingas nu flyga.

Skall inte alla ha ett aktivt val om man vill flyga eller åka tåg?

Skall man behöva känna sig som en "miljöskurk" bara för att SJ inte kan sköta sitt jobb?

Förbundet Unga Rörelsehindrade kräver att SJ ska åtgärda detta problem snarast, utan särlösningar.

Förbundet Unga Rörelsehindrade
Daniel Pollak
Språkrör
daniel@ungarorelsehindrade.se

Vilka jag vill tillbringa Alla hjärtans dag med?

Du är Utmanad!
Lägg upp en bild på personerna du helst vill spendera
Alla hjärtans dag med. Annars misster du dem du älskar inom snar framtid.Vilka jag vill spendera Alla hjärtans dag med behåller jag för mig själv:) Men ni vet vilka ni 2 är<3

Kyssen alla vill ha:P

Alla hjärtansdag kyssen, vem tycker du ska få min?

Du är utmanad, kopiera och lägg ut detta på din blogg, innan den 14 Februari.

Hjälp mig om jag vill de

Jag brukar inte så ofta be om hjälp. Men när jag väl gör de, då är det så många som säger försök själv, du kan det vet jag.
Men hur vet ni de?
Jag kanske inte ens kan göra det själv. Man ska inte ta för givet att jag klara allt själv bara för att jag är självgående.
Blir väldigt less på att varje vecka få höra:
- Du får klara dig själv!
Jag vet att du kan det.
Vad händer den dagen då jag inte klara saker på egen hand?
Lämnar ni mig då?
Är jag tvungen att helt klara mig själv!
Usch såna tankar vill jag egentligen inte tänka men ändå gör jag de:(
Jag är en sån person som vill klara så mycket som möjligt själv. Men ibland kommer jag till situationer där jag inte klara mig själv.
Då vill jag att man hjälper mig om jag ber om hjälp. Jag kommer i framtiden behöva mer å mer hjälp med saker och ting.
Mycket för att min rygg tar "stryck".
Har ganska ofta ont i ryggen eller kan vara trött i den, då är det jobbigt för mig att göra vissa saker. Då är det bra att ha någon kring sig som kan hjälpa en. Jag kommer också i framtiden behöva ha assistent hemma för att klara av vardagen på ett bra sätt.
Få hjälp med städning, handling, tvättning kanske. Ja sådana saker som ni andra tar för givet. Sen med tiden kommer jag nog också behöva hjälp med bl.a. duschning, tvättning av håret, ta på kläder m.m.
Det är förändringar som kommer ske, kanske inte nu eller imorgon men inom snart framtid. Därför ber jag er alla som känner mig.
HJÄLP MIG MED DE JAG VILL HA HJÄLP MED OM JAG BER OM DET.
Säg inte:
- FÖRSÖK SJÄLV, DU KLARAR DET hela tiden. Det är inte säkert att jag klara att göra just den saken själv just då.
Men klara jag mig själv så gör jag det. Jag ville bara att ni skulle veta. Jag vet att ni säger detta till mig för att ni vill mitt bästa.
Men ibland är det inte de. Ibland behöver även en sån självgående tjej som jag hjälp. Alla behöver vi hjälp någon gång i livet.

STOPP STOPP STOPP !
Innan du klickar bort, måste du skriva någonting om mig!
Ni som inte gör det, har jag koll på ;)
och nu är du också utmanad, lägg in denna text på din bdb...

Är vaken redan

God morgon på er alla! Nu undrar ni säkert vad jag gör uppe så här tidigt på morgonen en måndag som denna. Trots att jag varken pluggar eller jobbar. Jo så här är det. Nu kl. 08.20 ska jag vara på central röntgen på KS och göra en DT på mitt skelett DT står för datortomografi och det är att man röntgar hela kroppen bit för bit. Man får helt enkelt en helhet på människans kropp och nui detta fall min kropp. Jag ska åka kl. 07.45 hemifrån mamma och hon följer med som stöd också. Detta besök är inför mitt läkarbesök jag ska göra nästa vecka. Då ville min läkare ha bra röntgenbilder på min kropp. Min klocka på mobilen ringde redan kl. 06.00 och då gick jag upp för att duscha. Nu är mamma i badrummet och gör sig iordning. Då hann jag sätta mig en stund vid datan och skriva i min BDB och blogg:) Lägger in samma inlägg på min blogg som här på BDB. Men nu ropar mamma att jag ska gå till köket å ta mig något att äta. Så jag får väl göra de. Vi ses å hörs nog senare idag när jag kommer hem igen. Det gör jag någon gång mellan 09.00 - 10.00. Ni kan dessvärre inte nå mig på mobilen heller under vistelsen på sjukhuset. Man måste stänga av mobilen när man är på röntgen. Men så fort jag är klar sätter jag på den igen. Ni får ha det så bra så hörs vi senare.
Massa kramar från Johanna<3

En helt vanlig söndag

Hej på er allihopa!

Jaha så var ännu en helg snart till enda.
Idag är det söndagen den 8/2 -09 och klockan är 15.01 på eftermiddagen. Just nu har jag inte så mycket för mig. Är hos mamsen denna helg:) Jag bor ju hos pappa egentligen men någon helg ibland bor jag hos min mamma över helgen bara. Behöver komma bort ifrån pappa lite nu när man bor med honom på heltid. Idag har det inte hänt så mycket, vaknade kl. 12.00 av väckarklockan som jag hade ställt på ringning. Sen tog jag en dusch, åt frukost och har bara slappnat framför tvn sen. Har packat min badväska också inför kvällen. Det är ju söndag vilket innebär att jag har simträning mellan kl. 18-20 ikväll i Nacka simhall. Just nu känner jag ingen motivation för att lägga mig i en 25 m lång bassäng och simma en massa längder. Men motivationen kanske kommer sen när det närmar sig. Jag hoppas min tränare kör snällt med mig idag, men känner jag henne rätt så blir det hårdträning i alla fall. Mycket ben vill jag köra idag:) Hoppas jag får de, håller nämligen på och jobbar på att få bort min rumpa plus mina höfter:D Känner redan nu att simningen och styrketräningen på P.U.F.F.A har gett resultat men än är jag inte nöjd. Satsar på att få en snygg kropp till sommaren. Jag är nöjd med min kropp, men jag är inte helt vältränad ännu. Men är på god väg till det. Mina byxor sitter redan löst på mina höfter och det är ju ett tecken på att jag håller på och får en vältränad kropp:) Men lite kvar har jag att jobba på. Men, men nu ska jag inte gnälla över min kropp. Jag är snygg som jag är men det är ju insidan som räknas:)
Imorgon är det måndag och då ska jag till Karolinska sjukhuset och göra en datortomografi på hela min kropp. Känner mig lite nervös inför det. Men mamma följer med som stöd<3 Datortomografi har jag gjort förut men då bara på mitt huvud. Nu ska jag göra en på hela min kropp inför läkarbesöket jag ska göra den 17/2. Det är ju en planerad operation som jag ska göra inom närmaste tiden. Båda mina underben behöver åtgärdas efter en misslyckad operation för några år sen. Svårt att förklara men det är en operation jag gjort förut så jag är van. Men det är varken kul att ligga på sjukhus under lång tid och det är inte kul att behöva gå igenom flera operationer som jag gjort under nästan hela mitt liv. Första gången jag opererades var jag bara 6 år. Idag är jag 21 snart 22 år. Men jag tycker det är lika jobbigt att läggas in på sjukhus nu som jag gjorde då. Nä nu sak jag inte deppa, det är bara vara stark så klara man allt Ir man intalar sig att man ska klara allt i alla fall. Nu ska jag snart gå och ta något att äta, sen ska jag byta om till mina badkläder och förbereda mig för att åka till simhallen. Min taxi kommer 17.00 och hämtar mig hos mamma. Är hemma sen kl 21.00 ikväll igen. Hinner precis hem till Beck filmen som börjar 21.00. Ikväll är det den 2:a i ordningen av 8 filmer som visas. Ikväll är det Beck - flickan i jordkällaren. Av vad jag har hört så är det en av Beck filmernas läskigaste film som ska visas ikväll. Den måste man ju bara se:D Hoppas, hoppas jag hinner hem innan den börjar. Nä nu börjar verkligen inlägget bli långt, det är nog dags att skriva ett avslut. Jag lovar att jag skriver hur det gick på sjukhuset imorgon. Ha det så bra och ha en fortsatt trevlig söndag:)

Massa hälsningar från Johanna

Saknar er så<3

Måste ni vara 40 mil ifrån mig. Det är enormt jobbigt att veta att ni är så långt bort från mig. Önskar ni kunde bo på andra sidan gatan så jag bara kunde springa över till er när jag behöver. Kunna få träffa er varje dag och få krama om er när jag är som mest ledsen:(

Önskar att jag var kvar i Småland, så vi kunde ses oftare. Behöver er mer än någonsin just nu. Utan er å jag lever inte så länge till. Känslan att vara helt ensam är enormt plågsam:(

Att inte ha sina nära å kära nära hos sig 24/7. Utan ert stöd vet jag inte om jag skulle orka vakna imorgon. Men när jag vet att ni finns där för mig, då orkar jag till och med öppna mina ögon nästa dag. Men samtidigt hatar jag att behöva belasta mina problem på mina vänner. Men ni säger att ni vill stötta och hjälpa mig när jag mår dåligt. Det betyder sååå mycket för mig att ni finns vid min sida trots att vi har 40 mil mellan oss. Men milen mellan oss hindrar inte mig från att älska er obeskrivligt mycket. Men sorgen i mitt hjärta att vi inte kan ses så ofta är desto större. Hur ska jag klara av att gå igenom en operation utan att ha er vid min sida? Jag vill inte ens tänka den tanken än. Men tanken finns där och likaså operationen som snart kommer äga rum för min del.

Jag vill precis innan jag körs in på operation kunna säga:

- Jag älskar er sååå.

Mitt hjärta är verkligen inte helt, men när jag är med er då är mitt hjärta helt och dunkar för fullt.

Ni är mitt liv, min luft jag andas för att kunna leva, mitt hopp om livet ja ni är mitt allt helt enkelt. Det finns inte ord för hur mycket ni betyder för mig. Jag älskar er så.

Till mina änglar, ni vet vilka ni är.

En dag med babe<3

Sen var jag min älsklingen idag. Hon var med mig när jag var på besök på mitt gamla gymnasium. Det var kul att träffa alla gamla lärare och assistenter som man hade när man gick där. Men ännu bättre var det när vi fick en dag tillsammans på Skhlm centrum. En sån här underbar dag måste vi ha oftare vännen<3 Det känns så avslappnat när jag är med dig. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Allt är så naturligt när jag är med dig. Det känns nästan som jag inte har något funktionshinder alls när jag är med dig. Du behandlar mig som jag är vem som helst och ser inte tjejen i rullstol. Det är det som är så skönt med dig babe:) Älskar dig gumman, glöm aldrig de<3 Åter igen, tack för en underbar dag.

Minnes kort till kameran

Idag köpte jag ett minneskort till min digital kamera. Så nu kan jag ta upp till 1000 bilder. Känns som ett jättebra köp:D Minnet kostade bara 99 kr förv 2 GB på Clas Olsson i Skhlm centrum. Så nu varnar jag er bara, nu kommer jag med kameran i högsta hug:D

Vejbystrand sommaren 2008

Bilderna är tagna i Vejbystrand som ligger i södra Skåne. Här var jag på läger sommaren 08. Hit hoppas jag få återvända för det är en av Sverige vackraste men blåsigaste platser att vara på:) Vejbystrand jag kommer tillbaka:D

Vem är jag?

Välj de choklad du skulle vilja ge mej..

Marabou - Jag älskar dig

Geisha - Du är söt

Twix - Du är snygg

Snickers - Du betyder

Maltesers - Vill pussa dig

Toblerone - Vill krama dig

Delicato chokladboll - En super vän

Mars - Vill lära känna dig

Bounty - Speciell

Kit kat - Intressant

Daim - Mycket söt

Break - Vacker

Ja vad kommer du ihåg?

Jag Kommer Ihåg När Johanna...

Avsluta meningen!

Gör samma sak och se vad folk kommer ihåg med just dig:)

Stora inköp för min del

Idag blev jag ägare till en ny digital camera av märket Avanz DC-836. Det känns som ett jättelyckat inköp och den kostade bara 790 kr. Sen blev jag faktiskt också ägare till en Widescreen LCD tv:) 32 tum:P Så idag har jag verkligen slösat pengar men på bra saker:) Nu kan jag kanske läsa texten på textade filmer igen. Nu när tv skärmen är större. Så det var mina inköp idag. Kommer lägga ut bild på min tv sen när den har kommit ur förpackningen:)